FÖRHALL

I de hebreiska skrifterna används ordet för förhall eller hall, ’ēlạm (’ulạm), inte om en del av ett privat hus. Det är svårt att avgöra om israelitiska bostadshus hade ett slags förhall eller hall, men ruinerna av några hus i Megiddo tyder på att dessa var byggda kring en gårdsplan och att ”ett rum på bottenvåningen användes som entréutrymme”. (The Biblical Archaeologist, maj 1968, sid. 46, 48) I Bibeln används ordet ’ēlạm (’ulạm) om två av de offentliga byggnader som Salomo lät uppföra, om den främre delen av Salomos tempel och om vissa delar av de portar och det tempel som Hesekiel såg i en syn.

Förhallen med pelare. En av de offentliga byggnader som Salomo lät bygga på tempelområdet någon tid efter det att templet var färdigt var en ”förhall med pelare”, pelarhallen. (1Ku 7:1, 6) Eftersom denna förhall nämns mellan beskrivningen av Libanonskogshuset och tronhallen, är det troligt att den låg mellan dessa två andra offentliga byggnader, söder om templet. Om man kom söderifrån fick man därför gå igenom eller runt Libanonskogshuset och sedan in i pelarhallen och därifrån vidare in i tronhallen.

Byggnaden var 50 alnar (22,3 m) lång och 30 alnar (13,4 m) bred. Själva namnet antyder att den hade rader av imponerande pelare. I Första Kungaboken 7:6 nämns en annan förhall framför den, med pelare och en baldakin. Detta kanske betyder att man först kom in i en förhall med en utskjutande baldakin som hölls uppe av pelare och att denna förhall övergick i själva pelarhallen. Om de ovannämnda måtten bara gäller pelarhallen, sägs det inget om storleken på förhallen framför den.

Den här byggnaden kan ha tjänat som huvudingång till tronhallen och den plats där kungen utförde sina dagliga regeringsuppgifter och tog emot några av sina gäster.

Tronhallen. En annan byggnad som Salomo lät uppföra efter det att templet var färdigt var en ”tronhall”. (1Ku 7:1, 7) ”Domshallen”, som nämns i samma bibelställe, tycks vara identisk med tronhallen. Det verkar därför som om det var i tronhallen som Salomo ställde upp sin rikt utsmyckade guld- och elfenbenstron och avkunnade dom. (1Ku 10:18–20)

Det enda som sägs om denna byggnad är följande: ”Han gjorde en tronhall där han skulle döma, domshallen; och den var täckt med cederträ från golvet till bjälkarna.” (1Ku 7:7) I den masoretiska texten sägs det egentligen ”från golvet till golvet”, vilket har fått somliga att mena att det var cederträ från golvet i denna byggnad till golvet i pelarhallen, som nämns i versen före. I den syriska Peshitta och den latinska Vulgata sägs det emellertid ”från golvet till taket”. Somliga översättare menar därför att cederträet var en vacker panel som sträckte sig från tronhallens golv upp till bjälkarna eller taket. (NV, SFB, Åk, 1917, 2000) Det nämns inte några fler detaljer om arkitekturen, men det föregående tyder på att det inte rörde sig om en byggnad med öppna rader av pelare på en eller flera sidor, som fallet kan ha varit med Libanonskogshuset och pelarhallen.

Eftersom tronhallen nämns direkt efter pelarhallen, är det möjligt att den sistnämnda tjänade som en huvudingång till tronhallen. Om man kom söderifrån behövde man tydligtvis gå igenom pelarhallen för att komma in i domshallen.

Salomos tempel. De viktigaste delarna av templet var det heliga och det allra heligaste, men framför det heliga (mot öster) fanns en stor förhall som tjänade som ingång till templet. Förhallen var 20 alnar (8,9 m) lång (motsvarande templets bredd) och 10 alnar (4,5 m) djup. (1Ku 6:3) Höjden var 120 alnar (53,4 m). I 2 Krönikeboken 3:4 nämns förhallens höjd tillsammans med andra mått på huset, mått som är allmänt erkända och som stämmer med de mått som anges i Första Kungaboken. (Jfr 2Kr 3:3, 4 med 1Ku 6:2, 3, 17, 20.) Förhallen måste alltså ha sett ut som ett högt, tydligtvis rektangulärt, torn som reste sig högt över resten av tempelbyggnaden. Framför förhallen stod två väldiga kopparpelare som kallades Jakin och Boas. (1Ku 7:15–22; 2Kr 3:15–17) Förhallen hade också dörrar (kung Ahas stängde dessa, men hans son Hiskia öppnade och reparerade dem). (2Kr 28:24; 29:3, 7) Den höga förhallen till templet måste ha varit en imponerande syn, särskilt om morgonen, när den träffades av solens strålar.

Hesekiels tempelsyn. Flera förhallar nämns i den syn av en tempelhelgedom som Hesekiel fick se. Framför själva tempelbyggnaden (mot öster) fanns en förhall, precis som framför Salomos tempel. Denna förhall var dock 20 alnar (10,4 m) lång och 11 alnar (5,7 m) bred; höjden anges inte. (Dessa mått grundar sig på den långa alnen på ca 51,8 cm; se Hes 40:5, not.) Denna förhall hade pelare och sidopelare och en baldakin av trä, troligen uppe vid taket. (Hes 40:48, 49; 41:25, 26) Var och en av de tre utsmyckade yttre portarna (som vette mot öster, söder och norr) hade en förhall med fönster som hade avsmalnande karmar. Gick man uppför trapporna genom porten passerade man tre vaktkamrar på varje sida, och därefter gick man tydligtvis över en tröskel in i förhallen och därifrån in på den yttre förgården. (Hes 40:6–17) Var och en av de tre inre portarna hade också var sin förhall, som man möjligen kom in i när man gått uppför trapporna och in genom porten. I förhallen till den norra porten fanns det fyra bord där man kunde slakta helbrännoffret. (Hes 40:35–42)