Frågor från läsekretsen

◼ Hur kan en kristen skilja mellan att ge mutor (som fördöms i bibeln) och att ge ”dricks” eller en ”gåva” för en tjänst som man fått utförd eller vill ha utförd?

Vi måste ha klart för oss att sederna skiljer sig från plats till plats. Tillvägagångssätt som är accepterade i vissa länder skulle vara anstötliga eller orätta i andra länder. Människor i ett land kan till exempel buga sig för myndighetspersoner, men i ett annat land skulle det betraktas som avgudadyrkan.a På liknande sätt är seden att ge ”dricks” accepterad i ett land, medan den i ett annat kanske betraktas som chockerande eller olaglig. Samtidigt som de kristna har dessa skiljaktigheter i tankarna tänker de på att de alla måste tillämpa Guds råd att inte ge eller ta mutor.

Vad är mutor, och vad säger bibeln om det? The World Book Encyclopedia förklarar: ”Att ge mutor betyder att ge eller erbjuda något av värde åt en person i en förtroendeställning, åt en person som i sin tur våldför sig på sitt uppdrag eller lagen för att gagna givaren.” Att ge en domare pengar (eller en gåva) för att påverka hans beslut och förleda honom att förvränga rätten är således att ge mutor. Det är också att ge mutor att erbjuda pengar i syfte att kunna kringgå lagen, att ge pengar åt exempelvis en byggnads- eller bilinspektör och sedan be honom ignorera en lagöverträdelse.

Gud fördömer tagande och givande av mutor, och han sade till de israelitiska domarna: ”Du skall inte förvränga rätten och inte ha anseende till personen. Och du skall inte ta mutor, ty mutor förblindar de visas ögon och förvrider de rättfärdigas sak.” (5 Moseboken 16:19; jämför Ordspråksboken 17:23; Jesaja 1:23; 5:23; 1 Samuelsboken 8:3—5.) Jehova själv fastställer normerna, för hos honom ”finns varken orättfärdighet eller partiskhet eller tagande av mutor”. (2 Krönikeboken 19:7, NW; 5 Moseboken 10:17) De kristna vill ha Guds godkännande och vägrar därför att ta eller ge mutor. — Jämför Apostlagärningarna 24:26.

Trots att människor fördömer och har lagar mot tagande och givande av mutor, ser många människor problemet som det framkommer av ovanstående fråga. De vet att man måste ge lägre tjänstemän i deras land ”gåvor” eller ”dricks” för att få dem att utföra sitt arbete eller göra det på ett ärligt sätt. Som ett exempel kan nämnas att det i The Wall Street Journal sades följande om ett land med hög inflation: ”För att skaffa sig de extra pengar som behövs för att klara sig tar statligt anställda till korruption i mindre skala. ’Du måste betala dem en slant för att få dem att ge dig ett vilket som helst formulär’, säger chefen för ett statligt verk. Under tiden ansätter passkontrollanterna vid den internationella flygplatsen förbryllade utländska turister för att få dem att betala 20 dollar för att få sina pass stämplade i tid, så att de inte kommer för sent till sitt plan.”

För en tid sedan kommenterade U.S.News & World Report de byråkratiska fördröjningar och de medföljande ”förtjänster” som är så vanliga världen utöver. Som exempel sades det: ”I dessa dagar måste en indier ge en tjänsteman pengar vid sidan om för att få sitt barn inskrivet i skolan, för att komma in på sjukhus, ja, till och med för att få en tågbiljett.” Här följer några andra exempel på detta:

— En handelsman måste få ett tillstånd innan han kan idka handel. Han betalar den offentliga avgiften vid det statliga kontoret, men alla vet att utan en ”gåva” kommer hans papper att förbli liggande längst ner i botten på högen. Men om han ger normal ”dricks”, utan att be att få företräde framför andra, kommer hans papper att behandlas på tillbörligt sätt.

— I ett visst land vet människor att trafikpolisen har dåligt betalt och att de förväntar att de skall få ”gåvor till lite förfriskningar”. En polis stoppar en trafikant och säger att han har begått en lagöverträdelse och därför måste betala böter. Om trafikanten då protesterar och säger att han inte har brutit mot någon lag, varnar polisen honom och säger att om saken kommer inför domstol, skall han dessutom anklaga honom för hotfullt uppträdande mot polisman. Därför betalar många ”böterna” och betraktar det som en form av inofficiell skatt. Andra vägrar och är villiga att ta konsekvenserna.

— En kommun förutsätts sköta sophämtningen. Men det är vanligt att husägare och hyresgäster ger sophämtaren en ”gåva”. Om någon inte gör det, blir hans sopor ”bortglömda”, och han blir skyldig att betala böter för sanitär olägenhet.

Sådana problem visar att många myndighetspersoner utnyttjar sin ställning för att skaffa sig orätt vinning. (Predikaren 8:9) De kristna längtar efter Guds rättfärdiga nya ordning, men till dess måste de klara av livet i den nuvarande ordningen. (2 Petrus 3:13) Detta kan betyda att de måste erkänna att det på vissa platser är så att offentliganställda förväntar gåvor för att de skall utföra sitt arbete. Även i länder där detta är normalt har många Jehovas vittnen som har med inspektörer och tulltjänstemän att göra vägrat att ge ”dricks” för att få vad lagen berättigar dem till. På grund av att de är kända för detta ståndpunktstagande får de en behandling som de flesta andra får endast mot betalning. (Ordspråksboken 10:9) Men varje kristen måste vägledas av sitt av bibeln undervisade samvete i enlighet med de lokala förhållandena.

Kärlek till nästan är en faktor att ta hänsyn till. (Matteus 22:39) Det skulle vara kärlekslöst att bruka en ”gåva” för att få en lite bättre behandling, att till exempel bli flyttad till första platsen i kön och därmed gå före alla andra som väntar. Jesus gav rådet att vi skall behandla andra som vi själva vill bli behandlade. (Matteus 7:12) Somliga kristna kan anse att de, då deras tur kommer enligt köordningen, kan tillämpa landets sed att ge ”gåvor” för att få en tjänsteman att göra vad som krävs av honom i hans arbete. I länder där sådana ”gåvor” inte är vanliga eller skulle vara chockerande för människor i allmänhet kommer kärleksfulla kristna naturligtvis att handla så att de inte får andra att snava. — 1 Korintierna 10:31—33.

En annan faktor är lydnad för lagen. Jesus manade: ”Betala tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men de som är Guds till Gud.”b (Markus 12:17; se också Matteus 17:24—27.) Det är en sak om en kristen, som inte har begått något lagbrott, förväntas ge en statsanställd eller någon annan tjänsteman ”dricks”. Men det är en helt annan sak om en kristen faktiskt har begått ett lagbrott. Hur skulle han i det fallet med gott samvete kunna ge mutor i syfte att förmå en tjänsteman att ignorera lagbrottet? Aposteln Paulus skrev att vi skulle frukta de överordnade myndigheterna, som är bemyndigade att ”utgjuta vrede över den som bedriver det som är ont”. (Romarna 13:3, 4) Paulus’ egen inställning var: Om han gjorde någonting orätt, skulle han godta att han blev tillbörligt straffad. (Apostlagärningarna 25:10, 11) Således kan en kristen som har brutit mot någon trafikbestämmelse vara tvungen att betala de böter eller den avgift som en polis eller en domare har bestämt.

Paulus sade också att de styrande är ”tjänare åt dig till din nytta”. Trots girigheten hos somliga myndighetspersoner tillhandahåller de styrande tjänster som är till folkets nytta. Tjänstemän, till exempel, inspekterar bilar för att se efter om de är trafikdugliga, och de undersöker om byggnader uppfyller brandmyndigheternas krav. Om en kristen ansåg att han, inom lagens råmärken, kunde ge en tjänsteman, som förväntade en ”serviceavgift”, en summa pengar, är det därför tydligt att detta skulle vara en helt annan sak än att muta en inspektör för att han skall ignorera lagbrott som begåtts.

De kristna bör, i vilket land de än bor, utöva praktisk vishet, då de bestämmer hur de skall handla under de lokala förhållandena. Guds tjänare bör komma ihåg att de som skall vara gäster i Guds tält och bo på hans heliga berg inte kan ge eller ta mutor. (Psalm 15:1, 5, NW) När det gäller att ge ”dricks” för att få tjänster utförda som man har rätt till eller för att undvika att bli orättvist behandlad av tjänstemän, måste en kristen själv avgöra vad hans samvete tillåter och ta ansvaret för de komplikationer som kan bli följden. Han bör förvisso följa en kurs som gör att han får ett gott samvete och som inte besudlar kristendomens namn eller får iakttagare att snava. — 2 Korintierna 6:3.

[Fotnoter]