SNÖ

Vita kristaller av frusen nederbörd som bildas av vattenånga i atmosfären. De fallande snöflingorna tar med sig kemiska föreningar som innehåller svavel och kväve. På så sätt renas atmosfären, och jorden får näring samtidigt som fukt tillförs. (Jes 55:10, 11) Smält snö kan också användas som tvättvatten. (Job 9:30) Medan det i vissa delar av Palestina sällan eller aldrig faller snö, händer det ibland i januari och februari att det snöar i höglandet, till exempel i Jerusalem. (Jfr 2Sa 23:20; 1Kr 11:22.) På Libanons bergmassiv ligger snön kvar under större delen av året, och Hermons bergstopp är täckt av snö nästan året runt. (Jer 18:14) I Psalm 68:14 talas det om snö på Zalmon i bergsområdet Hauran (Jabal ad-Duruz), som ligger öster om Jordan.

Jehova, som har frambringat snön, kan också använda den som han vill. (Job 37:6; Ps 147:16) I enlighet med sin vilja har Gud snö och hagel i beredskap ”till kampens och krigets dag”. (Job 38:22, 23)

Bildspråk. I Bibelns bildspråk används snö för att förmedla tanken på något som är vitt. (2Mo 4:6; 4Mo 12:10; 2Ku 5:27; Dan 7:9; Mt 28:3; Upp 1:14) Ibland förknippas snö med renhet. (Jes 1:18; Klag 4:7) David bad om att Gud skulle rena honom från hans synd och tvätta honom så att han blev ”vitare än snö”. (Ps 51:7)

Jobs tre vänner, som inte var någon källa till tröst för honom, liknades vid en vinterbäck som har högt vattenstånd på grund av smältande is och snö i bergen men som torkar ut på sommaren när det blir varmt. (Job 6:15–17) Sheol sägs sluka syndare på samma sätt som torka och hetta slukar smältvatten. (Job 24:19) Snö på sommaren är onormalt och till skada för grödorna, och ”lika illa passar ära för den enfaldige”. (Ord 26:1) Men ett troget sändebud, som fullgör sitt uppdrag till belåtenhet för dem som sänt ut honom, liknas vid en dryck som är kyld med snö från bergen och som är uppfriskande en varm skördedag. (Ord 25:13)