Frågor från läsekretsen

Jesaja, kapitel 53, innehåller en välkänd profetia om Messias. Vers 10 lyder: ”Jehova själv fann behag i att krossa honom; han gjorde honom sjuk.” Vad betyder detta?

Det är inte svårt att förstå varför det kan uppstå en fråga om Jesaja 53:10. Som sanna kristna tror vi inte att vår medlidsamme och kärleksfulle Gud, Jehova, skulle finna behag i att krossa någon eller göra någon sjuk. Bibeln ger oss i stället grund för övertygelsen att Gud inte finner nöje i att plåga oskyldiga människor. (5 Moseboken 32:4; Jeremia 7:30, 31) Även om Jehova under århundradenas gång ibland kan ha tillåtit lidande av skäl som stämmer med hans vishet och kärlek, så vållade han helt visst inte sin älskade Sons, Jesu, lidande. Vad är det egentligen som skriftstället säger?

Vi kan få hjälp att fatta innebörden i skriftstället, om vi tänker på versen i sin helhet och lägger märke till de båda förekomsterna av ordet ”behag”. Jesaja 53:10 lyder: ”Jehova själv fann behag i att krossa honom; han gjorde honom sjuk. Om du sätter hans själ som ett skuldoffer, kommer han att få se sin avkomma, han kommer att förlänga sina dagar, och i hans hand kommer det som är Jehovas behag att ha framgång.”

Av Bibelns allmänna budskap framgår det att ”Jehovas behag”, som nämns i slutet av versen, kretsar kring att Jehova genomför sitt uppsåt genom sitt kungarike. Därigenom kommer hans suveränitet att hävdas och nedärvd synd att avlägsnas från lydiga människor. (1 Krönikeboken 29:11; Psalm 83:18; Apostlagärningarna 4:24; Hebréerna 2:14, 15; 1 Johannes 3:8) För att göra detta möjligt måste Guds Son bli människa och tillhandahålla ett lösenoffer. Vi vet att Jesus fick lida, när han gjorde detta. Bibeln säger att han ”lärde ... lydnad av det han led”. Jesu lidande var således till nytta för honom. — Hebréerna 5:7–9.

Av orden i Johannes 12:23, 24 framgår det att Jesus i förväg visste att hans ädla handlingssätt skulle medföra lidande. Han säger där: ”Stunden har kommit för Människosonen att förhärligas. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om inte ett vetekorn faller i jorden och dör, förblir det bara ett korn; men om det dör, då bär det riklig frukt.” Ja, Jesus visste att han måste bevara sin ostrafflighet ända in i döden. Skildringen fortsätter: ”’Nu är min själ oroad, och vad skall jag säga? Fader, rädda mig ur denna stund. Men fördenskull har jag ändå kommit till denna stund. Fader, förhärliga ditt namn.’ Därför kom en röst från himlen: ’Jag både har förhärligat det och skall förhärliga det igen.’” — Johannes 12:27, 28; Matteus 26:38, 39.

Det är mot den här bakgrunden som vi kan förstå orden i Jesaja 53:10. Jehova visste att det som hans Son skulle få genomlida skulle innebära att han i viss bemärkelse blev krossad. Men med tanke på det underbara resultat som detta skulle medföra fann Jehova behag i det. Det var i den bemärkelsen som Jehova ”fann behag i att krossa” Messias eller i krossandet av honom. Jesus fann också behag i det som han kunde åstadkomma. Ja, ”i hans hand” kom verkligen det som var ”Jehovas behag att ha framgång”.