Kapitel sjutton

”Babylon har fallit!”

Jesaja 21:1–17

1, 2. a) Vad är Bibelns huvudtema, men vilket sidotema introduceras i Jesajas bok? b) Hur utvecklar Bibeln temat om Babylons fall?

BIBELN kan liknas vid ett stort musikaliskt verk med ett huvudtema och flera sidoteman som ger hela verket dess särprägel. Bibeln har ett huvudtema — hävdandet av Jehovas suveränitet genom det messianska kungarikets styre. Den har också andra viktiga, återkommande teman. Ett av dem är Babylons fall.

² Detta tema introduceras i kapitel 13 och 14 i Jesajas bok. Det kommer tillbaka i kapitel 21 och återigen i kapitel 44 och 45. Hundra år senare bygger Jeremia vidare på detta tema, och i Uppenbarelseboken förs det till en dramatisk avslutning. (Jeremia 51:60–64; Uppenbarelseboken 18:1–19:4) Alla som uppriktigt studerar Bibeln bör vara angelägna om att sätta sig in i detta viktiga sidotema i Guds ord. Kapitel 21 i Jesajas bok är till stor hjälp, eftersom det ger fascinerande detaljer om detta stora världsväldes förutsagda fall. Längre fram skall vi se att kapitel 21 framhåller ett annat viktigt tema i Bibeln — ett tema som hjälper oss att bedöma om vi i vår tid är vaksamma som kristna.

”En hård syn”

 3. Varför kallas Babylon ”havsvildmarken”, och vad förebådar den beteckningen angående dess framtid?

³ Kapitel 21 i Jesajas bok inleds i en olycksbådande ton: ”Proklamationen mot havsvildmarken: Som stormvindar i södern när de far fram kommer det från vildmarken, från ett land som inger fruktan.” (Jesaja 21:1) Staden Babylon ligger på båda sidor om floden Eufrat, och östra halvan ligger i området mellan de två stora floderna Eufrat och Tigris. Avståndet till det egentliga havet är ganska stort. Varför kallas den då ”havsvildmarken”? På grund av att trakten kring Babylon varje år brukar svämmas över, vilket skapar ett vidsträckt, träskliknande ”hav”. Babylonierna har emellertid fått kontroll över denna våta vildmark genom att de byggt ett sinnrikt system av diken, slussar och kanaler. De använder på ett genialiskt sätt detta vatten som en del av stadens försvarssystem. Men inga mänskliga ansträngningar kan rädda Babylon från Guds dom. En vildmark hade det varit, och en vildmark kommer det att bli igen. Katastrofen är i antågande. Den nalkas hotfullt som en av de våldsamma stormar som ibland blåser in över Israel från den skräckinjagande vildmarken i söder. — Jämför Sakarja 9:14.

 4. Hur inbegrips ”vatten” och ”en vildmark” i synen av ”det stora Babylon” i Uppenbarelseboken, och vad är ”vattnen”?

⁴ Som vi fick veta i kapitel 14 i den här boken har det forntida Babylon en nutida motsvarighet — ”det stora Babylon”, den falska religionens världsvälde. I Uppenbarelseboken omtalas också det stora Babylon i förbindelse med ”en vildmark” och ”vatten”. Aposteln Johannes förs bort till en vildmark, där han får se det stora Babylon, en sköka. Han får veta att hon ”sitter på många vatten”, som representerar ”folk och skaror och nationer och tungomål”. (Uppenbarelseboken 17:1–3, 5, 15) Allmänhetens stöd har alltid utgjort förutsättningen för den falska religionens fortsatta existens, men dessa ”vatten” kommer inte att skydda den när slutet kommer. I likhet med sin forntida motsvarighet kommer det stora Babylon att bli tomt, övergivet och ödelagt.

 5. Hur kommer Babylon att få rykte om sig att vara en ”förrädare” och en ”skövlare”?

⁵ På Jesajas tid är Babylon ännu inte det dominerande världsväldet, men Jehova förutser redan att när den tiden kommer skall det missbruka sin makt. Jesaja säger vidare: ”En hård syn har meddelats mig: Förrädaren handlar förrädiskt, och skövlaren skövlar.” (Jesaja 21:2a) Babylon kommer verkligen att skövla och handla förrädiskt mot de nationer det erövrar, däribland Juda. Babylonierna kommer att plundra Jerusalem och dess tempel och föra invånarna som fångar till Babylon. Där kommer dessa hjälplösa fångar att behandlas förrädiskt, bli hånade för sin tro och inte erbjudas något hopp om att få återvända till sitt hemland. — 2 Krönikeboken 36:17–21; Psalm 137:1–4.

 6. a) Vilken suckan skall Jehova få att upphöra? b) Vilka nationer skall angripa Babylon, enligt profetian, och hur går det i uppfyllelse?

⁶ Ja, Babylon förtjänar verkligen denna ”hårda syn”, som kommer att innebära svåra tider för det. Jesaja fortsätter: ”Dra upp, du Elam! Belägra, du Medien! All suckan på grund av henne har jag fått att upphöra.” (Jesaja 21:2b) De som förtrycks av detta förrädiska världsvälde kommer att bli befriade. Äntligen ett slut på deras suckan! (Psalm 79:11, 12) Men hur skall befrielsen komma? Jesaja nämner två nationer som skall angripa Babylon: Elam och Medien. Två hundra år senare, år 539 f.v.t., kommer persern Cyrus (Kyros) att leda en förenad styrka av perser och meder mot Babylon. När det gäller Elam kommer persiska monarker att besitta åtminstone en del av detta land före år 539 f.v.t.a I de persiska styrkorna kommer det således att ingå elamiter.

 7. Vilken verkan har synen på Jesaja, och vad betyder det?

⁷ Lägg märke till hur Jesaja beskriver den verkan synen har på honom: ”Det är därför mina höfter har blivit fulla av svåra smärtor. Ja, kramper har gripit mig, lika en barnaföderskas kramper. Jag har bringats ur jämvikt, så att jag inte hör; jag har blivit bestört, så att jag inte ser. Mitt hjärta har irrat omkring; en rysning har förfärat mig. Skymningen som jag var fäst vid har blivit något jag bävar för.” (Jesaja 21:3, 4) Det verkar som om profeten njuter av skymningstimmarna, en underbar tid för stilla eftertanke. Men nu har skymningen förlorat sin tjusning och medför bara fruktan, smärta och bävan. Han plågas av kramper, precis som en kvinna när hon föder barn, och hans hjärta ”har irrat omkring”. En bibelkommentator återger den här frasen med ”mitt hjärta slår vilt” och påpekar att uttrycket syftar på ”att pulsen slår snabbt och oregelbundet”. Varför känner Jesaja sådan vånda? Hans känslor har tydligen en profetisk innebörd. Natten mellan den 5 och 6 oktober 539 f.v.t. kommer babylonierna att gripas av en liknande förfäran.

 8. Hur handlar babylonierna, precis som det förutsagts, trots att deras fiender är utanför murarna?

⁸ När mörkret faller denna ödesdigra kväll, är förfäran det sista babylonierna tänker på. Omkring två hundra år i förväg förutsäger Jesaja: ”Duka bordet, ordna sittplatserna, ät, drick!” (Jesaja 21:5a) Ja, den arrogante kung Belsassar är värd för ett gästabud. Sittplatser är ordnade för tusen av hans stormän och för många hustrur och konkubiner. (Daniel 5:1, 2) Festdeltagarna vet att det finns en här utanför murarna, men de tror att de väldiga murarna och den djupa vallgraven gör staden ointaglig. Stadens många gudar gör också en erövring av den otänkbar. Så ”ät, drick”! Belsassar blir drucken, och det är han säkert inte ensam om. Att de höga ämbetsmännen är berusade antyds av att de måste väckas till handling, som Jesajas följande ord profetiskt visar.

 9. Varför blir det nödvändigt att ”smörja skölden”?

⁹ ”Res er, ni furstar, smörj skölden.” (Jesaja 21:5b) Plötsligt avbryts festen. Furstarna måste ta sig samman! Den åldrige profeten Daniel har tillkallats, och han ser hur Jehova gör den babyloniske kungen Belsassar förfärad, precis så förfärad som Jesaja beskrivit. Kungens stormän grips av förvirring, när medernas, persernas och elamiternas förenade styrkor bryter igenom stadens försvar. Babylon faller snabbt! Men vad innebär det att man skall ”smörja skölden”? Bibeln omnämner ibland en nations kung som dess sköld, eftersom han är landets försvarare och beskyddare.b (Psalm 89:18) Den här versen i Jesajas bok förutsäger därför sannolikt behovet av en ny kung. Varför det? Därför att Belsassar dödas ”just den natten”. Det är således nödvändigt att ”smörja skölden”, dvs. tillsätta en ny kung. — Daniel 5:1–9, 30.

10. Hur kan Jehovas tillbedjare hämta tröst av uppfyllelsen av Jesajas profetia angående förrädaren?

¹⁰ Alla som omfattar den sanna tillbedjan kan hämta tröst av den här berättelsen. Det nutida Babylon, det stora Babylon, är en lika stor förrädare och skövlare som sin forntida motsvarighet. Intill denna dag har religiösa ledare konspirerat för att få Jehovas vittnen förbjudna, förföljda eller hårt beskattade. Men som den här profetian påminner oss om, ser Jehova alla sådana förrädiska handlingar, och han låter inte de skyldiga förbli ostraffade. Han skall göra slut på alla religiösa organisationer som framställer honom i oriktig dager och behandlar hans folk illa. (Uppenbarelseboken 18:8) Är något sådant möjligt? För att stärka vår tro behöver vi bara se hur hans varningar angående både det forntida Babylons fall och det nutida Babylons fall har gått i uppfyllelse.

”Hon har fallit!”

11. a) Vad är en väktares plikt, och vem har varit verksam som en väktare i vår tid? b) Vad representeras av stridsvagnarna med åsnor och kameler?

¹¹ Jehova talar nu till profeten. Jesaja berättar: ”Detta är vad Jehova har sagt till mig: ’Gå, ställ ut en vaktpost, för att han skall meddela exakt vad han ser.’” (Jesaja 21:6) Dessa ord introducerar ett annat viktigt tema i det här kapitlet — temat om vaktposten, väktaren. Det är ett tema som är av intresse för alla sanna kristna i vår tid, för Jesus uppmanade sina efterföljare att ”ständigt [vara] vaksamma”, vara på sin vakt. ”Den trogne och omdömesgille slaven” har aldrig slutat upp att förkunna vad den sett när det gäller Guds domsdag som snabbt närmar sig och farorna i den här fördärvade världen. (Matteus 24:42, 45–47) Vad får väktaren i Jesajas syn se? ”Han såg en stridsvagn med ett spann stridshästar, en stridsvagn med åsnor, en stridsvagn med kameler. Och han gav noga akt, med stor aktpågivenhet.” (Jesaja 21:7) Dessa enstaka stridsvagnar representerar sannolikt kolonner av vagnar som rycker fram i stridsformering med tränade stridshästars hastighet. Stridsvagnarna med åsnor och kameler representerar mycket lämpligt de två makterna Medien och Persien, som kommer att förena sig för att företa detta angrepp. Historien bekräftar dessutom att den persiska hären använde både åsnor och kameler i krig.

12. Vilka egenskaper har väktaren i Jesajas syn, och vilka behöver dessa egenskaper i vår tid?

¹² Väktaren måste sedan avge rapport. ”Han började ropa som ett lejon: ’På vakttornet, Jehova, står jag ständigt om dagen, och på mitt vaktställe är jag posterad natt efter natt. Och se nu, det kommer en stridsvagn med män, med ett spann stridshästar!’” (Jesaja 21:8, 9a) Väktaren i synen ropar modigt, ”som ett lejon”. Det krävs mod att ropa ut ett domsbudskap mot en så mäktig nation som Babylon. Det krävs också något annat — uthållighet. Väktaren står på sin post dag och natt. Han slappnar aldrig av i sin vaksamhet. På liknande sätt har väktarklassen i dessa sista dagar behövt mod och uthållighet. (Uppenbarelseboken 14:12) Alla sanna kristna behöver dessa egenskaper.

13, 14. a) Hur går det för det forntida Babylon, och i vilken bemärkelse krossas dess avgudabilder? b) Hur och när föll det stora Babylon på liknande sätt?

¹³ Väktaren i Jesajas syn ser en stridsvagn närma sig. Vad är budskapet? ”Han tog då till orda och sade: ’Hon har fallit! Babylon har fallit, och alla de huggna bilderna av hennes gudar har han krossat och kastat till jorden!’” (Jesaja 21:9b) Vilken spännande rapport! Äntligen har denna förrädiska skövlare av Guds folk fallit!c Men i vilken bemärkelse krossas Babylons huggna gudabilder? Kommer de medo-persiska angriparna att tränga in i Babylons tempel och slå sönder de många avgudabilderna? Nej, det behövs inte. Babylons avgudabilder kommer att krossas i den bemärkelsen att de visar sig oförmögna att skydda staden. Babylons fall kommer också att bestå i att det inte längre kan förtrycka Guds folk.

¹⁴ Hur är det då med det stora Babylon? Genom att anstifta motståndet mot Guds folk under första världskriget höll det effektivt Guds tjänare fångna en tid. Deras predikoarbete lamslogs praktiskt taget. Presidenten och andra framträdande representanter för Sällskapet Vakttornet sattes i fängelse på falska anklagelser. Men 1919 hände något mycket anmärkningsvärt. Sällskapets representanter frigavs ur fängelset, högkvarteret öppnades igen, och predikoarbetet återupptogs. Det stora Babylon föll således i den bemärkelsen att det inte längre kunde hålla Guds folk i fångenskap.d I Uppenbarelseboken tillkännages Babylons fall två gånger av en ängel som använder orden i tillkännagivandet i Jesaja 21:9. — Uppenbarelseboken 14:8; 18:2.

15, 16. I vilken bemärkelse är Jesajas folk ”tröskat”, och vad kan vi lära oss av Jesajas inställning till sitt folk?

¹⁵ Jesaja avslutar det här profetiska budskapet i en ton av medkänsla med sitt eget folk. Han säger: ”Du mitt tröskade folk och du son av min tröskplats! Vad jag har hört av härarnas Jehova, Israels Gud, har jag rapporterat för er.” (Jesaja 21:10) I Bibeln är tröskning ofta en symbol för tuktan och rening när det gäller Guds folk. Guds förbundsfolk kommer att bli söner av tröskplatsen, där vetet skils från agnarna genom en hårdhänt behandling, så att bara de rensade, önskvärda kornen blir kvar. Jesaja känner ingen skadeglädje över denna tuktan. Han har tvärtom medkänsla med dessa framtida söner av tröskplatsen, av vilka några kommer att få leva som fångar i ett främmande land hela sitt liv.

¹⁶ Detta kan tjäna som en nyttig påminnelse för oss. I den kristna församlingen i vår tid kanske somliga har svårt att hysa medkänsla med överträdare. Och de som får tuktan kanske känner sig förnärmade över den. Men om vi tänker på att Jehova tuktar sitt folk för att rena det, kommer vi varken att förringa tuktan eller se ner på dem som ödmjukt tar emot den eller avvisa den, när vi själva blir föremål för den. Låt oss ta emot tuktan från Gud som ett uttryck för hans kärlek. — Hebréerna 12:6.

En fråga till väktaren

17. Varför kallas Edom mycket lämpligt ”Duma”?

¹⁷ I det andra profetiska budskapet i Jesaja, kapitel 21, träder väktargestalten i förgrunden. Det börjar: ”Proklamationen mot Duma: Man ropar till mig från Seir: ’Väktare, vad återstår av natten? Väktare, vad återstår av natten?’” (Jesaja 21:11) Var ligger detta Duma? Det fanns tydligen flera städer med det namnet på Bibelns tid, men det är ingen av dem som avses här. Duma återfinns inte i Seir, som är ett annat namn för Edom. ”Duma” betyder emellertid ”tystnad”. Det verkar därför som om området får ett namn som låter ana vad dess framtid blir, precis som fallet var i den föregående proklamationen. Edom, som länge varit en oförsonlig fiende till Guds folk, kommer att sluta i tystnad — dödens tystnad. Men innan detta inträffar kommer somliga att oroligt fråga hur dess framtid skall bli.

18. Hur får proklamationen: ”Morgonen skall komma, men också natten”, sin uppfyllelse på det forntida Edom?

¹⁸ Vid den tidpunkt då Jesajas bok skrivs ligger Edom i den mäktiga assyriska härens väg. Somliga i Edom längtar efter att få veta när natten av förtryck skall vara över för dem. Svaret? ”Väktaren sade: ’Morgonen skall komma, men också natten.’” (Jesaja 21:12a) Utvecklingen lovar inte gott för Edom. En glimt av morgonen kommer att visa sig vid horisonten, men bara helt kort, gäckande. Natten — ännu en mörk tid av förtryck — kommer att följa snabbt efter morgonen. Vilken passande beskrivning av Edoms framtid! Det assyriska förtrycket skall få ett slut, men Babylon kommer att efterträda Assyrien som världsvälde och kommer att decimera Edoms befolkning. (Jeremia 25:17, 21; 27:2–8) Historien kommer att upprepa sig. Det babyloniska förtrycket kommer att följas av det persiska och därefter av det grekiska. Sedan kommer en kort ”morgon” under romartiden, när härskarna i den herodianska dynastin — av edomeisk härkomst — får makten i Jerusalem. Men denna ”morgon” kommer inte att vara länge. Edom skall till slut gå ner i en evig tystnad och försvinna ur historien. Namnet Duma visar sig alltså vara en mycket lämplig beteckning för det.

19. Vad kan det betyda att väktaren säger: ”Om ni vill fråga, så fråga. Kom tillbaka igen!”?

¹⁹ Väktaren slutar sitt korta budskap med orden: ”Om ni vill fråga, så fråga. Kom tillbaka igen!” (Jesaja 21:12b) Uttrycket ”Kom tillbaka igen!” kan syfta på den ändlösa följden av nätter som Edom går till mötes. Men eftersom uttrycket också kan återges med ”vänd tillbaka”, kan profeten antyda att de edoméer som vill undgå nationens öde bör ångra sig och ”vända tillbaka” till Jehova. I bägge fallen inbjuder väktaren till fler frågor.

20. Varför är proklamationen i Jesaja 21:11, 12 betydelsefull för Jehovas folk i vår tid?

²⁰ Denna korta proklamation har haft stor betydelse för Jehovas folk i nutiden.e Vi inser att mänskligheten befinner sig långt fram i den mörka natt av andlig blindhet och fjärmande från Gud som kommer att sluta i tillintetgörelse av den här tingens ordning. (Romarna 13:12; 2 Korinthierna 4:4) Under denna natt är de glimtar av hopp om fred och säkerhet som människor kan ge lika de gäckande glimtarna av gryningen som bara följs av ännu mörkare tider. Men en verklig gryning närmar sig — Kristi tusenåriga regering över jorden. Men så länge natten varar, måste vi följa väktarklassens ledning genom att hålla oss andligt vakna och modigt förkunna att slutet för den här fördärvade tingens ordning snabbt närmar sig. — 1 Thessalonikerna 5:6.

Natten faller över ökenslätten

21. a) Vilken ordlek kan ligga gömd i uttrycket ”proklamationen mot ökenslätten”? b) Vilka är karavanerna från Dedan?

²¹ Den sista proklamationen i kapitel 21 i Jesajas bok riktas mot ”ökenslätten”. Den börjar: ”Proklamationen mot ökenslätten: I skogen på ökenslätten skall ni tillbringa natten, ni karavaner från Dedan.” (Jesaja 21:13) Den ökenslätt som avses är uppenbarligen Arabien, eftersom proklamationen riktas mot ett antal arabiska stammar. Det hebreiska ordet för ”ökenslätt” är mycket likt ordet för kväll, och det återges ibland med ”kväll”. Somliga menar att detta är en ordlek, som om en mörk kväll — en tid av svårigheter — just skall falla över området. Proklamationen börjar med en nattlig scen med karavaner från Dedan, en framträdande arabisk stam. Sådana karavaner följer handelsvägarna från den ena oasen till den andra och har med sig kryddor, pärlor och andra dyrbarheter. Men här tvingas de lämna de trafikerade vägarna och tillbringa natten på en undanskymd plats. Varför det?

22, 23. a) Vilken tung börda skall falla på de arabiska stammarna, och vad gör de därför? b) Hur snart skall katastrofen komma, och genom vem kommer den?

²² Jesaja förklarar: ”Kom med vatten, för att möta den törstige. Ni invånare i Temas land, kom den flyende till mötes med bröd åt honom. Ty de har flytt för svärden, för det dragna svärdet, och för den spända bågen och för krigets tyngd.” (Jesaja 21:14, 15) Ja, krigets tunga börda kommer att falla på dessa arabiska stammar. Tema, som ligger vid en av de vattenrikaste oaserna i området, tvingas komma med vatten och bröd till de olyckliga krigsflyktingarna. När skall dessa svårigheter komma?

²³ Jesaja fortsätter: ”Detta är vad Jehova har sagt till mig: ’Inom ett år, som skall vara som en lejd arbetares år, skall all Kedars härlighet också få sitt slut. Och de som är kvar av bågskyttarna, Kedars söners väldiga män, skall bli få till antalet, ty Jehova, Israels Gud, har talat.’” (Jesaja 21:16, 17) Kedar är en så framträdande stam att den ibland används som beteckning för hela Arabien. Jehova har bestämt att bågskyttarna och de väldiga männen i denna stam kommer att reduceras till bara en kvarleva. När? ”Inom ett år”, inte mer, alldeles som en lejd arbetare inte arbetar längre tid än han får betalt för. Exakt hur allt detta gick i uppfyllelse är osäkert. Två assyriska härskare — Sargon II och Sanherib — gjorde anspråk på att ha underkuvat Arabien. Vem som helst av dem kan mycket väl ha decimerat dessa stolta arabiska stammar, precis som det förutsagts.

24. Hur kan vi vara säkra på att Jesajas profetia mot Arabien gick i uppfyllelse?

²⁴ Men något vi kan vara säkra på är att denna profetia uppfylldes i minsta detalj. Ingenting kan understryka det kraftigare än de avslutande orden i proklamationen: ”Jehova, Israels Gud, har talat.” För människor på Jesajas tid kan det ha verkat osannolikt att Babylon skulle få övertaget över Assyrien och sedan störtas på en enda natt under ett uppsluppet festande. Det kan ha verkat lika osannolikt att det mäktiga Edom skulle sluta i dödstystnad eller att en natt av nöd och umbäranden skulle komma över de rika arabiska stammarna. Men Jehova sade att det skulle ske, och så blev det också. I vår tid säger Jehova att den falska religionens världsvälde skall utplånas. Det är inte bara möjligt — det är säkert och visst. Jehova själv har talat!

25. Hur kan vi följa väktarens exempel?

²⁵ Må vi därför efterlikna väktaren och förbli vaksamma, som om vi var posterade på ett högt vakttorn och spanade mot horisonten efter tecken på hotande fara. Må vi hålla oss tätt till den trogna väktarklassen, de smorda kristna som fortfarande finns på jorden i dag, och förena oss med dem i att modigt ropa ut det vi ser — de överväldigande bevisen för att Kristus härskar i himlen och att han snart kommer att göra slut på mänsklighetens långa, mörka natt av fjärmande från Gud och sedan införa den verkliga gryningen, den tusenåriga regeringen över en paradisisk jord!

[Fotnoter]

[Bild på sidan 219]

”Ät, drick!”

[Bild på sidan 220]

Väktaren ”började ropa som ett lejon”

[Bild på sidan 222]

”På vakttornet . . . står jag ständigt om dagen, och . . . natt efter natt”