LIBANON
[Lịbanon] Betyder ”vit [dvs. det vita berget]”.
I Bibeln betecknar detta namn i allmänhet den västligaste av de två bergsryggar som utgör Libanons bergssystem. Namnet anspelar möjligen på klippornas och topparnas ljusa färg (de består av kalksten) eller på att de översta sluttningarna är täckta av snö en stor del av året. (Jer 18:14) Berget Libanon, som är ca 160 km långt, sträcker sig längs Medelhavet i riktning nordnordöst-sydsydväst och löper parallellt med berget Antilibanon längs en sträcka på ca 100 km. Mellan de båda bergmassiven ligger den långa, bördiga Bekadalen (Koilesyrien), som är mellan 10 och 16 km bred. (Jos 11:17; 12:7) Genom denna dal rinner floden Orontes i nordlig riktning, medan floden Litani (dess nedre lopp kallas Nahr al-Qasimiye) rinner söderut i en båge runt södra änden av Libanonberget. Floden Nahr al-Kabir (Eleutheros) passerar norra änden av massivet.
Med undantag av några få ställen reser sig berget Libanon nästan rakt upp ur Medelhavet och lämnar bara rum för en smal kustslätt. De flesta av topparna är mellan 1 800 och 2 100 m höga, och två toppar når en höjd av mer än 3 000 m. Sluttningarna är branta både på östra och på västra sidan.
Sluttningarna på östra sidan är ofruktbara, och det finns i stort sett inte några viktigare floder där. På västra sidan däremot är sluttningarna vattenrika, och de genomskärs av floder och klyftor. (Jfr HV 4:15.) På de nedersta sluttningarna på västra sidan finns det terrasser med sädesfält, vingårdar och fruktträdgårdar liksom mullbärs-, valnöts- och olivträd. (Jfr Hos 14:5–7.) Tallar trivs i den bördiga jordmånen i sandstenslagret, och på de högre höjderna finns några få dungar av majestätiska cedrar. Längre tillbaka var berget täckt av cedrar, och cederträ användes till många olika föremål. (1Ku 6:9; HV 3:9; Hes 27:5; se CEDER.) Även ask, cypress och enträd hör naturligt hemma på Libanon. (1Ku 5:6–8; 2Ku 19:23; Jes 60:13) Några av de djur som lever i området är schakaler, gaseller, hyenor och vargar. I forna tider fanns det mer skog och ett rikare djurliv här; bland annat fanns det lejon och leoparder. (HV 4:8; Jes 40:16) Det kan ha varit doften av de stora skogarna som var känd som ”Libanons doft”. (HV 4:11)
Libanonområdet blev inte erövrat av israeliterna under Josuas ledning, utan det kom att utgöra landets gräns mot nordväst. (5Mo 1:7; 3:25; 11:24; Jos 1:4; 9:1) Genom de icke-judiska folken i det här området sattes emellertid israeliternas trohet mot Jehova på prov. (Dom 3:3, 4) Flera hundra år senare stod en del av Libanon under Salomos herravälde, och han genomförde byggnadsprojekt där. (1Ku 9:17–19; 2Kr 8:5, 6) ”Libanontornet, som blickar ut mot Damaskus”, kan ha varit ett av dessa projekt. (HV 7:4; en del menar emellertid att detta uttryck syftar på en av Libanons toppar.) Vid den här tiden härskade Hiram, kungen i Tyros, över en annan del av Libanon och försåg Salomo med stockar av ceder- och enträ därifrån. (1Ku 5:7–14)
Bildspråk. Många av de bibelställen där Libanon nämns anspelar på områdets bördighet (Ps 72:16; Jes 35:2) och dess frodiga skogar, särskilt de majestätiska cedrarna (Ps 29:5). Berget används ofta i bildliga sammanhang. Bland annat sägs det att Libanon fick blygas genom att det sörjde över att Judas område hade blivit härjat av assyrierna. (Jes 33:1, 9) Den assyriska hären skulle emellertid själv drabbas av olycka och fällas som träden på Libanon. (Jes 10:24–26, 33, 34) De katastrofala verkningarna av Jehovas dom liknas vid att Libanons blomster vissnar. (Nah 1:4) Men i en profetia om återställelse sägs det att Libanons skog förvandlas till en fruktträdgård, vilket illustrerar en totalt omvänd situation. (Jes 29:17, 18)
Genom Jeremia sade Jehova ”om Judas kungs hus”: ”Du är som Gilead för mig, Libanons huvud.” (Jer 22:6) Det ”hus” som nämns här tycks vara palatskomplexet. (Jer 22:1, 5) Eftersom det låg upphöjt och praktfullt på en höjd kunde det liknas vid Libanon. Dessutom hade man i stor utsträckning använt cederträ till de kungliga byggnaderna där. (1Ku 7:2–12) Jehojakim, den kung som fick höra orden i Jeremia 22:6, hade själv använt cederträ till panelningen i sitt luxuösa palats. (Jer 22:13–15) Palatsområdet var därför som en vacker skog av byggnader i cederträ och kunde med rätta liknas vid Libanon och vid det skogrika Gilead. Jehova varnade Juda för att huset skulle bli ”en förhärjad plats” om inte kung Jehojakim, hans tjänare och folket handlade rättvist (Jer 22:1–5), och de som bodde på det bildliga Libanon (Jerusalem) och som hade sitt ”näste i cedrarna” skulle drabbas av en katastrof. (Jer 22:23; se också Hes 17:2, 3.)
Det verkar också som om den assyriske kungen Sanheribs önskan att ”stiga upp till bergstrakternas höjder, de mest avlägsna delarna av Libanon”, och ”hugga ner dess höga cedrar” syftar på hans avsikter med Jerusalem. (Jes 37:21–24) De profetiska orden om det våld som begåtts mot Libanon (Hab 2:17) avser möjligen en katastrof som skulle drabba Jerusalem, men det är också möjligt att de skall förstås bokstavligt, så att de syftar på att större delen av Libanons skogar skulle huggas ner under krigets härjningar. (Jfr Jes 14:5–8.)
Sakarjas profetia (10:10) pekade fram emot den tid då Jehova skulle föra sitt folk tillbaka till Gileads och Libanons land. I det här fallet kan Libanon syfta på landet väster om Jordan, eftersom Gilead betecknar landet på östra sidan av Jordan.