Jeremia

7 Detta är det ord som kom till Jeremia från Jehova: 2 ”Ställ dig i porten till Jehovas hus och ropa ut detta budskap: ’Hör Jehovas ord, alla ni i Juda som går in genom dessa portar för att böja er ner för Jehova. 3 Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ”Förändra era liv och era gärningar, så ska jag låta er bo kvar på denna plats.+ 4 Lita inte på lögner och säg inte: ’Detta* är Jehovas tempel, Jehovas tempel, Jehovas tempel!’+ 5 För om ni verkligen förändrar era liv och era gärningar, om ni dömer rättvist mellan två parter i en rättssak,+ 6 om ni inte förtrycker invandrare, faderlösa* och änkor,+ om ni inte får oskyldigt blod att flyta på denna plats och om ni inte skadar er själva genom att följa andra gudar,+ 7 då ska jag låta er bo på denna plats, i det land som jag gav åt era förfäder för all framtid.”’”*

8 ”Men ni litar på lögner+ – helt i onödan. 9 Tror ni att ni kan stjäla,+ mörda, vara otrogna, svära falskt,+ offra* åt Baal+ och följa gudar som ni inte känner 10 och sedan träda fram inför mig i detta hus, som bär mitt namn, och säga: ’Vi kommer att bli räddade!’ samtidigt som ni fortsätter att göra allt detta vidriga? 11 Är detta hus som bär mitt namn ett tjuvnäste i era ögon?+ Det är det nämligen i mina ögon”,* säger Jehova.

12 ”’Men gå nu till min helgedom i Silo,+ till den plats där jag först valde att fästa mitt namn,+ och se vad jag gjorde med den på grund av mitt folk Israels ondska.+ 13 Men ni fortsatte att göra allt detta’, säger Jehova. ’Gång på gång talade jag* till er, men ni lyssnade inte.+ Jag ropade till er, men ni svarade inte.+ 14 Detta hus, som bär mitt namn+ och som ni förlitar er på,+ och denna plats, som jag gav åt er och åt era förfäder, ska jag därför behandla på samma sätt som jag behandlade Silo.+ 15 Jag ska kasta bort er ur min åsyn, precis som jag kastade bort alla era bröder, alla Efraims ättlingar.’+

16 Du ska inte be för detta folk. Du ska inte ropa, be eller vädja till mig för deras skull,+ för jag kommer inte att lyssna till dig.+ 17 Ser du inte vad de gör i Judas städer och på Jerusalems gator? 18 Barnen samlar ved, fäderna tänder eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt Himlens drottning.*+ Dessutom bär de fram dryckesoffer åt andra gudar för att kränka mig.+ 19 ’Men är det mig de skadar?’* säger Jehova. ’Är det inte sig själva, till sin egen skam?’+ 20 Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’Min vrede och mitt raseri ska tömmas ut över denna plats,+ över människor och djur, över markens träd och jordens frukt. Min vrede ska brinna och inte släckas.’+

21 Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Lägg era brännoffer till era andra offer och ät köttet.+ 22 För den dag då jag förde era förfäder ut ur Egypten sa jag inget om brännoffer och slaktoffer och gav dem ingen befallning om det.+ 23 Däremot gav jag dem denna befallning: ”Lyssna till mig, så ska jag vara er Gud, och ni ska vara mitt folk.+ Vandra på den väg som jag befaller er att vandra, så ska det gå bra för er.”’+ 24 Men de lyssnade inte och ville inte höra på mig,*+ utan de handlade efter eget huvud.* Envist följde de sina onda hjärtan,+ och de gick bakåt, inte framåt. 25 Så har det varit från den dag då era förfäder lämnade Egypten ända till denna dag.+ Jag fortsatte att sända mina tjänare profeterna till er. Jag sände dem varje dag, om och om igen.*+ 26 Men folket ville inte höra på det örat,* utan de vägrade lyssna på mig.+ De var obstinata* och uppförde sig värre än sina förfäder!

27 Du ska säga allt det här till dem,+ men de kommer inte att lyssna på dig. Du ska ropa till dem, men de kommer inte att svara dig. 28 Och du ska säga till dem: ’Detta är den nation som inte lyssnade till Jehova, sin Gud, och som vägrade ta emot tillrättavisning. Lojaliteten har gått förlorad, den nämns inte ens bland dem.’*+

29 Klipp av dig* håret* och kasta bort det, och sjung en sorgesång på de kala kullarna, för Jehova har förkastat och ska överge den generation som väckt hans vrede. 30 ’För folket i Juda har gjort det som är ont i mina ögon’, säger Jehova. ’De har ställt upp sina avskyvärda avgudar i det hus som bär mitt namn och orenat det.+ 31 De har byggt offerhöjder i Tofet, som ligger i Hinnoms sons dal,*+ för att bränna upp sina söner och döttrar i eld.+ Något sådant hade jag inte befallt, nej, det var fullständigt otänkbart för mig.’+

32 ’Därför kommer det dagar’, säger Jehova, ’när platsen inte längre ska kallas Tofet eller Hinnoms sons dal,* utan Dråpdalen. Man ska begrava döda i Tofet tills det inte längre finns några gravplatser kvar.+ 33 Och liken efter detta folk ska bli till föda åt himlens fåglar och markens djur, och ingen kommer att skrämma bort dem.+ 34 I Judas städer och på Jerusalems gator ska jag tysta jubelropen och brudgummens och brudens glädje,+ för landet ska läggas öde.’”+