BÖLD

Vanligtvis en furunkel, en begränsad svullnad i huden som inte härrör från ett sår utan beror på att bakterier trängt in i en svett- eller talgkörtel eller en hårsäck och orsakat en inflammation med varbildning. Bölden börjar som en liten röd svullnad som senare utsöndrar var och så småningom avger den hårda kärna som bildats. Ibland kan det utvecklas flera bölder i ett angripet område. En karbunkel är mer allvarlig än en furunkel, täcker ett större område, är ibland mer smärtsam och kan ge sådana symtom som huvudvärk, feber och utmattning. Sådana bölder kan vara livshotande. Det hebreiska ordet för ”böld” är shechịn.

Under den sjätte av de plågor som Jehova sände över Egypten drabbades egyptierna och deras husdjur av ”bölder med blåsor”. (2Mo 9:8–11) Det rörde sig förmodligen om allvarliga, varfyllda hudutslag, och varblåsorna kan ha täckt stora delar av kroppen. Det är dock inte möjligt att med hjälp av den korta beskrivningen i Bibeln identifiera plågan med någon av de åkommor som är kända i dag.

Israeliterna blev varnade för att olydnad mot Gud skulle leda till att han slog dem med ”Egyptens bölder”. Vidare sades det: ”Jehova skall slå dig med elakartade bölder [hebr.: bishchịn ra‛] på båda knäna och båda benen, bölder som du inte kommer att kunna få läkedom för, från fotsulan till hjässan.” (5Mo 28:15, 27, 35)

I lagen sades det att det skulle kunna utvecklas ett slags spetälska på ställen där det hade varit en böld som hade läkt. I vissa fall var symtomen så tydliga att den drabbade omedelbart förklarades oren och spetälsk. I andra fall sattes personen i karantän i sju dagar. Om det därefter visade sig att utslaget inte hade brett ut sig var det bara en ”inflammation till följd av bölden”, och prästen förklarade honom ren. (3Mo 13:18–23)

Satan slog Job ”med svåra bölder [hebr.: bishchịn ra‛] från fotsulan till hjässan”. (Job 2:7) Man kan inte med säkerhet säga exakt vilken sjukdom Job drabbades av. Han hade svåra smärtor och skrapade sig själv med en lerskärva. (Job 2:8) Hans kropp täcktes av larver, hans hud bildade skorpor (Job 7:5), hans andedräkt var vämjelig (Job 19:17), hans smärtor var plågsamma, och hans hud blev svart och föll av (Job 30:17, 30).

Kung Hiskia av Juda fick en allvarlig böld och blev ”dödssjuk”. På Jesajas inrådan lade man en kaka pressade torkade fikon på bölden som ett omslag, och sedan återhämtade Hiskia sig. (2Ku 20:1, 7; Jes 38:1, 21) Hans tillfrisknande hade dock inte bara naturliga orsaker utan berodde på att Jehova botade honom. (2Ku 20:5)