Ungdomar frågar:
”Tittar jag för mycket på TV?”
”Jag trodde att jag skulle dö!” utbrast en ung pojke. Vad var det då för en fruktansvärd pärs han hade fått utstå? En vecka utan television.
FÖR många ungdomar kan TV-tittandet ha utvecklats till ett allvarligt beroende. Beroende? Det kan vara så. I sin bok The Plug-In Drug förklarar Marie Winn: ”Ett beroende innebär inte bara att man strävar efter att ägna sig åt det som är lustbetonat ... Personen i fråga känner ett behov av att upprepa det om och om igen.”
Marie Winn framhåller vidare: ”Ett allvarligt beroende skiljer sig från ett oskyldigt strävande efter lustbetonade ting därigenom att det innehåller klart destruktiva element. En person som är beroende av heroin lever till exempel ett utarmat liv: hans allt större behov av heroin i allt större doser hindrar honom från att arbeta, från att upprätthålla relationer, från att utvecklas som människa. På liknande sätt är en alkoholists liv begränsat och avhumaniserat på grund av hans beroende av alkohol.”
Men hur är det då med en ”TV-slav”? Skulle han också kunna leva ett ”utarmat liv”? Låt oss, innan vi svarar, ställa följande fråga till oss själva:
”Är jag en TV-slav?”
Påminn dig första tecknet på beroende: Behovet av att njuta av något upprepade gånger. Ta dig några minuter och försök att räkna ut med papper och penna hur många timmar i veckan du egentligen ägnar åt att se på TV. Eller försök att föra bok över de timmar du tillbringar framför TV-n under en vecka. Sätter du på den så fort du kommer hem? När stänger du av den? Hur många program är ”ett måste” varje vecka? Du kanske blir chockerad över resultatet.
Undersökningar visar att vid 18 års ålder har amerikanska ungdomar i genomsnitt sett på TV i omkring 15.000 timmar! Detta skulle innebära att ungdomar i skolåldern tittar på TV betydligt mer än tre timmar varje dag. Detta beroende grundläggs tydligen tidigt i livet — förskolebarn ägnar nämligen ofta mer än fyra timmar per dag åt TV-tittande!
Men när har ungdomar tid till allt detta TV-tittande? Författaren Vance Packard skriver: ”De flesta amerikanska barn, däribland förskolebarn, tittar på TV under bästa sändningstid, det vill säga mellan klockan åtta och nio på kvällen, vilket troligen är anledningen till att TV-bolagen då tillgodoser ungdomliga eller barnsliga smakriktningar. ... Omkring en million barn ser på TV mellan klockan tolv och ett på natten, då de allra flesta vuxna amerikaner för länge sedan har somnat.”
Många ungdomar måste således erkänna att de är ”TV-narkomaner”. Men hur förhåller det sig med den ”utarmning” som ett sådant beroende oundvikligen måste leda till? Här följer några få av de problem som ett överdrivet TV-tittande kan medföra:
● DÅLIGA BETYG: Nationalinstitutet för mental hälsa i USA rapporterar att det tycks finnas ett samband mellan försämrad intelligenskvot, fantasi och kreativitet och ett överdrivet TV-tittande. I rapporten hette det vidare: ”Nästan alla undersökningar har visat att äldre barn, från årskurs fem och uppåt, som ser tämligen mycket på TV, tenderar att prestera sämre i skolan, i synnerhet i läsning.” Det kan finnas flera olika anledningar till detta.
En ung pojke vid namn Richard säger: ”Jag tror att televisionen har gjort mig mer skada än nytta, för i stället för att ägna min tid åt studier har jag ägnat den åt TV-tittande.” Andra anser emellertid att mediet i sig självt inkräktar på inlärningen. I boken The Literacy Hoax framhåller Paul Copperman: ”Televisionens verkan på barn är att skapa förväntningen att all inlärning skall vara lätt, passiv och underhållande.” En TV-slav kan således komma att tycka att det är en plåga att studera.
● DÅLIGA LÄSVANOR: När tog du sist fram en bok och läste den från pärm till pärm? En talesman för Västtyska bokhandlarsällskapet sade beklagande: ”Vi har blivit en nation av människor som går hem efter arbetet och somnar framför TV-n. Vi läser mindre och mindre.” Varför? ”Det är lättare att betrakta en bildruta och lära passivt än det är att läsa, och det är detta eleverna vänjer sig vid.” En rapport från Australien var lika oroande. ”För varje timme som ägnas åt läsning”, hävdade en författare, ”har australiska barn sett i genomsnitt sju timmar på television.”
”Men kan man inte lära sig lika mycket genom att se på TV?” kanske du frågar. Det råder inget tvivel om den saken; det är svårt att slå TV när det gäller dess förmåga att snabbt förmedla information till våra ögon och öron. Likväl är TV-tittande passivt. Läsning kräver emellertid komplicerad mental verksamhet, då ögat och hjärnan samarbetar för att omvandla skrivna symboler till ord och orden till tankar. Läsning är därför tankebefrämjande, medan överdrivet TV-tittande är tankeförslöande.
Underlåtenhet att läsa har emellertid ännu allvarligare konsekvenser för kristna ungdomar. Bibeln befaller dem att läsa Guds ord ”med låg röst dag och natt”. (Josua 1:8, NW) Allt som inkräktar på denna vana utgör en fara för deras förhållande till Gud!
● FÖRSÄMRAT FAMILJELIV: En kristen kvinna skrev: ”På grund av överdrivet TV-tittande ... var jag mycket ensam och kände mig isolerad. Det var som om [min] familj var främlingar för mig.” Finner du likaså att du tillbringar mindre tid tillsammans med din familj på grund av TV?
● LÄTTJA: Somliga anser att själva det passiva draget hos TV kan leda till att ungdomar ”förväntar att alla [deras] behov kommer att tillfredsställas utan ansträngning och får en passiv syn på livet”.
Ja, för mycket TV-tittande kan utan tvivel ”utarma” ditt liv. Men precis som fallet är med andra former av beroende är människor ofta ovilliga att medge att de har problem. Men lägg märke till vad en ung man vid namn Wyant säger, som öppet medger:
”Jag var en TV-slav”
Vakna!: Hur gammal var du när du började bli slav under TV-n?
Wyant: Omkring tio år. Så snart jag kom hem från skolan satte jag
på TV-n. Först tittade jag på de tecknade filmerna och
barnprogrammen. Sedan brukade nyheterna komma, och det var
jag inte så intresserad av, så då brukade jag gå ut i köket
och se om det fanns någonting att äta. Sedan satte jag mig
framför TV-n igen och tittade tills jag ville gå och lägga
mig.
Vakna!: Behövde du inte hjälpa till där hemma?
Wyant: Mina föräldrar var inte så stränga. De arbetade båda två,
och när mamma kom hem, var hon för trött för att göra
någonting. Matlagningen fick mina systrar sköta om.
Och pappa kom ibland inte hem förrän klockan nio eller
tio på kvällen.
Vakna!: Men när hade du tid för dina vänner?
Wyant: TV-n var min vän.
Vakna!: Men hade du aldrig tid för lekar eller sport?
Wyant: [Skrattar] Jag har inga anlag för idrott. Eftersom jag
alltid såg på TV, fick jag aldrig någon övning. Jag är en
urusel basketbollspelare. Och på gymnastiklektionerna var jag
alltid den siste som blev vald. Men jag önskar att jag hade
utvecklat mina idrottsanlag lite mera — inte för att kunna gå
omkring och skryta, utan för att åtminstone kunna ha lite
roligt.
Vakna!: Hur gick det med dina betyg?
Wyant: Jag klarade mig rätt så bra i grundskolan. Jag brukade
vara uppe länge på kvällarna och göra mina läxor i sista
minuten. Men det blev svårare på gymnasiet, eftersom jag hade
fått så dåliga studievanor.
Vakna!: Har allt detta TV-tittande påverkat dig?
Wyant: Ja. Ibland när jag är tillsammans med människor, märker
jag att jag bara iakttar dem — som om jag tittade på
TV-teater — i stället för att delta i samtalet. Jag önskar
att jag kunde ha bättre relationer med andra människor.
Vakna!: Du har i alla fall klarat dig fint i det här samtalet.
Tydligen har du kommit över ditt beroende.
Hur Wyant och andra gjorde detta kommer att behandlas i en kommande artikel. Under tiden bör du emellertid ägna allvarlig eftertanke åt hur mycket du ser på TV. TV-tittande kan ha sin plats, om det hålls under kontroll. Men den som önskar leva efter bibelns principer inser det farliga i att ägna för mycket tid åt det. När det gäller TV-tittande bör vi således ha samma inställning som aposteln Paulus, som sade: ”Jag tänker inte låta någonting få göra mig till sin slav.” (Kursiverat av oss) — 1 Korintierna 6:12, Today’s English Version.
[Bild på sidan 23]
På samma sätt som en alkoholist förlorar kontrollen över sitt drickande kan somliga förlora kontrollen över hur mycket de ser på TV