²⁰ Av dessa skäl kunde många judar under det första århundradet utan svårighet förstå läran att Messias’ död skulle göra det möjligt att i Guds ögon få fullständig förlåtelse för synder. De visste att Bibeln talade om människans medfödda ofullkomlighet. (Predikaren 7:20) Behovet av offer för att försona synd var något man dagligen påmindes om; den tanken fanns underförstådd i lagförbundets inramning och själva väsen. De händelser som beskrivs i skildringarna av Jesu liv framställer honom som en fullkomlig människa vars död kunde medföra försoning för mänsklighetens synd.f (Matteus 20:28; Lukas 1:26—38) När de kristna grekiska skrifterna pekade på att de olika offren under Lagen var skuggbilder av detta slutliga och fullständiga offer, fick Lagens hela inramning liksom också andra delar av Bibeln en djupare innebörd.g — Hebréerna 10:1—10.

Dan. kap. 9 Vers 26 fortsätter med att säga att ”efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord [”Messias”, hebreiska: Ma·shị·ach] avskäras”, med andra ord dödas. (Se rutan på sidan 26.)