Undvik att knota och klaga
”Fortsätt att göra allting utan knotanden.” (FILIPPERNA 2:14)
1, 2. Vilket råd gav aposteln Paulus de kristna i Filippi och Korinth, och varför det?
I SITT inspirerade brev till den kristna församlingen i Filippi under det första århundradet gav aposteln Paulus mycket beröm. Han berömde sina medtroende i den här staden för deras frikostiga och ivriga inställning, och han uttryckte sin glädje över deras goda arbete. Men Paulus påminde dem också om att de skulle ”fortsätta att göra allting utan knotanden”. (Filipperna 2:14) Varför gav aposteln denna uppmaning?
2 Paulus visste vad knotande och klagande kunde leda till. Några år tidigare hade han påmint församlingen i Korinth om att det kan vara farligt att knota. Paulus framhöll att israeliterna ständigt väckte Jehovas vrede när de var i vildmarken. Hur då? Genom att ha begär till sådant som var skadligt, genom att göra sig skyldiga till avgudadyrkan och otukt, genom att sätta Jehova på prov och genom att knota. Paulus uppmanade korinthierna att ta lärdom av dessa exempel. Han skrev: ”Inte heller skall ni knota, alldeles som några av dem knotade, bara för att förgås genom förgöraren.” (1 Korinthierna 10:6–11)
3. Varför är ämnet knotande av intresse i våra dagar?
3 Som nutida Jehovas tjänare visar vi en liknande anda som den som fanns i församlingen i Filippi. Vi är nitiska i fråga om förträffliga gärningar, och vi har kärlek inbördes. (Johannes 13:34, 35) Men med tanke på den skada som knotande orsakade bland Guds folk i det flydda har vi goda skäl att lyssna till rådet: ”Fortsätt att göra allting utan knotanden.” Vi skall först undersöka några exempel på knotande som omtalas i Bibeln. Sedan skall vi se vad vi kan göra för att förhindra att knotande orsakar skada i våra dagar.
En ond menighet knotar mot Jehova
4. Hur knotade israeliterna i vildmarken?
4 Det hebreiska ord som betyder ”knota”, ”knorra”, ”klaga” eller ”muttra” förekommer i Bibeln i förbindelse med händelser som inträffade under israeliternas 40-åriga vistelse i vildmarken. Vid flera tillfällen var israeliterna missnöjda med sin situation och visade detta genom att knota. Bara ett par veckor efter det att de befriats från slaveriet i Egypten började ”Israels söners hela menighet ... knota mot Mose och Aron”. De klagade på maten och sade: ”Om vi ändå hade fått dö för Jehovas hand i Egyptens land medan vi satt vid köttgrytorna, medan vi åt bröd tills vi var mätta, för ni har fört oss ut i denna vildmark för att låta hela denna församling dö av hunger.” (2 Moseboken 16:1–3)
5. Vem knotade israeliterna i själva verket mot?
5 Ändå hade Jehova försett israeliterna med allt de behövde i vildmarken och kärleksfullt gett dem mat och vatten. De riskerade inte att dö av svält. Men i en anda av missnöje överdrev de svårigheterna och började knota. Deras klagomål riktades mot Mose och Aron, men i Jehovas ögon var det honom de var missnöjda med. Mose sade till israeliterna: ”Jehova har hört era knotanden, att ni knotar mot honom. Och vad är vi? Era knotanden är inte riktade mot oss, utan mot Jehova.” (2 Moseboken 16:4–8)
6, 7. Hur hade israeliternas inställning förändrats, enligt vad som framgår av 4 Moseboken 14:1–3?
6 Inte lång tid därefter knotade israeliterna igen. Mose sände i väg 12 män för att utspeja det utlovade landet. Tio av dem återvände med en dålig rapport. Vad blev resultatet? ”Alla Israels söner började knota mot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: ’Om vi ändå hade fått dö i Egyptens land, eller om vi ändå hade fått dö i denna vildmark! Och varför leder Jehova oss till detta land [Kanaan]? Vi kommer att falla för svärd, och våra hustrur och våra små barn kommer att utlämnas till plundring. Vore det inte bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?’” (4 Moseboken 14:1–3)
7 Israeliternas inställning hade verkligen förändrats! Den tacksamhet de först kände över att ha befriats från slaveriet i Egypten och kommit levande genom Röda havet hade fått dem att sjunga lovsånger till Jehova. (2 Moseboken 15:1–21) Men när de nu konfronterades med svårigheterna i vildmarken och började känna fruktan för kanaanéerna förvandlades deras tacksamhet till en känsla av missnöje. I stället för att tacka Gud för sin frihet anklagade de honom felaktigt för att ha berövat dem någonting. Deras knotande visade att de inte uppskattade Jehovas anordningar. Det är inte att undra på att han sade: ”Hur länge skall denna onda menighet knota mot mig?” (4 Moseboken 14:27; 21:5)
Knotande under det första århundradet
8, 9. Nämn några exempel på knotande som omtalas i de kristna grekiska skrifterna.
8 De nämnda exemplen på knotande gällde grupper av människor som tydligen högt gav uttryck åt sitt missnöje. Men när Jesus Kristus var i Jerusalem för att fira lövhyddohögtiden år 32 v.t., ”hördes en hel del dämpat tal om honom bland folkskarorna”. (Johannes 7:12, 13, 32) De viskade om honom, och några sade att han var en bra människa, medan andra sade att han inte var det.
9 Vid ett annat tillfälle var Jesus och hans lärjungar gäster hemma hos Levi, eller Matteus, en tullindrivare. ”Då började fariséerna och deras skriftlärda kritisera hans lärjungar och sade: ’Hur kommer det sig att ni äter och dricker med tullindrivare och syndare?’” (Lukas 5:27–30) I Galileen började judarna en tid senare ”muttra över honom [Jesus], eftersom han sade: ’Jag är det bröd som har kommit ner från himlen.’” Till och med några av Jesu efterföljare tog anstöt av det han sade och började muttra. (Johannes 6:41, 60, 61)
10, 11. Varför knotade de grekisktalande judarna, och på vilket sätt kan kristna äldste ha nytta av hur klagomålet behandlades?
10 Utgången av det knotande som uppstod strax efter pingsten år 33 var mer positiv. Många nyomvända lärjungar som kom från platser utanför Israel var föremål för gästfrihet från medtroende i Judeen, men det uppstod ett problem när det gällde fördelningen av de tillgängliga resurserna. I berättelsen sägs det att det ”uppstod ... knot från de grekisktalande judarnas sida mot de hebreisktalande judarna, därför att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen”. (Apostlagärningarna 6:1)
11 De som knotade vid det här tillfället liknade inte israeliterna i vildmarken. De grekisktalande judarna gav inte själviskt uttryck åt missnöje med sin egen situation. De riktade uppmärksamheten på att somliga änkors behov inte blev tillgodosedda. De som knotade var inte heller några orosstiftare som opponerade sig mot Jehova. De framförde sitt klagomål till apostlarna, som såg till att man omedelbart gjorde något åt saken, eftersom klagomålet var berättigat. Vilka fina föredömen apostlarna är för kristna äldste i vår tid! Dessa andliga herdar är noga med att inte ”täppa till sitt öra för den ringes klagoskri”. (Ordspråksboken 21:13; Apostlagärningarna 6:2–6)
Var på din vakt mot knotandets nedbrytande inverkan
12, 13. a) Belys verkningarna av knotande. b) Vad skulle kunna få någon att knota?
12 De flesta bibliska exempel som vi har undersökt visar att knotande orsakade stor skada bland Guds folk i det flydda. Vi gör därför väl i att allvarligt tänka på den nedbrytande inverkan det kan ha i våra dagar. Vi skulle kunna belysa det med en illustration. Vissa metaller har en naturlig tendens att rosta. Om tidiga tecken på rost ignoreras, kan metallen rosta så mycket att den inte längre fyller sin funktion. Otaliga bilar skrotas, inte på grund av några mekaniska fel, utan därför att plåten är så rostig att bilarna inte längre är trafiksäkra. Hur kan vi överföra den här illustrationen på knotande?
13 Precis som vissa metaller lätt rostar, har ofullkomliga människor en tendens att klaga. Vi bör vara uppmärksamma på sådana tendenser. Fukt och salthaltig luft påskyndar rost, och på samma sätt kan motgångar göra oss mer benägna att klaga. Stress kan förvandla ett mindre irritationsmoment till något som ger upphov åt stort missnöje. Allteftersom förhållandena under de sista dagarna för den här världsordningen blir allt sämre, kommer det förmodligen att uppstå många tänkbara orsaker till klagomål. (2 Timoteus 3:1–5) Någon som tjänar Jehova kanske börjar knota mot en medtroende. Det skulle kunna gälla en obetydlig sak, till exempel missnöje på grund av den medtroendes svagheter, förmågor eller tjänsteprivilegier.
14, 15. Varför bör vi inte ignorera en tendens att klaga?
14 Om vi har en tendens att klaga och inte tar itu med den, oavsett vad som är orsaken till vårt missnöje, skulle det kunna skapa en anda av missnöje hos oss och göra oss till sådana som ständigt klagar. Ja, den andligen nedbrytande inverkan som knotande har kan fördärva oss fullständigt. När israeliterna knotade över förhållandena i vildmarken, gick de så långt som till att ge Jehova skulden. (2 Moseboken 16:8) Det får aldrig hända oss!
15 Man kan minska riskerna för ett rostangrepp genom att behandla en metall med rostskyddsfärg och snabbt åtgärda enstaka rostangrepp. Om vi lägger märke till att vi har en tendens att klaga, kan vi på liknande sätt hålla den under kontroll om vi omedelbart ber Jehova om hjälp och anstränger oss för att motarbeta den. Hur kan vi göra det?
Se på saken ur Jehovas synvinkel
16. Hur kan en tendens att klaga övervinnas?
16 När vi klagar tänker vi mest på oss själva och våra egna problem och skjuter de välsignelser vi har som Jehovas vittnen i bakgrunden. För att komma till rätta med en tendens att klaga behöver vi tänka på dessa välsignelser. Alla har vi till exempel den underbara förmånen att få bära Guds egennamn, Jehova. (Jesaja 43:10) Vi kan uppodla ett nära förhållande till honom, och vi kan när som helst tala med honom ”som hör bön”. (Psalm 65:2; Jakob 4:8) Vårt liv har verklig mening därför att vi förstår stridsfrågan om den universella suveräniteten och kommer ihåg att vi har förmånen att få bevara vår ostrafflighet mot Gud. (Ordspråksboken 27:11) Vi kan regelbundet ta del i arbetet med att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. (Matteus 24:14) Tro på Jesu Kristi lösenoffer gör att vi kan ha ett rent samvete. (Johannes 3:16) Det här är välsignelser som vi kan glädjas åt oavsett vad vi måste stå ut med.
17. Varför bör vi försöka se saker och ting ur Jehovas synvinkel, även när vi har giltiga orsaker till klagomål?
17 Låt oss försöka se saker och ting ur Jehovas synvinkel, inte bara vår egen. ”Gör dina vägar kända för mig, Jehova; lär mig dina stigar”, sjöng psalmisten David. (Psalm 25:4) Om vi har en giltig orsak till klagomål, så är det inte något som har undgått Jehovas uppmärksamhet. Han skulle kunna rätta till saken omedelbart. Varför tillåter han då ibland att motgångar och svårigheter får fortgå? Det kan bero på att han vill hjälpa oss att utveckla goda egenskaper, till exempel tålamod, uthållighet och tro. (Jakob 1:2–4)
18, 19. Illustrera vilka tänkbara följder det kan få om vi står ut med prövande situationer utan att klaga.
18 När vi står ut med prövande situationer utan att klaga, hjälper det oss att förbättra vår personlighet, och det kan också göra ett gott intryck på dem som iakttar oss. År 2003 reste en grupp Jehovas vittnen med buss från Tyskland för att vara med vid en sammankomst i Ungern. Bussföraren var inte ett vittne, och han ville egentligen inte vara tillsammans med vittnena i tio dagar. Men mot slutet av resan hade han fullständigt ändrat uppfattning. Varför det?
19 Under resan var det en del som gick på tok. Men vittnena klagade inte. Föraren sade att det här var den bästa grupp passagerare han någonsin hade haft! Ja, han lovade att han skulle bjuda in vittnena nästa gång de ringde på hans dörr och uppmärksamt lyssna på vad de hade att säga. Passagerarna hade verkligen gjort ett gott intryck genom att ”göra allting utan knotanden”!
Förlåtelse bidrar till endräkt
20. Varför bör vi förlåta varandra?
20 Hur är det om vi har ett klagomål mot en medtroende? Om det är en allvarlig sak, bör vi tillämpa principerna i det som Jesus sade i Matteus 18:15–17. Men eftersom de flesta klagomål gäller mindre saker, är detta inte alltid nödvändigt. Varför inte betrakta situationen som ett tillfälle att förlåta? Paulus skrev: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Så som Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra. Men, förutom allt detta, klä er i kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” (Kolosserna 3:13, 14) Är vi villiga att förlåta? Har inte Jehova orsak till klagomål mot oss? Ändå visar han ständigt medlidande och har en förlåtande inställning.
21. Hur kan de som lyssnar till knotande påverkas?
21 Oavsett vad misshälligheterna består i, kommer knotande inte att lösa problemet. Den hebreiska termen för ”knota” kan också betyda ”muttra”. Förmodligen känner vi oss illa till mods i närheten av en som hela tiden knotar, och vi försöker hålla oss på avstånd från honom. Om vi skulle knota, eller muttra, kan de som hör oss känna det likadant. Ja, de kan känna sig så obehagligt berörda att de inte vill vara tillsammans med oss! Den som knotar får kanske andras uppmärksamhet, men det kommer absolut inte att göra honom omtyckt.
22. Vad sade en flicka om Jehovas vittnen?
22 En förlåtande inställning bidrar till endräkt – något som Jehovas folk sätter stort värde på. (Psalm 133:1–3) I ett land i Europa skrev en 17-årig katolsk flicka till Jehovas vittnens avdelningskontor för att uttrycka sin beundran för vittnena. Hon sade: ”Jag känner bara till en organisation där medlemmarna inte är splittrade på grund av hat, girighet, intolerans, själviskhet eller oenighet.”
23. Vad kommer att behandlas i nästa artikel?
23 Uppskattning av alla andliga välsignelser vi får som tillbedjare av den sanne Guden, Jehova, kommer att hjälpa oss att bidra till endräkten och att inte knota mot andra i personliga angelägenheter. Nästa artikel kommer att visa hur gudaktiga egenskaper kan hindra oss från att göra oss skyldiga till en ännu farligare form av knotande – knotande mot den jordiska delen av Jehovas organisation.
Minns du?
• Vad innefattas i att knota?
• Hur skulle verkningarna av knotande kunna belysas?
• Vad kan hjälpa oss att komma till rätta med en tendens att klaga?
• Hur kan villighet att förlåta hjälpa oss att inte klaga?
[Bild på sidan 14]
Israeliterna knotade i själva verket mot Jehova!
[Bild på sidan 17]
Försöker du se saker och ting som Jehova ser dem?
[Bilder på sidan 18]
Förlåtelse bidrar till kristen endräkt