DYNGA, ORENLIGHET

Exkrementer från människor och djur betecknas med flera olika ord på Bibelns grundspråk. Sådana uttryck används ofta i bildlig bemärkelse i bibeltexten.

De israelitiska soldaterna hade en ”enskild plats”, ett ”avträde”, utanför lägret, och de skulle täcka över sin avföring. (5Mo 23:12–14) Därigenom förblev lägret rent i Jehovas ögon, och dessutom förhindrades spridningen av infektionssjukdomar som överfördes av flugor.

En av Jerusalems portar, ”Askhögsporten”, kallas även ”Dyngporten” i många bibelöversättningar. (Neh 2:13; 3:13, 14; 12:31) Den låg tusen alnar (ca 445 m) öster om Dalporten och således söder om Sions berg. Porten hade förmodligen fått detta namn för att den ledde ut till Hinnoms dal, som användes som avskrädesplats; avfallet från staden fördes antagligen ut genom denna port och lades på hög i dalen nedanför.

Några av nomadfolken kan ha använt dynga som bränsle. När Hesekiel genom att utföra en symbolisk handling skulle illustrera den förestående belägringen av Jerusalem, kom han med invändningar då Gud befallde honom att använda människoavföring som bränsle när han bakade bröd. Gud visade då hänsyn och lät honom få använda kreatursgödsel i stället. (Hes 4:12–17) Detta tycks antyda att det inte var vanligt att använda exkrementer på det viset i Israel.

Exkrementer användes också som gödsel på åkrar. Det verkar som om man blandade halm och dynga i en ”gödselstad” och att djur trampade ner halmen i dyngan. (Jes 25:10) Det var vanligt att man grävde upp marken runt fikonträd och lade på gödsel. (Lu 13:8)

Exkrementer betraktades i allmänhet som motbjudande avfall, något som man ville göra sig av med. Att exkrementer var frånstötande och skulle skaffas bort framgår av det Jehova sade om den israelitiske kungen Jerobeams egensinniga släkt: ”Jag skall sopa rent bakom Jerobeams hus, alldeles som man sopar bort dyngan tills den är helt borta.” (1Ku 14:10)

Ett straff som innebar den största vanära var att göra någons hus till ett allmänt avträde. (Esr 6:11; Dan 2:5; 3:29) Under kraftmätningen på berget Karmel hånade Elia Baals profeter för att deras gud inte svarade: ”Han måste nog vara upptagen med något, eller också har han avföring och har behövt gå på avträdet.” (1Ku 18:27) Jehu lät senare riva ner Baals hus, och man ”gjorde det till avträde”. (2Ku 10:27)

Gödsel nämns också bildligt som en symbol för en persons eller en nations nesliga slut. (2Ku 9:36, 37; Ps 83:10; Jer 8:1, 2; 9:22; 16:4) Jehova Gud förutsade att det i samband med hans strid mot nationerna inte skulle hållas klagan över de slagna och att de inte skulle samlas ihop eller begravas, utan att de skulle bli ”som gödsel på marken”. (Jer 25:31–33; jfr Sef 1:14–18.)

Under den mosaiska lagen fick prästerna inte äta ett djur som hade framburits som syndoffer och vars blod hade burits in i helgedomen för att bringa försoning. Dess kropp och orenlighet skulle brännas på en ren plats utanför lägret. (3Mo 4:11, 12; 6:30; 16:27) Orsaken var att ingen del av djuret fick användas för något annat syfte eller fick ruttna. Det var ”rent”, dvs. helgat åt Jehova, och skulle därför brännas på en ren plats. (Jfr Heb 13:11–13.)

Paulus, som satte stort värde på andliga ting och på sitt hopp i förbindelse med Kristus, sade: ”På grund av honom har jag lidit förlusten av allt, och jag räknar det som en hop avskräde, för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i gemenskap med honom.” (Flp 3:8, 9) Det grekiska ord som här har återgetts med ”avskräde” (skỵbalon) betecknar antingen exkrementer eller matrester som kastats på sophögen efter en festmåltid. Aposteln kanske bara använde ordet i den sistnämnda betydelsen, men att han betraktade ”allt” som ”avskräde” visar hur mycket han satte värde på att vinna Kristus och bli funnen i gemenskap med honom.

Uttrycket ”smutsiga avgudar [el.: dynggudar]” är en återgivning av det hebreiska ordet gillulịm, som är besläktat med ett ord som betyder ”dynga”. (Se AVGUD, AVGUDADYRKAN [Guds tjänares syn på avgudadyrkan].)

Se också DUVSPILLNING.