Frågor från läsekretsen
◼ När Abraham (och senare Isak) talade om sin hustru som sin syster, var då detta ett exempel på det hustru—syster-förhållande, som en gång existerade i Mellersta Östern?
Nutida forskare har lanserat den teorin, men det tycks ligga mera bakom Abrahams och Isaks uppträdande.
Professor E. A. Speiser framlade hustru—syster-uppfattningen i Ankarbibeln. Han lade märke till upptäckter angående de forntida hurriterna, som tycks ha bott i norra Mesopotamien, inbegripet Haran, där Abraham vistades en tid och där Rebecka kan ha bott. Speiser skrev:
”I det hurritiska samhället var äktenskapsbanden starkast och högtidligast, när hustrun samtidigt rättsligt sett hade ställningen som syster, oberoende av verkliga blodsband. Det var därför som en man ibland kunde gifta sig med en flicka och samtidigt adoptera henne som sin syster, i två olika steg registrerade i av varandra oberoende rättshandlingar. Brott mot sådana systeranordningar bestraffades strängare än brytandet av äktenskapskontrakt. ... Hustru—syster-förhållandet är förnämligast omvittnat bland de övre skikten i hurritsamhället. ... Rebecka var inte bara infödd i det hurritbehärskade Har(r)an, utan hon blev i själva verket given som hustru åt Isak genom en mellanhand, av sin bror Laban. ... Det finns därför tillräckliga skäl till att hänföra de båda äktenskapen, Abrahams och Saras och Isaks och Rebeckas, till hustru—syster-kategorin.”
I berättelsen i Första Moseboken får vi veta att Abraham två gånger talade om sin hustru Sara (som i själva verket var hans halvsyster) som sin syster, inte som sin hustru. Detta hände när de befann sig i Egypten och återigen i Filisteen. (1 Moseboken 12:10—20; 20: 1—7) Isak följde ett liknande handlingssätt med Rebecka. Eftersom Isak och Rebecka var släkt med varandra, kunde han kalla henne sin syster. — 1 Moseboken 26:6—11.
I dessa fall önskade Abraham och Isak att man skulle tänka sig deras hustrur som en syster på grund av en uppenbar fara för männen, ifall det blev känt att de vackra kvinnorna var gifta. (1 Moseboken 12:12; 26:9) Det tycks alltså inte som om männen vädjade till en förutsatt hustru—syster-ställning som en ”skyddsanordning”. Syftet var att dölja Saras och Rebeckas ställning som gifta.
Abraham äktade sin halvsyster innan Gud gav Israel lagar mot sådana nära föreningar. Men ändå har många varit kritiska mot att han (och Isak) talade om sin hustru som sin syster. Vi får naturligtvis inte glömma att bibeln ibland berättar om händelser utan att godkänna det uppförande som inbegreps. (1 Moseboken 9:20, 21; 19:30—38) Men det finns sätt att betrakta vad Abraham/Sara och Isak/Rebecka gjorde som stämmer överens med deras föredömliga ställning inför Gud.
Innan dessa händelser ägde rum, sade Gud till Abraham: ”Så skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Och jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.” (1 Moseboken 12:2, 3) Jehova angav också att välsignelsen var beroende av Abrahams säd. (1 Moseboken 12:7; jämför 1 Moseboken 15:4, 5; 17:4—8; 22:15—18.) Följaktligen måste Abraham (och senare Isak) befinna sig vid liv för att frambringa avkomma.
Detta kan mycket väl ha förmått Abraham och Isak att tala om sina vackra hustrur som sina systrar. Ifall allmän kunskap om att Abraham var äkta man till den åtråvärda Sara och Isak till den vackra Rebecka skulle sätta sädens släktlinje i fara, kan dessa trons män ha bedömt det som klokt att inte låta ett sådant förhållande bli känt medan de befann sig i ett farligt område.
Sara framhålls som ett exempel på tro och som en kvinna som ”hoppades på Gud”. (1 Petrus 3:5, 6; Hebréerna 11:11) Hon valde att godta den ståndpunkt som tagits av hennes familjehuvud och till en tid inte tillkännage att hon var gift. Det skulle vara välvilligt att betrakta detta såsom något som gjordes i osjälviskhet, ett underordnande av personliga känslor och intressen, så att hela människosläktet skulle ha en välsignelse att tillgå. Och eftersom Jehova skyddade henne för Farao och senare för Abimelek, kungen i Gerar, är det inte att förvåna sig över att Rebecka förtröstansfullt följde ett liknande handlingssätt i samarbete med Isak, som också var en framträdande trons man. — Hebréerna 11:20.
Det var följaktligen så att vare sig folk i Kanaan och i Egypten kände till något om hustru—syster-ställningen som tycks ha existerat i Haran eller inte, så var det handlingssätt som följdes av Abraham/Sara och Isak/Rebecka, med tanke på vad som inbegreps, motiverat av höga principer och syften.