Vad säger Bibeln om ”Kristi gudomlighet”?
JESUS KRISTUS har haft en djupgående verkan på mänskligheten i religiöst avseende. Det beror på att miljontals människor påstår sig vara hans efterföljare. Men alla är inte överens när det gäller hans identitet.
Somliga som säger att de godtar Jesu läror betraktar honom som Guds Son, inte som Skaparen själv. Andra tror på ”Kristi gudomlighet” och menar att han i själva verket är Gud. De tror att Jesus alltid har existerat och att han var mer än en människa när han var här på jorden. Har de rätt på den punkten? Vad säger Bibeln om det?
Jesu föremänskliga tillvaro
Jesus intygade att han hade haft en föremänsklig tillvaro. Han sade: ”Ingen [har] stigit upp till himmelen utom den som steg ner från himmelen, Människosonen.” (Johannes 3:13) Jesus sade också: ”Jag är det levande brödet som har kommit ner från himmelen; om någon äter av det brödet, skall han leva för alltid; och faktum är att det bröd som jag skall ge är mitt kött till förmån för världens liv.” — Johannes 6:51.
Att Jesus ägde liv innan han kom till jorden framgår av följande ord av honom: ”Innan Abraham blev till, har jag varit till.” (Johannes 8:58) Abraham levde mellan åren 2018 och 1843 f.v.t., medan Jesu mänskliga liv sträckte sig mellan åren 2 f.v.t. och 33 v.t. Strax innan Jesus dog bad han: ”Fader, förhärliga du mig jämsides med dig själv med den härlighet som jag hade jämsides med dig innan världen var till.” — Johannes 17:5.
Jesu efterföljare gav ett liknande vittnesbörd. Aposteln Johannes skrev: ”I början var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var en gud. Allting blev till genom honom, och utan honom blev alls ingenting till. Och Ordet blev kött och bodde ibland oss, och vi fick en syn av hans härlighet, en sådan härlighet som tillhör en enfödd son från en fader; och han var full av oförtjänt omtanke och sanning.” (Johannes 1:1, 3, 14) Ja, ”Ordet blev kött” i egenskap av människan Jesus Kristus.
Aposteln Paulus skrev med avseende på Jesu föremänskliga tillvaro: ”Bevara denna sinnesinställning i er som också fanns hos Kristus Jesus, som, fast han var till i Guds gestalt, inte hade en tanke på ett besittningstagande, nämligen för att han skulle vara jämlik Gud. Nej, utan han utblottade sig själv och tog en slavs gestalt och framträdde i människors likhet.” (Filipperna 2:5—7) Paulus kallade Jesus ”den förstfödde av all skapelse; därför att med hjälp av honom skapades alla andra ting”. — Kolosserna 1:13—16.
Ingen gudamänniska på jorden
Bibeln klargör att Jesus var helt och hållet människa från det att han föddes tills han dog. Johannes sade inte att Ordet enbart kläddes med kött. Han ”blev kött” och var inte delvis människa och delvis Gud. Om Jesus hade varit Gud och människa samtidigt, skulle det inte ha kunnat sägas att han ”hade gjorts lite ringare än änglar”. — Hebréerna 2:9; Psalm 8:5, 6.
Om Jesus var både Gud och människa då han var på jorden, varför bad han då gång på gång till Jehova? Paulus skrev: ”I sitt kötts dagar frambar Kristus, med starka rop och tårar, ödmjuka böner och även vädjanden till den som kunde frälsa honom från döden, och han blev gynnsamt hörd för sin gudsfruktans skull.” — Hebréerna 5:7.
Att Jesus inte var delvis andlig då han var på jorden bevisas av Petrus’ uttalande att Kristus blev ”dödad i köttet men blev gjord levande i anden”. (1 Petrus 3:18) Enbart på grund av att Jesus var helt och hållet människa kunde han ha erfarit det som ofullkomliga människor erfar och på så vis bli en medkännande överstepräst. Paulus skrev: ”Vi har inte en överstepräst som inte kan hysa medkänsla med våra svagheter, utan en som har blivit prövad i alla avseenden liksom vi, men utan synd.” — Hebréerna 4:15.
Som ”Guds lamm som tar bort världens synd” gav Jesus sig själv ”till en motsvarande lösen för alla”. (Johannes 1:29; 1 Timoteus 2:6) På det viset vann Jesus tillbaka exakt det som Adam hade förlorat — fullkomligt, evigt mänskligt liv. Eftersom Guds rättvisa krävde ”liv för liv”, var Jesus tvungen att vara det Adam ursprungligen var — en fullkomlig människa, inte en gudamänniska. — 5 Moseboken 19:21; 1 Korintierna 15:22.
Läs inte in för mycket i bibeltexter
De som säger att Jesus var en gudamänniska använder olika skriftställen i en ansträngning att bevisa att han är en del av kristenhetens treenighet, likställd med Gud i fråga om väsen, makt, härlighet och evighet. Men när vi granskar dessa texter noggrant, finner vi att de som argumenterar för ”Kristi gudomlighet” läser in mer i dessa verser än vad man egentligen kan göra.
Somliga säger att bibeltexter där Gud använder pronomenet ”oss” gör den föremänsklige Jesus (Ordet) likställd med Gud. Men att Gud använde detta pronomen betyder inte att han talade till en jämlike. På sin höjd antyder det att en bland de himmelska skapelserna innehar en ställning med vissa företräden i förhållande till Gud. I själva verket var den föremänsklige Jesus Guds nära medförbundne, en mästerlig arbetare, och talesman. — 1 Moseboken 1:26; 11:7; Ordspråksboken 8:30, 31, NW; Johannes 1:3.
Omständigheterna i samband med Jesu dop tyder inte på att Gud, Kristus och den heliga anden är jämlika. Jesus genomgick dopet som människa till symbol av att han framställde sig för sin himmelske Fader. ”Himlarna öppnades” vid det tillfället, och Guds ande kom ner och sänkte sig över Jesus likt en duva. ”Från himlarna” hördes också Jehovas röst, som sade: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” — Matteus 3:13—17.
Vad menade då Jesus när han uppmanade sina efterföljare att döpa lärjungar ”i Faderns och Sonens och den heliga andens namn”? (Matteus 28:19, 20) Jesus varken menade eller sade att han, hans Fader och den heliga anden var jämlika. I stället erkänner de som låter döpa sig Jehova som livgivaren och den allsmäktige Guden, åt vilken de överlämnar sitt liv. De godtar Jesus som Messias och som den genom vilken Gud har tillhandahållit en lösen åt de människor som tror. Och de inser att den heliga anden är Guds verksamma kraft, som de måste rätta sig efter. Dessa dopkandidater skall dock inte betrakta Jehova, Jesus och den heliga anden som en treenig gudom.
Men bevisar inte Jesu underverk att han var en gudamänniska? Nej, för Mose, Elia, Elisa, apostlarna Petrus och Paulus och andra utförde underverk utan att vara gudamänniskor. (2 Moseboken 14:15—31; 1 Kungaboken 18:18—40; 2 Kungaboken 4:17—37; Apostlagärningarna 9:36—42; 19:11, 12) Jesus var, i likhet med dem, en människa som utförde underverk med kraft från Gud. — Lukas 11:14—19.
Jesaja omnämnde i profetiska ordalag Jesus, den Smorde, som ”Väldig Gud”. (Jesaja 9:6) I Jesaja 10:21 (NW) talade samme profet om Jehova som ”den väldige Guden”. Somliga försöker utnyttja denna likhet i formuleringen för att bevisa att Jesus är Gud. Men vi måste akta oss för att läsa in för mycket i dessa verser. Det hebreiska uttrycket som översatts med ”Väldig Gud” är inte begränsat till Jehova, som uttrycket ”Gud den Allsmäktige” är. (1 Moseboken 17:1) Det är onekligen skillnad mellan att vara mäktig och att vara allsmäktig, utan någon överman.
Enligt Jesaja 43:10 sade Jehova: ”Före mig är ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma.” Men dessa ord bevisar inte att Jesus är Gud. Tanken är att Jehova inte har haft någon föregångare, att det inte fanns någon gud före honom, eftersom han är evig. Det kommer inte att finnas någon gud efter Jehova, eftersom han alltid kommer att existera och som den högste Suveränen inte kommer att ha några efterträdare. Men Jehova frambringade andra som han själv kallade gudar, vilket Bibeln visar genom att säga om vissa människor: ”Jag har väl sagt att ni är gudar och allesammans den Högstes söner, men ni måste dock dö, som människor dör, och falla, likaväl som var furste faller.” (Psalm 82:6, 7) På liknande sätt var Ordet en gud som skapades av Jehova, men detta gjorde inte att Jesus vid något tillfälle var jämlik den allsmäktige Guden.
Jesu sanna ställning
De som påstår att Gud iklädde sig mänsklig gestalt som gudamänniska bör komma ihåg att Bibeln inte ens antyder att Jesus betraktade sig själv på det sättet. I stället visar den konsekvent att Jesus alltid har varit underordnad sin Fader. Medan Jesus var på jorden påstod han aldrig att han var något mer än Guds Son. Jesus sade: ”Fadern är större än jag.” — Johannes 14:28.
Paulus gjorde åtskillnad mellan Gud och Jesus genom att säga: ”Så finns det i alla fall för oss bara en Gud, Fadern, från vilken alla ting är, och vi för honom; och det finns en enda Herre, Jesus Kristus, genom vilken alla ting är, och vi genom honom.” (1 Korintierna 8:6) Paulus sade också: ”Ni hör Kristus till; Kristus i sin tur hör Gud till.” (1 Korintierna 3:23) Ja, precis som de kristna tillhör sin Mästare, Jesus Kristus, så tillhör han sitt överhuvud, Jehova Gud.
Paulus uttryckte en liknande tanke, när han skrev: ”Varje mans huvud är den Smorde; och en kvinnas huvud är mannen; och den Smordes huvud är Gud.” (1 Korintierna 11:3) Detta förhållande mellan Gud och Kristus kommer att bestå, för efter Jesu tusenåriga styre ”överlämnar [han] riket åt sin Gud och Fader”, och ”då skall Sonen själv också underordna sig den som har underlagt honom allt, för att Gud må vara allt för var och en”. — 1 Korintierna 15:24, 28; Uppenbarelseboken 20:6.
En titt på andra texter
Angående Jesu födelse skrev Matteus: ”Allt detta inträffade emellertid för att det skulle uppfyllas som var sagt av Jehova genom hans profet [i Jesaja 7:14], som sade: ’Se, jungfrun skall bli havande och skall föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel’, som översatt betyder: ’Med oss är Gud’.” (Matteus 1:22, 23) Jesus fick inte egennamnet Immanuel, men hans roll som människa var en uppfyllelse av namnets innebörd. Jesu närvaro på jorden som den messianska Säden och arvinge till Davids tron bevisade för Jehovas tillbedjare att Gud var med dem, på deras sida, och understödde dem i deras verksamhet. — 1 Moseboken 28:15; 2 Moseboken 3:11, 12; Josua 1:5, 9; Psalm 46:6—8; Jeremia 1:19.
Aposteln Tomas riktade sig till den uppståndne Jesus och utropade: ”Min Herre och min Gud!” (Johannes 20:28) Denna och andra skildringar ”har skrivits ner för att ni skall tro att Jesus är den Smorde, Guds Son”. Och Tomas motsade inte Jesus, som hade sänt sina lärjungar följande budskap: ”Jag far nu upp till ... min Gud och er Gud.” (Johannes 20:17, 30, 31) Tomas trodde alltså inte att Jesus var Gud den Allsmäktige. Tomas kan ha tilltalat Jesus ”min Gud” i betydelsen att Kristus var ”en gud”, men inte ”den ende sanne Guden”. (Johannes 1:1; 17:1—3) Eller också kan Tomas, genom att säga ”min Gud”, ha erkänt Jesus som Guds talesman och representant, alldeles som andra tilltalade en änglabudbärare som om denne var Jehova. — Jämför 1 Moseboken 18:1—5, 22—33; 31:11—13; 32:24—30; Domarboken 2:1—5; 6:11—15; 13:20—22.
Enligt Bibeln hade Jesus således en föremänsklig tillvaro som Ordet. Han var inte en gudamänniska när han var på jorden. Han var helt och hållet människa, om än fullkomlig, liksom Adam från början var. Alltsedan sin uppståndelse har Jesus varit en upphöjd odödlig ande, hela tiden underställd Gud. Så det är uppenbart att Bibeln inte stöder tanken på ”Kristi gudomlighet”.
[Ruta på sidan 23]
Tillber änglar Jesus?
VISSA översättningar av Hebréerna 1:6 lyder: ”Alla Guds änglar skola tillbedja honom [Jesus].” (1917; The Jerusalem Bible; Åkeson; Hedegård; Giertz) Aposteln Paulus citerade tydligtvis Septuagintaöversättningen, där det i Psalm 97:7 heter: ”Tillbe honom [Gud], alla ni hans änglar.” — C. Thomson.
Det grekiska ordet pro·sky·né·o, som översatts med ”tillbedja” i Hebréerna 1:6, används i Psalm 97:7 i Septuagintaöversättningen för att återge ett hebreiskt ord, sha·cháh, som har innebörden ”böja sig ner”. Detta kan vara en godtagbar handling av respekt för människor. (1 Moseboken 23:7; 1 Samuelsboken 24:9; 2 Kungaboken 2:15) Men det kan också avse tillbedjan av den sanne Guden eller orätt tillbedjan av falska gudar. — 2 Moseboken 23:24; 24:1; 34:14; 5 Moseboken 8:19.
När pro·sky·né·o beskriver en handling tillägnad Jesus motsvarar det i allmänhet sådan vördnad som visas kungar och andra. (Jämför Matteus 2:2, 8; 8:2; 9:18; 15:25; 20:20 med 1 Samuelsboken 25:23, 24; 2 Samuelsboken 14:4—7; 1 Kungaboken 1:16; 2 Kungaboken 4:36, 37.) Det framgår ofta tydligt att Jesus blir föremål för vördnad, inte i egenskap av Gud, utan i egenskap av ”Guds Son” eller den messianske ”Människosonen”. — Matteus 14:32, 33; Lukas 24:50—52; Johannes 9:35, 38.
Det som beskrivs i Hebréerna 1:6 har att göra med Jesu ställning under Gud. (Filipperna 2:9—11) En del översättningar återger här pro·sky·né·o med ”hylla” (The New English Bible; 1981), ”betyga ... sin vördnad” (Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna) eller ”böja sig ner för” (An American Translation). Om man föredrar översättningen ”tillbe”, är denna tillbedjan i så fall relativ, för Jesus sade till Satan: ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja [en form av pro·sky·né·o], och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.” — Matteus 4:8—10.
Även om Psalm 97:7, där det talas om att tillbe Gud, tillämpas på Kristus i Hebréerna 1:6, hade Paulus visat att den uppståndne Jesus är ”återskenet av hans [Guds] härlighet och den exakta bilden av själva hans väsen”. (Hebréerna 1:1—3) Den eventuella ”tillbedjan” änglarna riktar till Guds Son är således relativ och riktas genom honom till Jehova.