Studier över de inspirerade Skrifterna och deras bakgrund

Studium 2 — Tiden och den Heliga skrift

Här avhandlas de tidsindelningar som används i Bibeln, de kalendrar som är i allmänt bruk, nyckelår i förbindelse med Bibeln och intressanta detaljer med avseende på ”tidens ström”.

1, 2. Vad skrev Salomo om tiden, och vad bör vi göra med den med tanke på att den går så fort?

MÄNNISKAN är djupt medveten om att tiden går. Varje gång klockan tickar blir vi påminda om det. Den som använder sin tid rätt är sannerligen vis och förståndig. Kung Salomo skrev: ”För allt finns det en bestämd tid, ja en tid för varje angelägenhet under himlarna: en tid att födas och en tid att dö; en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade; en tid att dräpa och en tid att läka; en tid att bryta ner och en tid att bygga; en tid att gråta och en tid att skratta.” (Pred. 3:1—4) Ja, tiden går verkligen fort! De 70 år som ett människoliv normalt omspänner är en alldeles för kort tid för att en människa skall hinna inhämta det överflöd av kunskap som står att få och hinna njuta av alla andra goda ting som Jehova har gett åt människan här på jorden. ”Allt har han gjort skönt i dess rätta tid. Också obestämd tid har han lagt i deras hjärta, för att människan aldrig må komma underfund med det verk som den sanne Guden har gjort från början till slutet.” — Pred. 3:11; Ps. 90:10.

² Jehova själv lever i evighet, för alltid. Vad hans skapelser beträffar, har det behagat honom att sätta dem på tidens ström. Himlens änglar, ja den upproriske Satan inbegripen, är fullt medvetna om tidens gång. (Dan. 10:13; Upp. 12:12) Om människorna är det skrivet: ”Tid och oförutsedd händelse drabbar dem alla.” (Pred. 9:11) Lycklig är den människa som alltid har Gud med i sina tankar och som välkomnar den ”mat i rätt tid” som Gud tillhandahåller! — Matt. 24:45.

3. Vad har begreppen tid och rum gemensamt?

³ Tiden rör sig i en enda riktning. Fastän tiden är universell, kan ingen levande människa säga vad den är för något. Den är lika ofattbar som rummet eller rymden. Ingen kan förklara var tidens ström började eller vart den flyter. Dessa ting hör till det obegränsade vetande som Jehova besitter, han som sägs vara Gud ”från obestämd tid till obestämd tid”. — Ps. 90:2.

4. Vad kan man säga om tidens sätt att röra sig?

⁴ Tiden har i alla fall vissa egenskaper som man kan förstå. Man kan mäta den fart med vilken den tycks gå. Dessutom rör den sig i bara en riktning. Likt trafik på en enkelriktad gata rör sig tiden obevekligt i denna enda riktning — framåt, alltid framåt. Med vilken fart tiden än rör sig framåt, kan den aldrig tvingas tillbaka. Vi lever i nuet. Men detta nu är i rörelse, det övergår ständigt i det förflutna. Det går inte att stoppa.

5. Varför kan det sägas att man antingen har vunnit eller förlorat det förflutna?

⁵ Det förflutna. Det förflutna är förbi, det är historia och kommer aldrig tillbaka. Varje försök att kalla tillbaka det förflutna är lika omöjligt som att försöka få ett vattenfall att kasta sig uppför klippan eller en pil att flyga tillbaka till bågen som den blev avskjuten med. Våra fel och misstag har satt sina märken på tidens ström, märken som bara Jehova kan utplåna. (Jes. 43:25) Likaså kommer de goda gärningar genom vilka en människa har skaffat sig ett gott namn i det förflutna ”att vända tillbaka till henne” med välsignelse från Jehova. (Ords. 12:14; 13:22) Det förflutna har man antingen vunnit eller förlorat. Man har inte längre någon makt över det. Om de onda är det skrivet: ”Ty likt gräs kommer de att vissna med hast, och likt grönt nytt gräs kommer de att tyna bort.” — Ps. 37:2.

6. Hur är framtiden annorlunda än det förflutna, och varför bör vi vara särskilt intresserade av den?

⁶ Framtiden. Framtiden är annorlunda. Den är alltid på väg emot oss. Med hjälp av Guds ord kan vi komma underfund med de hinder som reser sig framför oss och bereda oss på att möta dem. Vi kan samla oss ”skatter ... i himlen”. (Matt. 6:20) Dessa skatter kommer inte att sköljas bort av tidens ström. De kommer att förbli hos oss och bestå in i en evig, välsignelserik framtid. Vi är intresserade av att göra ett vist och förståndigt bruk av tiden, eftersom detta påverkar vår framtid. — Ef. 5:15, 16.

7. Vilka medel att ange och utmärka tiden har Jehova gett människan?

⁷ Föremål som anger tiden. Våra nutida ur och klockor anger och mäter tiden. På liknande sätt har Skaparen, Jehova, satt ofantliga föremål som anger tiden i rörelse — jorden, som vrider sig kring sin axel, månen, som kretsar kring jorden, och solen — så att människan där hon befinner sig på jorden kan vara noga underrättad om tidens gång. ”Och Gud sade vidare: ’Må det bli ljuskällor i himlarnas utsträckning till att åstadkomma ett åtskiljande mellan dagen och natten; och de skall tjäna som tecken och till att utmärka tidsperioder och dagar och år.’” (1 Mos. 1:14) I likhet med de många delarna i ett stort maskineri rör sig dessa himlakroppar alltså i sina fullkomliga banor och delar oavbrutet och osvikligt in tiden på dess enkelriktade ström.

8. I vilka olika bemärkelser används ordet ”dag” i Bibeln?

⁸ Dag. Ordet ”dag” används i Bibeln i flera olika betydelser, alldeles som det i vår tid används på en del olika sätt. I och med att jorden rör sig ett fullständigt varv kring sin axel, mäter den ut en dag om 24 timmar. I den här bemärkelsen består en dag av både dag och natt, alltså ett dygn, som ju har 24 timmar. (Joh. 20:19) Men själva perioden på i genomsnitt 12 timmar med dagsljus kallas också dag. ”Och Gud började kalla ljuset Dag, men mörkret kallade han Natt.” (1 Mos. 1:5) Detta ger upphov åt tidsuttrycket ”natt”, som avser den period på i genomsnitt 12 timmar då det är mörkt. (2 Mos. 10:13) En annan bemärkelse är den då ordet ”dag(ar)” syftar på en tidsperiod i förbindelse med någon framträdande person. Så till exempel såg Jesaja sin syn ”i Ussias, Jotams, Ahas’ och Hiskias, Judas kungars, dagar” (Jes. 1:1), och Noas och Lots dagar sägs vara av profetisk betydelse. (Luk. 17:26—30) Ytterligare ett exempel på att ordet ”dag” används på ett flexibelt eller bildligt sätt finner vi i Petrus’ ord om att ”en dag för Jehova är såsom tusen år”. (2 Petr. 3:8) I berättelsen i Första Moseboken avser en skapelsedag en ännu längre tidsperiod — årtusenden. (1 Mos. 2:2, 3; 2 Mos. 20:11) Det är sammanhanget i Bibeln som visar i vilken bemärkelse ordet ”dag” används.

9. a) Varifrån härstammar indelningen av dygnet i 24 timmar om vardera 60 minuter? b) Vilken indelning av dygnet nämns i de hebreiska skrifterna?

⁹ Timme. Indelningen av dagen eller dygnet i 24 timmar kan spåras tillbaka till Egypten. Vår nutida indelning av timmen i 60 minuter enligt ett sexagesimalsystem (med 60 som bas) härstammar från babyloniska matematiker. Någon tidsindelning i timmar omnämns inte i de hebreiska skrifterna.a I stället för att dagen indelas i timmar, anges tiden i de hebreiska skrifterna med hjälp av uttryck som ”morgonen”, ”middagen”, ”middagstiden” och ”kvällstiden”. (1 Mos. 24:11; 43:16; 5 Mos. 28:29; 1 Kung. 18:26) Natten indelades i tre perioder som kallades ”nattväkter” (Ps. 63:6), och av dem är två särskilt omnämnda i Bibeln: ”den mellersta nattväkten” (Dom. 7:19) och ”morgonväkten”. — 2 Mos. 14:24; 1 Sam. 11:11.

10. Hur räknade judarna timmarna på Jesu tid, och hur kan vi med vetskap om detta fastställa tiden för Jesu död?

¹⁰ I de kristna grekiska skrifterna förekommer det emellertid ganska ofta ett ord som betyder ”timme” men som också kan avse ”kort tid”, ”stund”. (Joh. 12:23; Matt. 20:2—6) Timmarna räknades från soluppgången eller omkring klockan sex på morgonen. Bibeln nämner ”tredje timmen”, vilket måste ha varit omkring klockan nio. ”Sjätte timmen” nämns som den tidpunkt då mörker föll över Jerusalem, när Jesus hängde på pålen. Den svarade mot klockan tolv på middagen för oss. Det heter att Jesus gav upp andan på tortyrpålen ”ungefär vid nionde timmen”, det vill säga omkring klockan tre på eftermiddagen. — Mark. 15:25; Luk. 23:44; Matt. 27:45, 46.b

11. Hur gammalt är bruket att indela tiden i veckor?

¹¹ Vecka. Människan började tidigt i historien indela tiden i perioder på sju dagar. När hon gjorde så, följde hon det exempel som hade getts av hennes Skapare, som gav sina sex skapelsedagar en värdig avslutning med en sjunde period som också kallades en dag. Noa räknade dagar i perioder på sju. I hebreiskan syftar ordet ”vecka” bokstavligen på en sjufaldig enhet eller period. — 1 Mos. 2:2, 3; 8:10, 12; 29:27.

12. Vad är en månmånad, och hur skiljer den sig från våra nutida månader?

¹² Månmånader. Bibeln talar om ”månmånader”. (2 Mos. 2:2; 5 Mos. 21:13; 33:14; Esr. 6:15) Våra nutida månader är inte månmånader, för de bestäms inte av månen. De är bara tolv godtyckligt fastställda delar av solåret. En månmånad är en månad som bestäms av nymånen. Månen har fyra faser, och omloppstiden från en nymåne till nästa, en lunation, utgör i genomsnitt 29 dagar, 12 timmar och 44 minuter. Man behöver bara se på månens form för att på ett ungefär kunna ange vilken dag det är i månmånaden.

13. Vilka tidsuppgifter i samband med den stora översvämningen blev exakt angivna?

¹³ I stället för att strikt hålla sig till månmånader tycks Noa vid sin skildring av händelsernas gång ha räknat med månader på 30 dagar vardera. Av den loggbok som Noa förde i arken får vi veta att den stora översvämningens vattenmassor fortsatte att ha överhanden på jorden under en period på fem månader eller ”ett hundra femtio dagar”. Det var efter tolv månader och tio dagar som jorden hade torkat upp, så att arkens passagerare kunde gå ut. Alltså blev en del tidsuppgifter i samband med dessa epokgörande händelser exakt angivna. — 1 Mos. 7:11, 24; 8:3, 4, 14—19.

14. a) Hur har Jehova sörjt för uppkomsten av årstider? b) Hur länge kommer ordningen med årstider att bestå?

¹⁴ Årstider. När Jehova beredde jorden till att bebos, sörjde han i sin vishet och kärlek för de olika årstiderna. (1 Mos. 1:14) De uppkommer som en följd av jordaxelns lutning med 23,5 graders vinkel mot jordens bana kring solen. På grund av denna lutning vänds först södra halvklotet och sedan, sex månader senare, norra halvklotet mot solen, så att årstiderna kommer att växla. Årstidsväxlingarna ger variation och kontrast och bestämmer tiderna för sådd och skörd. Guds ord försäkrar oss att denna ordning med årstidernas växling och de därmed förbundna kontrasterna skall bestå för evigt. ”Under alla de dagar jorden består kommer sådd och skörd, och köld och hetta, och sommar och vinter, och dag och natt, aldrig att upphöra.” — 1 Mos. 8:22.

15, 16. a) Hur kan man indela regntiden i det utlovade landet? b) Beskriv regnperioderna och det inflytande de hade på jordbruksarbetet.

¹⁵ Året i det utlovade landet kan allmänt taget indelas i den regniga årstiden och den torra årstiden. Från omkring mitten av april till mitten av oktober faller mycket lite regn. Regntiden kan i sin tur uppdelas i det tidiga regnet, ”höstregnet” (oktober—november), de kraftiga vinterregnen med kallare väder (december—februari) och det sena regnet, ”vårregnet” (mars—april). (5 Mos. 11:14; Joel 2:23) Dessa indelningar är ungefärliga, eftersom tidpunkten då en årstid övergår i nästa varierar beroende på klimatet i olika delar av landet. Det tidiga regnet mjukar upp den torra marken, så att oktober och november är den tid då man plöjer och sår. (2 Mos. 34:21; 3 Mos. 26:5) Under de kraftiga vinterregnen, december till februari, är snöfall inte ovanliga, och i januari och februari kan temperaturen sjunka under fryspunkten på högre belägna platser. Bibeln talar om att Benaja, en av Davids väldiga män, slog ihjäl ett lejon ”en snövädersdag”. — 2 Sam. 23:20.

¹⁶ Månaderna mars och april (som ungefär svarar mot de hebreiska månaderna nisan och ijar) är de månader då ”vårregnet” faller. (Sak. 10:1) Det är det sena regnet som behövs för att den säd som såddes på hösten skall växa och det skall bli en god skörd. (Hos. 6:3; Jak. 5:7) Detta är också tidpunkten för den tidiga skörden, och Gud befallde Israel att offra förstlingen av skörden den 16 nisan. (3 Mos. 23:10; Rut 1:22) Det är en tid av skönhet och behag. ”Blommorna, de har visat sig i landet, ja tiden för beskärning av vinstocken har kommit, och turturduvans röst, den har hörts i vårt land. Vad fikonträdet beträffar, har det gett en mogen färg åt sina tidiga fikon; och vinstockarna står i blom, de har sänt ut sin doft.” — Höga V. 2:12, 13.

17. a) Hur hålls den växande grödan vid liv under den torra årstiden? b) Studera tabellen ”Israeliternas år” och dela upp året enligt de årstider som avhandlas i paragraferna 15—17. c) När inföll den tidiga skörden, skörden av säd och skörden av frukt, och vilka högtider sammanföll med dessa tilldragelser?

¹⁷ Omkring mitten av april börjar den torra årstiden, men under nästan hela denna period och i synnerhet på kustslätterna och bergens västsluttningar faller rikligt med dagg, så att sommargrödan hålls vid liv. (5 Mos. 33:28) Under maj månad skördas säden, och det var vid slutet av den månaden som veckohögtiden (pingsten) firades. (3 Mos. 23:15—21) När sedan vädret blir varmare och marken torrare, mognar druvorna på vinstockarna, och de skördas, och efter dem de andra sommarfrukterna, såsom oliver, dadlar och fikon. (2 Sam. 16:1) När den torra årstiden är slut och de tidiga regnen börjar, har all landets avkastning samlats in, och vid den tiden (omkring början av oktober) firades lövhyddohögtiden. — 2 Mos. 23:16; 3 Mos. 23:39—43.

18. a) Varför är det hebreiska ordet för ”år” mycket passande? b) Vad är ett solår vad jorden beträffar?

¹⁸ År. I vårt studium av tiden i förbindelse med den Heliga skrift kommer vi nu till uttrycket ”år”. Året är omnämnt ända från början av människans historia. (1 Mos. 1:14) Det hebreiska ordet för ”år”, sha·nạh, kommer från en rot som betyder ”upprepa”, ”göra igen”, och det förmedlar tanken på en tidscykel. Det var en passande benämning, eftersom årstidscykeln upprepades varje år. Ett år här på jorden är den tid det tar för jorden att röra sig ett varv runt solen. Den tid som det faktiskt tar för oss här på jorden att fullborda denna färd är 365 dygn, 5 timmar, 48 minuter och 46 sekunder eller omkring 365 ¹/4 dygn. Den tidsperioden kallas ett solår.

19. a) När började och när slutade de forntida bibliska åren? b) Vilket ”heligt år” påbjöd Jehova senare?

¹⁹ Bibliska år. Enligt den forntida bibliska indelningen av tiden löpte året från höst till höst. Detta var särskilt väl lämpat för de jordbrukande människornas liv, i det att året började med plöjning och sådd under den första delen av den månad vi kallar oktober och slutade med inbärgningen av skörden. Noa räknade med ett år som började på hösten. Enligt honom började den stora översvämningen ”i andra månaden”, vilket svarade mot senare hälften av oktober och första hälften av november. (1 Mos. 7:11, fotnot i NW, studieutgåvan) Ännu i dag börjar många folk på jorden sitt nya år på hösten. Vid tiden för uttåget ur Egypten år 1513 f.v.t. påbjöd Jehova att abib (nisan) skulle vara ”månadernas början” för judarna, och så fick de ett heligt eller religiöst år, som löpte från vår till vår. (2 Mos. 12:2) Nu för tiden håller sig emellertid judarna till ett världsligt eller borgerligt år, som börjar på hösten, och tishri är den första månaden.

20. Hur justerades månåret, så att det skulle svara mot solåret, och vad är lunisolarår?

²⁰ Lunisolarår. Fram till Kristi tid använde de flesta nationer månår för att räkna tiden, och de tillämpade då olika metoder att justera året, så att det skulle sammanfalla mer eller mindre med solåret. Det vanliga månåret på tolv månmånader har 354 dagar, och månaderna har 29 eller 30 dagar beroende på varje nymånes framträdande. Månåret är därför omkring 11 ¹/4 dygn kortare än solåret om 365 ¹/4 dygn. Bland hebréerna gällde månåret. Precis hur de justerade månåret, så att det skulle sammanfalla med solåret och årstiderna, förklaras inte i Bibeln, men de måste ha lagt till extra månader, skottmånader, när så behövdes. Längre fram, på 400-talet f.v.t., sattes anordningen med skottmånader i system, ett system som nu är känt som Metons cykel. Enligt denna cykel skulle en skottmånad skjutas in sju gånger under varje nittonårsperiod, och i den judiska kalendern sköts den in efter den tolfte månaden, adar, och kallades veadar eller ”den andra adar”. När månkalendern på detta sätt justeras efter solen kallas åren, som har 12 eller 13 månader, för ”lunisolarår” (måne = lụna på latin).

21. a) Vad är den julianska kalendern? b) Varför är den gregorianska kalendern mera exakt?

²¹ Den julianska och den gregorianska kalendern. En kalender är ett system varigenom man fastställer årets början, dess längd och dess indelning, dvs. bestämmer om de på varandra följande tidsenheterna. Den julianska kalendern infördes av Julius Caesar år 46 f.v.t. för att det romerska folket skulle få en tideräkning enligt solåret i stället för enligt månåret. Den julianska kalenderns år omfattar 365 dagar, med det undantaget att man skjuter in en dag vart fjärde år (skottår), så att det året omfattar 366 dagar. Med tiden fann man emellertid att året enligt den julianska kalendern faktiskt är lite mer än 11 minuter längre än det sanna solåret. På 1500-talet v.t. hade avvikelsen kommit upp i tio hela dygn. Därför vidtog påven Gregorius XIII år 1582 en smärre förändring och införde vad vi nu känner som den gregorianska kalendern. Genom en påvlig bulla skulle tio dagar av år 1582 utgå, så att den 4 oktober kom att följas av den 15 oktober. Enligt den gregorianska kalendern skall sekularår (t.ex. årtalen 100, 200) som inte är jämnt delbara med 400 inte betraktas som skottår. Till skillnad från år 2000 var till exempel år 1900 inte ett skottår, eftersom 1.900 inte är jämnt delbart med 400. Den gregorianska kalendern används nu i större delen av världen.

22, 23. Hur långt är ett profetiskt år?

²² Ett profetiskt ”år”. I Bibelns profetior används ordet ”år” ofta i en särskild betydelse om en period på 12 månader med 30 dagar i varje månad, vilket tillsammans gör 360 dagar. Lägg märke till vad en auktoritet säger i en kommentar till Hesekiel 4:5, 6: ”Vi måste anta att för Hesekiel hade ett år 360 dagar. Detta är varken ett solår eller ett månår. Det är ett slags genomsnittsår, där varje månad har 30 dagar.”c

²³ Ett profetiskt år kallas också en ”tid”, och en granskning av Uppenbarelseboken 11:2, 3 och 12:6, 14 visar att en ”tid” räknas som 360 dagar. I profetior omtalas ett år också ibland symboliskt som ”en dag”. — Hes. 4:5, 6.

24. Varifrån utgick många forntida folk när de räknade?

²⁴ Inget år noll. Forntida folk, bland dem de lärda grekerna liksom romarna och judarna, hade ingen föreställning om talet noll. För dem började allting med ett. När du lärde dig romerska siffror i skolan (I, II, III, IV, V, X osv.), lärde du dig då ett tecken för noll? Nej, för romarna hade inte något sådant. Att romarna inte använde talet noll fick till följd att den vanliga tideräkningen inte börjar med år noll, utan med år 1 v.t. Detta gav också upphov till systemet med ordningstal, sådana som första (1:a), andra (2:a), tredje (3:e), tionde (10:e) och hundrade (100:e). I den nutida matematiken utgår man ifrån att allting börjar med ingenting eller noll. Siffran noll uppfanns sannolikt av hinduerna.

25. Hur skiljer sig ordningstalen från grundtalen?

²⁵ När man använder ordningstal, måste man därför alltid dra ifrån ett för att få ett fullständigt tal. Låt oss till exempel anta att ett årtal i det 20:e århundradet v.t. omnämns. Betyder det att hela 20 århundraden har förflutit? Nej, det betyder att det har gått 19 fullständiga århundraden plus ett visst antal år. För att uttrycka fullständiga tal brukar man såväl i Bibeln som i den nutida matematiken använda grundtal, sådana som 1, 2, 3, 10, 100. De kallas också ”heltal”.

26. Redogör för hur du räknar ut a) hur många år som förflöt från den 1 oktober 607 f.v.t. till den 1 oktober 1914 v.t. och b) vilket datum som inföll 2.520 år efter den 1 oktober 607 f.v.t.

²⁶ Alla årtal är egentligen ordningstal, eftersom den vanliga tideräkningen inte börjar med år noll utan med år 1 v.t. och åren före den vanliga tideräkningen inte räknas bakåt från år noll utan börjar med år 1 f.v.t. Det innebär att år 1995 v.t. började då det hade gått 1.994 fullständiga eller hela år sedan den vanliga tideräkningens början och att det den 1 juli 1995 hade gått 1.994 ¹/2 år sedan den vanliga tideräkningens början. Samma princip gäller för tidpunkter före den vanliga tideräkningen. För att räkna ut hur många år som förflöt mellan den 1 oktober 607 f.v.t. och den 1 oktober 1914 v.t. lägger vi alltså samman 606 år (plus de tre sista månaderna av föregående år) med 1.913 (plus de nio första månaderna av efterföljande år), och resultatet blir 2.519 (plus 12 månader), dvs. 2.520 år. Eller om vi vill räkna ut vilket datum som skulle infalla 2.520 år efter den 1 oktober 607 f.v.t., så måste vi komma ihåg att 607 är ett ordningstal; det representerar bara 606 fullständiga eller hela år, och eftersom vi inte räknar från den 31 december 607 f.v.t., utan från den 1 oktober 607 f.v.t., måste vi lägga de tre månaderna i slutet av år 607 f.v.t. till de 606 åren. Dra nu 606 ¹/4 från 2.520 år. Återstoden blir 1.913 ³/4. När vi således räknar 2.520 år framåt i tiden från den 1 oktober 607 f.v.t., når vi 1.913 ³/4 år in i den vanliga tideräkningen — de 1.913 hela åren för oss till början av år 1914 v.t., och ytterligare ³/4 år för oss fram till den 1 oktober 1914 v.t.d

27. Vad är ett nyckelår, och varför är nyckelår av stort värde?

²⁷ Nyckelår. En tillförlitlig bibelkronologi är grundad på vissa nyckelår. Ett nyckelår är ett väl underbyggt och allmänt erkänt årtal för en historisk händelse som också omtalas i Bibeln. Med detta årtal som utgångspunkt kan man med säkerhet datera en rad händelser som är omnämnda i Bibeln. När ett sådant nyckelår väl är fastställt, gör man beräkningar framåt eller bakåt från denna tidpunkt med hjälp av Bibelns egna exakta redogörelser. Det kan till exempel vara fråga om vissa personers livslängd eller kungars regeringstid. Genom att utgå från en fastslagen tidpunkt kan vi alltså använda Bibelns egen tillförlitliga kronologi för att datera många händelser som omtalas i Bibeln.

28. Vilket nyckelår finns det för de hebreiska skrifterna?

²⁸ Ett nyckelår för de hebreiska skrifterna. En framträdande händelse, som omtalas både i Bibeln och i profanhistorien, är den då mederna och perserna under Cyrus (Kyros) omstörtade staden Babylon. Bibeln omtalar denna händelse i Daniel 5:30. Flera historiska källor (däribland Diodorus, Africanus, Eusebios och Ptolomaios samt babyloniska kilskriftstexter) stöder år 539 f.v.t. som det år då Cyrus omstörtade Babylon. Nabonidkrönikan uppger månaden och dagen för stadens fall (årtalet saknas). Världsliga kronologer har därför daterat Babylons fall till den 11 oktober 539 f.v.t. enligt julianska kalendern eller den 5 oktober enligt gregorianska kalendern.e

29. När utfärdades Cyrus’ påbud, och vad gav detta judarna tillfälle till?

²⁹ Efter att ha omstörtat Babylon utfärdade Cyrus under sitt första år som härskare över det erövrade Babylon sitt välkända påbud, enligt vilket han tillät judarna att återvända till Jerusalem. Av Bibelns historiska skildring framgår det att påbudet sannolikt blev utfärdat i slutet av år 538 f.v.t. eller fram emot våren år 537 f.v.t. Detta gav judarna gott om tid till att bosätta sig i sitt hemland igen och att sedan bege sig upp till Jerusalem för att återupprätta tillbedjan av Jehova i ”sjunde månaden”, tishri, eller omkring den 1 oktober 537 f.v.t. — Esr. 1:1—4; 3:1—6.f

30. Hur kommer man fram till att år 29 v.t. är ett nyckelår för de kristna grekiska skrifterna?

³⁰ Ett nyckelår för de kristna grekiska skrifterna. Ett nyckelår för de kristna grekiska skrifterna finner vi med ledning av den tidpunkt då kejsar Tiberius efterträdde kejsar Augustus. Augustus dog den 17 augusti år 14 v.t. (enligt gregorianska kalendern); Tiberius blev av den romerska senaten utnämnd till kejsare den 15 september år 14 v.t. I Lukas 3:1, 3 heter det att Johannes döparen började sin tjänst i 15:e året av Tiberius’ regering. Om åren har räknats från Augustus’ död, sträcker sig det 15:e året från augusti år 28 v.t. till augusti år 29 v.t. Om de har räknats från den tidpunkt då senaten utnämnde Tiberius till kejsare, sträcker sig året från september år 28 v.t. till september år 29 v.t. En kort tid därefter kom Jesus, som var omkring sex månader yngre än Johannes döparen, för att bli döpt, och han var då ”omkring trettio år gammal”. (Luk. 3:2, 21—23; 1:34—38) Detta stämmer med profetian i Daniel 9:25, där det sägs att 69 ”veckor” (profetiska veckor om vardera sju år, alltså sammanlagt 483 år) skall förflyta från ”det att ordet utgår om att återupprätta och återuppbygga Jerusalem” och dess mur till dess att Messias framträder. (Dan. 9:24, fotnot i NW, studieutgåvan) Det här ”ordet” utfärdades av Artaxerxes (Longimanus) år 455 f.v.t. och verkställdes av Nehemja i Jerusalem under senare delen av det året. Och när Jesus 483 år längre fram i tiden, under senare delen av år 29 v.t., blev döpt av Johannes, blev han också smord med helig ande från Gud och blev på så sätt Messias eller den Smorde. Att Jesus blev döpt och började sin förkunnartjänst under senare delen av året överensstämmer också med profetian om att han skulle avskäras eller förgöras ”i halva veckan” (dvs. efter tre och ett halvt år). (Dan. 9:27) Då han ju dog på våren, måste hans förkunnartjänst på tre och ett halvt år ha börjat fram emot hösten år 29 v.t.g Inom parentes sagt klargör dessa båda bevislinjer att Jesus föddes på hösten år 2 f.v.t., eftersom Lukas 3:23 visar att Jesus var omkring 30 år gammal när han började sitt verk.h

31. a) Varför tycks tidens hastighet variera? b) Vilken fördel har därför unga människor?

³¹ Hur tiden går fortare. Ett gammalt talesätt säger att ”för den som väntar blir tiden lång”. Det är sant att tiden verkar gå mycket långsamt när vi ger akt på den, när vi är medvetna om den och när vi väntar på att något skall hända. Men om vi är sysselsatta, om vi är intresserade av det vi håller på med och går upp i det, då tycker vi faktiskt att ”tiden flyger i väg”. Vidare verkar det som om tiden går fortare för vuxna människor än för barn. Hur kommer det sig? Ett år som läggs till en ettårings liv betyder hundra procents ökning i livserfarenhet. Ett år som läggs till en femtioårings liv betyder en ökning med bara två procent. För barnet förefaller ett år som en lång, lång tid. Om en äldre människa har mycket att göra och är vid god hälsa, tycker hon att åren flyger i väg fortare och fortare. Hon får djupare förståelse för Salomos ord: ”Det [finns] ingenting nytt under solen.” Unga människor å andra sidan befinner sig fortfarande mitt uppe i de år då de håller på att utvecklas, år som till synes går långsammare. I stället för att ägna sig åt ”ett strävande efter vind” tillsammans med en materialistisk värld kan de använda dessa år på ett nyttigt sätt genom att skaffa sig en stor mängd erfarenhet i andligt avseende. Vad Salomo ytterligare säger är verkligen ord i rätt tid: ”Så kom ihåg din store Skapare i din unga mandoms dagar, innan de olyckliga dagarna börjar komma eller de år har anlänt, då du säger: ’Jag finner inte behag i dem.’” — Pred. 1:9, 14; 12:1.

32. Hur kan människor komma att mera helt och fullt förstå Jehovas syn på tiden?

³² Den tid då människor lever för evigt. Vi kan emellertid se fram emot glädjefyllda dagar som kommer att vara allt annat än svåra och olyckliga. Människor som älskar rättfärdighet och vilkas ”tider är i ... [Jehovas] hand” kan se fram emot evigt liv under Guds kungarikes styre. (Ps. 31:14—16; Matt. 25:34, 46) När detta kungarike härskar, skall döden inte vara mer. (Upp. 21:4) Lättja och sysslolöshet, sjukdom, långtråkighet och tomhet kommer att ha försvunnit. Det kommer att finnas fängslande och fascinerande arbete att utföra, arbete som kräver att människan gör bruk av sina fullkomliga förmågor och som kommer att skänka henne djup tillfredsställelse. Åren kommer att tyckas gå fortare och fortare, och mottagliga och uppskattande sinnen kommer ständigt att berikas med minnen av lyckliga händelser. Allteftersom årtusendena går kommer människorna här på jorden utan tvivel att lära sig att mera helt och fullt förstå Jehovas syn på tiden: ”Ty tusen år är i ... [Jehovas] ögon bara som gårdagen, när den är förbi.” — Ps. 90:4.

33. Vilken välsignelse i förbindelse med tiden har Jehova i beredskap åt mänskligheten?

³³ När vi betraktar tidens gång från vår nuvarande mänskliga ståndpunkt och tänker på Guds löfte om en ny och rättfärdig värld, kan vi verkligen glädja oss inför utsikten att få uppleva den dagens välsignelser: ”Ty där har Jehova befallt att välsignelsen skall vara, ja liv till obestämd tid.” — Ps. 133:3.

[Fotnoter]

[Tabell på sidan 281]

ISRAELITERNAS ÅR

Månadens namn nisan (abib)

Svarar mot mars/april

Heligt år 1:a månaden

Borgerligt år 7:e månaden

Hänvisningar 2 Mos. 13:4; Neh. 2:1

Högtider 14 nisan påsken

Månadens namn ijar (siv)

Svarar mot april/maj

Heligt år 2:a månaden

Borgerligt år 8:e månaden

Hänvisningar 1 Kung. 6:1

Månadens namn sivan

Svarar mot maj/juni

Heligt år 3:e månaden

Borgerligt år 9:e månaden

Hänvisningar Est. 8:9

Månadens namn tammuz

Svarar mot juni/juli

Heligt år 4:e månaden

Borgerligt år 10:e månaden

Hänvisningar Jer. 52:6

Månadens namn ab

Svarar mot juli/augusti

Heligt år 5:e månaden

Borgerligt år 11:e månaden

Hänvisningar Esr. 7:8

Månadens namn elul

Svarar mot augusti/september

Heligt år 6:e månaden

Borgerligt år 12:e månaden

Hänvisningar Neh. 6:15

Månadens namn tishri (etanim)

Svarar mot september/oktober

Heligt år 7:e månaden

Borgerligt år 1:a månaden

Hänvisningar 1 Kung. 8:2

Högtider 1 tishri trumpetstötens dag

10 tishri försoningsdagen

15—21 tishri lövhyddohögtiden

22 tishri högtidssammankomst

Månadens namn marcheshvan (bul)

Svarar mot oktober/november

Heligt år 8:e månaden

Borgerligt år 2:a månaden

Hänvisningar 1 Kung. 6:38

Månadens namn kislev

Svarar mot november/december

Heligt år 9:e månaden

Borgerligt år 3:e månaden

Hänvisningar Neh. 1:1

Månadens namn tebet

Svarar mot december/januari

Heligt år 10:e månaden

Borgerligt år 4:e månaden

Hänvisningar Est. 2:16

Månadens namn shebat

Svarar mot januari/februari

Heligt år 11:e månaden

Borgerligt år 5:e månaden

Hänvisningar Sak. 1:7

Månadens namn adar

Svarar mot februari/mars

Heligt år 12:e månaden

Borgerligt år 6:e månaden

Hänvisningar Est. 3:7

Månadens namn veadar

Svarar mot (skottmånad)

Heligt år 13:e månaden