”Jesus Kristus är Herre” — hur och när?
”HERREN sade till min herre: ’Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.’” Så heter det i Psalm 110:1 enligt 1917 års svenska översättning. Vem är ”HERREN” här, och vem talar han till?
En mer exakt översättning av den hebreiska texten besvarar snabbt den första frågan. ”Jehovas uttalande till min Herre är: ...” ”HERREN” i versaler åsyftar således den allsmäktige Guden, Jehova själv. Den svenska 1917 års översättning är inte den första översättning som sammanblandar dessa titlar, även om den markerar Guds namn genom att använda ”HERREN” i motsats till ”herre”, för redan den forntida Septuaginta, en översättning från hebreiska till grekiska, använde ”Herren” för Jehova i sina senare exemplar. Varför det? Jo, därför att man ersatte Guds namn, tetragrammaton (יהוה), med titeln ”Herren”. Så här säger bibelkännaren A. E. Garvie: ”Den enklaste och trovärdigaste förklaringen till bruket av titeln Herren ... [kỵ·ri·os] är att man använde den titeln i stället för förbundsnamnet Jahve [Jehova], när Skrifterna lästes upp i den judiska synagogan.”
Bibeln identifierar Jehova som den ”Suveräne Herren”. (1 Moseboken 15:2, 8; Apostlagärningarna 4:24; Uppenbarelseboken 6:10) Han kallas också ”den sanne Herren” och ”hela jordens Herre”. (2 Moseboken 23:17; Josua 3:13; Uppenbarelseboken 11:4) Vem är då den andre ”herren” i Psalm 110:1, och hur kom han att bli erkänd som ”Herre” av Jehova?
Jesus Kristus som ”Herre”
I de fyra evangelierna tilltalas Jesus som ”Herre”, och uttrycket är vanligast i Lukas’ och Johannes’ evangelier. Under det första århundradet v.t. var detta en titel som betecknade respekt och artighet och som användes som ett allmänt tilltalsord. (Johannes 12:21; 20:15) I Markus’ evangelium används oftare uttrycket ”Lärare” eller Rabbouni som tilltalsord till Jesus. (Jämför Markus 10:51 med Lukas 18:41.) Även Sauls fråga på vägen till Damaskus: ”Vem är du, Herre?” hade samma allmänna innebörd av artig förfrågan. (Apostlagärningarna 9:5) Men allteftersom Jesu efterföljare kom att lära känna sin Herre, är det uppenbart att deras användning av titeln ”Herre” uttryckte mer än bara respekt.
Efter sin död och uppståndelse, men före sin himmelsfärd, visade Jesus sig för sina lärjungar och gjorde följande häpnadsväckande tillkännagivande: ”All myndighet i himlen och på jorden har blivit mig given.” (Matteus 28:18) Under den heliga andens påverkan hänvisade Petrus sedan på pingstdagen till Psalm 110:1 och sade: ”Må därför hela Israels hus med säkerhet veta att Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni hängde på pålen.” (Apostlagärningarna 2:34—36) På grund av sin trohet ända till en vanhedrande död på en tortyrpåle uppväcktes Jesus och fick den högsta belöningen. Han trädde då in i sitt herradöme i himlen.
Aposteln Paulus bekräftade Petrus’ ord, när han skrev att Gud hade satt ”honom [Kristus] på sin högra sida i det himmelska, högt över varje regering och myndighet och makt och herradöme och varje namn som nämns, inte bara i denna tingens ordning, utan också i den som skall komma”. (Efesierna 1:20, 21) Jesu Kristi herradöme är över alla andra herradömen, och det kommer att fortsätta in i den nya världen. (1 Timoteus 6:15) Han upphöjdes till ”en högre ställning” och fick ”det namn som är över varje annat namn”, så att alla skulle erkänna ”att Jesus Kristus är Herre till ära för Gud, Fadern”. (Filipperna 2:9—11) Den första delen av Psalm 110:1 uppfylldes således, och ”änglar och myndigheter och makter” kom att lyda under Jesu herradöme. — 1 Petrus 3:22; Hebréerna 8:1.
I de hebreiska skrifterna avser uttrycket ”herrarnas Herre” endast Jehova. (5 Moseboken 10:17; Psalm 136:2, 3) Men under inspiration sade Petrus om Kristus Jesus: ”Denne är allas Herre [eller: ”allas vår Herre”, Goodspeed].” (Apostlagärningarna 10:36) Han är verkligen ”Herre över både döda och levande”. (Romarna 14:8, 9) De kristna erkänner villigt Jesus Kristus som sin Herre och Ägare, och som hans undersåtar som är köpta med hans mycket dyrbara blod lyder de honom villigt. Och ända sedan pingsten år 33 v.t. har Jesus Kristus härskat som kungars Kung och herrars Herre över sin församling. Men alltsedan år 1914 har han haft kunglig myndighet att härska i den ställningen med sina fiender lagda som ”en pall” för sina ”fötter”. Tiden var nu inne för honom att i uppfyllelse av Psalm 110:1, 2 ”dra kuvande fram mitt ibland” dem. — Hebréerna 2:5—8; Uppenbarelseboken 17:14; 19:16.
Hur skall man då förstå följande ord av Jesus, som han uttalade före sin död och uppståndelse: ”Allt har överlämnats åt mig av min Fader”? (Matteus 11:25—27; Lukas 10:21, 22) Detta är inte ett sådant allmänt uttalande som de som vi redan har behandlat. Sammanhanget i både Matteus och Lukas visar att Jesus talade om kunskap som var dold för världsligt visa personer men som uppenbarades genom honom, därför att han känner Fadern ”helt och fullt”. När Jesus döptes i vatten och pånyttföddes som en andlig Son till Gud, kunde han erinra sig sin föremänskliga tillvaro i himlen och all den kunskap som han då hade, men detta hade ingenting med hans senare herradöme att göra. — Johannes 3:34, 35.
Att urskilja Jesus Kristus som Herre
Vissa översättningar av de kristna grekiska skrifterna skapar ett problem, när de översätter citat ur de hebreiska skrifterna vilka tydligt avser ”HERREN”, Jehova Gud. Jämför till exempel Lukas 4:19 med Jesaja 61:2 i antingen 1917 års svenska översättning eller Helge Åkesons översättning. Somliga hävdar att Jesus övertog titeln ”Herren” från Jehova och att Jesus i köttet faktiskt var Jehova, men detta är en uppfattning som det inte finns något stöd för i Bibeln. Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus, är alltid noggrant åtskilda från varandra i Bibeln. Jesus gjorde sin Faders namn känt, och han representerade honom. — Johannes 5:36, 37.
Lägg i följande exempel märke till hur de hebreiska skrifterna citeras i de grekiska skrifterna. Både Jehova Gud och hans Smorde, eller Messias, omnämns i Apostlagärningarna 4:24—27, där man citerar från Psalm 2:1, 2. Sammanhanget till Romarna 11:33, 34, med ett citat från Jesaja 40:13, 14, visar tydligt att det är Gud som åsyftas, han som är källan till all vishet och kunskap. När Paulus skriver till församlingen i Korinth, upprepar han citatet ”Vem har lärt känna Jehovas sinne ... ?” och tillägger sedan: ”Men vi, vi har Kristi sinne.” Herren Jesus uppenbarade i många viktiga frågor vad som var Jehovas sinne för sina efterföljare. — 1 Korinthierna 2:16.
Ibland åsyftas Jehova i ett skriftställe i de hebreiska skrifterna, men genom att han har delegerat makt och myndighet till Jesus Kristus uppfylls skriftstället på honom. Psalm 34:8 uppmanar oss till exempel att ”smaka och se att Jehova är god”. Men Petrus tillämpar det här skriftstället på Herren Jesus Kristus, när han säger: ”Om ni verkligen har smakat att Herren är omtänksam.” (1 Petrus 2:3) Petrus tar en princip och visar hur den gäller också om Jesus Kristus. Genom att inhämta kunskap om både Jehova Gud och Jesus Kristus och handla i enlighet med den kan en kristen åtnjuta rika välsignelser från både Fadern och hans Son. (Johannes 17:3) Petrus’ tillämpning gör inte den suveräne Herren Jehova till ett och samma väsen som Herren Jesus Kristus. — Se fotnoten till 1 Petrus 2:3 i NW, studieutgåvan.
Paulus förklarar mycket tydligt Jehova Guds och hans Sons, Jesu Kristi, ställningar i förhållande till varandra, när han säger: ”För oss [finns det i alla fall] bara en Gud, Fadern, från vilken alla ting är, och vi för honom; och det finns en enda Herre, Jesus Kristus, genom vilken alla ting är, och vi genom honom.” (1 Korinthierna 8:6; 12:5, 6) När Paulus skrev till den kristna församlingen i Efesos, identifierade han den ende Herren, Jesus Kristus, som varande helt skild från den ende Guden och ”allas Fader”. — Efesierna 4:5, 6.
Jehova, den högste över alla
Sedan år 1914 har orden i Uppenbarelseboken 11:15 visat sig vara sanna: ”Världens kungarike har nu blivit kungariket som tillhör vår Herre [Jehova Gud] och hans Kristus, och han skall härska som kung i evigheters evighet.” I The New International Dictionary of New Testament Theology (band 2, sidan 514) heter det: ”När Kristus har besegrat varje makt (1 Kor. 15:25), kommer han att underkasta sig Gud, Fadern. Jesu herradöme kommer således att ha uppnått sitt syfte, och Gud kommer att bli allt i alla (1 Kor. 15:28).” Vid slutet av sin tusenåriga regering lämnar Kristus Jesus tillbaka den makt och myndighet som tidigare delegerats till honom till sin Fader, den allsmäktige Guden. Därigenom får Jehova, ”vår Herre Jesu Kristi Gud”, rätteligen all ära och tillbedjan. — Efesierna 1:17.
Även om Jesus nu är herrars Herre, kallas han aldrig gudars Gud. Jehova förblir den högste över alla. Jehova kommer därigenom att vara ”allt för var och en”. (1 Korinthierna 15:28) Jesu herradöme ger honom hans rättmätiga plats som huvud över den kristna församlingen. Även om vi kan se många mäktiga ”herrar” i höga ställningar i den här världen, fortsätter vi att sätta vår förtröstan till den ende som är herrars Herre. Men Jesus Kristus förblir fortfarande i sin höga och upphöjda ställning underdånig sin Fader, ”så att Gud kan härska över alla”. (1 Korinthierna 15:28, The Translator’s New Testament) Jesus är verkligen ett fint föredöme i fråga om ödmjukhet för sina lärjungar, och de erkänner honom som sin Herre!
[Ruta på sidan 30]
”När Nya testamentets skribenter talar om Gud, menar de vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. När de talar om Jesus Kristus, talar de inte om honom som Gud, och inte heller tänker de på honom som Gud. Han är Guds Kristus, Guds Son, Guds vishet och Guds Ord. Också prologen till sankt Johannes’ evangelium, som ligger närmast den nicenska trosbekännelsen, måste läsas i ljuset av den uttalade anda av underordnande som finns i det evangeliet, och prologen är mer allmänt hållen på grekiska med ... [the·ọs] utan artikel än den verkar vara på engelska.” — John Martin Creed: ”The Divinity of Jesus Christ”.