Var på din vakt mot skadligt skvaller!
”I överflödet av ord uteblir inte överträdelse, men den som håller sina läppar i styr handlar omdömesgillt.” — ORDSPRÅKSBOKEN 10:19, NW.
1. Hur skadligt är illvilligt skvaller eller förtal?
ETT dödligt gift kan aldrig förvandlas till en hälsosam dryck. Illvilligt skvaller eller förtal har träffande liknats vid ett gift, som också kan beröva en rättrådig person hans goda namn. Den romerske poeten Juvenalis kallade förtal för ”det värsta av alla gifter”. Och den engelske dramatikern William Shakespeare lade följande ord i en av sina gestalters mun: ”Den som snattar bort mitt goda namn, han blir ej rikare av det han snattat, men jag blir mycket arm.”
2. Vilka frågor förtjänar att tas upp?
2 Men vad är egentligen skvaller, och hur kan det skilja sig från förtal? Varför skall man vara på sin vakt mot skadligt skvaller? Och hur kan man vara detta?
Skillnaden mellan dem
3. Vad är skillnaden mellan skvaller och förtal?
3 Skvaller är ”löst prat, som inte alltid är sant, om andra människor och deras angelägenheter”. Det är ”tanklöst, förtroligt prat eller tanklös, förtrolig skrift”. Eftersom vi alla är intresserade av människor, säger vi ibland goda och uppbyggande saker om andra, men förtal är något helt annat. Det är ”ett felaktigt rykte avsett att skada en annan persons goda namn och anseende”. Sådant tal är vanligtvis illvilligt, och det är okristet.
4. Hur kan enligt en skribent förtal börja, och ur vad uppstår det?
4 Oskyldigt skvaller kan förvandlas till elakt förtal. Så här skriver skribenten Arthur Mee: ”Oftast börjar det förtal, som skadar en människa och som kan medföra hennes undergång, med skvaller, det skvaller som kanske först bara kommer av sysslolöshet. Det är ett av de värsta gisslen i världen, men det uppstår som regel ur okunnighet. Vi finner det huvudsakligen bland dem som har mycket lite att göra eller som inte har något särskilt mål i livet.”
5. Vad är kontentan av Paulus’ råd i 1 Timoteus 5:11—15?
5 Eftersom löst prat kan leda till förtal, sjöng aposteln Paulus ut emot vissa skvallrare. Efter att ha nämnt änkor som uppfyllde kraven för att få hjälp av församlingen skrev han: ”Avvisa ... yngre änkor, ty när deras sexuella böjelser har kommit emellan dem och den Smorde, vill de gifta sig. ... Samtidigt lär de sig också att vara sysslolösa, i det de ränner omkring i husen; ja, inte bara sysslolösa, utan också att springa med skvaller och befatta sig med andras angelägenheter, i det de talar om saker som de inte borde tala om. Därför vill jag att de yngre änkorna skall gifta sig, föda barn, ha hand om ett hushåll och inte ge motståndaren någon anledning att smäda. Redan har ju några vänts bort till att följa Satan.” — 1 Timoteus 5:11—15.
6. Vad bör man göra för att övervinna en personlig svaghet för det slags skvallrande som kan leda till förtal?
6 Eftersom Paulus skrev under gudomlig inspiration, var det han skrev om dessa kvinnor inte obefogat. Det han sade ger anledning till mycket allvarlig eftertanke. Ingen gudaktig kvinna vill vända sig bort och följa Satan. Men vad händer då om en kristen kvinna upptäcker att hon har en svaghet för det slags tal som skulle kunna göra henne skyldig till förtal? Då bör hon ödmjukt följa Paulus’ råd: ”Kvinnor skall ... vara allvarliga, inte baktalerskor.” Han skriver också: ”Sök ... få de gamla kvinnorna att vara vördnadsfulla i sitt uppträdande, inte baktalerskor.” (1 Timoteus 3:11; Titus 2:3) Bröder bör också nyktert tillämpa dessa visa råd.
7. Varför skulle du med bibeln som grund vilja säga att vi alla bör tänka på vad vi säger?
7 Vi talar naturligtvis alla om andra människor ibland, om deras erfarenheter i tjänsten osv., men låt oss aldrig sitta och tala mot vår egen broder. (Psalm 50:19, 20, NW) Ja, det är faktiskt vist att inte tala alltför mycket, därför att ”i överflödet av ord uteblir inte överträdelse, men den som håller sina läppar i styr handlar omdömesgillt”. (Ordspråksboken 10:19, NW) Vi bör således vara på vår vakt emot skvaller, även om det inte förefaller vara skadligt. Vi behöver ju faktiskt inte alltid tala om människor, eftersom vi har ett så rikt urval av ämnen, om vi tänker på sådant som är rättfärdigt, kyskt, värt att tycka om, dygdigt och berömvärt. — Filipperna 4:8.
Hur skvaller blir förtal
8. Varför är det inte alltid fel att tala om medkristna?
8 Det är inget fel i att tala om medtroendes tjänst på fältet eller om annan gudaktig verksamhet som de utför, om det vi säger är korrekt och inte leder till någon skada. Positiva anmärkningar av det här slaget kan faktiskt uppmuntra andra. (Jämför Apostlagärningarna 15:30—33.) Somliga kristna talade om den trogne äldstebrodern Gajus, till vilken aposteln Johannes skrev följande: ”Du älskade, du utför ett troget arbete i vad du än gör för bröderna, och obekanta till och med, vilka har vittnat om din kärlek inför församlingen.” (3 Johannes, vers 5, 6) Det är således inte alltid fel att tala om medkristna.
9. a) Hur kan löst prat övergå till förtal av den rättrådige? b) Vilka frågor kan vi lämpligen ställa oss själva?
9 Men löst prat kan övergå till förtal av de rättrådiga, om vi snokar i deras privata angelägenheter, ifrågasätter deras motiv eller uppväcker misstankar om deras vandel. Vi kanske kan göra det till en vana att fråga oss själva: Skulle mitt tal kunna skada en annan människas rykte? Är det jag säger sant? (Uppenbarelseboken 21:8) Skulle jag säga samma sak i personens närvaro? Skulle det kunna utså split i församlingen? Kan mina påståenden få honom att förlora privilegier av tjänst? Kan det finnas avundsjuka i mitt hjärta? (Galaterna 5:25, 26; Titus 3:3) Kommer frukten av det jag säger att bli god eller ond? (Matteus 7:17—20) Skulle jag ha sagt liknande saker om apostlarna? (2 Korintierna 10:10—12; 3 Johannes, vers 9, 10) Anstår ett sådant tal dem som har vördnad för Jehova?
10, 11. Vad kommer vi enligt Psalm 15:1, 3 inte att göra, om vi önskar få vara Guds gäster?
10 Psalm 15:1 (NW) frågar och åsyftar då dem som vördar Gud: ”O Jehova, vem kommer att vara gäst i ditt tält? Vem kommer att bo på ditt heliga berg?” Så här svarar psalmisten David: ”Han har inte baktalat med sin tunga. Mot sin kamrat har han inte gjort något ont, och ingen smädelse har han tagit upp mot sin förtrogne umgängesvän.” (Psalm 15:3, NW) Här är ordet ”baktalat” hämtat från ett hebreiskt verb som betyder ”traska” och således ”gå omkring”. Israeliterna blev befallda: ”Gå inte omkring och sprid förtal bland ditt folk.” (3 Moseboken 19:16, New International Version) Den som går omkring och sprider förtal är inte Guds gäst eller vän.
11 Guds vänner gör inte något ont mot sina kamrater och kommer inte att lyssna till eller godta som sanna några smädande eller misskrediterande historier om rättrådiga umgängesvänner. I stället för att sprida osanna historier om medtroende och öka på den börda av onda smädelser som de redan bär från ogudaktiga människor bör vi tala väl om dem. Vi bör aldrig önska öka på våra trogna bröders och systrars bördor genom att säga misskrediterande saker om dem.
När det uppstår svårigheter
12. Hur kan Apostlagärningarna 15:36—41 hjälpa oss, om vi frestas till att skvallra om någon som vi är oense med?
12 På grund av vår ofullkomlighet kan vi frestas till att vilja tala emot en person som vi har varit allvarligt oense med. Men tänk på vad som hände när aposteln Paulus skulle ge sig i väg på sin andra missionsresa. Barnabas var besluten att låta Markus få följa med honom och Paulus, men Paulus var av en annan mening, ”eftersom han [Markus] hade gett sig av från dem från Pamfylien och inte hade gått med dem till arbetet”. Det uppstod då ”ett häftigt utbrott av förbittring”, och de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus till Cypern, medan Paulus däremot lät Silas följa med sig genom Syrien och Cilicien. (Apostlagärningarna 15:36—41) Senare hade tydligtvis klyftan mellan Paulus, Barnabas och Markus överbryggats, eftersom Markus var med aposteln Paulus i Rom och Paulus talade väl om honom. (Kolosserna 4:10) Så även om dessa kristna hade varit oense, finns det ingenting som vittnar om att de hade gått omkring och skvallrat om varandra bland medtroende.
13. Under vilka förhållanden som gällde Petrus motstod Paulus en eventuell frestelse att skvallra om en medkristen?
13 Paulus motstod också en eventuell frestelse att tillgripa skadligt skvaller, när han tillrättavisade Kefas (Petrus), som hade skämts för att umgås och äta tillsammans med icke-judiska troende, därför att vissa judekristna från Jerusalem var närvarande. I stället för att tala om Petrus bakom dennes rygg stod Paulus emot honom ”ansikte mot ansikte” och sade sin mening rent ut ”inför dem alla”. (Galaterna 2:11—14) Petrus skvallrade inte heller om sin tillrättavisare. Han omnämnde honom faktiskt senare som ”vår älskade broder Paulus”. (2 Petrus 3:15) Så även om en medtroende behöver bli tillrättavisad, utgör inte detta någon ursäkt till att skvallra om honom. Det finns mycket goda skäl till att vara på sin vakt mot sådant tal och till att motstå frestelsen att sprida skadligt skvaller.
Varför skall man vara på sin vakt?
14. Vad är den förnämsta orsaken till att inte lyssna till eller sprida skadligt skvaller?
14 Det förnämsta skälet till att vi inte bör lyssna på skadligt skvaller eller ta del i att sprida det är att vi önskar behaga Jehova, som fördömer förtal. Som vi har konstaterat klargjordes Guds sätt att betrakta sådant tal, när israeliterna blev befallda: ”Du skall inte gå omkring bland ditt folk för att baktala. Du skall inte stå upp mot din medmänniskas blod. Jag är Jehova.” (3 Moseboken 19:16, NW) Om vi skall äga Guds ynnest, får vi således inte baktala dem som vi kan komma att nämna i våra samtal.
15. Vem är den främste baktalaren, och vilken verkan kan det få på vårt förhållande till Gud, om vi inlåter oss på skadligt skvaller?
15 Ett annat skäl till att inte inlåta sig på skadligt skvaller är att detta skulle kunna leda till att vi efterliknar Satan, den främste baktalaren av Jehova. Denne Guds ärkefiende fick mycket passande namnet ”Djävul” (grekiska: di·á·bo·los), som betyder ”baktalare”. När Eva lyssnade till Satans ärekränkande tal mot Gud och handlade därefter, skildes det första människoparet från denne sin bäste vän. (1 Moseboken 3:1—24) Låt oss aldrig duka under för Satans anslag och bli indragna i skadligt tal, som förtjänar Jehova Guds ogillande och som därför kan skilja oss från denne vår bäste vän.
16. Hur skiljer en baktalare dem åt som är förtrogna med varandra?
16 Vi bör inte lyssna till illvilliga skvallrare, eftersom de skiljer vänner åt. Baktalare överdriver ofta, eller också ger de en felaktig bild av saker och ting eller ljuger och hopar berg av provocerande ord. I stället för att tala till en person ansikte mot ansikte viskar de bakom hans rygg. Ofta väcks ogrundade misstankar, och därigenom skiljer en ”baktalare” dem åt ”som är förtrogna med varandra”. — Ordspråksboken 16:28, NW.
17. Varför bör vi vara på vår vakt emot att bli djupt engagerade i tanklöst skvaller?
17 Vi bör vara på vår vakt emot att bli djupt engagerade också i tanklöst skvaller. Varför det? Därför att en anmärkning som inte är avsedd att skada någon kan bli skadlig, när den upprepas. Den kan broderas ut eller förvrängas, tills den skadar en gudaktig persons rykte och berövar honom hans goda namn. Hur skulle du känna det, om detta hände och det var du som hade gett upphov till historien eller hade fört den vidare? Människor kan komma att betrakta dig som en som lätt kan skada, och därför kanske de inte längre söker ditt sällskap. — Jämför Ordspråksboken 20:19.
18. Hur kan skvaller göra en person till lögnare?
18 Ännu ett skäl till att du bör vara på din vakt är att skadligt skvaller kan göra dig till lögnare. ”En baktalares ord är som ting som girigt slukas, som verkligen går ner i det innersta av buken.” (Ordspråksboken 26:22, NW) Tänk om det var så att du slukade lögner och upprepade dem? Ja, även om du tror att lögnerna är sanna, så ljuger du när du sprider dem. När det avslöjas att de inte är sanna, kan du komma att betraktas som lögnare. Vill du att detta skall hända? Ställer inte Gud falska lärare till svars för religiösa lögner? Jo, och han håller också lögnaktiga baktalare ansvariga. Jesus varnade: ”Varje onyttigt yttrande som människor fäller, det skall de avlägga räkenskap för på domens dag; efter dina ord skall du nämligen förklaras rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.” (Matteus 12:36, 37) Eftersom ”var och en av oss [skall] avlägga räkenskap för sig själv inför Gud”, skulle du då vilja att han dömde dig skyldig som en lögnaktig baktalare? — Romarna 14:12.
19. Varför kan det sägas att skadligt skvaller kan vara mördande?
19 Ännu ett skäl till att inte sprida skadligt skvaller är att det kan vara mördande. Ja, det kan vara dödligt och fördärva en oskyldig persons goda namn och rykte. Somliga tungor är som skarpa svärd, och bittra ord är lika pilar skjutna på den klanderfrie från bakhåll. David bad: ”Må du [Jehova] dölja mig för ogärningsmäns förtroliga tal, för tumultet från dem som utövar vad skadligt är, som har vässat sin tunga alldeles som ett svärd, som har riktat sin pil, bittert tal, för att skjuta från dolda platser på den klanderfrie.” (Psalm 64:3—5, NW) Skulle du vilja bli skyldig till att säga så onda ting om en medmänniska att det gick så långt att hon kände sig tvingad att be till Gud om befrielse, som psalmisten gjorde? Skulle du vilja göra dig skyldig till det som är liktydigt med mord?
20. a) Vad kan hända med en obotfärdig baktalare, när det gäller Guds församling? b) Vilken försiktighet måste de äldste visa i förbindelse med skvaller och förtal?
20 Förtal kan leda till uteslutning ur Guds organisation; en baktalare kan uteslutas, kanske som en obotfärdig lögnare. Men en sådan åtgärd får inte vidtas mot dem som gör sig skyldiga till tanklöst skvaller. De äldste bör under bön väga saker och ting och dra en skarp gräns mellan vad som är enbart skvaller och vad som är elakt förtal. För att uteslutas måste syndaren vara en illvillig, obotfärdig baktalare. De äldste är inte bemyndigade att utesluta någon för trivialt skvaller, som har sin rot i mänskligt intresse men som inte är osant eller illvilligt. Saker och ting får inte förstoras upp utöver sina rätta proportioner, och det måste finnas vittnen med konkreta uppgifter för att bevisa att det obestridligen rör sig om förtal. (1 Timoteus 5:19) Obotfärdiga baktalare utesluts i första hand för att illvilligt skvaller skall upphöra och för att församlingen skall skonas från att bli genomsyrad av synd. (1 Korintierna 5:6—8, 13) Men de äldste bör aldrig handla så snabbt att de utesluter någon på oskriftenliga grunder. Genom bön och råd kan de ofta hjälpa personen i fråga att ångra sig, be om ursäkt eller på annat sätt gottgöra det hela och att fortsätta att göra framsteg i att tämja sin tunga.
Är det förtal?
21. Vad bör man göra i stället för att skvallra om en syndare?
21 Ett vist ordspråk lyder: ”Den som går omkring som baktalare avtäcker förtroligt tal, men den som är trogen i anden övertäcker en sak.” (Ordspråksboken 11:13, NW) Innebär detta att det skulle vara förtal att säga något, om man vet att någon i hemlighet ägnar sig åt grov synd? Nej. Man bör naturligtvis inte skvallra om saken. Man bör tala med syndaren och uppmana honom att söka hjälp av de äldste. (Jakob 5:13—18) Men om han inte gör detta inom rimlig tid, bör ens intresse för församlingens renhet driva en att rapportera saken för de äldste. — 3 Moseboken 5:1.
22. Varför kan vi säga att 1 Korintierna 1:11 inte sanktionerar skvallrande?
22 En sådan rapport kan leda till tuktan för syndaren, och detta tycks inte vara till glädje, men en person som blir övad av tuktan skördar rättfärdighetens frukt. (Hebréerna 12:11) Synd bör avslöjas för dem som är satta till att handlägga sådana ärenden och inte för skvallrare, som kan pladdra om den. Så här skrev Paulus till de kristna i Korint: ”Av dem som hör till Kloes hus har det ... berättats för mig om er, mina bröder, att misshälligheter förekommer bland er.” (1 Korintierna 1:11) Skvallrade medlemmar av det hushållet om sina medtroende? Nej, utan de rapporterade till en ansvarig äldste, som skulle kunna vidta åtgärder för att hjälpa dem som behövde hjälp med att få sina fötter tillbaka på livets stig.
23. Vilken fråga återstår det att behandla?
23 Om vi hjälper en person att vara på sin vakt mot att bli indragen i skadligt skvaller, gör vi något som är till hans bästa. Ett vist ordspråk lyder: ”Den som bevakar sin mun bevarar sin själ. Den som spärrar upp sina läppar — för honom kommer det att vara fördärv.” (Ordspråksboken 13:3, NW) Det finns således helt klart goda skäl till att vara på sin vakt mot skadligt skvaller och ondskefullt förtal. Men hur kan då skadligt skvaller krossas? Det kommer följande artikel att visa.
Hur svarar du?
◻ Vad är skillnaden mellan tanklöst skvaller och förtal?
◻ Hur kan skvaller bli förtal?
◻ Av bland annat vilka skäl bör man vara på sin vakt mot skadligt skvaller?
◻ Varför rör det sig inte om förtal, när vi rapporterar en annan persons grova synd?
[Bild på sidan 14]
Se till att du aldrig gör dig skyldig till att skjuta en person i ryggen genom att skvallra om honom