DEBIR
[Dẹbir] Betyder ”det innersta”, ”det bakersta”.
1. Kungen i Eglon, ett av de fyra småriken som allierade sig med Jerusalems kung för att angripa staden Gibeon när gibeoniterna hade slutit fred med Josua. (Jos 10:1–5) Att gibeoniterna överlämnade sig till Josua väckte fruktan, eftersom det utan tvivel försvagade kanaanéernas förenade motstånd mot Israel (Jos 9:1, 2) och samtidigt gav Josua större möjlighet att förflytta sig mellan de norra och södra delarna av det utlovade landet, så att landet kunde intas bit för bit. När gibeoniterna blev belägrade kom Josuas här till deras undsättning, och med hjälp av underverk drev Josua kanaanéernas här på flykten. Debir och de andra kungarna flydde in i en grotta, där de blev inspärrade tills de senare avrättades. (Jos 10:6–27)
2. En kanaaneisk kungastad (Jos 10:38, 39), också känd som Kirjat-Sefer och Kirjat-Sanna. (Jos 15:15, 49; Dom 1:11) Den låg i Judas arvedel men blev en av kehatiternas levitstäder. (Jos 21:9, 15; 1Kr 6:54, 58)
Det finns uppenbarligen två skildringar av Israels första erövring av Debir under Josuas fälttåg. I den första sägs det helt enkelt att Debirs invånare tillintetgjordes. (Jos 10:38, 39) Den andra skildringen, i Josua 11:21–23, är förmodligen en sammanfattning av samma erövring (eftersom vers 18 talar om de ”många dagar” som Josua förde krig mot ”alla dessa kungar”), men i den tilläggs det att Josua ”utrotade anakiterna ... från Debir” och andra städer. Kanske togs detta med för att visa att inte ens de högväxta anakiterna, som hade injagat sådan fruktan hos de israelitiska spejarna drygt 40 år tidigare (4Mo 13:28, 31–33; 5Mo 9:2), hade visat sig vara oövervinnliga.
Trots detta verkar det som om anakiterna återigen fick fäste i Debir. Kanske kom de dit från den filisteiska kusten (Jos 11:22) medan israeliterna befann sig i lägret i Gilgal eller förde krig uppe i norr. (Jos 10:43–11:15) Under sina första fälttåg i Kanaan hade Josua visserligen slagit ner fiendestyrkornas förenade motstånd och i snabb takt ödelagt alla större befästa städer, men denna form av krigföring tillät uppenbarligen inte att israeliterna samtidigt upprättade garnisoner i de ödelagda städerna för att behålla herraväldet över dem. Därför måste Debir intas en gång till i en upprensningsaktion som genomfördes av Otniel. För sina insatser fick Otniel Aksa, den gamle krigaren Kalebs dotter, till hustru. (Jos 15:13–19; Dom 1:11–15)
Det kan inte sägas med säkerhet när i Israels historia denna andra erövring ägde rum. Domarboken inleds med orden ”efter Josuas död”, och därefter följer bland annat berättelsen om hur Kaleb intog Debir. (Dom 1:11–15) Några menar därför att Judas stam erövrade Debir någon gång efter Josuas död, vilket skulle betyda att berättelsen i Josua 15:13–19 är ett senare tillägg till Josuas bok. Andra däremot menar att Domarboken 1:1 bara är en formell inledning som förbinder boken med Josuas bok, och de anför det argumentet att Kaleb knappast skulle ha väntat i flera år, ända till efter Josuas död, innan han drev bort anakiterna från det område som han blivit lovad. De menar därför att berättelsen i Domarboken är en upprepning av berättelsen i Josuas bok.
Forskare har gett olika förslag till var i Judas bergstrakt Debir kan ha legat. Tidigare identifierades staden med Tall Bayt Mirsim, 20 km västsydväst om Hebron, men numera identifieras den med Khirbat Rabud, 13 km sydväst om Hebron.
Debirs gamla namn, Kirjat-Sefer (Jos 15:15; Dom 1:11), betyder ”bokens stad”. Några har därför dragit slutsatsen att Debir under den kanaaneiska perioden var ett religiöst och juridiskt lärdomscentrum och en plats där man förvarade offentliga register.
3. En plats ”vid Akors lågslätt”. Den nämns i beskrivningen av Judas gränser. (Jos 15:7) Även om det exakta läget är okänt, menar somliga geografer att namnet är bevarat i namnet på Thogheret ad-Debr, ett pass som ligger sydväst om Jeriko, och i namnet på Wadi Debr, en floddal som ligger närmare det förmodade läget för Akors lågslätt.
4. En plats vid Gads gräns i Gilead. (Jos 13:26) Den anses vanligtvis vara identisk med Lo-Debar, där Makir bodde, han som gav Mefiboset husrum och senare kom med förnödenheter till David. (2Sa 9:4–6; 17:27–29) Några har försökt identifiera detta Debir med Umm ad-Dabar, 16 km söder om Galileiska sjön.