ESARHADDON

[Esarhạddon] Av assyriskan; betyder ”Assur ger en bror”.

En yngre son till den assyriske kungen Sanherib. Han blev även dennes efterträdare. I en av sina inskrifter bekräftar Esarhaddon det Bibeln säger om hans fars död (Jes 37:37, 38) med orden: ”En fast beslutsamhet bemäktigade sig mina bröder. De svek gudarna och vände sig till våldshandlingar, och de hade ont i sinnet. ... För att uppnå kungamakten dräpte de Sanherib, sin far.” (Ancient Records of Assyria and Babylonia, D. Luckenbill, 1927, bd II, sid. 200, 201)

Esarhaddon säger att han redan före sin fars död hade blivit utsedd till arvtagare, och han tycks ha varit vicekung i Babylon innan han blev kung över Assyrien. Esarhaddon berättar att han efter mordet på fadern förföljde mördarna till Armenien (”landet Ararat”, 2Ku 19:37), där han besegrade dem. Man menar att hans officiella regeringstid varade i 12 år.

Tidigt under sin regering började Esarhaddon återuppbygga Babylon, som Sanherib hade ödelagt. Templet Esagila återställdes, och om själva staden säger Esarhaddon: ”Babylon ... byggde jag på nytt, och jag gjorde det större, högre och praktfullare.” (Ancient Records of Assyria and Babylonia, bd II, sid. 244)

Hans annaler berättar om fälttåg mot Gimirru (kimmerierna), som man menar var avkomlingar av Gomer. (Jfr 1Mo 10:2; Hes 38:6.) Han erövrade också Sidon, och på en plats i närheten byggde han en ny stad som han kallade Kar-Esarhaddon. I en av sina inskrifter räknar han upp omkring 20 vasaller, däribland Manasse i Juda (Menasi, kung i Jahudi).

Skildringen i 2 Krönikeboken 33:10–13 visar att Manasse blev tillfångatagen av ”de härförare som tillhörde Assyriens kung” och förd till Babylon. Tidigare har vissa menat att den här hänvisningen till Babylon är felaktig och att Manasse måste ha förts till Nineve. Men som redan nämnts återuppbyggdes Babylon av Esarhaddon, vars inskrifter visar att han var samtida med Manasse, och det sägs om honom att han var ”långt mindre intresserad av att försköna sin huvudstad, Nineve, än någon annan assyrisk kung”. (The Interpreter’s Dictionary of the Bible, utgiven av G. A. Buttrick, 1962, bd 2, sid. 125) Om det var under Esarhaddons regering som Manasse blev tagen till fånga, är det alltså inte orimligt att han fördes till Babylon, den stad Esarhaddon var så stolt över att ha återuppbyggt. Men det skall också sägas att även Esarhaddons son Assurbanipal nämner Manasse som en av de kungar som var tributpliktiga under hans regering.

Perioden på ”sextiofem år”. Vid den tid då man återuppbyggde templet i Jerusalem sade några av de icke-israelitiska invånarna i landet att de hade förts till Samaria av ”den assyriske kungen Esarhaddon”. (Esr 4:2) Assyriernas förflyttning av folk till och från Samaria tycks alltså ha fortsatt fram till Esarhaddons regering, och några menar att detta kan förklara den period på ”sextiofem år” som nämns i Jesaja 7:8 och inom vilken Efraim (med huvudstaden Samaria) skulle bli ödelagt. Tiden som löpte från kung Tiglat-Pileser III (som började deportera invånare i nordriket Israel kort efter det att Jesaja hade uttalat sin profetia) till kung Esarhaddon ger rum för en sådan period på 65 år inom vilken Efraim skulle bli fullständigt sönderkrossat, ”så att det inte är ett folk”.

Erövringen av Egypten. Esarhaddons största militära bedrift var erövringen av Egypten. Han besegrade den egyptiska hären under den etiopiske härskaren Tirhaka (benämnd ”Etiopiens kung” i 2Ku 19:9) och intog staden Memfis. Därmed kunde han foga titeln ”kung över Egyptens kungar” till alla sina andra titlar.

Esarhaddon delade in Egypten i administrativa områden och satte assyriska guvernörer över furstarna i de här områdena, men efter bara ett par år utbröt ett uppror. Den assyriske kungen drog ut på ett nytt fälttåg för att slå ner upproret i Egypten, men på vägen dit dog han i Haran. I en av sina inskrifter hade han sagt: ”Jag är mäktig, jag är allsmäktig, jag är en hjälte, jag är enorm, jag är väldig.” (Ancient Records of Assyria and Babylonia, bd II, sid. 226) Men precis som alla andra ofullkomliga människor var han underställd synd och död, som nu visade sin makt över honom. (Jfr Ps 146:3, 4; Pre 9:4; Rom 5:21.)

Före sin död såg Esarhaddon till att tronskiftet kunde ske utan problem genom att han utsåg sonen Assurbanipal till kronprins och utnämnde sonen Shamash-shum-ukin till kung i Babylon. Vid Esarhaddons död blev därför Assurbanipal Assyriens nye kung.