Bibelbok nr 10 — 2 Samuelsboken

Skribenter: Gad och Natan

Platsen där den skrevs: Israel

Boken fullbordad: omkr. 1040 f.v.t.

Omfattar tiden: 1077—omkr. 1040 f.v.t.

1. Hurdan är situationen när berättelsen i Andra Samuelsboken börjar, och vad handlar den om?

ISRAELS nation var förtvivlad över nederlaget vid Gilboa och de följande angreppen från de segerrika filistéerna. Israels ledare och blomman av dess unga män var döda. Under dessa förhållanden trädde den unge ”Jehovas smorde”, David, Isais son, helt och fullt fram på den nationella skådebanan. (2 Sam. 19:21) Med detta börjar skildringen i Andra Samuelsboken, som mycket väl skulle kunna kallas boken om Jehova och David. Dess skildring är fylld av handling av alla slag. Vi förs från nederlagets avgrund till segerns tinnar, från en krigshärjad nations nöd och lidanden till ett förenat kungarikes lycka och välstånd, från ungdomens kraft till ålderdomens vishet. Här finner vi den detaljerade berättelsen om David, som av allt sitt hjärta sökte följa Jehova.a Det är en skildring som bör få var och en som läser den att rannsaka sitt hjärta och stärka sitt eget förhållande till Skaparen.

2. a) Hur kom boken att kallas ”Andra Samuelsboken”? b) Vilka var skribenterna, vilka kvalifikationer hade de, och vad var det enda de sökte bevara till eftervärlden?

² Samuels namn nämns faktiskt inte ens i berättelsen i Andra Samuelsboken. Boken har tydligen fått detta namn bara därför att den tillsammans med Första Samuelsboken ursprungligen utgjorde en enda rulle eller en enda bok. Profeterna Natan och Gad, som fullbordade skrivandet av Första Samuelsboken, skrev också hela skildringen i Andra Samuelsboken. (1 Krön. 29:29) De var väl kvalificerade för denna uppgift. Gad hade varit tillsammans med David, när denne jagades som fredlös i Israel, och mot slutet av Davids 40-åriga regering var han fortfarande i kungens tjänst. Det var genom Gad som Jehova uttalade sitt misshag över att David i sitt oförstånd hade företagit en folkräkning av Israel. (1 Sam. 22:5; 2 Sam. 24:1—25) Profeten Natan var också nära förbunden med David. Han verkade medan Gad levde och en tid efter Gads död. Det var han som fick privilegiet att tillkännage Jehovas betydelsefulla förbund med David, förbundet om ett evigt kungarike. Det var han som modigt och under inspiration påpekade Davids stora synd i samband med Batseba och kungjorde straffet för den. (2 Sam. 7:1—17; 12:1—15) Jehova använde således Natan, vars namn betyder ”[Gud] har gett”, och Gad, vars namn betyder ”god tur; lycka”, till att skriva ner de inspirerade och nyttiga upplysningarna i Andra Samuelsboken. Dessa anspråkslösa historieskrivare sökte inte bevara minnet av sig själva, för de ger inte några upplysningar om sin härkomst eller sina personliga förhållanden. De sökte endast bevara den berättelse som var inspirerad av Gud, till nytta för framtida tillbedjare av Jehova.

3. Vilken tid omfattar Andra Samuelsboken, och när fullbordades skrivandet av den?

³ Andra Samuelsboken fortsätter den noggranna bibliska historieskildringen och redogör för de händelser som inträffade efter Sauls, Israels förste kungs, död och nästan fram till slutet av Davids 40-åriga regering. Boken omfattar således en tidsperiod som sträcker sig från år 1077 f.v.t. till omkring år 1040 f.v.t. Att boken inte berättar om Davids död är ett kraftigt bevis för att den skrevs omkring år 1040 f.v.t., det vill säga strax före hans död.

4. Av vilka skäl måste Andra Samuelsboken godtas som en del av Bibelns kanon?

⁴ Av samma skäl som anförts med avseende på Första Samuelsboken måste Andra Samuelsboken godtas som en del av Bibelns kanon. Dess äkthet är höjd över allt tvivel. Den uppriktighet och ärlighet som präglar boken — den slätar inte ens över kung Davids synder och tillkortakommanden — är i sig ett starkt omständighetsbevis.

5. Vad är det kraftigaste skälet till att man bör godta Andra Samuelsboken som en del av de inspirerade Skrifterna?

⁵ De starkaste bevisen för att Andra Samuelsboken är autentisk har vi emellertid i de uppfyllda profetiorna, särskilt de profetior som har anknytning till förbundet med David om kungariket. Gud lovade David: ”Ditt hus och ditt kungadöme kommer sannerligen att stå fasta till obestämd tid inför dig; ja, din tron kommer att bli en tron som är befäst till obestämd tid.” (7:16) Till och med när slutet närmade sig för Judas kungarike framhöll Jeremia beständigheten hos detta löfte till Davids hus med orden: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Det kommer i Davids fall inte att avskäras en man från att sitta på Israels hus’ tron.’” (Jer. 33:17) Denna profetia har inte blivit ouppfylld, för av Judas stam lät Jehova senare Jesus Kristus, Davids son, framträda, vilket Bibeln klart omvittnar. — Matt. 1:1.

BOKENS INNEHÅLL

6. Hur reagerar David, när han får höra nyheten om Sauls och Jonatans död?

⁶ Händelser i början av Davids regering (1:1—4:12). Efter Sauls död på berget Gilboa kommer en amalekit som flytt från striden skyndande till David i Siklag för att rapportera vad som har hänt. I hopp om att kunna ställa sig in hos David sätter han ihop en historia om att det var han som tog Sauls liv. I stället för beröm blir döden den enda lön amalekiten får, för han har vittnat mot sig själv genom att säga att han har dräpt ”Jehovas smorde”. (1:16) Den nye kungen, David, diktar nu en klagosång, ”Bågen”, i vilken han sörjer över Sauls och Jonatans död. Sången når en storslagen höjdpunkt, när David på ett gripande sätt ger uttryck åt sin stora kärlek till Jonatan: ”Jag är betryckt över dig, min broder Jonatan, mycket ljuvlig var du för mig. Mer underbar var din kärlek för mig än kvinnors kärlek. Hur har inte de väldiga fallit och krigets vapen förgåtts!” — 1:17, 18, 26, 27.

7. Vilka andra händelser kännetecknar början av Davids regering?

⁷ På Jehovas befallning flyttar David och hans män med sina familjer till Hebron i Judas område. Hit kommer stammens äldste för att smörja David till sin kung. Året är 1077 f.v.t. Härföraren Joab blir den mest bemärkte av dem som stöder David. Härföraren Abner smörjer emellertid Is-Boset, en av Sauls söner, till kung, och han blir därigenom en rival till kungamakten i Israel. Det blir upprepade sammandrabbningar mellan de båda stridande parterna, och Abner dräper en av Joabs bröder. Slutligen går Abner över till Davids läger. Han tar med sig till David Sauls dotter Mikal, som David för länge sedan har betalat giftermålspenningen för. Joab finner emellertid ett tillfälle att hämnas sin brors död genom att dräpa Abner. David blir djupt bedrövad över detta och frånsäger sig allt ansvar. Kort därefter blir även Is-Boset mördad, medan han ligger ”i sin middagssömn”. — 4:5.

8. Hur låter Jehova Davids regering ha framgång i hela Israel?

⁸ David blir kung i Jerusalem (5:1—6:23). Även om David redan har härskat som kung i Juda i sju år och sex månader, är det först nu han blir den obestridde härskaren, och representanter för stammarna smörjer honom till kung över hela Israel. Detta är tredje gången han blir smord (1070 f.v.t.). Något av det första David gör som härskare över hela kungariket är att inta fästet Sion i Jerusalem, där jebuséerna har förskansat sig. Han överrumplar dem genom att tränga in genom vattentunneln. David gör sedan Jerusalem till sin huvudstad. Härars Jehova välsignar David och gör honom allt mäktigare. Till och med den rike kung Hiram i Tyros sänder värdefulla cedrar till David och även hantverkare som skall bygga ett hus åt kungen. Davids familj växer, och Jehova välsignar hans regering. Det blir ytterligare två sammandrabbningar med de krigiska filistéerna. I den första av dessa bryter Jehova igenom fiendens led för David vid Baal-Perasim och ger honom segern. I den andra utför Jehova ännu ett underverk genom att framkalla ”ljudet av ett marscherande i bakabuskarnas toppar”, ett tecken som anger att Jehova går framför Israel för att driva de filisteiska härarna på flykten. (5:24) Återigen blir det en storslagen seger för Jehovas styrkor!

9. Vilka händelser inträffar när Arken förs upp till Jerusalem?

⁹ David tar 30.000 man med sig och ger sig i väg för att föra förbundets ark från Baale-Juda (Kirjat-Jearim) till Jerusalem. Medan man under mycken musik och stor glädje forslar den vägen fram, kränger vagnen som den står på till och är nära att välta, och Ussa, som går vid sidan om den, sträcker ut handen för att stödja den heliga Arken. ”Då flammade Jehovas vrede upp mot Ussa, och den sanne Guden slog honom där för den vanvördiga handlingen.” (6:7) Arken förs till Obed-Edoms hus och blir kvar där, och under de tre följande månaderna välsignar Jehova rikligen Obed-Edoms hushåll. Efter dessa tre månader kommer David för att föra Arken till sin bestämmelseort på tillbörligt sätt. Med jubelrop, musik och dans förs Arken in i Davids huvudstad. David ger utlopp för sin stora glädje genom att dansa inför Jehova, men hans hustru Mikal tar anstöt av detta. David hävdar dock: ”Jag skall fira händelsen inför Jehova.” (6:21) Till följd av sin inställning förblir Mikal barnlös till sin död.b

10. Vilket förbund och vilket löfte från Jehova riktas vår uppmärksamhet nu på?

¹⁰ Guds förbund med David (7:1—29). Vi kommer nu till en av de viktigaste händelserna i Davids liv, en händelse som har direkt samband med Bibelns huvudtema, helgandet av Jehovas namn genom hans rike med den utlovade Säden som kung. Denna händelse inträffar som en följd av att David önskar bygga ett hus åt Guds ark. Han bor själv i ett vackert hus av cederträ, och han omtalar nu för Natan sin önskan att bygga ett hus åt Jehovas förbunds ark. Genom Natan försäkrar Jehova återigen David om sin lojala kärlek till Israel och ingår med honom ett förbund som skall bestå för alltid. Det är emellertid inte David, utan hans säd, som skall bygga huset för Jehovas namn. Jehova ger dessutom detta kärleksfulla löfte: ”Ditt hus och ditt kungadöme kommer sannerligen att stå fasta till obestämd tid inför dig; ja, din tron kommer att bli en tron som är befäst till obestämd tid.” — 7:16.

11. Med vilken bön uttrycker David sin tacksamhet?

¹¹ Överväldigad av den godhet Jehova visar genom detta förbund om kungariket uttrycker David sin tacksamhet med följande ord: ”Vilken enda nation på jorden är lik ditt folk Israel, som Gud gick för att friköpa åt sig till ett folk och för att tilldela sig ett namn och för att för dem göra stora ting som inger fruktan? ... Och du själv, o Jehova, har blivit deras Gud.” (7:23, 24) Innerligt ber David om att Jehovas namn skall helgas och att Davids hus skall bli befäst inför Jehova.

12. Vilka krig utkämpar David, och vilken omtanke visar han mot Sauls hus?

¹² David utvidgar Israels herravälde (8:1—10:19). David får emellertid inte härska under fredliga förhållanden. Fler krig måste utkämpas. David griper sig an med att slå filistéerna, moabiterna, sobaiterna, syrierna och edoméerna och utvidgar Israels område, så att det får de gränser Gud har fastställt. (2 Sam. 8:1—5, 13—15; 5 Mos. 11:24) Han riktar sedan sin uppmärksamhet mot Sauls hus för att se om det finns någon kvar av det, så att han kan visa kärleksfull omtanke mot honom för Jonatans skull. Siba, en av Sauls tjänare, gör honom uppmärksam på en av Jonatans söner, Mefiboset, som är skadad i fötterna. David begär genast att hela Sauls egendom skall överföras på Mefiboset och att Siba och hans tjänare skall odla hans jord för att skaffa mat åt Mefibosets hus. Mefiboset själv skall emellertid äta vid Davids bord.

13. Genom vilka ytterligare segrar visar Jehova att han är med David?

¹³ När Ammons kung dör, skickar David sändebud till hans son Hanun för att visa honom kärleksfull omtanke. Hanuns rådgivare beskyller emellertid David för att ha sänt dem för att utspionera landet, och därför förödmjukar de dem och sänder dem tillbaka halvnakna. Upptänd av vrede över denna skymf sänder David i väg Joab med hela hären för att ta hämnd på dem för denna oförrätt. Genom att dela upp sina styrkor slår han med lätthet ammoniterna på flykten, och även syrierna, som har kommit för att hjälpa dem. Syrierna grupperar om sina styrkor, men blir återigen slagna av Jehovas härar under befäl av David, och de förlorar 700 vagnförare och 40.000 ryttare. Detta är ytterligare ett bevis för att Jehovas ynnest och välsignelse vilar över David.

14. Vilka synder begår David i förbindelse med Batseba?

¹⁴ David syndar mot Jehova (11:1—12:31). Följande vår sänder David återigen Joab till Ammon för att belägra Rabba, men själv stannar han kvar i Jerusalem. En kväll råkar han från taket till sitt hus lägga märke till den vackra Batseba, hettiten Urias hustru, medan hon badar. Han låter hämta henne till sitt hus och har sexuellt umgänge med henne, och hon blir havande. David försöker skyla över det hela genom att ge order om att Uria skall bli hemskickad från striden vid Rabba, och han uppmanar honom att gå hem till sitt hus för att hämta nya krafter. Uria vill emellertid inte behaga sig själv genom att äta och dricka och ha sexuellt umgänge med sin hustru, medan Arken och hären ”bor i hyddor”. I desperation sänder David tillbaka Uria till Joab med ett brev som lyder: ”Ställ Uria framför de häftigaste stridsanfallen, och ni skall dra er tillbaka från honom, och han skall bli slagen och dö.” (11:11, 15) På detta sätt dör Uria. Sedan Batsebas sorgetid är över, hämtar David henne omedelbart hem till sitt hus. Hon blir hans hustru, och deras barn, en son, föds.

15. Hur uttalar Natan en profetisk dom över David?

¹⁵ Detta är ont i Jehovas ögon. Han sänder profeten Natan till David med ett domsbudskap. Natan berättar för David om en rik man och en fattig man. Den ene hade många hjordar, men den andre hade bara ett enda tacklamm, som var familjens älsklingsdjur och ”blev som en dotter för honom”. Men när den rike mannen skulle ställa i ordning en festmåltid, tog han inte ett får ur sina egna hjordar, utan den fattige mannens tacklamm. David blir ursinnig över att höra detta och utbrister: ”Så sant Jehova lever, den man som gör detta förtjänar att dö!” Natan svarar: ”Du själv är mannen!” (12:3, 5, 7) Han uttalar därefter en profetisk dom om att Davids hustrur kommer att bli kränkta offentligt av en annan man, att hans hus skall hemsökas av inre strider och att hans barn med Batseba skall dö.

16. a) Vad betyder de namn som Davids andre son med Batseba får? b) Vilken utgång får det slutliga angreppet mot Rabba?

¹⁶ I uppriktig sorg och ånger erkänner David öppet: ”Jag har syndat mot Jehova.” (12:13) I överensstämmelse med Jehovas ord dör det barn som föddes som en följd av denna otuktiga förbindelse efter sju dagars sjukdom. (Senare får David en annan son med Batseba; honom kallar de Salomo, ett namn som kommer från en rot som betyder ”frid/fred”. Jehova sänder emellertid bud genom Natan om att han också skall kallas Jedidjah, som betyder ”älskad av Jah”.) Sedan David har gått igenom denna omskakande upplevelse, ber Joab honom komma till Rabba, där man gör sig redo för det slutliga angreppet. Joab har redan fått kontroll över stadens vattenförråd, men respektfullt låter han kungen få äran att inta själva staden.

17. Vilka inre stridigheter uppstår i Davids hus?

¹⁷ Inre stridigheter i Davids hus (13:1—18:33). Problemen i Davids familj börjar när Amnon, en av Davids söner, blir lidelsefullt förälskad i Tamar, systern till hans halvbror Absalom. Amnon låtsas vara sjuk och begär att den vackra Tamar skall komma in för att sköta om honom. Han våldtar henne och börjar sedan hata henne så intensivt att han sänder i väg henne på ett förödmjukande sätt. Absalom planerar att hämnas men avvaktar en lämplig tidpunkt. Omkring två år senare ordnar han en festmåltid och inbjuder Amnon och alla kungens övriga söner. När Amnon blir upplivad av vinet, överraskar man honom och dödar honom på Absaloms befallning.

18. Genom vilken list förs Absalom tillbaka från landsflykten?

¹⁸ Av fruktan för kungens misshag flyr Absalom till Gesur i Syrien, där han i viss mån lever i landsflykt i tre år. Under tiden planerar Joab, Davids härförare, att få till stånd en försoning mellan David och Absalom. Han ordnar med att en vis kvinna från Tekoa förelägger kungen en uppdiktad historia om vedergällning, förvisning och straff. När kungen avkunnar domen, yppar kvinnan den verkliga anledningen till att hon har kommit till honom, nämligen att kungens egen son Absalom är förvisad till Gesur. David inser att det är Joab som ligger bakom detta, men han ger Absalom tillåtelse att återvända till Jerusalem. Först två år senare går kungen med på att se sin son ansikte mot ansikte.

19. Vilken konspiration bryter nu ut i öppet uppror, och vad leder det till för David?

¹⁹ Trots den kärleksfulla omtanke som David har visat Absalom anstiftar Absalom snart en konspiration för att tillvälla sig tronen från sin far. Absalom är påfallande vacker bland alla Israels tappra män, och detta gör honom ännu mer ärelysten och stolt. Hans hår är så kraftigt att när han låter klippa det en gång om året, väger det avklippta håret omkring 2,3 kilo. (2 Sam. 14:26, fotnot i NW, studieutgåvan) Genom olika listiga manövrer börjar Absalom stjäla Israels mäns hjärta. Till sist bryter konspirationen ut i öppet uppror. Absalom får sin fars tillåtelse att bege sig till Hebron, där han tillkännager sin upproriska avsikt och uppmanar hela Israel att stödja honom i hans uppror mot David. När fler och fler sluter sig till Davids upproriske son, flyr David från Jerusalem med några få lojala understödjare. En av dem är gittiten Ittaj, som förklarar: ”Så sant Jehova lever, och så sant min herre kungen lever, på den plats där min herre kungen kan komma att vara, vare sig till död eller till liv, där skall din tjänare komma att vara!” — 15:21.

20, 21. a) Vilka händelser inträffar i förbindelse med Davids flykt, och hur går Natans profetia i uppfyllelse? b) Hur slutar förrädaren Ahitofels dagar?

²⁰ Medan David är på flykt från Jerusalem, får han veta att en av hans mest betrodda rådgivare, Ahitofel, har förrått honom. Han ber: ”Gör Ahitofels råd till dårskap, det ber jag dig, o Jehova!” (15:31) Prästerna Sadok och Ebjatar, som är lojala mot David, och arkiten Husaj sänds tillbaka till Jerusalem för att iaktta vad Absalom gör och avge rapport om detta. I vildmarken möter David under tiden Siba, Mefibosets medhjälpare, som berättar att hans herre nu förväntar att kungadömet skall återgå till Sauls hus. När David drar vidare, förbannar Simei av Sauls hus honom och kastar stenar mot honom, men David avhåller sina män från att ta hämnd.

²¹ Efter det att troninkräktaren Absalom har kommit tillbaka till Jerusalem, har han på Ahitofels råd umgänge med sin fars bihustrur ”inför hela Israels ögon”. Detta sker i uppfyllelse av Natans profetiska dom. (16:22; 12:11) Dessutom råder Ahitofel Absalom att ta en styrka på 12.000 man och sätta efter David och fånga honom i vildmarken. Men Husaj, som har vunnit Absaloms förtroende, rekommenderar ett annat handlingssätt. Och alldeles som David har bett om, omintetgörs Ahitofels råd. I likhet med vad Judas senare gjorde beger sig den besvikne Ahitofel hem och stryper sig. Husaj rapporterar i hemlighet om Absaloms planer för prästerna Sadok och Ebjatar, vilka i sin tur sänder budskapet vidare till David i vildmarken.

22. Med vilken sorg blandas Davids glädje över segern?

²² Detta gör det möjligt för David att gå över Jordan och välja skogen vid Mahanajim som slagfält. Där grupperar han sina styrkor och uppmanar dem att fara varsamt fram med Absalom. Upprorsmakarna lider ett förkrossande nederlag. När Absalom flyr på en mula genom den täta skogen, fastnar hans huvud i de nedersta grenarna på ett kraftigt träd, och där blir han hängande ”mellan himmel och jord”. (18:9) Joab finner honom i denna belägenhet och dödar honom utan minsta respekt för kungens befallning. Den stora sorg David känner när han får höra om sin sons död kommer till uttryck i hans klagan: ”Min son Absalom, min son, min son Absalom! O att jag hade fått dö, jag själv, i stället för dig, Absalom, min son, min son!” — 18:33.

23. Vilka åtgärder vidtar David, när han återtar sin ställning som kung?

²³ De sista händelserna under Davids regering (19:1—24:25). David fortsätter att sörja djupt, till dess Joab uppmanar honom att återta sin rättmätiga ställning som kung. Han utnämner nu Amasa till härförare i stället för Joab. När David återvänder, blir han välkomnad av folket, och även av Simei, vars liv David skonar. Mefiboset kommer också för att försvara sin sak, och David låter honom och Siba få lika stora arvedelar. Än en gång står hela Israel och Juda förenade under David.

24. Vilka händelser som har med Benjamins stam att göra inträffar nu?

²⁴ Det uppstår emellertid fler svårigheter. Sheba, en benjaminit, utropar sig själv till kung och får många att vända sig bort från David. På Davids befallning kallar Amasa samman folk för att slå ner upproret. Han möter Joab, som förrädiskt mördar honom. Joab övertar sedan befälet över hären och förföljer Sheba ända till staden Abel vid Bet-Maaka och belägrar den. Invånarna följer det råd som en vis kvinna i staden ger och avrättar Sheba, varefter Joab drar sig tillbaka. På grund av att Saul på sin tid hade dräpt gibeoniterna och att det fortfarande inte hade utkrävts hämnd för denna blodskuld, uppstår en tre år lång hungersnöd i Israel. För att skaffa bort blodskulden blir sju söner av Sauls hus avrättade. När David senare återigen strider med filistéerna, räddar hans systerson Abisaj med knapp nöd hans liv. Davids män svär honom en ed och säger att han inte mer skall dra ut med dem i strid, för att han inte må ”släcka Israels lampa”. (21:17) Tre av Davids väldiga män utför hjältebragder genom att döda några av filistéernas jättelika kämpar.

25. Vad ger David uttryck åt i de två sånger som nu återges?

²⁵ Skribenten avbryter här berättelsen med en sång av David till Jehovas ära. I den här sången, som motsvarar Psalm 18, ger David uttryck åt tacksamhet över att Jehova har befriat honom ”ur alla hans fienders kupade hand och ur Sauls kupade hand”. Med glädje förklarar han: ”Jehova är min branta klippa och mitt fäste och den som för mig i säkerhet ... den som gör stora räddningsgärningar för sin kung och utövar kärleksfull omtanke mot sin smorde, mot David och mot hans säd för obestämd tid.” (22:1, 2, 51) Sedan följer Davids sista sång, i vilken han förklarar: ”Det var Jehovas ande som talade genom mig, och hans ord var på min tunga.” — 23:2.

26. Vad får vi veta om Davids väldiga män, och hur visar han respekt för deras livsblod?

²⁶ Nu fortsätter den historiska berättelsen, och den uppger namnen på Davids väldiga män, av vilka tre är särskilt framstående. Dessa agerar i samband med en händelse som inträffar när filistéerna har upprättat en utpost i Betlehem, Davids hemstad. David uttrycker en önskan: ”O att jag kunde få vatten att dricka från Betlehems cistern som är vid porten!” (23:15) De tre väldiga männen tar sig då igenom filistéernas läger, hämtar upp vatten ur cisternen och bär det tillbaka till David. Men David vägrar att dricka det. Han gjuter i stället ut det på marken och säger: ”Det är otänkbart för mig, o Jehova, att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka de mäns blod som gick med fara för sina själar?” (23:17) För honom svarar vattnet mot det livsblod de har riskerat för att få tag i det. De 30 mest framstående krigarna i hans här räknas sedan upp, och några av deras bedrifter omtalas.

27. Vilken synd begår David till sist? Hur hejdas den hemsökelse som blir följden av den?

²⁷ Till sist syndar David genom att räkna folket. När han anropar Gud om barmhärtighet, får han välja mellan tre straff: sju års hungersnöd, tre månaders militära nederlag eller tre dagars pest i landet. David svarar: ”Låt oss falla i Jehovas hand, det ber jag, för hans barmhärtighetsgärningar är många; men låt mig inte falla i människors hand.” (24:14) Den landsomfattande pesten dödar 70.000 människor, och den hejdas först när David enligt Jehovas anvisningar genom Gad köper Aravnas tröskplats och där offrar brännoffer och gemenskapsoffer åt Jehova.

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

28. Vilka tydliga varningar innehåller Andra Samuelsboken?

²⁸ Det finns mycket i Andra Samuelsboken som är till nytta för dem som läser den i vår tid. Nästan alla mänskliga känslor målas här i de mest intensiva, verklighetstrogna färger. Vi varnas således i tydliga ordalag för de ödesdigra följderna av ärelystnad och hämnd (3:27—30), av att hysa begär till en annans äktenskapspartner (11:2—4, 15—17; 12:9, 10), av förrädiska handlingar (15:12, 31; 17:23), av kärlek som bara grundar sig på passion (13:10—15, 28, 29), av förhastade omdömen (16:3, 4; 19:25—30) och av att ringakta en annans handlingar av hängivenhet. — 6:20—23.

29. Vilka exempel på en rätt inställning och ett tillbörligt handlingssätt kan man finna i Andra Samuelsboken?

²⁹ Men den allra största nyttan vi får av Andra Samuelsboken ligger på den positiva sidan, genom att vi ger akt på de många exemplen på en rätt inställning och ett tillbörligt handlingssätt. David är ett enastående exempel genom sin odelade hängivenhet för Gud (7:22), sin ödmjukhet inför Gud (7:18), sin strävan att upphöja Jehovas namn (7:23, 26), sin rätta ståndpunkt i motgångar (15:25), sin uppriktiga ånger över synder (12:13), sin ordhållighet (9:1, 7), sin jämvikt under prövningar (16:11, 12), sin fasta förtröstan på Jehova (5:12, 20) och sin djupa respekt för Jehovas anordningar och förordnanden (1:11, 12). Det är därför inte att undra på att David kallas ”en man i överensstämmelse med ... [Jehovas] hjärta”! — 1 Sam. 13:14.

30. Vilka principer tillämpas och belyses i Andra Samuelsboken?

³⁰ I Andra Samuelsboken finner vi också många exempel på hur bibliska principer får sin tillämpning. Bland dessa är principerna om samhällsansvarighet (2 Sam. 3:29; 24:11—15), om att goda avsikter inte ändrar på Guds krav (6:6, 7), om att ledarskap i Jehovas teokratiska anordning måste respekteras (12:28), om att blodet måste betraktas som heligt (23:17), om att det krävs försoning för blodskuld (21:1—6, 9, 14), om att en enskild förnuftig människa kan avvärja en olycka för många (2 Sam. 20:21, 22; Pred. 9:15) och om att lojaliteten mot Jehovas organisation och dess representanter måste vidmakthållas, ”vare sig till död eller till liv”. — 2 Sam. 15:18—22.

31. Hur ger Andra Samuelsboken profetiska glimtar av Guds kungarike, såsom de kristna grekiska skrifterna bekräftar?

³¹ Det viktigaste av allt är att Andra Samuelsboken pekar fram emot och ger strålande profetiska glimtar av det kungarike som Gud upprättar och anförtror åt ”Davids son”, Jesus Kristus. (Matt. 1:1) Den ed som Jehova svor David om att hans kungarike skulle bestå för evigt (2 Sam. 7:16) omtalas i Apostlagärningarna 2:29—36 i förbindelse med Jesus. Att profetian: ”Jag själv kommer att bli hans fader, och han själv kommer att bli min son” (2 Sam. 7:14) verkligen pekade fram emot Jesus framgår av Hebréerna 1:5. Detta blev också bekräftat då Jehovas röst ljöd från himlen: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” (Matt. 3:17; 17:5) Till slut kan nämnas att det görs en hänsyftning på förbundet om kungariket med David i ängeln Gabriels ord till Maria om Jesus: ”Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son; och Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska som kung över Jakobs hus för evigt, och hans kungarike skall inte få något slut.” (Luk. 1:32, 33) Hur hänförande visar sig inte löftet om Rikets Säd vara, allteftersom varje steg i förverkligandet av det uppenbaras inför våra ögon!

[Fotnoter]