En föredömlig man som tog emot rättelse
”KROKODILER i Zambia äter 30 människor i månaden.” Så rapporterade en afrikansk tidning för några år sedan. Enligt en zoolog, som fångade dessa reptiler i studiesyfte, ”behövdes det 12 man för att hålla ner en krokodil”. Med sin kraftiga svans och sina starka käkar kan krokodilen vara ett skräckinjagande djur!
Skaparen, som med namnet ”Leviatan” uppenbarligen syftade på krokodilen, använde denna ”kung över alla majestätiska vilda djur” för att ge sin tjänare Job en viktig lärdom. (Job 41:1, 34) Detta hände för omkring 3.500 år sedan i landet Us, troligtvis någonstans i norra Arabien. Som beskrivning av denna skapelse sade Gud till Job: ”Ingen är så oförvägen att han skulle jaga upp den. Och vem är det som kan hålla stånd inför mig?” (Job 41:10) Hur sant är inte det! Om vi är rädda för krokodilen, hur mycket mer bör vi då inte känna fruktan för att tala emot den som har skapat den! Job visade att han satte värde på denna lärdom genom att bekänna sitt misstag. — Job 42:1–6.
När Job nämns, tänker vi kanske på hans trogna exempel i att hålla ut under prövning. (Jakob 5:11) Jehova hade funnit behag i Job redan innan hans tro hade blivit svårt prövad. Guds omdöme om honom då var att det inte fanns ”någon som han på jorden, en klanderfri och rättrådig man”, som fruktade Gud och vek av från det onda. (Job 1:8) Detta bör få oss att lära oss mer om Job, eftersom det kan hjälpa oss att förstå hur vi också kan behaga Gud.
Förhållandet till Gud kom först
Job var en rik man. Förutom guld hade han 7.000 får, 3.000 kameler, 500 åsninnor, 1.000 nötkreatur och en mycket stor tjänarskara. (Job 1:3) Men Job förtröstade på Jehova, inte på rikedomar. Han resonerade: ”Om jag har gjort guld till min tillförsikt eller jag har sagt till guldet: ’Du är min förtröstan!’ om jag brukade glädja mig, därför att min egendom var stor och därför att min hand hade funnit en mängd ting ... , skulle också detta vara en missgärning för domarna att uppmärksamma, för jag skulle ha förnekat den sanne Guden där ovan.” (Job 31:24–28) Likt Job bör vi värdera ett nära förhållande till Jehova Gud långt högre än materiella ting.
Rättvist handlingssätt mot medmänniskor
Hur handlade Job mot sina tjänare? Att de fann honom vara rättvis och tillgänglig framgår av Jobs egna ord: ”Om jag brukade avvisa min slavs rätt eller min slavinnas i deras rättssak mot mig, vad kan jag då göra när Gud står upp? Och när han kräver räkenskap, vad kan jag svara honom?” (Job 31:13, 14) Job uppskattade Jehovas barmhärtighet och handlade därför barmhärtigt mot sina slavar. Vilket gott exempel för dem som har ställningar av tillsyn inom den kristna församlingen! De måste också vara rättvisa, opartiska och tillgängliga.
Job visade också intresse för dem som var utanför hans hushåll. Han visade att han brydde sig om andra, när han sade: ”Om jag brukade undanhålla de ringa det som var deras behag och låta änkans ögon försvagas ... ; om jag viftade med min hand fram och åter mot den faderlöse pojken, när jag kunde se att min hjälp behövdes i porten, då må mitt eget skulderblad falla från sin skuldra, och må min egen arm brytas av från sitt överarmsben.” (Job 31:16–22) Må vi vara lika hänsynsfulla mot mindre gynnsamt lottade som vi känner i församlingen.
På grund av sitt osjälviska intresse för sina medmänniskor var Job gästfri mot främlingar. Därför kunde han säga: ”Utomhus brukade ingen bofast främling tillbringa natten; mina dörrar höll jag öppna mot stigen.” (Job 31:32) Vilket fint exempel detta är för Guds tjänare i våra dagar! Att vi gästfritt tar emot dem som nyligen blivit intresserade av Bibelns sanning, när de kommer till Rikets sal, kan bidra till deras andliga framsteg. Resande tillsyningsmän och andra kristna behöver givetvis också vår kärleksfulla gästfrihet. — 1 Petrus 4:9; 3 Johannes, vers 5–8.
Job hade den rätta inställningen också till sina fiender. Han gladde sig inte över olycka som kunde drabba någon som hatade honom. (Job 31:29, 30) I stället var han villig att göra gott mot sådana människor, som det tycks framgå av hans villighet att be för sina tre falska tröstare. — Job 16:2; 42:8, 9; jämför Matteus 5:43–48.
Trogen i äktenskapet
Job var lojal mot sin äktenskapspartner och tillät aldrig sitt hjärta att utveckla en otillbörlig dragning till en annan kvinna. Han sade: ”Ett förbund har jag slutit med mina ögon. Hur skulle jag då kunna visa mig uppmärksam mot en jungfru? Om mitt hjärta har låtit sig förledas mot en kvinna och jag ständigt har legat på lur vid min medmänniskas egen ingång, då må min hustru mala åt en annan man, och över henne må andra män lägga sig på knä. Ty detta skulle vara tygellöshet, och detta skulle vara en missgärning för domarna att uppmärksamma.” — Job 31:1, 9–11.
Job lät inte omoraliska begär fördärva hans hjärta. Han följde i stället en rättrådig kurs. Det är inte att undra på att Jehova Gud fann behag i denne trogne man, som stod emot omoraliska lockelser! — Matteus 5:27–30.
Intresserad av familjens andlighet
Ibland ordnade Jobs söner med gästabud, vid vilka alla hans söner och döttrar var närvarande. Sedan dessa gästabudsdagar var över, var Job mycket orolig för att hans barn hade syndat mot Jehova på något sätt. Därför vidtog Job åtgärder, för det heter i den bibliska berättelsen: ”Det hände varje gång, när gästabudsdagarna hade gått varvet runt, att Job brukade sända bud och helga dem; och han steg upp tidigt på morgonen och offrade brännoffer efter antalet av dem alla; ty, sade Job, ’kanske har mina söner syndat och förbannat Gud i sitt hjärta’.” (Job 1:4, 5) Hur måste inte detta ha inpräntat i Jobs familjemedlemmar hur angelägen han var om att de skulle ha vördnadsfull fruktan för Jehova och vandra på hans vägar!
Kristna familjeöverhuvuden i våra dagar måste undervisa medlemmarna av sin familj i Guds ord, Bibeln. (1 Timoteus 5:8) Och det är helt visst passande att be för familjemedlemmar. — Romarna 12:12.
Höll troget ut under prövning
De flesta bibelläsare är förtrogna med de svåra prövningar som drabbade Job. Satan, Djävulen, hade påstått att Job under svåra förhållanden skulle förbanna Gud. Jehova antog denna utmaning, och utan dröjsmål drog Satan olycka över Job. Han förlorade all sin boskap. Vad värre var: Han förlorade alla sina barn i döden. Kort därefter slog Satan honom med elakartade bölder från huvud till fot. — Job, kapitel 1, 2.
Vad blev resultatet? När Jobs hustru uppmanade honom att förbanna Gud, sade han: ”Som en av de oförståndiga kvinnorna talar, talar också du. Skall vi ta emot bara det som är gott från den sanne Guden och inte ta emot också det som är ont?” Den bibliska skildringen fortsätter: ”I allt detta syndade Job inte med sina läppar.” (Job 2:10) Ja, Job härdade ut i trohet och bevisade därigenom att Djävulen är en lögnare. Må vi på liknande vis uthärda prövningar och bevisa att vår tjänst för Gud motiveras av sann kärlek till Jehova! — Matteus 22:36–38.
Tog ödmjukt emot rättelse
Fastän Job var ett föredöme på många sätt, var han inte en fullkomlig människa. Han sade själv: ”Vem kan frambringa en ren av en oren? Det finns inte en enda.” (Job 14:4; Romarna 5:12) När Gud sade att Job var klanderfri, var detta därför sant i den bemärkelsen att han levde i enlighet med allt som Gud förväntade av en av sina ofullkomliga och syndiga mänskliga tjänare. Vilken källa till uppmuntran!
Job uthärdade sin prövning, men den uppenbarade en brist. Efter att ha hört om alla olyckor som kommit över honom kom tre så kallade tröstare för att besöka honom. (Job 2:11–13) De påstod att Jehova straffade Job för att han hade begått svåra synder. Job kände sig naturligtvis sårad på grund av dessa falska anklagelser, och han sökte ivrigt försvara sig. Men han blev obalanserad när han försökte rättfärdiga sig. Ja, i Jobs ord låg en antydan om att han skulle vara rättfärdigare än Gud! — Job 35:2, 3.
Eftersom Gud älskade Job, använde han en ung man till att påpeka Jobs fel. Berättelsen lyder: ”Vreden hos Elihu ... upptändes. Mot Job flammade hans vrede på grund av att han förklarade sin egen själ rättfärdig snarare än Gud.” Som Elihu konstaterade: ”Job har sagt: ’Jag har sannerligen rätt, men Gud, han har vänt bort min rätt.’” (Job 32:2; 34:5) Men Elihu förenade sig inte med de tre ”tröstarna” i att felaktigt dra slutsatsen att Gud straffade Job för hans synder. Elihu uttryckte i stället tillförsikt till Jobs trofasthet, och han gav honom rådet: ”Rättssaken är inför honom [Jehova], och därför bör du vänta ivrigt på honom.” Job borde i sanning ha väntat på Jehova i stället för att överilat ha talat till sitt eget försvar. Elihu försäkrade Job: ”Rättvisa och ett överflöd av rättfärdighet kommer han [Gud] inte att förringa.” — Job 35:14; 37:23.
Jobs tänkesätt behövde rättas till. Därför gav Jehova honom en lektion om människans litenhet i jämförelse med Guds storhet. Jehova pekade på jorden, havet, stjärnhimlen, djuren och många andra av skapelsens under. Till sist talade Gud om Leviatan — krokodilen. Job tog ödmjukt emot rättelse, och i detta gick han före med ännu ett gott exempel.
Även om vi gör gott i Jehovas tjänst, kommer vi att begå misstag. Om ett misstag är allvarligt, kan Jehova rätta oss genom något medel. (Ordspråken 3:11, 12) Vi kan påminna oss ett skriftställe som träffar vårt samvete. Kanske det står något i Vakttornet eller i någon annan av Bibelsällskapet Vakttornets publikationer som gör oss medvetna om ett misstag. Eller kanske en medkristen vänligt påpekar att vi har underlåtit att tillämpa en biblisk princip. Hur kommer vi att reagera för sådan rättelse? Job visade en ångerfull ande och sade: ”Jag tar det tillbaka, och jag ångrar mig verkligen i stoft och aska.” — Job 42:6.
Belönad av Jehova
Jehova belönade Job och lät sin tjänare få leva i 140 år till. Under den tiden fick han långt mer än han hade förlorat. Och fastän Job till sist dog, är det säkert att han skall få en uppståndelse i Guds nya värld. — Job 42:12–17; Hesekiel 14:14; Johannes 5:28, 29; 2 Petrus 3:13.
Vi kan också vara säkra på att få röna Guds ynnest och välsignelse, om vi tjänar honom lojalt och tar emot all den på Bibeln grundade rättelse som kommer oss till del. Till följd därav har vi det säkra hoppet om liv i Guds nya tingens ordning. Än viktigare är att vi kommer att ära Gud. Vår trogna vandel kommer att bli belönad och kommer att öka beviset för att hans folk inte tjänar honom av själviska skäl, utan av helhjärtad kärlek. Hur privilegierade vi är, som får glädja Jehovas hjärta, liksom den trogne Job gjorde, vilken ödmjukt tog emot rättelse! — Ordspråken 27:11.
[Bilder på sidan 26]
Job visade kärleksfull omsorg om föräldralösa, änkor och andra
[Bilder på sidan 28]
Job blev rikligen belönad för att han ödmjukt tog emot rättelse