Bibelbok nr 18 — Job

Skribent: Mose

Platsen där den skrevs: Vildmarken

Boken fullbordad: omkr. 1473 f.v.t.

Omfattar tiden: Över 140 år mellan 1657 och 1473 f.v.t.

1. Vad betyder namnet Job, och vilka frågor besvarar Jobs bok?

EN AV de inspirerade Skrifternas äldsta böcker! En bok som värderas mycket högt och som ofta citeras men som de flesta likväl har svårt att förstå. Varför skrevs denna bok, och vilket värde har den för oss i dag? Svaret antyds i Jobs namn, som betyder ”föremål för fientlighet”. Ja, denna bok tar upp två viktiga frågor: Varför får de oskyldiga lida? Varför tillåter Gud ondskan på jorden? Vi har tillgång till skildringen av Jobs lidande och hans stora uthållighet för att vi skall få svar på dessa frågor. Alltsammans har skrivits upp, alldeles som Job begärde. — Job 19:23, 24.

2. Vad bevisar att Job verkligen har levt?

² Namnet Job har blivit liktydigt med tålamod och uthållighet. Men har det funnits någon sådan person som Job? Trots alla Djävulens ansträngningar att undanröja detta enastående exempel på ostrafflighet från historiens blad är svaret entydigt. Job har verkligen levt! Jehova nämner honom i samband med sina vittnen Noa och Daniel, vilkas existens Jesus Kristus bekräftade. (Hes. 14:14, 20; jämför Matteus 24:15, 37.) Forntidens hebréer betraktade Job som en verklig person. Den kristne skribenten Jakob pekar på Jobs exempel i fråga om uthållighet. (Jak. 5:11) Endast ett exempel från det verkliga livet, inte ett uppdiktat, skulle ha någon tyngd och övertyga Guds tillbedjare om att det är möjligt att bevara sin ostrafflighet under alla omständigheter. Intensiteten och känslan i de upptecknade talen i Jobs bok vittnar också om att det som omtalas verkligen har inträffat.

3. Vilka vittnesbörd talar för att Jobs bok är inspirerad?

³ Att Jobs bok är äkta och inspirerad bevisas också av att de forntida hebréerna alltid har tagit med den i sin bibelkanon, ett märkligt faktum, eftersom Job själv inte var israelit. Förutom att Hesekiel och Jakob hänvisar till Jobs bok citerar aposteln Paulus från den. (Job 5:13; 1 Kor. 3:19) Ett kraftigt bevis på att boken är inspirerad är att den i häpnadsväckande grad överensstämmer med bevisade vetenskapliga fakta. Hur kunde det vara känt att Jehova ”hänger jorden på ingenting”, när antikens folk hyste de mest fantastiska föreställningar om hur jorden bars upp? (Job 26:7) En åsikt man hade i forna tider var att jorden bars upp av elefanter som stod på en stor havssköldpadda. Varför återger inte Jobs bok sådant nonsens? Uppenbarligen därför att Skaparen, Jehova, tillhandahöll sanningen genom inspiration. De många andra beskrivningarna av jorden och dess under och av de vilda djuren och fåglarna i deras naturliga omgivning är så exakta att endast Jehova Gud skulle ha kunnat författa och inspirera Jobs bok.a

4. Var och när utspelades dramat, och när fullbordades skrivandet av Jobs bok?

⁴ Job bodde i Us, som enligt vissa geografer var beläget i norra Arabien nära det land som var bebott av edoméerna och öster om det land som var utlovat åt Abrahams avkomlingar. Sabéerna befann sig i söder, kaldéerna i öster. (1:1, 3, 15, 17) Tiden för Jobs prövning inföll långt efter Abrahams dagar. Det var vid en tid då det inte fanns ”någon som ... [Job] på jorden, en klanderfri och rättrådig man”. (1:8) Detta förefaller vara perioden mellan Josefs död år 1657 f.v.t. (Josef var en man med framträdande tro) och den tidpunkt då Mose slog in på ostrafflighetens väg. Job utmärkte sig genom att utöva en ren tillbedjan under en period då Israel var besmittat av egyptisk demondyrkan. De sedvänjor som nämns i Jobs första kapitel och det förhållandet att Gud erkände Job som en sann tillbedjare tyder vidare på den patriarkaliska tiden snarare än på den senare perioden, från år 1513 f.v.t. och framåt, då Gud uteslutande handlade med Israel under Lagen. (Am. 3:2; Ef. 2:12) Med hänsyn till Jobs långa levnad förefaller det alltså som om boken omfattar en period mellan åren 1657 f.v.t. och 1473 f.v.t., det år då Mose dog; boken fullbordades av Mose någon tid efter Jobs död, medan israeliterna befann sig i vildmarken. — Job 1:8; 42:16, 17.

5. Vad är det som tyder på att Mose har skrivit Jobs bok?

⁵ Varför säger vi att Mose var skribenten? Detta är i enlighet med den äldsta traditionen, både bland judarnas och bland de första kristnas lärde. I Jobs bok används det kraftfulla uttryckssätt som kännetecknar hebreisk poesi, och det visar att den ursprungligen skrevs på hebreiska, Moses språk. Den kan inte vara en översättning från något annat språk, till exempel arabiska. Prosastyckena äger också större likhet med Pentateuken än med några andra av Bibelns skrifter. Skribenten måste ha varit israelit, vilket Mose var, eftersom judarna hade blivit ”betrodda med Guds heliga utsagor”. (Rom. 3:1, 2) Efter det att Mose hade uppnått mogen ålder tillbringade han 40 år i Midjan, inte långt från Us, där han kunde erhålla de detaljerade upplysningar som är återgivna i Jobs bok. När Mose senare färdades förbi i närheten av Jobs hemland, under Israels 40-åriga vandring i vildmarken, kunde han få veta och skriva ner de avslutande detaljerna i boken.

6. I vilka avseenden är Jobs bok mycket mera än ett litterärt mästerverk?

⁶ Enligt The New Encyclopædia Britannica räknas Jobs bok ofta med bland ”världslitteraturens mästerverk”.b Emellertid är boken något vida mer än ett litterärt mästerverk. Jobs bok är framträdande bland Bibelns böcker i fråga om att upphöja Jehovas kraft, rättvisa, vishet och kärlek. Den uppenbarar mycket tydligt den förnämsta stridsfrågan i universum. Den belyser mycket som sägs i andra av Bibelns böcker, i synnerhet Första och Andra Moseboken, Predikaren, Lukasevangeliet, Romarbrevet och Uppenbarelseboken. (Jämför Job 1:6—12; 2:1—7 med 1 Moseboken 3:15; 2 Moseboken 9:16; Lukas 22:31, 32; Romarna 9:16—19 och Uppenbarelseboken 12:9; även Job 1:21; 24:15; 21:23—26; 28:28 med i tur och ordning Predikaren 5:15; 8:11; 9:2, 3; 12:13.) Den förser oss med svaret på många av livets frågor. Den är i sanning en oskiljaktig del av Guds inspirerade ord och är nyttig, eftersom den hjälper oss att förstå detta ord bättre.

BOKENS INNEHÅLL

7. I vilken situation befinner sig Job i början av boken?

⁷ Prolog till Jobs bok (1:1—5). Här presenteras Job för oss — en ”klanderfri och rättrådig” man, som fruktar Gud och viker av från det onda. Job är lycklig och har sju söner och tre döttrar. Materiellt sett är han en rik jordägare med talrika småboskapshjordar och nötboskapshjordar. Han har många tjänare och är ”den störste av alla orientaler”. (1:1, 3) Han är dock inte materialistisk, för han sätter inte sin förtröstan till sina materiella ägodelar. Han är också rik i andligt avseende, rik på goda gärningar, alltid villig att hjälpa den som är betryckt eller i trångmål eller att ge ett klädesplagg till den som behöver det. (29:12—16; 31:19, 20) Alla respekterar honom. Job tillber den sanne Guden, Jehova. Han vägrar att böja sig ner för solen, månen och stjärnorna, som de hedniska nationerna gör. Han är trogen mot Jehova, bevarar ostraffligheten inför sin Gud och kan glädja sig åt ett nära förhållande till honom. (29:7, 21—25; 31:26, 27; 29:4) Job tjänar som präst för sina familjemedlemmar och offrar regelbundet brännoffer i den händelse de har syndat.

8. a) Hur går det till att Satan ifrågasätter Jobs ostrafflighet? b) Hur antar Jehova utmaningen?

⁸ Satan utmanar Gud (1:6—2:13). Som genom ett underverk dras ridån till den osynliga världen undan, så att vi kan få en inblick i himmelska ting. Vi ser Jehova presidera vid ett möte med den sanne Gudens söner. Satan visar sig också bland dem. Jehova riktar uppmärksamheten på sin trogne tjänare Job, men Satan ifrågasätter Jobs ostrafflighet och gör gällande att Job tjänar Gud på grund av det materiella goda han får ta emot. Om Gud tillåter Satan att ta detta ifrån Job, kommer Job att vända sig bort från sin ostrafflighet. Jehova antar utmaningen med det förbehållet att Satan inte får röra vid Job själv.

9. a) Vilka svåra prövningar utsätts Job för? b) Vad visar att han bevarar sin ostrafflighet?

⁹ Många olyckor börjar drabba den intet ont anande Job. Sabéerna och kaldéerna rövar bort hans stora rikedomar. En storm dödar hans söner och döttrar. Denna svåra provsättning driver inte Job till att förbanna Gud eller vända sig bort från honom. Tvärtom säger han: ”Må Jehovas namn fortsätta att vara välsignat.” (1:21) Satan som nu är besegrad och på denna punkt avslöjad som lögnare träder på nytt fram inför Jehova och framför anklagelsen: ”Hud för hud, och allt vad en man har kommer han att ge för sin själ.” (2:4) Satan gör gällande att om han får tillåtelse att röra vid Jobs kropp, skulle han kunna få Job att förbanna Gud mitt i ansiktet. Med tillåtelse att göra allt utom att ta Jobs liv slår Satan Job med en förskräcklig sjukdom. Hans kött blir klätt ”i larver och jordklumpar”, och hans kropp och andedräkt blir illaluktande för hans hustru och släktingar. (7:5; 19:13—20) Jobs hustru antyder att han inte har brutit sin ostrafflighet, då hon uppmanar honom: ”Håller du ännu fast vid din ostrafflighet? Förbanna Gud och dö!” Job förebrår henne och syndar ”inte med sina läppar”. — 2:9, 10.

10. Vilken tyst ”tröst” tillhandahåller Satan?

¹⁰ Satan ser nu till att tre av Jobs vänner kommer för att ”trösta” honom. Det är Elifas, Bildad och Sofar. På avstånd känner de inte igen Job, men så höjer de upp sin röst, börjar gråta och kasta stoft på sina huvuden. Därefter sitter de hos honom på jorden utan att säga ett ord. Denna tysta ”tröst” varar sju dagar och sju nätter, varpå Job slutligen bryter tystnaden genom att inleda en långvarig debatt med sina så kallade tröstare. — 2:11.

11—13. Hur öppnar Job debatten, vilken anklagelse kommer Elifas med, och vilket kraftfullt svar ger Job?

¹¹ Debatten: första omgången (3:1—14:22). Härifrån utvecklar sig dramat i högstämd hebreisk poesi. Job nerkallar ont över den dag han föddes och undrar varför Gud har tillåtit honom att fortsätta att leva.

¹² Till svar anklagar Elifas Job för bristande ostrafflighet. De rättrådiga har aldrig förgåtts, förklarar han. Han påminner sig en nattlig syn, vari en röst sade honom att Gud inte tror på sina tjänare, i synnerhet inte på dem som består blott av lera, av jordens stoft. Han antyder att Jobs lidande är en tuktan från den allsmäktige Guden.

¹³ Job ger ett kraftfullt svar till Elifas. Han ropar högt som varje skapelse skulle göra under förföljelse och i trångmål. Döden skulle vara en befrielse. Han förebrår sina vänner för att göra upp planer mot honom och protesterar: ”Undervisa mig, och jag för min del kommer att tiga; och få mig att förstå vilket misstag jag har begått.” (6:24) Job strider för sin egen rättfärdighet inför Gud, ”människornas Iakttagare”. — 7:20.

14, 15. Vilket argument framför Bildad, och varför fruktar Job att han skall förlora sin sak inför Gud?

¹⁴ Bildad framför nu sitt argument och menar att Jobs söner har syndat och att Job själv inte är rättrådig, annars skulle Gud ha hört honom. Han uppmanar Job att betrakta de tidigare generationerna och de ting som är utforskade av deras förfäder och ha det till vägledning.

¹⁵ I sitt svar vidhåller Job att Gud inte är orättvis. Inte heller behöver Gud göra räkenskap inför människan, eftersom han ”gör stora, outforskliga ting och underbara ting utan tal”. (9:10) Job kan inte vinna med Jehova som sin motpart i rätten. Han kan endast bönfalla Gud om ynnest. Men ändå, är det till någon nytta att försöka göra vad som är rätt? ”Den klanderfrie såväl som den ondskefulle gör han ände på.” (9:22) Det finns ingen rättfärdig dom på jorden. Job fruktar att han skall förlora sin sak till och med inför Gud. Han behöver en medlare. Han frågar varför han blir prövad och bönfaller Gud att komma ihåg att han är gjord ”av lera”. (10:9) Han uppskattar Guds tidigare omtanke, men säger att fastän han har rätt, kommer Gud bara att öka sin grämelse mot honom om han talar för sin sak. Om han bara fick utandas!

16, 17. a) Vilket självbelåtet råd ger Sofar? b) Hur värderar Job sina ”tröstare”, och vilken stark tillförsikt ger han uttryck åt?

¹⁶ Nu träder Sofar in i debatten. Han säger i själva verket: Är vi barn som skall behöva lyssna till tomt prat? Du säger att du är verkligt fläckfri, men om bara Gud ville tala, skulle han avslöja din skuld. Han frågar Job: ”Kan du finna ut Guds djupheter?” (11:7) Han tillråder Job att skaffa bort skadliga vanor, eftersom välsignelser skall komma dem till del som gör detta, medan ”de ondskefullas ögon, de kommer att försvagas”. — 11:20.

¹⁷ Job utropar med bitande sarkasm: ”Sannerligen, ni är folket, och med er kommer visheten att dö ut!” (12:2) Låt vara att han är till ett åtlöje, men han är inte underlägsen dem. Om hans vänner ville betrakta Guds skapelser, skulle till och med dessa kunna lära dem någonting. Styrka och praktisk vishet tillhör Gud, som behärskar allting ända därhän att ”han låter nationerna bli stora, för att han må tillintetgöra dem”. (12:23) Job har lust att argumentera i sin sak med Gud, men vad hans tre ”tröstare” angår — ”ni ... är män som smutskastar med vad falskt är; ni är allesammans värdelösa läkare”. (13:4) Det skulle vara vishet från deras sida att tiga! Han uttrycker tillförsikt till det rättvisa i sin sak och anropar Gud om att höra honom. Han kommer in på tanken att ”människan, av kvinna född, är kortlivad och mättad av oro och upphetsning”. (14:1) Människan försvinner snart, lik ett blomster eller en skugga. Man kan inte frambringa en ren av en oren. Job ber Gud om att hålla honom dold i Sheol, till dess hans vrede viker tillbaka, och frågar: ”Om en kraftfull man dör, kan han då leva igen?” Till svar uttrycker han det fasta hoppet: ”Jag [kommer] att vänta, till dess min avlösning kommer.” — 14:13, 14.

18, 19. a) Med vilket förlöjligande inleder Elifas den andra debattomgången? b) Hur betraktar Job sina vänners ”tröst”, och varför blickar han upp till Jehova?

¹⁸ Debatten: andra omgången (15:1—21:34). När Elifas inleder debattens andra omgång, förlöjligar han Jobs kunskap och säger att denne har fyllt ”sin buk med östanvinden”. (15:2) Åter förringar han Jobs anspråk på ostrafflighet och vidhåller att Jehova varken tror på den dödliga människan eller på de heliga i himlarna. Han anklagar indirekt Job för att söka visa sig överlägsen i förhållande till Gud och för att vara avfällig, använda sig av mutor och bedriva svek.

¹⁹ Job genmäler att hans vänner är ”besvärliga tröstare”, som talar ”ord som blott är vind”. (16:2, 3) Om de vore i hans ställe skulle han inte skymfa dem. Han längtar ivrigt efter att bli rättfärdigad och blickar upp till Jehova, som känner hans förgångna och skall döma i hans fall. Job finner ingen vishet hos sina vänner. De tar bort allt hopp. Deras ”tröst” är som att säga att natten är dag. Det enda hoppet är att fara ner ”till Sheol”. — 17:15, 16.

20, 21. Vilken bitterhet ger Bildad uttryck åt, vilken protest kommer Job med, och vad förlitar sig Job på?

²⁰ Diskussionen håller på att bli livlig. Bildad är nu bitter, för han tycker att Job har jämfört sina vänner med djur utan förstånd. Han frågar Job: ”Kommer för din skull jorden att överges?” (18:4) Han varnar Job för att denne kommer att falla i en fruktansvärd snara som ett avskräckande exempel för andra. Job kommer inte att ha några efterkommande.

²¹ Job svarar: ”Hur länge kommer ni att hålla i med att irritera min själ och fortsätta att krossa mig med ord?” (19:2) Han har förlorat familj och vänner, hans hustru och hushåll har vänt sig bort från honom, och själv har han kommit undan med bara sina ”tänders hud” i behåll. (19:20) Han förlitar sig på att det skall framträda en friköpare som avgör tvistefrågan till hans förmån, så att han till sist får ”skåda Gud”. — 19:25, 26.

22, 23. a) Varför känner sig Sofar sårad, och vad säger han om Jobs påstådda synder? b) Med vilket dräpande argument svarar Job?

²² Liksom Bildad känner sig Sofar sårad av att behöva lyssna på Jobs förolämpande ”förmaning”. (20:3) Han upprepar att Jobs synder har hunnit upp honom. De ondskefulla blir alltid straffade av Gud, och de har ingen vila, säger Sofar, inte ens när de åtnjuter välstånd.

²³ Job svarar med ett dräpande argument: Om Gud alltid straffar de ondskefulla, hur kommer det sig då att de ondskefulla förblir vid liv, åldras, blir överlägsna i fråga om förmögenhet? De tillbringar sina dagar i vällevnad. Hur ofta kommer ofärd över dem? Han visar att rik och fattig dör på samma sätt. Ja, en ondskefull man dör ofta ”bekymmerfri och sorglös”, medan en rättfärdig man kanske får dö ”med bitter själ”. — 21:23, 25.

24, 25. a) Vilket lögnaktigt förtal framför Elifas självrättfärdigt mot Job? b) Vad svarar Job, och vilken uppfordran kommer han med?

²⁴ Debatten: tredje omgången (22:1—25:6). Elifas går på nytt till våldsamt angrepp och förlöjligar Jobs anspråk på att vara klanderfri inför den Allsmäktige. Han kommer med lögnaktigt förtal mot Job och påstår att han är usel, har utnyttjat de fattiga, har undanhållit den hungrige bröd och behandlat änkor och faderlösa pojkar illa. Elifas säger att Jobs privatliv inte är så rent som han gör gällande, och detta förklarar hans svåra tillstånd. Men ”om du vänder tillbaka till den Allsmäktige”, predikar Elifas, ”kommer [han] att höra dig”. — 22:23, 27.

²⁵ I sitt svar tillbakavisar Job Elifas’ upprörande anklagelse och säger att han önskar bli hörd inför Gud, som känner till hans rättfärdiga liv. Det finns de som förtrycker den faderlöse, änkan och den fattige och som begår mord, stöld och äktenskapsbrott. De kan tyckas ha framgång för en liten tid, men de skall få sin lön. De skall bli till intet. ”Så nu då, vem kommer att göra mig till en lögnare?” frågar Job uppfordrande. — 24:25.

26. Vad mera har Bildad och Sofar att säga?

²⁶ Bildad ger ett kort, skarpt svar på detta och håller envist fast vid sitt argument att ingen människa kan vara ren inför Gud. Sofar deltar inte i denna tredje omgång. Han har ingenting att säga.

27. Hur upphöjer Job nu den Allsmäktiges storhet?

²⁷ Jobs avslutande inlägg (26:1—31:40). I ett avslutande inlägg får Job sina vänner att bli fullständigt tysta. (32:12, 15, 16) Med bitande sarkasm säger han: ”O hur mycket har du inte hjälpt en kraftlös! ... Hur mycket har du inte gett råd åt en som är utan vishet!” (26:2, 3) Men ingenting, inte ens Sheol, kan dölja någonting för Guds ögon. Job beskriver den yttre rymden, jorden, molnen, havet och vinden som uttryck för Guds vishet — alltsammans sådant som människan kan iaktta, men som endast är utkanterna av den Allsmäktiges vägar. Det är knappt en viskning om den Allsmäktiges storhet.

28. Vilket rättframt uttalande gör Job om sin ostrafflighet?

²⁸ Övertygad om sin oskuld förklarar han: ”Till dess jag utandas kommer jag inte att låta min ostrafflighet vika ifrån mig!” (27:5) Nej, Job har på intet sätt gjort sig förtjänt av det som har drabbat honom. Tvärtemot vad hans anklagare hävdar kommer Gud att belöna ostraffligheten genom att se till att vad de ondskefulla samlat åt sig i sitt välstånd kommer att ärvas av de rättfärdiga.

29. Hur beskriver Job visheten?

²⁹ Människorna vet varifrån jordens skatter (silver, guld, koppar) kommer, ”men visheten själv — varifrån kommer den?” (28:20) De har sökt efter den bland de levande; de har letat i havet; den kan inte köpas för guld eller silver. Gud är den som förstår visheten. Han ser till jordens och himlens ändar, fördelar vinden efter vikt och vattnen efter mått och övervakar regnet och åskmolnen. Job avslutar: ”Se! Fruktan för Jehova — det är vishet, och att vända sig bort från det onda är förstånd.” — 28:28.

30. Vad önskar Job skall återställas, men hurdan är hans nuvarande situation?

³⁰ Den betryckte Job berättar sedan sin levnadshistoria. Han önskar att hans tidigare förtroliga umgänge med Gud skall återställas, då han också respekterades av stadens ledande män. Han undsatte den betryckte och var ögon åt den blinde. Hans råd var goda, och man väntade på hans ord. Men nu är han inte längre någon aktad man. I stället skrattar till och med de som är yngre åt honom, de vilkas fäder inte ens passade att vara bland hans småboskapshjords hundar. De spottar på honom och vänder sig emot honom. Nu i hans största betryck ger de honom ingen vila.

31. Till vems domslut hyser Job tillförsikt, och vilken sanningsenlig skildring ger han av sitt liv?

³¹ Job beskriver sig själv som en åt Gud överlämnad man och ber att Jehova skall döma honom. ”Han [kommer] att väga mig på exakt våg, och Gud kommer att lära känna min ostrafflighet.” (31:6) Job försvarar sina tidigare handlingar. Han har inte begått äktenskapsbrott eller gjort upp onda planer mot andra. Han har inte försummat att hjälpa den behövande. Han har inte förtröstat på materiella ägodelar, fastän han var rik. Han har inte tillbett solen, månen eller stjärnorna, för ”också detta [skulle] vara en missgärning för domarna att uppmärksamma, för jag skulle ha förnekat den sanne Guden där ovan”. (31:28) Job uppfordrar sin motpart i rättstvisten att inge en anklagelseskrift mot den sanningsenliga skildringen av hans liv.

32. a) Vem talar nu? b) Varför flammar Elihus vrede mot Job och hans vänner, och vad tvingar honom att tala?

³² Elihu talar (32:1—37:24). Elihu, en avkomling av Bus, en son till Nahor, och följaktligen en avlägsen släkting till Abraham, har hela tiden lyssnat till debatten. Han har väntat med att tala, därför att han menade att de som är äldre borde äga större kunskap. Det är emellertid inte åldern, utan Guds ande, som ger förstånd. Elihus vrede flammar mot Job på grund av att han förklarar ”sin egen själ rättfärdig snarare än Gud”, men den blir ännu häftigare mot Jobs tre vänner på grund av den bedrövliga brist på vishet de lägger i dagen genom att förklara Gud ondskefull. Elihu ”har blivit full av ord”, och Guds ande tvingar honom att ge utlopp åt dessa, fast utan partiskhet och utan att ”förläna en titel” åt ”en jordemänniska”. — Job 32:2, 3, 18—22; 1 Mos. 22:20, 21.

33. I vad har Job felat, men vilken ynnest skall Gud visa honom?

³³ Elihu talar i uppriktighet och erkänner att Gud är hans Skapare. Han framhåller att Job har varit mera angelägen om att rättfärdiga sig själv än om att rättfärdiga Gud. Det var inte nödvändigt för Gud att besvara alla Jobs ord, som om han behövde rättfärdiga sina handlingar, och likväl hade Job tvistat med Gud. Då Jobs själ närmar sig döden, visar Gud honom emellertid ynnest genom en budbärare och säger: ”Låt ... [honom] slippa undan från att fara ner i gropen! Jag har funnit en lösen! Må ... [hans] kött bli friskare än i ungdomen; må ... [han] vända åter till sin ungdomskrafts dagar.” (Job 33:24, 25) Den rättfärdige kommer att bli återställd!

34. a) Vilka ytterligare tillrättavisningar ger Elihu? b) Vad bör Job göra i stället för att framhäva sin egen rättfärdighet?

³⁴ Elihu uppmanar de visa att lyssna. Han tillrättavisar Job för att denne säger att det inte lönar sig att bevara ostraffligheten: ”Det vare fjärran från den sanne Guden att handla ondskefullt och från den Allsmäktige att handla orätt! Ty efter jordemänniskans handlingssätt kommer han att löna henne.” (34:10, 11) Han kan ta bort livets andedräkt, och allt kött kommer att utandas. Gud dömer utan partiskhet. Job har skjutit sin egen rättfärdighet alltför mycket i förgrunden. Han har varit obetänksam, inte medvetet, men ”utan kunskap”, och Gud har varit långmodig mot honom. (34:35) Det behöver sägas mera, så att Gud kan bli rättfärdigad. Gud tar inte bort sina ögon från de rättfärdiga, men han kommer att tillrättavisa dem. ”Han kommer inte att bevara den ondskefulle vid liv, men de betrycktas rätt kommer han att bevilja.” (36:6) Eftersom Gud är den högste Undervisaren, bör Job prisa hans verks storhet.

35. a) Åt vad bör Job ägna uppmärksamhet? b) Mot vem skall Jehova visa ynnest?

³⁵ Medan en skräckinjagande storm närmar sig, talar Elihu om de stora ting Gud gör och om hur han behärskar naturkrafterna. Till Job säger han: ”Stå stilla och visa dig uppmärksam i fråga om Guds underbara gärningar.” (37:14) Begrunda Guds gyllene prakt och värdighet som inger fruktan, som går långt utöver vad människan kan utforska. ”Han är upphöjd i kraft, och rättvisa och ett överflöd av rättfärdighet kommer han inte att förringa.” Ja, Jehova kommer att bry sig om dem som fruktar honom, inte dem ”som är visa i sitt eget hjärta”. — 37:23, 24.

36. Med hjälp av vilken lektion och vilka frågor undervisar Jehova nu Job?

³⁶ Jehova svarar Job (38:1—42:6). Job hade bett Gud att tala till honom. Nu svarar Jehova majestätiskt ur stormvinden. Han framställer till Job en serie frågor, som på ett åskådligt sätt ger en lektion i människans litenhet och Guds storhet. ”Var befann du dig, när jag grundade jorden? ... Vem lade dess hörnsten, då morgonstjärnorna tillsammans ropade högt av fröjd och alla Guds söner jublande började ropa sitt bifall?” (38:4, 6, 7) Detta hände långt före Jobs tid! Den ena frågan efter den andra läggs fram som Job inte kan svara på, då Jehova pekar på jordens hav, dess molnbeklädnad, morgonrodnaden, dödens portar och ljus och mörker. ”Har du lärt känna det, eftersom du föddes vid den tiden och eftersom dina dagar är många till antalet?” (38:21) Och vad är att säga om snöns och haglets förrådshus, stormen och regnet och daggdropparna, isen och rimfrosten, himlens väldiga stjärnbilder, blixtarna och molnlagren, djuren och fåglarna?

37. Genom vilka ytterligare frågor blir Job ödmjukad, och vad tvingas han erkänna och göra?

³⁷ Job erkänner ödmjukt: ”Se! Jag har blivit av ringa betydelse. Vad skall jag svara dig? Min hand har jag lagt på min mun.” (40:4) Jehova befaller Job att se saken som den är. Han ställer ytterligare en serie uppfordrande frågor, vilka upphöjer hans värdighet, överhöghet och styrka — egenskaper som kommer till uttryck i hans skaparverk. Till och med Behemot och Leviatan är mycket starkare än Job! Fullständigt ödmjukad erkänner Job att han har haft en orätt syn på saker och ting och medger att han har talat utan kunskap. Då han nu ser Gud med sitt förstånds ögon och inte dömer efter hörsägner, tar han tillbaka vad han tidigare sagt och ångrar sig ”i stoft och aska”. — 42:6.

38. a) Hur gör Jehova upp med Elifas och hans vänner? b) Vilken ynnest visar han mot Job, och hur välsignar han honom?

³⁸ Jehovas dom och välsignelse (42:7—17). Jehova anklagar därpå Elifas och hans båda vänner för att inte ha talat vad sannfärdigt är om honom. De är tvungna att anskaffa offer och låta Job be för sig. Härefter vänder Jehova Jobs ”fångna tillstånd” och välsignar honom genom att ge honom dubbelt av allt han har haft. Hans bröder, systrar och tidigare vänner återvänder till honom med gåvor, och han välsignas med dubbelt så många får, kameler, nötkreatur och åsninnor som tidigare. Han får åter tio barn, och hans tre döttrar är de skönaste kvinnorna i hela landet. Hans liv förlängs mirakulöst med 140 år, så att han får se sina efterkommande i fyra generationer. Han dör, ”gammal och mätt av dagar”. — 42:17.

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

39. På vilka olika sätt upphöjer och prisar Jobs bok Jehova?

³⁹ Jobs bok upphöjer Jehova och vittnar om hans outgrundliga vishet och kraft. (12:12, 13; 37:23) I denna bok omtalas Gud som den Allsmäktige 31 gånger, vilket är fler gånger än i hela den övriga Skriften. Skildringen prisar hans evighet och upphöjda ställning (10:5; 36:4, 22, 26; 40:2; 42:2) samt hans rättvisa, kärleksfulla omtanke och barmhärtighet (36:5—7; 10:12; 42:12). Den lägger större vikt vid Jehovas hävdande och rättfärdigande än vid människans räddning. (33:12; 34:10, 12; 35:2; 36:24; 40:8) Jobs bok visar att Jehova, Israels Gud, också är Jobs Gud.

40. a) Hur upphöjer och förklarar Jobs bok Guds skaparverk? b) Hur ger den en föraning om och stämmer överens med lärorna i de kristna grekiska skrifterna?

⁴⁰ Skildringen i Job upphöjer och förklarar Guds skaparverk. (38:4—39:30; 40:15, 19; 41:1; 35:10) Den stämmer överens med uttalandet i Första Moseboken att människan är gjord av stoft och att hon vänder åter till stoft. (Job 10:8, 9; 1 Mos. 2:7; 3:19) Den använder uttrycken ”friköpare”, ”lösen” och ”leva igen” och ger på så vis en föraning om läror som är framträdande i de kristna grekiska skrifterna. (Job 19:25; 33:24; 14:13, 14) Många av bokens uttryck har använts direkt eller indirekt av profeterna och de kristna skribenterna. Jämför till exempel Job 7:17 — Psalm 8:4; Job 9:24 — 1 Johannes 5:19; Job 10:8 — Psalm 119:73; Job 12:25 — 5 Moseboken 28:29; Job 24:23 — Ordspråken 15:3; Job 26:8 — Ordspråken 30:4; Job 28:12, 13, 15—19 — Ordspråken 3:13—15; Job 39:30 — Matteus 24:28.c

41. a) Vilka teokratiska normer framhävs i Jobs bok? b) I fråga om vad är Guds tjänare Job i allra högsta grad ett gott exempel för oss i våra dagar?

⁴¹ Jehovas rättfärdiga normer framläggs på många ställen. Boken fördömer kraftigt materialism (Job 31:24, 25), avgudadyrkan (31:26—28), äktenskapsbrott (31:9—12), skadeglädje (31:29), orättvisa och partiskhet (31:13; 32:21), själviskhet (31:16—21) och oärlighet och lögn (31:5). Den påvisar att en människa som ägnar sig åt sådana ting inte kan vinna Guds ynnest och evigt liv. Elihu är ett utmärkt exempel. Han visade djup respekt, blygsamhet, frimodighet och mod, och han upphöjde Gud. (32:2, 6, 7, 9, 10, 18—20; 33:6, 33) Jobs eget utövande av ledarskap, hans omsorg om familjen och hans gästvänlighet ger oss också en god lärdom. (1:5; 2:9, 10; 31:32) Emellertid minns man Job mest för att han bevarade sin ostrafflighet och tålmodigt höll ut, varigenom han gav ett föredöme som har visat sig vara mycket trosstärkande för Guds tjänare tiderna igenom och i synnerhet nu i dessa trosprövande dagar. ”Ni har hört om Jobs uthållighet och har sett det slutresultat Jehova gav, att Jehova är mycket ömsint och barmhärtig.” — Jak. 5:11.

42. Vilken grundläggande stridsfråga i samband med Guds kungarike klargörs i Jobs bok, och vilka intressanta aspekter på denna stridsfråga förklaras?

⁴² Job tillhörde inte Abrahams säd, till vilken löftena om Guds kungarike hade blivit givna, men berättelsen om hans ostrafflighet bidrar i hög grad till att öka förståelsen av Jehovas uppsåt beträffande sitt kungarike. Boken är en väsentlig del av den gudomliga skildringen, eftersom den uppenbarar den grundläggande stridsfrågan mellan Gud och Satan, den stridsfråga som också gäller människans ostrafflighet inför Jehova som Suverän. Den visar att änglarna, som skapades före jorden och människan, också är åskådare och i hög grad intresserade av jorden och stridsfrågans utgång. (Job 1:6—12; 2:1—5; 38:6, 7) Den anger att denna stridsfråga existerade före Jobs tid och att Satan är en verklig person, en andevarelse. Om det är Mose som har skrivit Jobs bok, finner vi här första förekomsten av uttrycket has·Sa·tạn i Bibelns hebreiska text, något som ytterligare hjälper oss att identifiera ”den ursprunglige ormen”. (Job 1:6, fotnot i NW, studieutgåvan; Upp. 12:9) Boken visar också att Gud inte är orsaken till mänsklighetens lidande, sjukdom och död, och den förklarar varför de rättfärdiga blir förföljda medan de ondskefulla och ondskan tillåts fortsätta. Den visar att Jehova är intresserad av att föra stridsfrågan fram till dess slutliga avgörande.

43. Vad måste alla som önskar få del i Guds kungarikes välsignelser nu göra i överensstämmelse med de gudomliga uppenbarelserna i Jobs bok?

⁴³ Tiden är nu inne då alla som vill leva under Guds kungarikes styre måste svara ”anklagaren”, Satan, genom att leva i ostrafflighet. (Upp. 12:10, 11) Även under förbryllande prövningar måste de som vill bevara ostraffligheten fortsätta att be om att Guds namn må bli helgat och om att hans kungarike må komma för att krossa Satan och hela hans hånfulla säd. Detta blir ”kampens och krigets dag” för Gud, och den kommer att efterföljas av den befrielse och de välsignelser som Job hoppades få del i. — 1 Petr. 4:12; Matt. 6:9, 10; Job 38:23; 14:13—15.

[Fotnoter]