Jesaja
8 Jehova sa till mig: ”Ta en stor tavla+ och skriv på den med ett vanligt* skrivstift: ’Mahẹr-Salạl-Has-Bạs’.* 2 Och jag vill att det ska bevittnas av pålitliga män,* prästen Urịa+ och Sakarja, Jeberẹkjas son.”
3 Sedan låg jag med* profetissan,* och hon blev med barn och födde en son.+ Då sa Jehova till mig: ”Ge honom namnet Mahẹr-Salạl-Has-Bạs, 4 för innan pojken kan säga ’pappa’ eller ’mamma’ ska Damaskus tillgångar och bytet från Samaria bäras fram inför Assyriens kung.”+
5 Jehova talade till mig igen:
6 ”Det här folket har förkastat Sịloas vatten,*+ som flyter så stilla,
och de jublar över Resin och Remạljas son.+
7 Därför ska Jehova sända
Flodens* mäktiga och väldiga vattenmassor mot dem,
nämligen Assyriens kung+ med hela hans makt.
Han ska svepa fram och svämma över, tills vattnet når upp till halsen.+
9 Gå till anfall, ni folk, ni ska ändå krossas.
Lyssna, alla ni från jordens ändar!
Rusta er för strid,* ni ska ändå krossas!+
Rusta er för strid, ni ska ändå krossas!
10 Smid planer, de ska ändå gå om intet!
11 Jehovas starka hand var över mig när han varnade mig för att följa folkets kurs. Han sa:
12 ”Ni ska inte säga: ’En sammansvärjning!’ när folket säger: ’En sammansvärjning!’
Frukta inte det de fruktar,
bäva inte för det.
13 Arméernas Jehova – det är honom ni ska hålla helig,+
han är den ni borde frukta,
han är den ni borde bäva för.”+
för Israels båda hus,
en fälla och en snara
för Jerusalems invånare.
15 Många av dem ska snava, falla och krossas,
de ska snärjas och fångas.
17 Jag ska vänta* på Jehova,+ som döljer sitt ansikte för Jakobs hus,+ och jag ska sätta mitt hopp till honom.
18 Jag och barnen som Jehova har gett mig+ är tecken+ och under i Israel från arméernas Jehova, som bor på Sions berg.
19 Och de kanske säger till er: ”Rådfråga andemedier och spåmän,* de som piper och mumlar.” Är det inte till sin Gud som ett folk ska vända sig? Ska man verkligen fråga de döda för de levandes räkning?+ 20 De borde rådfråga lagen och den skriftliga bekräftelsen* i stället!
När det de säger inte stämmer med detta ord har de inget ljus.*+ 21 Och alla ska gå genom landet hårt pressade och hungriga,+ och på grund av hungern och vreden ska de blicka uppåt och förbanna sin kung och sin Gud. 22 Sedan ska de blicka ut över jorden och bara se nöd och ångest, tätt mörker och svåra tider, dunkel och inget ljus.