Strutsen — en flyfotad, fascinerande fågel som inte kan flyga

Från Vakna!:s korrespondent i Kenya

BLAND girafferna, sebrorna, gnuerna och gasellerna som strövar omkring på Afrikas vidsträckta savanner finns några av de märkligaste varelser som Skaparen format. De som ser dem blir imponerade av deras storlek, höjd, starka ben och vackra, duniga fjädrar. Med en höjd av upp till 2,5 meter och en vikt av upp till 155 kilo är de de största fåglarna som finns. På swahili kallas dessa fåglar mbuni, men du kanske känner dem vid deras vanligare namn, struts.

Som en svassande kamel

För länge sedan fick strutsen namnet Struthio camelus, vilket är en kombination av latin och grekiska och bygger på en tänkt likhet med kameler. Likt kamelen tål strutsen höga temperaturer och trivs i ökenområden. Den har också långa, yviga ögonfransar som skyddar de stora ögonen mot dammet på savannen. Benen är långa och seniga, och fötterna är köttiga med bara två tår. När man ser strutsen svassa runt på de öppna vidderna, fascineras man av dess rörlighet, uthållighet och andra egenskaper som en kamel har.

Strutsen äter av gräset vid sidan av sina hovförsedda grannar och livnär sig på nästan allting som slingrar, kryper eller krälar. Strutsen är allätare och äter inte bara insekter, ormar, gnagare, rötter och de flesta växter, utan den sväljer också ner träbitar, snäckor, stenar, stickor och nästan vilket som helst litet föremål med iögonenfallande färg.

På grund av sin storlek och vikt kan strutsen inte flyga. Men dess muskulösa ben är starka nog för att göra den till ett av jordens snabbaste djur. När den springer över ett ökenlandskap, kan den nå upp till en hastighet på omkring 65 kilometer i timmen! Strutsen ”skrattar ... åt hästen och åt dess ryttare”, heter det i Bibeln. (Job 39:18) Den här iakttagelsen stämmer, för strutsens snabbhet och uthållighet på långa distanser gör att det här tvåbenta fartvidundret med lätthet kan springa ifrån många av de snabbaste fyrbenta rovdjuren.

Bovanor

Under parningstiden utför strutshanen raffinerade frieriuppvisningar. Han faller på knä framför honan, fäller ut sina stora svartvita vingfjädrar och börjar skaka dem rytmiskt. Som två enorma solfjädrar rör de sig från sida till sida. Hans bara hals och ben börjar rodna och övergår till en klart rosa färg som kontrasterar vackert mot hans kolsvarta kroppsfjädrar. Han svänger sin långa hals från sida till sida och stampar med fötterna på marken.

Troligen är denna konstfulla förevisning av fjädrad finess till för att göra intryck på den gråbruna honan. Men medan hanen håller i med sin bröllopsdans, fortsätter honan ganska ofta att ointresserat gå omkring och picka på marken likgiltig för ståhejet runt omkring henne.

När hanen väl valt ut en hona, börjar han välja en plats för boet. Någonstans på den öppna savannen krafsar han en grund grop i marken och leder dit flera honor. Efter två eller tre veckor innehåller boet två dussin ägg eller fler som dessa honor har lagt.

Under de sex veckor det tar att ruva äggen ligger hanen på äggen under natten, medan en hona tar över under dagen. I detta skede är äggen speciellt utsatta för fara från hungriga lejon, hyenor, schakaler och även smutsgamar som öppnar äggen genom att kasta stenar på skalen.

Jätteägg och enorma kycklingar

Strutsens gråvita eller krämfärgade ägg är de största i världen, och ett ägg kan väga omkring 1,5 kilo. Skalet är hårt och blankt och har en glatt, porslinsliknande yta. Varje ägg motsvarar 25 hönsägg, och dessa ägg uppskattas därför att de är så näringsrika och har en så utsökt smak. Bushmännen använder ibland tomma skal som behållare och fyller dem med vatten.

När det är dags för det stora ägget att kläckas, kommer det fram en enorm kyckling! De nykläckta är försvarslösa, men de växer snabbt och är födda löpare. Inom en månad bär deras starka ben dem i hastigheter på upp till 55 kilometer i timmen!

Det är föräldrarna som måste skydda ungarna. Att strutsen skulle gömma huvudet i sanden när den utsätts för fara är en myt. Tvärtom kan fågelföräldrarna bli våldsamt aggressiva när de skyddar sin avkomma och driver bort rovdjur med kraftiga sparkar. En annan försvarstaktik som de använder är att vilseleda angriparen genom att spela skadad och på så sätt dra bort uppmärksamheten från ungarna till sig själva. Men om ett rovdjur kommer alltför nära de vuxna, tar de vanligtvis till flykten och springer för livet och lämnar ungarna att klara sig själva. Bibelns ord stämmer, för vid sådana tillfällen behandlar hon ”verkligen sina söner hårt, som om de inte var hennes”. — Job 39:16.

Yviga plymer

I tusentals år har människan beundrat strutsen. Bilder huggna i sten återger forntida egyptiska kungar som jagar struts med pil och båge. En del civilisationer betraktade strutsen som helig. Kineserna skattade de vackra symmetriska strutsäggen högt och gav dem som kostbara gåvor åt härskare. I tusentals år har yvigt svajande plymer av strutsfjädrar smyckat generalers, kungars och afrikanska hövdingars huvudbonader.

Under 1300-talet kom strutsfjädrar att bli högsta mode bland modemedvetna européer. Att jaga struts med spjut eller pilar var dock inte lätt, eftersom djuret har skarp syn och snabbt flyr faran. Därför var det då ingen risk att strutsen skulle utrotas.

Sedan, på 1800-talet, blev strutsfjädrar återigen på modet. Denna gång var jägarna beväpnade med moderna vapen, och strutsar slaktades i miljontal. Tillkomsten av strutsfarmer räddade troligen den väldiga fågeln från utrotning. Nu föds strutsar upp i fångenskap som husdjur för att ge fjädrar för mode och för dammvippor. Skinnet används till mjuka läderhandskar och handväskor, och strutskött serveras på en del restauranger.

Ännu strövar den magnifika strutsen omkring på Afrikas slätter. Även om dess forna naturliga miljö har krympt och den har utrotats på vissa håll, fortsätter den att leva på den ödsliga torra buskstäppen, där den känner sig hemma. Där kan man se den rusa vilt över slätterna med sina stora svajande plymer, utföra sina raffinerade frieridanser eller vakta sitt bo med de stora äggen. Ja, denna flyfotade, fascinerande fågel som inte kan flyga är i sanning ännu en bevingad skapelse som väcker glädje och förundran hos dem som ser den.

[Bild på sidan 16]

En strutshane

[Bild på sidorna 16, 17]

Strutsar är bland de snabbaste varelserna på jorden

[Bild på sidorna 16, 17]

Deras fötter kan bli kraftfulla vapen

[Bild på sidan 18]

En strutshona