LÖN

Vanligtvis ersättning för arbete eller tjänst. (3Mo 19:13) ”Lön” kan vara synonymt med ”belöning”. Som exempel kan nämnas att kung Nebukadressar (Nebukadnessar) som lön eller belöning för det arbete han hade utfört när han verkställde Jehovas dom och ödelade Tyros fick erövra och plundra Egypten med dess rikedomar. (Hes 29:18, 19; se också Rut 2:12; Jes 61:8; 62:11.) I uppfyllelse av Sakarja 11:12 fick Judas Iskariot 30 silvermynt (570 kr, om det var siklar) av prästerna som ”lön” för att förråda Jesus Kristus. (Mt 26:14–16; 27:3–10; Apg 1:18; se MUTA.) ”Lön” kan ibland också betyda ”vedergällning”. ”Den lön synden betalar ut är död.” (Rom 6:23; se också Ps 109:20; Jes 65:6, 7.)

Lön betalades inte bara ut i form av pengar eller silver (2Kr 24:11, 12; 25:6) utan också i form av husdjur, jordbruksprodukter osv. Jakobs lön för 14 års arbete var hans två hustrur, Lea och Rakel. Dessutom tjänade han i ytterligare sex år för den avtalade delen av Labans småboskapshjord. (1Mo 29:15, 18, 27; 31:41) När Lea gav sin sons alrunefrukter till Rakel ”lejde” hon Jakob för att han skulle ha umgänge med henne, och hon sade därför om den son som hon sedan födde: ”Gud har gett mig en lejd mans lön.” (1Mo 30:14–18) På Jesu tid var den vanliga dagslönen för jordbruksarbetare tydligtvis en denar (6:40 kr). (Mt 20:2)

Enligt Guds lag till Israel skulle lejda arbetare få betalt vid arbetsdagens slut. (3Mo 19:13; 5Mo 24:14, 15) I Bibeln riktas skarp kritik mot dem som undanhöll de lejda arbetarna deras lön. (Jer 22:13; Mal 3:5; Jak 5:4)

När man lejer arbetare är det förståndigt att försäkra sig om att de kan utföra arbetet. Det sägs därför i ordspråket: ”Som en bågskytt som genomborrar allt är den som lejer en enfaldig eller den som lejer förbipasserande.” (Ord 26:10)

Den gästfrihet som visas dem som uteslutande arbetar för den rena tillbedjans intressen och den materiella hjälp de får kan betraktas som lön som tillkommer dem, i överensstämmelse med principen: ”Arbetaren är värd sin lön.” (Lu 10:7; 1Ti 5:17, 18) Det tionde som israeliterna lämnade som bidrag var leviternas lön för den tjänst dessa utförde vid helgedomen. (4Mo 18:26, 30, 31) En rättfärdig ställning inför Gud och evigt liv ges däremot inte som lön åt dem som tjänar Gud, utan detta är gåvor som Gud i sin oförtjänta omtanke ger sina tjänare genom Jesus Kristus därför att de utövar tro på Kristi återlösningsoffer. (Rom 4:2–8; 6:23)

På profeten Haggajs tid försummade man helgedomen, och det medförde att Jehova höll tillbaka sin välsignelse, så att de som lät leja sig gjorde det för ”en börs med hål” – den lön de fick var usel och tog snart slut. (Hag 1:3–6) Vidare sade Jehova genom Sakarja om tiden innan templet återuppbyggdes: ”Före de dagarna var det ingen lön åt människorna och inte heller någon lön åt husdjuren.” (Sak 8:9, 10; se GÅVOR; GÅVOR FRÅN GUD; LEJD ARBETARE.)

Medan huvudordet för ”lön” i de hebreiska skrifterna i Bibeln, sakhạr, vanligtvis avser lön som betalas för ett arbete eller en tjänst som har utförts, används det hebreiska ordet ’ethnạn, som kommer från roten nathạn (ge), uteslutande om den lön som betalas för prostitution, i bokstavlig eller bildlig bemärkelse. Denna lön (’ethnạn) betraktas alltså snarare som en gåva än som en lön som man har fått genom arbete, och ordet används i allmänhet i nedsättande betydelse. Enligt den mosaiska lagen var det förbjudet att föra in ”en skökas lön” eller ”en hunds pengar” i helgedomen som löftesoffer. (Uttrycket ”en hunds pengar” syftar troligen på de pengar som en manlig prostituerad fått i betalning.) (5Mo 23:18) När det sägs att Tyros skökolön, som staden hade skaffat genom att utöva prostitution med nationerna, skulle ”bli något heligt åt Jehova”, betyder det tydligen, med tanke på ovanstående bud, att Jehova skulle helga Tyros materiella vinning genom att se till att den användes i överensstämmelse med hans vilja och blev till nytta för hans tjänare. (Jes 23:17, 18; jfr Neh 13:16.) Både Juda och Israel hade gjort sig skyldiga till prostitution med andra nationer. (Hes 23:1–16; Hos 9:1; Mik 1:6, 7) Men Gud fördömde Jerusalem för något osedvanligt i förbindelse med detta. Till skillnad från skökor som får skökolön gav Jerusalem lön till de nationer som utövade prostitution med henne. (Hes 16:26–34, 41)