Att rätta till förhållandena mellan Gud och dig

”Även om era synder skulle visa sig vara som scharlakan, kommer de att göras vita alldeles som snö.” — JESAJA 1:18, NW.

1, 2. a) Vad skulle kanske vara din tanke, om någon sade: ”Kom nu och låt oss resonera tillsammans”? b) Varför bör vi inte förvänta att få ett samtal med ömsesidiga eftergifter med Gud?

OM DET på grund av något tidigare begånget misstag eller någon tidigare ovänlighet rådde ett spänt förhållande mellan dig och någon annan, hur skulle du då reagera för orden: ”Kom nu och låt oss resonera tillsammans”? Detta skulle kunna vara en inbjudan till att sitta ner för ett samtal med ömsesidiga eftergifter och medgivanden. Båda skulle då kunna framföra sina synpunkter, och båda skulle sedan kunna erkänna ett visst mått av fel eller missförstånd.

² Men skulle du kunna tänka dig att Skaparen i den meningen skulle vädja: ”Kom nu och låt oss resonera tillsammans”, som Jesaja 1:18 lyder i många biblar? Inte alls. Ingen av oss skulle kunna förvänta att ”tala ut om det” (The New English Bible) eller att ha ett samtal med Jehova med ömsesidiga eftergifter, som om han skulle behöva medge något fel och göra eftergifter. Men om vi önskar frid med Jehova, vad säger då Jesaja 1:18 att det krävs?

3. Vad är den rätta innebörden i det hebreiska ord som i Jesaja 1:18 i vissa översättningar har översatts med ”resonera tillsammans”?

³ Det hebreiska ord som återges med ”resonera tillsammans” betyder egentligen ”avgöra, döma och bevisa”. Det finns en juridisk nyans i det, som antyder att det är något mer än att två personer bara resonerar tillsammans. Ett beslut var inbegripet.a (1 Moseboken 31:37, 42; Job 9:33; Psalm 50:21, NW; Jesaja 2:4) Wilson’s Old Testament Word Studies ger den här innebörden: ”att ha rätt; att resonera, att bevisa vad som är rätt och sant”. Gud gav följande befallning: ”Kom nu ... och låt oss rätta till förhållandena.”

4—6. Vem var Jesaja, och när tjänade han som profet?

⁴ Jehova Gud använde profeten Jesaja till att framföra detta mäktiga budskap. Vem var Jesaja, och varför var hans budskap så passande på hans tid? Och hur kan vi dra nytta av det?

⁵ För många i våra dagar kanske ordet ”profet” frammanar bilden av en asketisk ung man som förkunnar sin förvända syn på verkligheten. Andra tänker kanske på något gammalt original, som utnämner sig själv till domare över de rådande förhållandena. Hur skiljer sig inte den balanserade och förståndige mannen Jesaja, som Jehova Gud använde till att skriva den bibelbok som bär hans namn, från sådana föreställningar!

⁶ Jesaja, Amos’ son, bodde i Juda och tjänade aktivt Jehova ”i Ussias, Jotams, Ahas’ och Hiskias, Juda kungars, tid” — i över 40 år. Av blygsamhet gav Jesaja inte så mycket upplysningar om sig själv. Traditionen säger att han var släkt med den kungliga familjen i Juda. Vi vet med säkerhet att han var familjefar och att hans hustru födde två söner åt honom. Han kan ha gift om sig efter det att hon dött och blivit far till ytterligare en son, som profetiskt kallades Immanuel. — Jesaja 1:1; 7:3, 14; 8:3, 18.

7. Varför bör vi vara intresserade av Jesajas profetia?

⁷ Det finns likheter mellan Jesajas tid och vår. Vi lever, som du vet, i en tid av internationell spänning, av krig eller hot om krig. Även om religiösa och politiska ledare, vilka gör anspråk på att tillbe Gud, framhåller sig själva som exempel att följa, så ser vi regelbundet rapporter i pressen om deras ekonomiska och moraliska skandaler. Hur betraktar Gud sådana ledare, särskilt dem som är förbundna med kristenheten? Vad ligger framför dem och dem som följer dem? I Jesajas bok finner vi uttalanden från Gud, som är mycket tillämpliga på sådana aktuella ting. Vi finner också lärdomar för var och en av oss, när vi personligen bemödar oss om att tjäna Gud.

En profet för en skyldig nation

8. Vad innehåller Jesajas profetia, och hur är språket i den?

⁸ När du läser Jesajas bok, kommer du att finna budskap om Juda och Jerusalems skuld, historiska detaljer om fiendeinvasioner, uttalanden om ödeläggelse för omkringliggande nationer och uppmuntrande förutsägelser om återställelse och frälsning för Israel. Språket är livfullt och fängslande. Så här säger dr I. Slotki: ”Forskare ger ett helhjärtat erkännande åt Jesajas strålande fantasi och hans målande och levande beskrivningar, hans sätt att behärska kraftfulla metaforer, allitteration och assonans och den fina balansen i hans meningar och det rytmiska sätt varpå de flyter.” Låt oss nu särskilt granska Jesajas inledningsbudskap — det som vi finner i kapitel 1.

9. Vad vet vi om tidpunkten för och omständigheterna vid skrivandet av kapitel 1 i Jesaja?

⁹ Profeten säger inte exakt när han skrev detta kapitel. Jesaja 6:1—13 daterar sig från det år då kung Ussia dog. Om Jesaja skrev sina inledningskapitel tidigare, kan dessa återspegla hur förhållandena var under ytan under den tid då Ussia var kung. Ussia (829—777 f.v.t.) ”fortsatte” i själva verket ”att göra vad som var rättrådigt i Jehovas ögon”, varför Gud välsignade hans regering med framgång. Men vi vet att allt inte var bra, för folket offrade fortfarande och ”gjorde offerrök på höjderna”, innan Gud slog Ussia (eller Asarja) med spetälska för att han förmätet offrade rökelse i templet. (2 Krönikeboken 26:1—5, 16—23; 2 Kungaboken 15:1—5, NW) Den djupare liggande uselheten på Ussias tid kan ha lett till den skörd av ondska som vi läser om i samband med hans sonson, kung Ahas (762—745 f.v.t.), och som Jesaja också kan ha beskrivit. Men vad som är viktigare än ett bestämt årtal för kapitel 1 är vad som fick Gud att säga: ”Låt oss rätta till förhållandena mellan oss.”

10. Vilket tillstånd rådde, framför allt bland ledarna i Juda, under kung Ahas’ regering?

¹⁰ Jesaja förkunnade rättframt: ”Ve den syndiga nationen, det av missgärning tyngda folket, en säd som gör vad ont är, söner som handlar fördärvligt! De har övergett Jehova, de har handlat respektlöst mot Israels Helige, de har vänt sig bakåt. ... Hela huvudet är i ett sjukt tillstånd, och hela hjärtat är svagt. Från fotsulan ända till huvudet finns det inte ett friskt ställe därpå.” (Jesaja 1:4—6, NW) Kung Ahas’ 16-åriga styre kännetecknades av grov avgudadyrkan. Han brände ”upp sina söner [som offer] i elden, enligt de nationers avskyvärdheter som Jehova hade drivit ut inför Israels söner. Och han ... gjorde [regelbundet] offerrök på höjderna och på kullarna och under varje slag av frodigt träd.” (2 Krönikeboken 28:1—4, NW; 2 Kungaboken 16:3, 4) Orättfärdighet, tagande av mutor och omoraliskhet grasserade bland furstarna, som var mer lämpade att vara härskare i det forntida Sodom. (Jesaja 1:10, 21—23; 1 Moseboken 18:20, 21) Gud kunde verkligen inte godkänna dem. Och hur skulle det gå för folket med sådana ledare?

11. Hur bör vi förstå Jesaja 1:29, 30?

¹¹ Profeten Jesaja illustrerade folkets bedrövliga situation genom att nämna de heliga träd och trädgårdar, där de offrade avgudaoffer och brände rökelse åt hedniska gudar. Dessa ”väldiga träd” (NW) skulle bli en orsak till skam. (Jesaja 1:29; 65:3) Jesaja överförde bilden till avgudadyrkarna själva och skrev: ”Ni kommer att bli som ett stort träd vars lövverk håller på att vissna bort och som en trädgård som inte har något vatten.” (Jesaja 1:30, NW) Ja, människor som övergav Jehova skulle ”nå sitt slut” (NW). De skulle bli lika ”blånor” (NW; brännbara delar av lin), och deras avgudar skulle bli till en gnista — båda skulle förintas. — Jesaja 1:28, 31.

12, 13. Vilka likheter finns det mellan vår tid och Jesajas?

¹² Jämför nu detta med situationen i våra dagar. Inom en månads tid rapporterade pressen i Förenta staterna följande: En ledande presidentkandidat drog sig ur presidentkampanjen på grund av den skandal som rapporterna om honom som ”kvinnotjusare” vållade; en framträdande prästman ersattes efter att ha bekänt äktenskapsbrott och ha blivit anklagad för homosexualitet och hustrubyte och för att ha missbrukat penningmedel för att betala pengar för att tysta ner skandalen. (Enligt vad det rapporteras hade han sedan år 1984 ”lyft den häpnadsväckande summan 4,6 miljoner dollar i ersättning”. — Time för 11 maj 1987) Förra året avskedades abboten av Rein i Österrike anklagad för att ha slösat bort omkring 40 miljoner kronor på en jaktstuga och på fester för medlemmar av den före detta härskande familjen och för unga kvinnor av mindre förnäm bakgrund. Du skulle antagligen kunna nämna fler exempel på sådana ledare. Hur tror du då att Gud betraktar dem?

¹³ När det gäller människor i allmänhet, så sker det en ökande religiös polarisering. Somliga lämnar religionen av avsky eller likgiltighet. Det är till exempel endast 3 procent av Englands befolkning som går i statskyrkan. Vid den andra polen finner vi extrem religiositet. Detta ser man i de växande karismatiska kyrkorna med deras känslobetonade vädjan om att bli ”frälst”, tala i tungor eller få se de sjuka bli ”botade”. Massor av människor strömmar till helgongravar och hoppas på underverk. Andra gör uppoffringar som ”tros”-handlingar, sådant som att krypa på blödande knän för att få se jungfrun av Guadalupe (Mexico City). En tidning skrev följande: ”Även om jungfruns själva existens och den glöd med vilken hon tillbes för utomstående kan te sig som en påfallande blandning av kristendom och hedendom, är hon enligt mångas förmenande den viktigaste gestalten i den mexikanska katolicismen.”

Hur kan man vinna hans ynnest?

14. Hur klargjorde Jehova genom Jesaja att han inte godkänner alla som gör anspråk på att tillbe honom?

¹⁴ Jehova Gud låter oss klart förstå hur han betraktar dem som gör anspråk på att vara på hans sida men som inte vill ”tillbedja Fadern med ande och sanning”. (Johannes 4:23) Om en nation, en religiös grupp eller en person inte handlar i enlighet med Guds uppenbarade normer, så är alla uttryck för religiositet meningslösa. Religiösa högtider och offer var till exempel ett krav i den sanna tillbedjan i det forntida Israel. (3 Moseboken, kapitel 1—7, 23) Men Jesaja framförde Guds syn på saken — han var missnöjd med de otrogna judar som höll alla dessa ceremonier och sedvänjor. Gud sade: ”När ni breder ut era handflator, gömmer jag mina ögon för er. Även om ni låter era böner bli många, lyssnar jag inte.” (Jesaja 1:11—15, NW) Detta är lika sant i våra dagar. I stället för enbart religiösa ceremonier eller inlärda trosbekännelser och böner önskar Gud böner och rätta gärningar som kommer från hjärtat.

15. Varför ger oss Jesaja 1:18 orsak till hopp, och vad är innebörden i orden: ”Kom ... och låt oss rätta till förhållandena”?

¹⁵ Att vi vet detta ger oss en grund till hopp: Människor kan vinna Guds ynnest. Hur då? Jesaja uppmanade: ”Tvätta er; gör er rena; skaffa bort era gärningars uselhet inför mina ögon; hör upp med att göra det som är ont. Lär er att göra det som är gott; sök efter rättvisa.” Det var nu som Jesaja framförde Guds befallning: ”Kom nu, ni människor, och låt oss rätta till förhållandena mellan oss.” Jehova bad alltså inte om ett sammanträde mellan jämställda, vilka skulle sitta ner för att göra ömsesidiga eftergifter. Gud visste vad som var rätt. Hans dom var: De förändringar som behövde göras skulle göras av människorna, vilka behövde rätta sig efter hans rättvisa och rättfärdiga normer. Det är likadant nu. En förändring är möjlig med resulterande ynnest. Också någon vars kurs har varit obestridligt ond kan ändra sig. Jesaja skrev: ”Även om era synder skulle visa sig vara som scharlakan, kommer de att göras vita alldeles som snö.” — Jesaja 1:16—18, NW.

16. Vilket gensvar har somliga gett till på bibeln grundade råd angående ett orätt handlingssätt?

¹⁶ Men det finns en tendens att lägga märke till sådana råd och sedan tänka att de gäller andra. Tydligtvis var det så med många på Jesajas tid. Var och en bör faktiskt rannsaka sig själv. Om en kristen har gjort sig skyldig till någon allvarlig synd, till exempel lögn, bedrägeri, sexuell omoraliskhet eller någon annan allvarlig överträdelse, så är det livsviktigt med sinnesändring och med gärningar som svarar mot sinnesändringen. (Apostlagärningarna 26:20) Det är berömvärt att somliga har handlat för att ”rätta till förhållandena” mellan sig själva och Jehova. Vakttornet för 15 april 1985 behandlade till exempel vikten av att övervinna svagheter som skulle kunna vara fördolda för utomstående men som iakttas av Gud. (Matteus 6:6; Filipperna 4:13) Det nämndes tre områden som borde uppmärksammas: onani, alkoholmissbruk och att i hemlighet ta emot en blodtransfusion. Efter att ha begrundat detta stoff var det rätt många läsare som skrev brev av uppskattning; de erkände att de hade haft dessa svagheter men att de nu hade rörts till att ångra sig och ändra sig.

17. Hur kan Jesaja 1:18 vara tillämpligt på oss och hjälpa oss, även om vi inte begår allvarliga överträdelser?

¹⁷ De flesta kristna som begrundar detta ämne har naturligtvis inte gjort sig skyldiga till ett allvarligt orätt uppförande. Men ändå bör Jesajas budskap driva oss till att ingående rannsaka oss själva. Finns det något i vårt förhållande till Gud som vi skulle behöva rätta till? Ett framträdande drag i Jesajas budskap var ett rätt motiv i hjärtat. Man kan ställa sig följande fråga angående sina böner: Kommer mina böner från hjärtat, och gör jag mitt bästa för att handla i enlighet med mina böner? Somliga, som har gjort en sådan självrannsakan, har funnit plats för förbättringar. De hade bett om att få ökad kunskap om Guds vilja, men ändå hade de använt mycket lite tid till att studera bibeln och kristna publikationer. Andra hade bett om att kunna få en större andel i tjänsten, men de hade haft en livsstil som inte hade tillåtit dem att minska sin inkomst genom att arbeta mindre. Eller har du bett att Gud skall välsigna ditt arbete med att göra lärjungar? I vilken utsträckning arbetar du då på att bli en mer effektiv lärare? Har du samvetsgrant gjort fler återbesök och varit villig att ägna tid åt att regelbundet leda ett bibelstudium med någon? Att du anstränger dig i överensstämmelse med dina böner kommer att visa att du verkligen vill att Gud skall lyssna.

18. Varför bör vi ägna uppmärksamhet åt att rätta till förhållandena mellan oss och Gud?

¹⁸ Det är alltigenom rätt att var och en av oss vinnlägger sig om att i varje sida av sitt liv rätta till förhållandena till Gud, vår Skapare. Lägg märke till hur Jesaja resonerade i detta sammanhang: ”En tjur känner sin köpare väl och åsnan sin ägares krubba; Israel för sin del har inte känt, mitt eget folk har inte uppfört sig förståndigt.” (Jesaja 1:3, NW) Ingen av oss skulle tycka om att framställas som om vi visste mindre eller visade mindre uppskattning än en tjur eller en åsna. Men den beskrivningen skulle kunna passa, om vi tyckte att vi inte behövde arbeta på att inhämta kunskap om vår livgivare och om det han kräver av oss och sedan uppriktigt försöka leva därefter.

19. Vilken möjlighet visade Jesaja att de som rättade till sitt förhållande till Gud hade, och vilken innebörd har detta för oss?

¹⁹ Jesaja gav sitt folk orsak till optimism. Han sade att deras ställning inför Jehova kunde förvandlas till en ren ställning. Den kunde bli lik ett ”karmosinfärgat tyg” (NW), som kunde bli lika vitt som ull eller som snön som täckte berget Hermons topp. (Jesaja 1:18; Psalm 51:9; Daniel 7:9; Uppenbarelseboken 19:8) Även om det stora flertalet inte gav något gensvar, och nationen således gavs åt svärdet och i fångenskap, så skulle en trogen kvarleva kunna få återvända. Vi kan också vinna Jehovas ynnest, kanske med hjälp av samvetsgranna tillsyningsmän, vilka tjänar i församlingen som kärleksfulla ”domare” och ”rådgivare” (NW). (Jesaja 1:20, 24—27; 1 Petrus 5:2—4; Galaterna 6:1, 2) Var därför övertygad om att du kan rätta till förhållandena mellan Gud och dig. Eller om du redan har Guds ynnest, så kan du stärka ditt förhållande till honom. Det är verkligen värt att man gör sitt yttersta för detta.

[Fotnot]

Repetitionspunkter

◻ Vad menades med befallningen att komma och ”rätta till förhållandena” med Gud?

◻ Hur liknade Jesajas tid vår egen?

◻ Vad visade Jesaja att det krävdes av individer för att vinna Guds ynnest?

◻ Inom vilka områden, bortsett från grov synd, kan vi behöva rätta till förhållandena mellan oss och Gud?

[Bild på sidan 10]

Berget Hermons snötäckta sluttningar — i bakgrunden ser man Galileens kullar på andra sidan av övre Jordandalen

[Bildkälla]

Foton på sidorna 10 och 31: Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.

[Bild på sidan 13]

Jesaja sade att en åsna känner ”sin ägares krubba”. Vilken lärdom ligger det i detta?