Det finns en bestämd tid för allt

”För allt finns det en bestämd tid, ja, det finns en tid för varje angelägenhet under himlen”, säger Bibeln. Den som skrev de här orden, den vise kung Salomo i forna tider, fortsatte och sade att det finns en tid att födas och en tid att dö, en tid att bygga upp och en tid att bryta ner, en tid att älska och en tid att hata. Till sist frågade han: ”Vilken fördel har den som uträttar något av det som han mödar sig med?” (Predikaren 3:1–9)

NÄR människor läser de här orden, drar en del slutsatsen att Bibeln faktiskt lär att det finns en förutbestämd tid för allt. De tror att Bibeln stöder tron på ödet. Men är det verkligen så? Stöder Bibeln uppfattningen att allting i livet är ödesbestämt? Eftersom ”hela Skriften är inspirerad av Gud”, måste det vi läser i en del av Bibeln vara i harmoni med det vi läser i andra delar av den. Vi ska därför se efter vad Bibeln, Guds ord, i övrigt har att säga om det här ämnet. (2 Timoteus 3:16)

Tid och oförutsedd händelse

Salomo skrev vidare i bibelboken Predikaren: ”Jag vände tillbaka och såg under solen att de snabba inte vinner loppet och att de väldiga inte vinner striden; inte heller har de visa födan eller de förståndiga rikedomen eller de som har kunskap ynnesten.” Hur kommer det sig? Han förklarade: ”Allt beror på tid och oförutsedd händelse.” (Predikaren 9:11)

Salomo menade inte att allt i livet är förutbestämt av ödet. Det han framhöll var att människor inte exakt kan förutsäga slutet på det de håller på med, eftersom ”allt beror på tid och oförutsedd händelse”. Ofta när något händer en person beror det helt enkelt på att han är på rätt plats vid rätt tid eller, som det också kan vara, på fel plats vid fel tid.

Ta till exempel uttalandet att ”de snabba inte vinner loppet”. Du kanske kommer ihåg eller har läst om det berömda, men överraskande, 3 000-metersloppet för damer vid de olympiska spelen i Los Angeles 1984. Två tävlande – den ena representerade Storbritannien och den andra USA – hoppades båda på att vinna guldmedaljen. Men när de sprungit halva sträckan krockade de med varandra på löparbanan. Den ena föll och fick bryta loppet, och den andra blev så förkrossad att hon slutade på sjunde plats.

Var det förutbestämt att det skulle gå så här? Somliga skulle kanske påstå det. Men det var helt klart krocken – en olyckshändelse som ingen kunde ha förutsett – som gjorde att ingen av dem vann loppet. Var det då förutbestämt att de skulle krocka? Återigen skulle somliga påstå det. Sportkommentatorer menade att olyckan inträffade på grund av att två starka, jämbördiga idrottskvinnor tävlade i ett lopp där båda gjorde allt för att vinna. Alldeles som Bibeln säger: ”Allt beror på tid och oförutsedd händelse.” Det spelar ingen roll hur väl förberedd någon kan vara, det finns alltid oförutsedda faktorer som kan påverka slutresultatet av de ansträngningar som görs, och det har inget med ödet att göra.

Vad menar då Bibeln när den säger: ”För allt finns det en bestämd tid”? Finns det något vi kan göra för att påverka hur det slutligen kommer att gå för oss i livet?

Den bästa tiden för varje sysselsättning

Bibelskribenten, som var inspirerad av Gud, talade inte om någon enskild individs öde eller hur det slutligen kommer att gå för en människa. Nej, han talade om Guds avsikter och hur de skulle påverka människorna. Hur vet vi det? Först och främst därför att sammanhanget visar det. Efter att ha nämnt många saker som tycks ha en ”bestämd tid” skrev Salomo: ”Jag har sett den sysselsättning som Gud har gett åt människosönerna att sysselsätta sig med. Allt har han gjort skönt i dess rätta tid.” (Predikaren 3:10, 11)

Gud har gett människorna många sysselsättningar eller uppgifter att ägna sig åt, och Salomo nämner några av dem. Gud har också gett oss frihet att välja vad vi vill göra. Men för varje sysselsättning finns det en tid som är rätt, eller gynnsam, och som ger det bästa resultatet. Ta till exempel det som Salomo nämner i Predikaren 3:2, att det finns ”en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade”. Jordbrukare känner till att det för varje växtslag finns en gynnsam tid att så eller plantera. Vad händer om en jordbrukare ignorerar detta enkla faktum och sår och planterar vid fel tid? Kan han skylla på ödet om han får en dålig skörd, fastän han har arbetat hårt? Naturligtvis inte! Han sådde och planterade ju inte vid den rätta tiden. Jordbrukaren kunde ha lyckats bra om han hade följt naturens lagar som Skaparen har fastställt.

Vad Gud har fastställt är alltså inte individers öde eller utgången av allt som händer, utan vissa principer som styr mänskliga angelägenheter i överensstämmelse med hans avsikter. För att människor ska få framgång i det de gör måste de förstå och handla i enlighet med Guds avsikter och tider. Vad som är förutbestämt och oföränderligt är inte individers öde, utan vad Gud har för avsikt att göra. Genom profeten Jesaja säger Jehova: ”Mitt ord, som går ut från min mun ... skall inte vända tillbaka till mig med oförrättat ärende, utan det skall utföra det som jag har funnit behag i och ha säker framgång i det som jag har sänt ut det till.” (Jesaja 55:11)

Vad är då Guds ”ord”, eller bestämda avsikt, som kommer att ”ha säker framgång” när det gäller jorden och människans framtid?

Kännedom om Guds avsikt

Salomo ger en ledtråd. Han säger: ”Allt har han [Gud] gjort skönt i dess rätta tid.” Och sedan fortsätter han: ”Också evigheten har han lagt i deras hjärta, så att människan aldrig till fullo kan komma underfund med det verk som den sanne Guden har gjort.” (Predikaren 3:11, fotnoten)

Mycket har skrivits om den här versen. Men den enkla sanningen är att vi alla någon gång innerst inne, djupt i vårt hjärta, funderat över meningen med livet och vad som slutligen kommer att hända med oss. Historien igenom har människor haft svårt att acceptera att livet bara innebär hårt arbete med sådant som måste göras och att döden till sist är slutet på allt. Vi människor är unika bland alla levande skapelser. Vi tänker inte bara på det som är här och nu, utan också på livets slut och vad som kommer därefter. Vi längtar också efter möjligheten att få leva utan att behöva dö, att få leva för evigt. Varför gör vi det? Som Bibeln förklarar har Gud lagt ”evigheten ... i deras [människors] hjärta”.

För att tillfredsställa denna längtan har människor funderat över tanken att det kanske finns ett liv efter döden. Många menar att något inom oss fortsätter att leva sedan vi dött. Andra tror på reinkarnation – att vi dör och återföds gång på gång. Ytterligare andra tror att allt i livet är förutbestämt av ödet eller försynen och att vi inte kan göra något för att påverka det. Men ingen av de här förklaringarna har varit helt tillfredsställande. Bibeln säger att det beror på att människor genom sina egna ansträngningar ”inte [kan] förstå Guds verk, från begynnelsen till änden”.

Denna djupa konflikt mellan önskan att få veta och oförmågan att hitta svar har plågat tänkare och filosofer tiderna igenom. Men eftersom Gud har lagt denna längtan efter evigt liv i vårt hjärta, är det då inte logiskt att vi vänder oss till honom för att få det vi behöver för att tillfredsställa den? Bibeln säger ju om Jehova: ”Du öppnar din hand och mättar allt levande med vad de önskar.” (Psalm 145:16) Genom att vi vänder oss till Guds ord, Bibeln, kan vi få tillfredsställande svar på våra frågor om livet och döden och om vad Guds avsikt är med jorden och människorna. (Efesierna 3:11)

[Infälld text på sidan 5]

”De snabba [vinner] inte ... loppet.” (Predikaren 9:11)

[Infälld text på sidan 6]

Om en jordbrukare inte sår eller planterar vid rätt tid, kan han då skylla på ödet om han får en dålig skörd?

[Infälld text på sidan 7]

Människor funderar över livet och döden därför att Gud har lagt ”evigheten ... i deras hjärta”