Liv — en gåva från Gud

DYGNET runt pumpar hjärtat vårt dyrbara blod genom kroppen. Våra lungor fortsätter att vidga sig och dra ihop sig även när vi sover. När vi har ätit en måltid, sker matsmältningen helt automatiskt. Allt detta sker dag efter dag utan någon större ansträngning från vår sida. Dessa mystiska och förunderliga processer som vi så lätt tar för givna är en del av den gåva som vi kallar liv. Det är en gåva som i viss bemärkelse kan sägas vara mirakulös.

Tänk till exempel på de processer som styr ett barns tillblivelse. Trots att kroppen i normala fall stöter bort främmande vävnad, gör livmodern ett undantag för det befruktade ägget. I stället för att betrakta det växande embryot som främmande vävnad och driva ut det, ger den embryot näring och skydd tills det har utvecklats till ett färdigt litet barn. Om inte livmodern hade förmågan att göra detta viktiga undantag, skulle ett människobarn aldrig kunna födas.

Men det nyfödda barnet skulle ändå inte leva särskilt länge, om inte en speciell utveckling hade ägt rum i moderlivet när fostret var omkring fyra månader gammalt. Vid den tiden börjar det lilla barnet suga på tummen och tränar på så sätt upp de muskler som senare kommer att göra det möjligt för det att livnära sig av sin mors bröstmjölk. Och detta är bara en av de många livsviktiga processer som är programmerade långt före ett barns födelse.

Så länge fostret befinner sig i livmodern finns det ett litet hål i hjärtats skiljevägg. Detta hål sluts emellertid automatiskt vid födelsen. Ett stort blodkärl, som shuntat blodet förbi lungorna medan fostret befunnit sig i livmodern, förträngs också automatiskt vid födelsen; blodet går nu till lungorna, där det kan syrsättas när det lilla barnet drar sitt första andetag.

Allt detta är bara en början. Livet igenom fortsätter ett antal sinnrikt utformade system (till exempel det respiratoriska systemet, cirkulationssystemet, nervsystemet och det inresekretoriska systemet) att utföra och samordna sina olika funktioner med en effektivitet som övergår människans fattningsförmåga — allt för livets fortbestånd. Det är inte så underligt att en forntida skribent sade med avseende på Gud: ”Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det väl.” — Psalm 139:14.

Det är tydligt att den som skrev dessa vackra ord inte trodde att livet bara är resultatet av en blind slump eller en evolutionsprocess. Om så vore, skulle vi inte behöva känna oss ansvariga för hur vi använde vårt liv. Men de funktioner som har med livet att göra bär tydligt vittnesbörd om formgivning, och formgivning kräver en formgivare. Bibeln uttrycker principen på det här sättet: ”Nu uppförs ju vart och ett hus av någon, men Gud är den som har byggt allting.” (Hebréerna 3:4) Vi måste därför instämma i psalmistens ord: ”Vet att Jehova är Gud. Det är han som har gjort oss och inte vi själva.” (Psalm 100:3, NW) Ja, livet är inte bara en lycklig slump; det är en gåva från Gud. — Psalm 36:10.

Vilka förpliktelser har vi då mot givaren av denna underbara gåva? Hur vill han att vi använder vårt liv? Dessa och andra närbesläktade frågor kommer att behandlas i nästa artikel.