ELIHU

[Ẹlihu] Betyder ”min Gud är han”.

1. ”Busiten Barakels son, av Rams släkt.” Eftersom Elihu var en avkomling av Bus var han uppenbarligen en avlägsen släkting till Abraham. (Job 32:1, 2, 6; 1Mo 22:20, 21) Elihu följde utan tvivel uppmärksamt med i hela debatten mellan Job och hans tre falska tröstare, men av respekt för deras ålder höll han sig tyst tills alla hade talat färdigt. Kritiker i vår tid har kallat Elihu pratsjuk och menat att hans tal var långtråkiga, men hans ord var inte en oförskämd ung mans ord. Han förstod att det inte bara är de som har kommit upp i åren som är visa, utan att det är Guds ande som gör en person verkligt vis. Elihu förlitade sig därför mycket på Guds ande. Han förstod således att Job inte hade insett att det är långt viktigare att Jehova Gud blir upphöjd och helgad än att någon människa blir det och att Jobs tre vänner i själva verket hade påstått att Gud är ond. (Job 32:2–9, 18)

Elihu visade ingen partiskhet och gav inte några smickrande äretitlar åt någon. Han erkände att han precis som Job var gjord av lera och att den Allsmäktige var hans Skapare. Hans avsikt var inte att skrämma Job, utan han talade till honom som en sann vän. Till skillnad från Elifas, Bildad och Sofar använde han Jobs namn när han talade till honom. (Job 32:21, 22; 33:1, 6)

Elihu upphöjde i alla avseenden den sanne Guden: den Allsmäktige är rättfärdig och återgäldar enskilda individer efter deras gärningar. Han dömer utan partiskhet och är fullt medveten om vad människorna gör. Han hör de nödställdas rop. Han undervisar människorna och gör dem visare än djuren. Gud hör dock inte på osanning, och Elihu uppmanade därför Job att ivrigt vänta på honom. Dessutom försäkrade Elihu Job om att Gud var med honom och att Gud inte låter den ondskefulle leva men att de som tjänar honom får ”sluta sina dagar i lycka”. (Job 36:11) Job uppmanades därefter att prisa storheten i Guds verk, därför att han på ett enastående sätt sörjer för sina skapelsers behov och ger dem mat i överflöd. Elihu riktade Jobs uppmärksamhet på allt stort som Gud har gjort och på hur han har kontroll över naturkrafterna, och han uppmanade Job att ”ge akt på Guds underbara gärningar”. (Job 37:14) Elihu avslutade sitt tal på ett upphöjt plan när han sade om den Allsmäktige: ”Han är upphöjd i kraft, och rättvisa och sann rättfärdighet förringar han inte. Därför må människorna frukta honom.” (Job 37:23, 24; 34–37)

Det var enbart tack vare Guds andes hjälp som Elihu kunde bedöma saker och ting rätt och uttala de ord som uppfylldes på Job när denne blev frisk igen: ”Låt honom slippa stiga ner i gravens djup! Jag har funnit en lösen! Må hans kropp bli friskare än i ungdomen, må han vända åter till sin ungdomskrafts dagar.” (Job 33:24, 25)

2. En av profeten Samuels förfäder; son till Tohu. (1Sa 1:1) Elihu kallas tydligtvis också Eliab och Eliel. (1Kr 6:27, 34)

3. Förmodligen identisk med Eliab, kung Davids äldste bror; han blev furste över Judas stam. (1Kr 27:18, 22; jfr 1Sa 16:6; se ELIAB nr 4.)

4. En av de sju anförare för skaror på tusen som tillhörde Manasse och som gick över till David i Siklag. (1Kr 12:20)

5. En korait av Obed-Edoms släkt som under Davids regering utsågs till portvaktare vid Guds hus. (1Kr 26:1, 4, 7, 8)