Lerskärvor som bekräftar Bibelns berättelse
BIBELN är Guds inspirerade ord. (2 Timoteus 3:16) Man kan lita på det Bibeln säger om människor, platser och religiösa och politiska förhållanden. Det behövs inga arkeologiska fynd för att bevisa Bibelns tillförlitlighet, även om de kan bekräfta skildringen eller göra att vi förstår den bättre.
Många av de fynd man har gjort vid arkeologiska utgrävningar består av lerskärvor. Sådana skärvor kallas ostraka, som kommer från det grekiska ordet för ”skal (på skaldjur), krukskärva”. I Egypten och Mesopotamien och på andra håll i Mellanöstern användes lerskärvor som ett billigt skrivmaterial. Ostraka användes på samma sätt som papper och anteckningsblock används i dag, bland annat till räkningar och kontrakt av olika slag. För det mesta skrev man med bläck, och mängden text varierar från ett enda ord till många rader eller spalter.
Vid arkeologiska utgrävningar i Israel har man funnit många ostraka som är samtida med Bibeln. Tre av de här samlingarna av ostraka dateras till 600- och 700-talen f.v.t. och är särskilt intressanta, eftersom de bekräftar olika historiska uppgifter i Bibeln. De kallas Samaria-ostraka och Arad-ostraka samt Lakisbreven. Låt oss undersöka var och en av dessa samlingar lite närmare.
Samaria-ostraka
Samaria var huvudstad i tiostammarsriket Israel till dess staden förstördes av assyrierna 740 f.v.t. Hur staden Samaria grundades beskrivs i 1 Kungaboken 16:23, 24: ”Under Asas, Judas kungs, trettioförsta år [947 f.v.t.] blev Omri kung över Israel. ... Och han köpte berget Samaria av Semer för två talenter silver och byggde på berget och gav staden som han byggde namnet Samaria.” Staden fanns kvar under romartiden, men namnet var då ändrat till Sebaste. På 500-talet v.t. upphörde staden att finnas till.
Under utgrävningar som gjordes 1910 i det forntida Samaria fann en grupp arkeologer en samling ostraka som de daterade till 700-talet f.v.t. Där fanns antecknat hur mycket matolja och vin som Samaria fått från områdena runt omkring staden. Upptäckten kommenteras så här i boken Ancient Inscriptions—Voices From the Biblical World: ”De 63 ostraka som hittades 1910 ... betraktas med rätta som en av de viktigaste samlingarna av epigrafiskt material som bevarats från det forntida Israel. Det är inte själva textinnehållet som gör Samaria-ostraka så betydelsefull, utan den omfattande förteckningen över israelitiska egennamn, klannamn och geografiska benämningar.” Hur ger de här namnen stöd åt Bibelns skildring?
När israeliterna intog det utlovade landet och delade upp det mellan de olika stammarna kom Samaria att ligga inom Manasses stamområde. Enligt Josua 17:1–6 fick 10 klaner inom Manasses stam jordlotter i det här området genom Manasses sonson Gilead. De här klanerna var Abieser, Helek, Asriel, Sekem och Semida. Den sjätte av Gileads söner, Hefer, hade ingen sonson men hade fem sondöttrar – Mahla, Noah, Hogla, Milka och Tirsa – och var och en av dem fick en jordlott. (4 Moseboken 27:1–7)
I den samling som kallas Samaria-ostraka finns sju av de här klanernas namn bevarade. Den nämner alla fem namnen på Gileads söner och två av Hefers sondöttrar, Hogla och Noah. I NIV Archaeological Study Bible sägs det: ”Tack vare de klannamn som Samaria-ostraka innehåller finns nu en källa förutom Bibeln som förbinder Manasses klaner med det område som Bibeln anger att de bosatte sig i.” Lerskärvorna bekräftar på det sättet det som Bibeln säger om den här delen av Israels stammars tidiga historia.
Samaria-ostraka verkar också bekräfta det Bibeln säger om den religiösa situationen bland israeliterna. På 700-talet f.v.t., som Samaria-ostraka dateras till, blandade israeliterna tillbedjan av Jehova med dyrkan av den kanaaneiske guden Baal. Hoseas profetia, som också skrevs på 700-talet f.v.t., förutsade att det skulle komma en tid då Israel ångerfullt skulle kalla Jehova ”Min man” och inte längre ”Min baal” eller ”Min ägare”. (Hosea 2:16, 17, fotnoten) En del egennamn som finns på de lerskärvor som ingår i Samaria-ostraka betyder ”Baal är min far”, ”Baal sjunger”, ”Baal är stark”, ”Baal minns” och liknande. Baalsdyrkan var så utbredd att ”Baal” förekom i många egennamn. Av alla de namn som innehöll ”Baal” eller någon form av ”Jehova” var det nästan 40 procent som innehöll ”Baal”.
Arad-ostraka
Arad var en forntida stad som låg i det regnfattiga område som kallas Negev, en bra bit söder om Jerusalem. Vid utgrävningar i Arad upptäcktes sex israelitiska fästningar som daterades från tiden för Salomos kungadöme (1037–998 f.v.t.) till babyloniernas ödeläggelse av Jerusalem 607 f.v.t. I Arad hittade man den största samlingen av lerskärvor från biblisk tid. Den består av mer än 200 skärvor med inskrifter på hebreiska, arameiska och andra språk.
Några lerskärvor som är en del av Arad-ostraka bekräftar Bibelns uppgifter om vissa prästfamiljer. På en av dem nämns ”Koras söner”, som också omtalas i 2 Moseboken 6:24 och 4 Moseboken 26:11. Överskrifterna till Psalmerna 42, 44–49, 84, 85, 87 och 88 visar att de skrivits av ”Koras söner”. Andra prästfamiljer som Arad-ostraka nämner är Pashur och Meremot. (1 Krönikeboken 9:12; Esra 8:33)
Vi kan ta ett annat exempel. I ruinerna av en fästning som dateras till tiden innan babylonierna ödelade Jerusalem hittades en lerskärva där texten riktades till fästningens kommendant. På lerskärvan stod det bland annat: ”Till min herre Eljasib. Må Jahve [Jehova] ge er god hälsa. ... När det gäller det ni gav mig order om: allt är i sin ordning; han befinner sig i Jahves tempel.” (The Context of Scripture) Många forskare menar att det tempel som nämns är det tempel i Jerusalem som byggdes på Salomos tid.
Lakisbreven
Den forntida befästa staden Lakis låg drygt fyra mil sydväst om Jerusalem. Vid utgrävningar 1930 hittades ett antal lerskärvor. Åtminstone 12 av dem utgörs av brev som anses vara ”mycket viktiga ... på grund av att de belyser den politiska situation och den allmänna oro som rådde när Juda förberedde sig för det oundvikliga angreppet från [Babylons kung] Nebukadnessar”.
De viktigaste breven utgörs av en brevväxling mellan en lägre officer och Jaosh, troligen en kommendant i Lakis. Språket i breven påminner om hur den samtida profeten Jeremia uttryckte sig. Låt oss se hur två av breven stöder Bibelns beskrivning av den här mycket svåra tidsperioden.
I Jeremia 34:7 beskriver Jeremia den tid ”när Babylons kungs militärstyrkor stred mot Jerusalem och mot alla de städer i Juda som hade lämnats kvar, mot Lakis och mot Aseka; det var nämligen dessa, de befästa städerna, som var kvar bland Judas städer”. Den som skrev ett av Lakisbreven tycks beskriva samma händelse. Han skriver: ”Vi håller utkik efter [eld]signalerna från Lakis ..., ty vi ser inte Aseka.” Många kommentatorer tror att det här visar att Aseka hade fallit för babylonierna och att Lakis stod på tur. En intressant detalj i den här texten är ”eldsignalerna”. Jeremia 6:1 nämner också att man använde sig av eldsignaler för att kommunicera.
Ett annat av Lakisbreven anses stödja det som profeterna Jeremia och Hesekiel säger om att Judas kung försökte få hjälp från Egypten i upproret mot Babylon. (Jeremia 37:5–8; 46:25, 26; Hesekiel 17:15–17) I brevet från Lakis sägs det: ”Följande har meddelats din tjänare: General Konja, son till Elnatan, har tagit sig söderut för att bege sig till Egypten.” Den allmänna uppfattningen bland forskare är att man här gjorde ett försök att få militär hjälp från Egypten.
Lakisbreven nämner också några namn som finns i bibelboken Jeremia. Det är Neria, Jaasanja, Gemarja, Elnatan och Hosaja. (Jeremia 32:12; 35:3; 36:10, 12; 42:1) Det går inte att säkert säga om det rör sig om samma personer, men eftersom Jeremia levde under samma tid är det anmärkningsvärt att namnen är identiska.
Ett gemensamt drag
De samlingar av lerskärvor som kallas Samaria-ostraka, Arad-ostraka och Lakisbreven bestyrker en mängd detaljer i Bibelns berättelse. Det gäller bland annat släktnamn, geografiska benämningar och sådant som gäller den religiösa och politiska situationen på den tiden. Men det finns ett viktigt drag som är gemensamt för alla tre samlingarna.
Skriftliga meddelanden som finns på de lerskärvor som utgör Arad-ostraka och Lakisbreven innehåller uttryck som: ”Må Jehova ge dig fred.” I sju av Lakisbreven nämns Guds namn sammanlagt 11 gånger. Dessutom finns det i alla tre samlingarna många hebreiska egennamn som innehåller den förkortade formen av namnet Jehova. De här lerskärvorna bekräftar alltså att israeliterna på den tiden använde Guds namn i dagligt tal.
[Bild på sidan 13]
En lerskärva som hittats bland Arads ruiner med ett meddelande till en man som hette Eljasib
[Bildkälla]
Foto © Israel Museum, Jerusalem; genom tillmötesgående från Israel Antiquities Authority
[Bild på sidan 14]
Guds namn i ett av Lakisbreven
[Bildkälla]
Foto taget genom tillmötesgående från British Museum