Del 5 - Grekland — det femte stora världsväldet

Likt en snabb, vingförsedd panter kom Alexander från Grekland för att erövra Mindre Asien (våra dagars Turkiet), Palestina, Egypten och det medo-persiska väldet ända fram till Indiens gränser. Skulle du vilja veta mer om den här ovanlige erövraren och vad bibeln har sagt om honom?

VID endast 20 års ålder ärvde den unge Alexander Macedoniens tron. I enlighet med sin fars, Filips, plan påbörjade Alexander två år senare ett hämndkrig mot de mäktiga perserna, vars välde låg österut. Innan Alexander hejdade sig i sin framryckning, hade han erövrat den värld som fanns på hans tid.

Den här beslutsamme unge militärstrategen svepte fram genom Mindre Asien, Syrien, Palestina, Egypten, Babylonien och hela det medo-persiska väldet och nådde så långt att han stod på tröskeln till det forntida Indien! Han anses som den kanske störste härföraren i forntiden och är i våra dagar känd under namnet Alexander den store.

Inom en förvånansvärt kort tid hade Grekland blivit det femte av världsväldena i bibelns historiska skildring — större än något av de tidigare världsväldena. Hur kunde det bli så? Vilket samband har den saken med Guds ord? Vad innebär det för dig?

Förutsagt i bibelns profetior

Två hundra år före Alexanders tid, när Babylon utövade herraväldet och mederna och perserna ännu inte hade blivit världshärskare, fick Jehovas profet Daniel två stora profetiska syner, som angav världshistorien i stora drag. Sedan, efter Babylons fall, mottog han en tredje profetia, som handlade om sådant som skulle komma att inträffa långt efter hans egen tid. Daniel nedtecknade detta. Dessa profetior, som inte började uppfyllas förrän omkring två århundraden senare, innehåller speciella upplysningar om sådant som skulle gälla Alexander och hans rike.

Vad var det som uppenbarades för Daniel? Du kan finna profetiorna i bibelboken Daniel, som skrevs omkring år 536 f.v.t. Vi anger här i korthet det han såg, sådant som rörde det femte världsväldet, Grekland:

I den första profetiska synen symboliserades Grekland av ett djur, en panter, som hade förmågan att förflytta sig snabbt. ”På sina sidor hade det fyra fågelvingar. ... Och välde blev givet åt det.” — Daniel 7:6.

I den andra profetiska synen såg Daniel en bock ”komma västerifrån och gå fram över hela jorden” och röra sig med sådan hastighet att den förflyttade sig ”utan att röra vid jorden”. Den kom ända inpå den tvåhornade väduren, som ängeln sade ”betyder Mediens och Persiens kungar”. Bocken ”stötte till väduren och krossade hans båda horn”. Daniel fick veta: ”Bocken är Javans [Greklands, NW, Åkeson] kung.” — Daniel 8:5—8, 20, 21.

I den tredje synen fick Daniel veta att en kung i Persien skulle ”uppbjuda all sin makt mot Javans [Greklands] rike. Sedan skall en väldig kung uppstå, och han skall härska med stor makt och göra vad han vill.” — Daniel 11:2, 3.

Vad betydde de här symbolerna? Inträffade de här händelserna i enlighet med vad som hade blivit berättat för Daniel? Låt oss se.

Profetiorna går i uppfyllelse

På våren år 334 f.v.t. tog Alexander sig över till Asien vid Dardanellerna (forntidens Hellesponten) med omkring 30.000 fotsoldater och 5.000 ryttare. Lika snabbt som en symbolisk panter med fyra vingar eller som en bock som inte tycktes vidröra marken svepte han fram genom det persiska väldets område — som var 50 gånger så stort som hans eget rike! Skulle han komma att ”härska med stor makt och göra vad han vill”? Historien ger svaret.

Vid floden Granikos i nordvästra hörnet av Mindre Asien (det nutida Turkiet) vann Alexander sitt första slag mot perserna. Samma vinter erövrade han västra delen av Mindre Asien. Följande höst, då han befann sig vid Issos i det sydöstra hörnet av Mindre Asien, besegrade han i grund en persisk här bestående av uppskattningsvis en halv miljon man, och storkonungen, Darius III av Persien, flydde och övergav sin familj, som föll i Alexanders händer.

I stället för att förfölja de flyende perserna marscherade Alexander söderut längs Medelhavets kust och erövrade de baser som användes av den mäktiga persiska flottan. Östaden Tyrus höll ut i sju månader. Slutligen tog Alexander stenmaterialet från den gamla fastlandsstaden, som Nebukadnessar hade förstört, och byggde en grusbank ut till östaden. Resterna av denna grusbank är synliga i våra dagar som ett vittnesbörd om uppfyllelsen av Hesekiels profetia om att gruset i Tyrus skulle kastas i havet. — Hesekiel 26:4, 12.

Alexander skonade Jerusalem, som kapitulerade för honom, trängde vidare söderut, erövrade Gasa och utvidgade sin ”stora makt” och gjorde ”vad han ville” i Egypten, där han hälsades som en befriare. I Memfis offrade han till tjuren Apis och vann därigenom de egyptiska prästernas gunst. Han grundlade också staden Alexandria, som senare blev en rival till Aten som lärdomscentrum. Denna stad bär fortfarande hans namn.

Alla de mål som ingick i Filips plan hade uppnåtts och överträffats, men Alexander var långt ifrån nöjd. Likt en framilande bock vände han tillbaka mot nordost, genom Palestina och vidare upp mot floden Tigris. Där drabbade han år 331 f.v.t. samman med perserna vid Gaugamela, inte långt från de söndervittrande ruinerna av den förra assyriska huvudstaden, Nineve. Alexanders 47.000 man besegrade en omorganiserad persisk armé på 1.000.000 man. Darius III flydde och blev senare mördad av sitt eget folk.

Segerdrucken vände Alexander söderut och intog den persiska vinterhuvudstaden Babylon. Han intog också huvudstäderna Susan och Persepolis, bemäktigade sig den väldiga persiska skattkammaren och brände Xerxes’ storslagna palats. Slutligen föll huvudstaden Ekbatana för hans hand. Den här snabbe erövraren underkuvade sedan den övriga delen av det persiska området och nådde i öster ända fram till floden Indus i det nutida Pakistan. Grekland hade utan tvivel blivit det femte av de stora världsväldena i bibelns historiska skildring.

Alexanders erövringar spred också det grekiska språket och den grekiska kulturen i hela det här väldiga riket. Eftersom grekiska kolonier upprättades i erövrade länder, blev den allmänna koinégrekiskan det internationella språket på den tiden. Det var det språket som senare användes vid nedtecknandet av de kristna grekiska skrifterna i bibeln.

Alexanders rike delas

Alexander ville återuppbygga Babylon och göra det till huvudstad i sitt välde. Men det skulle inte komma att bli så. I beskrivningen i profetian hade bocken ett enda stort horn, och Daniel fick veta följande om det hornet:

”Bocken företog sig mycket stora ting. Men när han hade blivit som starkast, brast det stora hornet sönder, och fyra andra ansenliga horn sköt upp i dess ställe, åt himmelens fyra väderstreck. Bocken är Javans [Greklands] kung, och det stora hornet i hans panna är den förste kungen. Men att det brast sönder, och att fyra andra uppstod i dess ställe, det betyder att fyra riken skall uppstå av hans folk, dock inte jämlika med honom i kraft.” — Daniel 8:8, 21, 22.

”Knappt har han uppstått, så skall hans rike brista sönder och bli delat efter himmelens fyra väderstreck. Och det skall inte tillfalla hans avkomlingar eller förbli lika mäktigt som när han hade makten, ty hans rike skall omstörtas och tillfalla andra än dem.” — Daniel 11:4.

Precis som bibeln hade förutsagt blev Alexanders tid som världshärskare kort. När Alexander vid endast 32 års ålder stod på höjdpunkten av sin segerrika karriär, blev det stopp på hans hänsynslösa erövringar. Trots att han drabbades av malaria, fortsatte han att hänge sig åt dryckenskap och dog plötsligt i Babylon år 323 f.v.t. Hans kropp fördes till Egypten och lades i en gravkammare i Alexandria. ”Det stora hornet” som ”är den förste kungen” hade brutits av. Vad hände sedan med hans välde?

Profetian hade sagt att hans rike skulle bli delat men ”inte tillfalla hans avkomlingar”. Alexanders oduglige bror, Filip Arrhidaios, regerade en kort tid men blev mördad. Det blev också den son som Alexander hade fött inom äktenskapet, Alexander (Allou), och hans utomäktenskaplige son Herakles (Herkules). Därigenom dog den store blodsutgjutarens, Alexander den stores, släktlinje ut.

Det var också förutsagt att ”fyra riken skall uppstå av hans folk, dock inte jämlika med honom i kraft”, och att hans rike skulle bli ”delat efter himmelens fyra väderstreck” men inte ”förbli lika mäktigt som när han hade makten”. Inträffade detta?

Efter en tids förlopp blev Alexanders väldiga rike uppdelat mellan fyra av hans härförare:1) Härföraren Kassandros — Macedonien och Grekland; 2) härföraren Lysimakos — Mindre Asien och europeiska Trakien; 3) härföraren Seleukos Nikator — Babylonien, Medien, Syrien, Persien och de östra provinserna fram till floden Indus; 4) härföraren Ptolemaios Lagos — Egypten, Libyen och Palestina. Precis som profetian visade uppstod fyra hellenistiska, eller grekiskdominerade, riken ur Alexanders enda stora rike.a

Det rike som bestod längst av dessa var det ptolemeiska riket i Egypten. Det föll för Rom år 30 f.v.t., och därmed trädde Rom i Greklands ställe och blev det sjätte av de stora världsväldena.

Ljusare framtidsutsikter väntar mänskligheten

Skulle förtryckande världsvälden fortsätta att avlösa varandra i det oändliga? Nej, för bibeln ger oss besked om att vi lever nära slutet för det sista av dem. — Uppenbarelseboken 17:10.

När Daniel hade betraktat dessa vilddjursliknande mänskliga styren, fick han se någonting annat. Han fick en enastående syn av själva himmelen, där han såg ”den Gamle av dagar” (NW), Gud själv, ge Riket, inte åt någon kommande maktlysten mänsklig ledare, utan åt ”en som liknade en människoson” — åt den uppståndne, himmelske Jesus Kristus! — Daniel 7:9, 10, 13.

Vilken kontrast! Hur annorlunda skulle inte detta himmelska rike och dess styre komma att vara jämfört med jordens tidigare, krigiska, mänskliga kungars styre! Daniel sade om denne upphöjde himmelske ”människoson”: ”Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som inte skall tas ifrån honom, och hans rike skall inte förstöras.” (Daniel 7:14) Det skulle bli ett rike där frid och rättfärdighet var rådande. — Jesaja 9:6, 7.

När vi blickar tillbaka på den girighet och på det våld som har utbrett sig under mänskligt styre, hur lyckliga kan vi då inte vara över att veta att det här himmelska riket redan har upprättats och att dess rättfärdiga världsomfattande styre är nära! — Uppenbarelseboken 12:10, 12.

”Ty synen är ännu för den fastställda tiden, och den fortsätter flämtande mot änden, och den kommer inte att ljuga. Även om den skulle dröja, förbli i förväntan på den; ty den kommer ofelbart att gå i uppfyllelse. Den kommer inte att vara sen.” — Habackuk 2:3, NW.

[Fotnot]

[Karta på sidan 23]

(För formaterad text, se publikationen

Utbredningen av Alexanders område

Pella

Sardes

Issos

Damaskus

Tyrus

Jerusalem

Alexandria

Memfis

Tebe

Eufrat

Tigris

Gaugamela

Babylon

Ekbatana

Susan

Persepolis

Alexandria Eskate

Taxila

Indus

[Karta på sidan 25]

(För formaterad text, se publikationen

Alexanders välde efter dess sönderfall

Stora havet

KASSANDROS

Pella

LYSIMAKOS

Lysimacheia

PTOLEMAIOS LAGOS

Alexandria

SELEUKOS NIKATOR

Antiokia

Seleukia

[Bild på sidan 24]

Strandbild nära det nutida Alexandria

[Bildkälla]

Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.