Jehova, en Gud ”redo att förlåta”

”Du, o Jehova, är god och redo att förlåta.” — PSALM 86:5.

1. Vilken tung börda hade kung David, och hur fick han tröst i sitt bedrövade hjärta?

KUNG DAVID i det forntida Israel visste vilken tung börda ett dåligt samvete kunde vara. Han skrev: ”Mina egna missgärningar har gått över mitt huvud; som en tung börda är de för tunga för mig. Jag har blivit känslolös och helt krossad; jag har rutit på grund av mitt hjärtas stönande.” (Psalm 38:4, 8) Men Davids bedrövade hjärta fick tröst. Han visste att även om Jehova hatar synd, så hatar han inte syndaren — om denne är sant ångerfull och överger sin syndiga kurs. (Psalm 32:5; 103:3) I full förtröstan på Jehovas villighet att visa ångerfulla personer barmhärtighet sade David: ”Du, o Jehova, är god och redo att förlåta.” — Psalm 86:5.

2, 3. a) Vilken börda kan vi komma att få bära, om vi syndar, och varför är detta nyttigt? b) Vilken fara ligger det i att bli ”uppslukad” av skuldkänslor? c) Vilken försäkran ger Bibeln oss om Jehovas villighet att förlåta?

² Vi kan också, om vi har syndat, bära på den förkrossande börda som ett plågat samvete utgör. Samvetskval är normalt, rentav nyttigt, eftersom det kan få oss att göra något konstruktivt för att rätta till våra misstag. Men somliga kristna har blivit helt överväldigade av skuldkänslor. Deras eget hjärta dömer dem kanske så hårt att de vägrar att tro att Gud till fullo kommer att förlåta dem hur ångerfulla de än är. ”Det är en hemsk känsla, när man tror att Jehova inte älskar en mer.” Så sade en syster när hon tänkte tillbaka på ett felsteg hon hade begått. Också efter det att hon hade ångrat sig och fått hjälp och råd av de äldste i församlingen fortsatte hon att känna sig ovärdig Guds förlåtelse. Hon säger: ”Det går inte en dag utan att jag ber Jehova om hans förlåtelse.” Om vi blir ”uppslukade” av skuldkänslor, kan Satan försöka få oss att ge upp och att känna oss ovärdiga att få tjäna Jehova. — 2 Korinthierna 2:5–7, 11.

³ Men det är inte alls så Jehova betraktar saken! Jehovas ord försäkrar oss om att han är villig, ja, redo att förlåta, om vi visar sann och uppriktig ånger och sinnesändring. (Ordspråken 28:13) Det du behöver, om du någon gång har tyckt att du omöjligen kan få Guds förlåtelse, är kanske en ökad förståelse av varför och hur han förlåter.

Varför är Jehova ”redo att förlåta”?

4. Vad kommer Jehova ihåg om vår natur, och hur påverkar detta hans sätt att behandla oss?

⁴ Vi läser: ”Så långt bort som soluppgången är från solnedgången, så långt bort har han avlägsnat våra överträdelser från oss. Som en far visar barmhärtighet mot sina söner, så har Jehova visat barmhärtighet mot dem som fruktar honom.” Varför är Jehova villig att visa barmhärtighet? Följande vers svarar: ”Ty han själv känner mycket väl till hur vi är formade, han kommer ihåg att vi är stoft.” (Psalm 103:12–14) Ja, Jehova glömmer inte att vi är skapelser av stoft som till följd av vår ofullkomlighet har fel och brister. Uttrycket att han känner till ”hur vi är formade” påminner oss om att Bibeln liknar Jehova vid en krukmakare och oss vid kärl som han formar.a (Jeremia 18:2–6) En krukmakare hanterar sina lerkärl varligt men bestämt och är hela tiden medveten om deras beskaffenhet. På samma sätt anpassar den store krukmakaren, Jehova, sitt handlande med oss efter vår svaga, syndiga natur. — Jämför 2 Korinthierna 4:7.

5. Hur beskriver Romarbrevet syndens mäktiga grepp om vårt fallna kött?

⁵ Jehova är medveten om vilken kraft synden har. Bibeln beskriver synden som en mäktig kraft som har människan i ett dödligt grepp. Hur starkt är syndens grepp egentligen? Under inspiration från Gud beskriver aposteln Paulus detta på ett åskådligt sätt i Romarbrevet. Han använder sådana uttryck som att vi är ”under synd” precis som soldater är under en befälhavare (Romarna 3:9); synden har likt en kung ”härskat” över mänskligheten (Romarna 5:21); den har sin ”boning” eller ”bor” inom oss (Romarna 7:17, 20), och dess ”lag” är ständigt verksam inom oss, ja, den försöker faktiskt styra vår kurs. (Romarna 7:23, 25) Att motstå syndens mäktiga grepp om vårt fallna kött är verkligen en svår kamp! — Romarna 7:21, 24.

6. Hur betraktar Jehova dem som med ett ångerfullt hjärta söker hans barmhärtighet?

⁶ Vår barmhärtige Gud vet således att vi inte, hur mycket vi i vårt hjärta än kunde önska det, kan vara fullkomligt lydiga mot honom. (1 Kungaboken 8:46) Kärleksfullt försäkrar han oss om att om vi med ett ångerfullt hjärta söker hans faderliga barmhärtighet, så kommer han att förlåta oss. Psalmisten David skrev: ”Slaktoffren åt Gud är en nedbruten ande; ett nedbrutet och krossat hjärta, o Gud, kommer du inte att förakta.” (Psalm 51:17) Jehova kommer aldrig att förkasta eller avvisa ett hjärta som är nedbrutet och krossat av skuldkänslor. Hur vackert beskriver inte detta Jehovas villighet att förlåta!

7. Varför kan vi inte dra för stora växlar på Guds barmhärtighet?

⁷ Men innebär detta att vi kan ta Guds barmhärtighet för given och använda vår syndiga natur som en ursäkt för synd? Absolut inte! Jehova vägleds inte bara av känslor. Hans barmhärtighet har sina gränser. Han kommer absolut inte att förlåta dem som hårdhjärtat och uppsåtligt bedriver synd utan att ångra sig. (Hebréerna 10:26–31) Men när Jehova ser att en persons hjärta är ”nedbrutet och krossat”, är han ”redo att förlåta”. (Ordspråken 17:3) Låt oss begrunda några av de talande uttryck som används i Bibeln för att beskriva hur fullständigt Gud förlåter.

Hur fullständigt förlåter Jehova?

8. Vad gör Jehova i själva verket när han förlåter våra synder, och vilken verkan bör detta ha på oss?

⁸ Den ångerfulle kung David skrev: ”Min synd bekände jag slutligen för dig, och min missgärning övertäckte jag inte. Jag sade: ’Jag kommer att bekänna mina överträdelser för Jehova.’ Och du själv förlät mina synders missgärning.” (Psalm 32:5) Uttrycket ”förlät” är en översättning av ett hebreiskt ord vars grundbetydelse är ”lyfta upp” eller ”bära”. I det här fallet betecknar det att ”ta bort skuld, synd och överträdelse”. Man skulle således kunna säga att Jehova lyfte upp Davids synder och bar bort dem. (Jämför 3 Moseboken 16:20–22.) Detta lindrade utan tvivel de skuldkänslor som David hade burit på. (Jämför Psalm 32:3.) Vi kan också helt och full lita på att Gud förlåter deras synder som söker hans förlåtelse på grundval av sin tro på Jesu Kristi lösenoffer. (Matteus 20:28; jämför Jesaja 53:12.) Den person, vars synder Jehova på så sätt lyfter upp och bär bort, behöver således inte fortsätta att bära den tunga bördan av skuldkänslor över tidigare begångna synder.

9. Vad är innebörden i Jesu ord: ”Förlåt oss våra skulder”?

⁹ Jesus använde förhållandet mellan fordringsägare och gäldenärer för att belysa hur Jehova förlåter. Han uppmanade oss exempelvis att be: ”Förlåt oss våra skulder.” (Matteus 6:12) Jesus liknade således ”synder” vid ”skulder”. (Lukas 11:4) När vi syndar, kommer vi att stå i skuld till Jehova. Det grekiska verb som översätts med ”förlåta” kan betyda ”efterskänka en skuld genom att inte kräva den”. När Jehova förlåter, efterskänker han i viss bemärkelse den skuld som annars skulle ha debiterats vårt konto. Ångerfulla syndare kan därför hämta tröst. Jehova kommer aldrig att kräva betalt för en skuld som han har efterskänkt! — Psalm 32:1, 2; jämför Matteus 18:23–35.

10, 11. a) Vilken bild förmedlar uttrycket ”få ... utplånade” i Apostlagärningarna 3:19? b) Hur beskrivs det fullständiga sätt varpå Jehova förlåter?

¹⁰ I Apostlagärningarna 3:19 använder Bibeln ett annat målande uttryck för att beskriva det sätt varpå Gud förlåter: ”Ändra därför sinne och vänd om, för att få era synder utplånade.” Det grekiska verb som här översätts med ”få ... utplånade” kan, när det används i bildlig bemärkelse, betyda ”avtorka”, ”stryka ut”, ”utplåna” eller ”förinta”. Enligt vissa kännare av grekiskan förmedlar det bilden av att sudda ut något som skrivits för hand. Hur gick detta till? Det bläck som vanligtvis användes i forna tider var en blandning som bestod av bland annat kol, växtgummi och vatten. Det som var skrivet med ett sådant bläck kunde strax efter skrivandet strykas bort med hjälp av en våt svamp.

¹¹ Detta ger en vacker beskrivning av hur fullständigt Jehova förlåter. När han förlåter våra synder, är det som om han tar en svamp och torkar bort våra synder. Vi behöver inte frukta att han kommer att anklaga oss för dessa synder i framtiden, eftersom Bibeln uppenbarar något annat verkligt anmärkningsvärt om Jehovas barmhärtighet — när han förlåter, glömmer han också!

”Deras synd skall jag inte mer komma ihåg”

12. När Bibeln säger att Jehova förlåter våra synder, innebär då det att han inte längre kan erinra sig dem? Förklara.

¹² Genom profeten Jeremia gav Jehova följande löfte angående dem som var i det nya förbundet: ”Jag kommer att förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag inte mer komma ihåg.” (Jeremia 31:34) Betyder detta att Jehova inte längre kan erinra sig de synder som han förlåter? Det kan knappast vara fallet. Bibeln berättar för oss om många personer vars synder Jehova har förlåtit, däribland Davids. (2 Samuelsboken 11:1–17; 12:1–13) Jehova är tydligen fortfarande medveten om de felsteg som dessa personer begick, något som vi också bör vara, eftersom berättelsen om deras synder och om deras sinnesändring och Guds förlåtelse har bevarats till nytta för oss. (Romarna 15:4) Vad menar då Bibeln när den säger att Jehova inte ”kommer ihåg” deras synder som han förlåter?

13. a) Vad är inbegripet i innebörden av det hebreiska verb som återges med ”jag skall komma ihåg”? b) Vilken försäkran ger Jehova när han säger: ”Deras synd skall jag inte längre komma ihåg”?

¹³ Det hebreiska verb som återges med ”jag skall komma ihåg” innebär mer än att bara erinra sig det förgångna. Enligt Theological Wordbook of the Old Testament innebär det ”också att vidta lämpliga åtgärder”. I den bemärkelsen inbegriper detta att ”komma ihåg” synd att vidta åtgärder mot syndaren. När profeten Hosea sade angående de egensinniga israeliterna: ”Han [Jehova] skall komma ihåg deras missgärning”, menade profeten att Jehova skulle vidta åtgärder mot dem för att de inte ändrade sinne. Därför heter det i fortsättningen av versen: ”Han kommer att ägna uppmärksamhet åt deras synder.” (Hosea 9:9) När Jehova säger ”deras synd skall jag inte mer komma ihåg”, är det däremot en försäkran om att när han väl har förlåtit en ångerfull syndare, kommer han inte i framtiden att ingripa mot honom för dessa synders skull. (Hesekiel 18:21, 22) Han glömmer således i den bemärkelsen att han inte om och om igen drar upp våra synder för att på nytt anklaga oss eller straffa oss. Jehova ger oss därigenom ett enastående exempel att efterlikna i fråga om hur vi skall behandla varandra. När det uppstår meningsskiljaktigheter, är det därför bäst att inte dra upp tidigare oförrätter som man redan har kommit överens om att förlåta.

Hur är det då med följderna?

14. Varför innebär förlåtelse inte att en ångerfull syndare blir förskonad från alla konsekvenser av sitt orätta handlingssätt?

¹⁴ Innebär Jehovas villighet att förlåta en ångerfull syndare att denne inte behöver ta några konsekvenser av sitt orätta handlingssätt? Långt därifrån. Vi kan inte synda ostraffat. Paulus skrev: ”Vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” (Galaterna 6:7) Vi kan få ta vissa konsekvenser av vårt handlingssätt eller våra problem, men när Jehova har förlåtit oss, får han inte olycka att drabba oss. När det uppstår problem, bör en kristen inte tänka: ”Jehova kanske straffar mig för mina tidigare synder.” (Jämför Jakob 1:13.) Men Jehova skonar oss inte heller från alla verkningar av vårt orätta handlingssätt. Sådant som skilsmässa, oönskade havandeskap, sexuellt överförda sjukdomar och att man förlorar andras förtroende eller respekt kan bli de tråkiga konsekvenserna av synden, och Jehova kommer inte att skydda oss mot dem. Kom ihåg att även om Jehova förlät David dennes synder i samband med Batseba och Uria, så skyddade han inte David mot de hemska konsekvenser som blev följden. — 2 Samuelsboken 12:9–14.

15, 16. Hur var den lag som finns nedtecknad i 3 Moseboken 6:1–7 till nytta både för offret och för den som hade handlat orätt?

¹⁵ Våra synder kan också få andra följder. Tänk på ett exempel i den mosaiska lagen. I 3 Moseboken, kapitel 6, beskrivs en situation då en israelit begår en allvarlig synd genom att röva något eller tillskansa sig något från en medisraelit genom utpressning eller svikligt förfarande och sedan förnekar detta och kanske till och med är fräck nog att svära falskt. Ord står mot ord. Men längre fram får den som gjort sig skyldig till detta samvetskval och bekänner sin synd. För att då få Guds förlåtelse måste han göra ytterligare tre saker, nämligen återlämna det han har tagit, betala offret ett bötesbelopp på 20 procent och offra en bagge som skuldoffer. Därefter heter det i lagen: ”Prästen skall åstadkomma försoning för honom inför Jehova, och så skall det bli honom förlåtet.” — 3 Moseboken 6:1–7; jämför Matteus 5:23, 24.

¹⁶ Det var barmhärtigt av Gud att ge en sådan lag. Den var till nytta för offret, som fick tillbaka sin egendom och utan tvivel kände en stor lättnad, när den som berövat honom hans egendom till slut erkände sin synd. Samtidigt var lagen till nytta för den vars samvete till sist fick honom att erkänna sin skuld och rätta till det orätta han hade gjort. Men om han vägrade att göra detta, skulle Gud faktiskt inte förlåta honom.

17. Vad förväntar Jehova av oss, när vi har vållat andra skada genom våra synder?

¹⁷ Vi står inte längre under den mosaiska lagen, men den ger oss ändå en värdefull inblick i hur Jehova tänker i sådana frågor som att förlåta. (Kolosserna 2:13, 14) Om vi har syndat genom att bedra någon eller på annat sätt vålla honom skada, behagar det Jehova att vi gör det vi kan för att göra ”rättelse av det orätta”. (2 Korinthierna 7:11) Detta innebär att vi erkänner vår synd och vår skuld och även ber offret om ursäkt. Därefter kan vi vädja till Jehova på grundval av Jesu offer och få erfara den lättnad som ett rent samvete och förvissningen om att Gud har förlåtit oss skänker. — Hebréerna 10:21, 22.

18. Vilken tuktan kan vara förenad med Jehovas förlåtelse?

¹⁸ I likhet med en kärleksfull förälder kan Jehova ge förlåtelse tillsammans med en viss tuktan. (Ordspråken 3:11, 12) En ångerfull kristen kanske inte längre kan ha privilegiet att tjäna som äldste, biträdande tjänare eller pionjär. Det kan kännas svårt för honom att under en viss tid förlora sådana privilegier som varit dyrbara för honom. Men en sådan tuktan innebär inte att han har förlorat Jehovas ynnest eller att Jehova inte har förlåtit. Vi måste också komma ihåg att tuktan från Jehova är ett bevis på att han älskar oss. Att vi tar emot och tillämpar den är till vårt bästa och kan leda till evigt liv. — Hebréerna 12:5–11.

19, 20. a) Varför bör du inte känna det som om du är utom räckhåll för Jehovas barmhärtighet, om du har begått synder? b) Vad skall behandlas i följande artikel?

¹⁹ Hur vederkvickande är det inte att veta att vi tjänar en Gud som är ”redo att förlåta”! Jehova ser mer än våra synder och misstag. (Psalm 130:3, 4) Han vet vad som finns i vårt hjärta. Om du känner dig förkrossad i ditt hjärta på grund av tidigare begångna orätta handlingar, dra då inte slutsatsen att du är utom räckhåll för Jehovas barmhärtighet. Om du är sant ångerfull, har vidtagit åtgärder för att rätta till det orätta och uppriktigt har bett Jehova om förlåtelse på grundval av Jesu utgjutna blod, kan du, oavsett vilka synder du har begått, vara övertygad om att orden i 1 Johannes 1:9 också är tillämpliga på dig: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.”

²⁰ Bibeln uppmuntrar oss att efterlikna Jehovas sätt att förlåta i vårt umgänge med varandra. Men i vilken utsträckning kan vi förväntas förlåta och glömma, om andra syndar mot oss? Det skall vi behandla i följande artikel.

[Fotnoter]

Hur skulle du svara?

◻ Varför är Jehova ”redo att förlåta”?

◻ Hur beskriver Bibeln att Jehova förlåter fullständigt?

◻ Hur glömmer Jehova, när han förlåter?

◻ Vad förväntar Jehova att vi skall göra, om vi genom våra synder har vållat andra skada?

[Bild på sidan 12]

Jehova förväntar att vi skall gottgöra andra för den skada de kan ha lidit på grund av våra synder