Vad är utmärkande för Nya Världens översättning?

³⁹ Bibeln har blivit översatt på många olika sätt, både mycket ordagrant och mycket fritt. Det blir därför naturligt att fråga: Vad slags översättning är Nya Världens översättning? Vilka är dess utmärkande drag?

⁴⁰ DEN ÄRAR BIBELNS FÖRFATTARE: Eftersom Bibeln lägger fram universums suveräne Herres heliga vilja, skulle det vara en grov förolämpning, ja en skymf riktad mot hans majestät och myndighet, att utelämna eller försöka dölja hans gudomliga namn, ett namn som är ensamt i sitt slag och som förekommer i den hebreiska texten närmare 7.000 gånger som יהוה (translittererat: JHWH). Det främsta utmärkande draget hos Nya Världens översättning är därför att Guds namn har återinsatts på sin rättmätiga plats i bibeltexten. Namnet förekommer nu 6.973 gånger i de hebreiska skrifterna och 237 gånger i de kristna grekiska skrifterna, sammanlagt 7.210 gånger. De flesta hebreiskkunniga föredrar formen ”Jahve”, men det har ännu inte varit möjligt att med säkerhet fastställa det korrekta uttalet. Därför används också i fortsättningen den latiniserade formen ”Jehova” i Nya Världens översättning, eftersom den har varit i bruk i flera hundra år och fortfarande måste betraktas som det mest allmänna sättet att återge tetragrammet, det vill säga det hebreiska namnets fyra bokstäver, johdh (י), heʼ (ה), waw (ו), heʼ (ה).

⁴¹ Det råder inget tvivel om att Nya Världens översättning kommer att hjälpa både oss själva och alla andra som läser den att mer än någonsin tidigare inse att det är Jehova som är Bibelns Författare. Vi kan därför vara glada över att vi nu på svenska har en bibelöversättning som ärar Bibelns upphovsman genom att den överallt använder namnet ”Jehova” och inte omskriver det med ”Herren”.

⁴² I tillägget i den nya bibelutgåvan (sidorna 1643 och 1644) finns en kortfattad redogörelse för bruket av namnet Jehova i Nya Världens översättning. Ämnet behandlas utförligare i broschyren Guds namn som skall bestå för evigt. Där besvaras också frågan varför Nya Världens översättning använder namnet Jehova i de kristna grekiska skrifterna. (Se också artikeln ”Nya Världens översättning — ett verk som kännetecknas av vetenskaplig noggrannhet och ärlighet” i Vakttornet för 1 mars 1991, sidorna 26—30; Resonera med hjälp av Skrifterna, sidan 272; tillägget i referensutgåvan av New World Translation, sidorna 1562—1566, och Vakttornet för 1 september 1978, sidorna 3—12.)

⁴³ EN NOGGRANN ÖVERSÄTTNING: Ett annat utmärkande drag hos Nya Världens översättning är dess noggrannhet. Avsikten har varit att utarbeta en studiebibel med en bibeltext som kommer grundtexten så nära som möjligt. Nya Världens översättning är därför villig att offra språklig elegans och smidighet för att få fram nyanser i grundtexten. Andra bibelöversättningar, till exempel den statliga bibelkommissionens översättning av ”Nya testamentet” (1981) och dess provöversättning av vissa böcker ur ”Gamla testamentet”, är kanske mer lättlästa och har ett ledigare språk, men det är ofta på bekostnad av noggrannheten och nyansrikedomen.

⁴⁴ Låt oss ta några exempel. I Nya Världens översättning förekommer uttrycket ”suveräne Herre” 306 gånger. I den hebreiska grundtexten motsvaras det av ett enda ord, ʼAdho·nạj. Det har bildats av ordet ʼa·dhọhn, som betyder ”herre”, och ändelsen aj, en speciell plural- eller flertalsändelse. När ʼAdho·nạj förekommer utan någon ytterligare ändelse, används det uteslutande om Jehova och betecknar att han är den suveräne Herren. Detta är ett exempel på ”majestätsplural” (plurạlis majestạtis), det vill säga att en pluralform används om en person i singularis (ental) för att beteckna upphöjdhet och majestät. De flesta svenska översättningar återger ʼAdho·nạj enbart med ”Herren”,a men Jehova är inte vilken ”herre” som helst, utan han är ”den suveräne Herren”.

⁴⁵ Ett annat intressant exempel på noggrannheten i Nya Världens översättning finner vi i Jesaja 32:18. Det hebreiska ordet för ”tillförsikt” står här i pluralis, vilket anger en förstärkning av innebörden. Nya Världens översättning återger det därför med ”full tillförsikt”. När det hebreiska ordet chẹ·sedh, som översätts med ”kärleksfull omtanke” eller ”lojal kärlek”, står i pluralis, återger Nya Världens översättning det med ”uttrycken för kärleksfull omtanke”, ”bevisen på kärleksfull omtanke” eller ”handlingar av kärleksfull omtanke”. (2 Krön. 6:42; Jes. 55:3; Klag. 3:22) I Hebreisk nybörjarbok av Helmer Ringgren anges det att denna pluralform betecknar ”bevis på el. yttringar av [chẹ·sedh]”.

⁴⁶ I Jesaja 60:8 talas det om duvor som flyger ”till sitt duvslag” (1917). Nya Världens översättning lyder: ”till hålen i sitt duvslag”. Varför? Det hebreiska ordet här har grundbetydelsen ”hål”, ”öppning” eller ”fönster”. I Illustrerat Bibellexikon (spalt 1034) heter det om detta hebreiska ord: ”Att denna benämning används också för duvslag hänger väl samman med de talrika hål, som finns i duvslagets torn och som ger det ett gallerliknande utseende.” I Vakttornet för 15 juli 1992 (sidan 32) finns det en intressant bild som visar hur dessa duvslag kunde se ut.

⁴⁷ Några exempel från de kristna grekiska skrifterna kan också vara belysande. I Romarna 1:28 har det grekiska substantivet för kunskap, gnọ·sis, förstavelsen e·pị, som förstärker ordets betydelse. Därför återges e·pị·gno·sis med ”exakt kunskap”. (Se Vakttornet för 1 december 1989, sidan 11.) I Filipperna 3:11 föregås det grekiska ordet för ”uppståndelse”, a·nạ·sta·sis, av förstavelsen ex (ordagrant ”ut”). Ordet e·xa·nạ·sta·sis återges därför med ”den tidigare uppståndelsen”. (Se Vakttornet för 15 januari 1963, sidan 48; Insight on the Scriptures, band 2, sidan 787, under underrubriken ”First Resurrection”.) De flesta översättare bortser från sådana nyanser eller betydelseskiftningar av hänsyn till språklig elegans eller därför att man menar att det rör sig om oväsentligheter.

⁴⁸ EN ORDAGRANN ÖVERSÄTTNING: Nya Världens översättning är i stor utsträckning en ordagrann eller litteral översättning. Det har sagts att en ordagrann översättning ställer större krav på läsaren än en friare eller parafraserande översättning. Men å andra sidan är det möjligt att få ett rikare utbyte av en ordagrann översättning, eftersom en sådan hjälper läsaren att komma grundtexten närmare och på så sätt är lämpad för verkligt bibelstudium.

⁴⁹ I en ordagrann bibelöversättning svarar den översatta texten nästan ord för ord mot den hebreiska och grekiska texten. Översättningen söker också så noggrant som möjligt följa grundspråkens ordval, ordföljd och uttrycksform. Man skulle kunna säga att en ordagrann översättning försöker återge inte bara vad som sägs, utan också hur det sägs. Målet är att föra läsaren så nära grundtexten som möjligt, så att han inte bara får stifta bekantskap med tankarna i den, utan också kan få en förnimmelse av det karakteristiska, nyanserade, dynamiska och rättframma sätt som de uttrycks på i grundtexten.

⁵⁰ Ordagrannheten har inneburit att man inte har tagit sig friheter med texten helt enkelt för att korta ner den. Uttryckssätt har inte heller moderniserats eller anpassats på bekostnad av bibelspråkets bildrikedom och österländska prägel. Man har strävat efter att bevara doften av hebreisk och grekisk forntid, människors sätt att tänka, resonera och tala, deras samhälleliga aktiviteter och så vidare. Man har därför inte översatt texten helt enkelt som man kan tänka sig att den skulle ha lytt om den hade skrivits i dag. Uttryckssätten har alltså inte gjorts så moderna att de tappar kopplingen till sin historiska bakgrund. Det betyder att läsaren kommer att stöta på många hebreiska, arameiska och grekiska idiom, det vill säga speciella uttryck som är säregna för dessa språk. När de bibehålls ger det bibelläsaren möjlighet att möta den österländska begreppsvärlden och dess bildrika tankemönster, såsom detta avspeglas i bibelskribenternas språkbruk.

⁵¹ Ett språks idiom betraktas ofta som oöversättliga, eftersom dessa uttryck, som är säregna för ett språk, sammanställer orden på ett sätt som inte ger någon mening på ett annat språk. Men hebreiskans och grekiskans idiom innehåller ofta nyckelord (till exempel ”hjärta”, ”kött”, ”njurar” och ”själ”) och uttrycksfulla och tidstypiska bilder som skulle döljas vid en omskrivning.

⁵² Ett exempel är Ordspråken 22:15, som lyder enligt Nya Världens översättning: ”Dårskap är bunden vid en pojkes hjärta.” Också i Åkeson och 1917 finns ordet ”hjärta” med, men enligt Bibelkommissionens provöversättning (Tre bibelböcker, 1991) lyder versen: ”Dårskapen sitter djupt hos pojken.” Ett annat exempel är Ordspråken 23:16: ”Och mina njurar kommer att jubla, när dina läppar talar rättrådighet.” Bibelkommissionens översättning lyder: ”Jag jublar i mitt innersta när jag hör dig säga det rätta.” Omskrivningarna i så kallade idiomatiska översättningar, det vill säga översättningar som tar större hänsyn till målspråkets form än till grundspråkets, kan i och för sig ge rätt tanke, men de har ofta en snävare innebörd och kan dölja intressanta punkter och nyckelord i grundtexten, sådant som intresserar en som vill studera Bibeln, inte bara läsa den.

⁵³ I enstaka fall är den bild som orden förmedlar så främmande att en översättning ord för ord inte ger någon mening och en omskrivning är att föredra. I Första Petrus 1:13 står det ordagrant: ”Spänn ett bälte (en gördel) om ert sinnes höfter.” (Jämför 1917 års översättning, som lyder: ”Omgjorden ... edert sinnes länder.”) Bilden har att göra med att den långa klädnad man bar bands upp med ett bälte eller en gördel runt höfterna, så att man lättare kunde röra sig när man skulle arbeta. Nya Världens översättning har här föredragit omskrivningen: ”Gör ... ert sinne berett till arbete”, vilket är tanken bakom det grekiska idiomet. I sådana fall förekommer ofta en ordagrann återgivning i fotnoten i referensbibeln.

⁵⁴ Som en ordagrann översättning försöker också Nya Världens översättning återspegla de enskilda bibelskribenternas stil. Om till exempel Paulus uttrycker sig omständligt och med många bisatser, så gör Nya Världens översättning också det. (Se Romarna 1:1—7.) Om han uttrycker sig ofullständigt eller avbryter sig själv, återspeglas också detta i Nya Världens översättning. — Se Romarna 5:12.

⁵⁵ Många bibelöversättare överger ordagrannheten för vad de betraktar som elegans i språk och form. De anser att ordagranna återgivanden är klumpiga, stela och bundna. Faran med idiomatiska eller friare översättningar är att läsaren i större utsträckning är utlämnad åt översättarnas tolkning av texten. Resultatet blir ofta att översättningen avviker från det ursprungliga och noggranna sätt som de bibliska sanningarna uttrycktes på. Det leder till en urvattning av Guds tankar.

⁵⁶ EN KONSEKVENT ÖVERSÄTTNING: När en översättning återger varje hebreiskt och grekiskt ord eller uttryck på samma sätt varje gång det förekommer, det vill säga med ett enda motsvarande ord eller uttryck, säger man att översättningen är konkordant eller konsekvent. Mycket arbete har lagts ner på att genomföra en sådan konsekvens i Nya Världens översättning, speciellt när det gäller viktiga ord och uttryck. Ett hebreiskt och grekiskt ord kan emellertid ha två eller flera betydelser som inte täcks av ett enda svenskt ord, och därför kan en sådan konsekvens inte genomföras till hundra procent i en översättning.

⁵⁷ Som det påvisas i tillägget till Nya Världens översättning (sidan 1645) har det hebreiska ordet nẹ·fesh och det motsvarande grekiska ordet psy·khẹ egentligen flera betydelser som inte helt täcks av de betydelser som ligger i ordet ”själ” på nutida svenska. En del kan därför mena att det skulle vara berättigat att återge dessa ord på olika sätt beroende på sammanhanget, alldeles som de flesta nyare översättningar gör. Men eftersom dessa ord har samband med bibliska grundläror, har Nya Världens översättning valt att konsekvent återge dem med det traditionella bibliska ordet ”själ”. På så sätt kan läsaren själv undersöka hur ordet används i Bibeln.

⁵⁸ Exemplet visar hur värdefull en konsekvent översättning kan vara när man vill undersöka vad Bibeln lär om ett visst ämne. Man kan genom en sådan översättning direkt se hur de begrepp som har samband med detta ämne används i olika delar av Bibeln. Några andra exempel: Det grekiska ordet por·nẹi·a återges konsekvent med ”otukt”, pa·rou·sị·a med ”närvaro” och di·a·thẹ·ke med ”förbund”.

⁵⁹ En konsekvent översättning försöker också spegla bruket av synonymer på grundspråken. Om det på hebreiska eller grekiska förekommer två eller flera olika ord med samma eller nästan samma innebörd, söker den svenska översättningen använda ett motsvarande antal olika ord, både för att så långt det är möjligt återge det enskilda ordet konsekvent och för att skapa en variation i uttryckssättet som ligger nära grundtextens. I några fall är det av stor betydelse att den nyansskillnad som finns mellan grundspråkets synonymer kommer fram i en översättning. I skapelseberättelsen i Första Moseboken används till exempel två olika ord som har med ljus att göra. Genom att Nya Världens översättning återger det ena med ”ljus” (hebreiska ʼohr, som betecknar ljus i allmänhet) och det andra med ”ljuskälla” (hebreiska ma·ʼọhr, som betecknar något som ger ljus, en ljuskropp eller ljuskälla) undanröjs den skenbara motsägelsen mellan vad Gud gjorde på första och fjärde dagen. (1 Mos. 1:3—5, 14—19; se Liv — ett resultat av evolution eller skapelse?, sidan 31, och Insight on the Scriptures, band 1, sidan 528, styckena 3—5.)

⁶⁰ Nya Världens översättning skiljer också på ett unikt sätt mellan fem hebreiska ord som utan åtskillnad brukar översättas med ”man” eller ”människa”. Orden har skiftande innebörd, och bibelskribenterna insåg skillnaden. I överensstämmelse med den ursprungliga innebörden återger alltså Nya Världens översättning ordet ʼa·dhạm många gånger med ”människa” eller ”jordemänniska”, vilket syftar på människan som en skapelse tagen av jord. Ordet ʼenohsh återges med ”dödlig människa”, eftersom det framhäver människans ynkliga och svaga tillstånd. Ordet gẹ·ver återges med ”kraftfull man”, eftersom det avser en fysiskt stark, arbetsför man. Ordet ʼish återges ofta med ”man”, till skillnad från ʼish·shạh, ”kvinna”, eller helt enkelt med ”någon”, ”var och en”. Ordet za·khạr återges med ”mankön” eller ”hankön”, eftersom det vanligen används i samband med sexuellt umgänge.

⁶¹ Många översättare underlåter att skilja mellan det grekiska ordet dọu·los, som betecknar en köpt slav, och di·ạ·ko·nos, som betyder tjänare. I Bibeln betecknas de kristna som slavar därför att de har blivit köpta med ett pris; de är alltså slavar åt Jehova Gud och Jesus Kristus, vilka är deras herrar. De är inte lejda tjänare, som är fria att sluta närhelst de så önskar. Det är uppenbart att många bibelöversättare inte tycker om klangen i ordet ”slav”, men bibelskribenterna hade skäl att använda det i stället för ordet ”tjänare”. De avsåg verkligen en slav som var ägd av sin herre, och ordet har en annan innebörd än de ord som är översatta med ”tjänare”.

⁶² Även om principen om konsekvens inte får drivas alltför långt när det gäller bibelöversättning, är det uppenbart att många bibelöversättare inte tar tillräckligt stor hänsyn till detta eller låter religiösa fördomar komma i vägen. Det har mycket riktigt påpekats: ”Man måste vara konsekvent när man översätter facktermer med en tämligen avgränsad innebörd, så att man inte suddar ut särdragen i grundtextens olika ord. I Nya testamentet är det skillnad på ’Hades’ och ’Gehenna’. Det förra är den grekiska motsvarigheten till hebreiskans ’Sheol’, de dödas värld, dödsriket; det senare är platsen för de ondskefullas slutliga straff.” (Why So Many Bibles, American Bible Society) Nya Världens översättning återger konsekvent det hebreiska ordet sheʼọhl med ”Sheol” och de grekiska orden hại·des (läs: hạdes) och gẹ·en·na med ”Hades” respektive ”Gehenna”.

⁶³ Vidare återger Nya Världens översättning det grekiska ordet tạ·fos med ”grav” och de närbesläktade orden mnẹ·ma och mne·mẹi·on med ”minnesgrav”. I många översättningar återges de grekiska orden kọ·smos, ai·ọn och oi·kou·mẹ·ne allesammans med ”värld”. Nya Världens översättning skiljer konsekvent mellan dem och får fram intressanta nyanser genom att återge dem med ”värld”, ”tingens ordning” och ”bebodd jord”.

⁶⁴ NOGGRANN ÅTERGIVNING AV VERB: Nya Världens översättning söker också noggrant återge de hebreiska och grekiska verben. Hebreiska verb har inte tempus (tidsformer) i den bemärkelse som sådana böjningsformer används i de flesta västerländska språk. I svenskan har vi flera tempus, till exempel presens (nutid), imperfektum eller preteritum (dåtid) och futurum (framtid). Men hebreiska verb uttrycker i grunden en handlings tillstånd, det vill säga om handlingen betraktas som fullbordad (perfektum) eller ofullbordad (imperfektum). (Begreppen ”perfektum” och ”imperfektum” får inte sammanblandas med vad som i svensk grammatik kallas ”perfektum” och ”imperfektum”.) Båda dessa former av de hebreiska verben kan syfta på handlingar i förfluten tid, i nutid och i framtid. Det är sammanhanget som avgör vilken tid det är fråga om.

⁶⁵ Hebreiskt perfektum används om handlingar som kan betecknas som fullbordade, avslutade eller permanenta. Det används helt naturligt om handlingar i förfluten tid. Så till exempel används perfektum i 1 Moseboken 1:1: ”I början skapade Gud himlarna och jorden.” Handlingen var fullbordad; Gud ”skapade”, det vill säga han fullbordade skapandet av himlarna och jorden. Men hebreiskt perfektum kan också användas om framtida händelser eller handlingar som om de redan hade inträffat och tillhörde det förflutna för att uttrycka att det är säkert och visst att händelsen kommer att inträffa eller för att beteckna att en handling måste utföras. Nya Världens översättning söker ofta återge detta genom att lägga in sådana uttryck som ”helt visst”, ”sannerligen” eller ”verkligen”. Ett exempel finner vi i 3 Moseboken 26:3, 4: ”Om ni fortsätter att vandra efter mina stadgar och att hålla mina bud och ni verkligen fullgör dem, så kommer jag sannerligen att ge era regnskurar vid deras rätta tid, och landet kommer helt visst att ge sin avkastning, och fältets träd kommer att ge sin frukt.”

⁶⁶ Hebreiskt imperfektum används om handlingar som kan betecknas som oavslutade, begynnande, framåtskridande, återkommande eller pågående. Några exempel kan belysa hur Nya Världens översättning är noga med att närhelst det är möjligt återge dessa nyanser i verbet. ”Och Gud grep sig an med att skapa de stora havsvidundren.” (1 Mos. 1:21) Handlingen hade alltså börjat men var ännu inte avslutad. (Se Vakna! för 8 juni 1991, sidorna 12—15.) ”Och mot den sjunde dagen kom Gud till fullbordan av sitt verk som han hade gjort, och han började vila på den sjunde dagen från allt sitt verk som han hade gjort.” (1 Mos. 2:2) ”Nu fortsatte männen på platsen att fråga om hans hustru, och han brukade säga: ’Hon är min syster.’” — 1 Mos. 26:7.

⁶⁷ En liknande omsorg har lagts ner på att återge de grekiska verben. I grekiskan uttrycker verbets tempus (tidsformer) inte bara tidsläget för en handling eller ett tillstånd, utan också handlingens art — om det är en momentan (tillfällig) eller enstaka handling, om handlingen är begynnande eller pågående, om den upprepar sig eller är avslutad.

⁶⁸ När en grekisk verbform visar att handlingen som beskrivs är pågående eller fortskridande, är det ofta av betydelse att denna nyans kommer fram. I Matteus 7:7 lyder Nya Världens översättning därför inte: ”Be, så skall ni få”, utan: ”Fortsätt med att be, så skall det ges åt er.” Andra exempel finner man i Matteus 5:28; 6:33 och Johannes 17:3. (Se Vakttornet för 1 mars 1992, sidan 23.) Samma verbform används för att uttrycka att man upphör med ett handlingssätt som man hittills följt. Därför återges till exempel Matteus 6:19 så här: ”Sluta upp med att samla skatter åt er på jorden.”

⁶⁹ Grekiskan har ett ovanligt tempus som kallas aorist och som ofta brukas om en enstaka eller tillfällig handling. Verb som står i detta tempus kan återges på flera olika sätt, beroende på sammanhanget. Det används bland annat för att beteckna en enstaka handling som inte är knuten till någon bestämd tidpunkt. Ett exempel på detta finner vi i 1 Johannes 2:1, där Nya Världens översättning säger ”begå en synd”, det vill säga en enstaka syndig handling. Detta skriftställe är inte i strid med 1 Johannes 3:6, 9 och 5:18, där det talas om att ”bedriva synd”. Verbformerna i dessa skriftställen visar alltså att det är skillnad på att begå en enstaka synd och att framhärda i synd. — Se Vakttornet för 1 mars 1991, sidan 27.

⁷⁰ Ett annat intressant exempel på att aoristformen uttrycker en enstaka handling har vi i Matteus 4:9, som lyder enligt Nya Världens översättning: ”Alla dessa ting vill jag ge dig, om du faller ner och utför en handling av tillbedjan ägnad åt mig.” Satan begärde alltså inte att Jesus ständigt skulle ägna honom tillbedjan, utan bara att han skulle utföra en enstaka handling av tillbedjan.

⁷¹ Nya Världens översättning av den Heliga skrift är en trogen översättning, ett vässat ”andens svärd”. (Ef. 6:17) Av det som har behandlats i den här bilagan har vi sett att den mer än någon annan översättning ärar Bibelns Författare genom att använda Guds eget namn, Jehova. Vidare är den en noggrann, ordagrann och konsekvent översättning, avsedd för bibelforskare som önskar höra och läsa Guds ord till mänskligheten på ett kraftfullt och uttrycksfullt språk. Må vi därför fortsätta att göra gott bruk av denna nya översättning för vår egen och andras eviga räddning. — 1 Tim. 4:16; 2 Tim. 2:15.

[Fotnoter]