Mänskligt styre i vågskålen

Del 8: En politisk blandning av järn och lerjord

Nationalism: en känsla av nationell medvetenhet som upphöjer en nation över alla andra och sätter främjandet av dess kultur och intressen före andras; ett begrepp som började bli påtagligt vid slutet av 1700-talet men som har nått sin höjdpunkt under 1900-talet.

MÄNSKLIGA regeringar stapplar hjälplöst från kris till kris och misslyckas i att ge stadga åt det mänskliga samhället. Enligt Zbigniew Brzezinski, nationell säkerhetsrådgivare åt den tidigare amerikanske presidenten Jimmy Carter, kommer situationen inte att förändras inom den närmaste framtiden.

Brzezinski intervjuades tillsammans med andra ledande män i världen av journalisten Georgie Anne Geyer när hon förberedde en artikel som publicerades 1985 under rubriken ”Vår sönderfallande värld”. I den citerade hon följande ord av Brzezinski: ”De faktorer som åstadkommer internationell instabilitet håller på att få det historiska övertaget över de krafter som arbetar för mer organiserat samarbete. Den oundvikliga slutsatsen av varje objektiv analys av den globala utvecklingen är att social oro, politiska oroligheter, ekonomiska kriser och internationella motsättningar sannolikt kommer att bli mer utbredda under återstoden av det här århundradet.”

En i sanning dyster förutsägelse, men inte förvånande för dem som studerar bibeln. Den här situationen förutsades för länge sedan. När? Var?

Oroad av en dröm

Nebukadnessar, kung i Babylon från 624 till 582 f.v.t., var oroad av en dröm. I den hade han sett en oerhört stor bildstod med huvud av guld, bröst och armar av silver, buk och höfter av koppar, ben av järn och fötter och tår av järn blandat med lera. Guds profet Daniel förklarade för Nebukadnessar vad bildstoden betydde: ”Du, o kung, ... du är det gyllene huvudet. Men efter dig skall uppstå ett annat rike, ringare än ditt, och därefter ännu ett tredje rike, ett som är av koppar, och det skall råda över hela jorden.” Bildstoden hade tydligen med mänskligt styre att göra. — Daniel 2:37—39.

Före Daniels tid hade både Egypten och Assyrien förtryckt israeliterna, det folk som bibelns författare hade utvalt. (2 Moseboken 19:5) Det gjorde dem i bibliska sammanhang till världsvälden, ja, till de första i en serie av sju som bibeln talar om. (Uppenbarelseboken 17:10) Sedan, på Daniels tid, intog Babylon Jerusalem och tvingade israeliterna i landsflykt. Babylon blev på så sätt det tredje av dessa världsvälden och kallas lämpligen i detta fall ”det gyllene huvudet”. Bibeln och profanhistorien identifierar de världsvälden som skulle komma som Medo-Persien, Grekland, Rom och slutligen det anglo-amerikanska världsväldet.a

Dessa nationer klassas av bibeln som världsvälden därför att de hade att göra med Guds folk och motstod det gudsstyre som dessa Guds tjänare förespråkade. Den bildstod som Nebukadnessar fick se är på så sätt en bra bild av hur mänskligt styre skulle fortsätta att utövas i opposition mot Guds suveränitet, även sedan hans rike hade nått sitt slut. Den parad av världsvälden som de olika delarna av bildstoden förebildade började med huvudet och fortsatte sedan neråt. Det är därför logiskt att fötterna och tårna symboliserar de slutliga yttringarna av mänskligt styre som skulle existera under ”ändens tid”, som Daniel kallade den. Vad kan vi då förvänta? — Daniel 2:41, 42; 12:4.

Tio tår

Guds tjänare är inte längre begränsade till en enda nation eller en enda plats så att de kan förtryckas av ett enda världsvälde. (Apostlagärningarna 1:8; 10:34, 35) Som medlemmar av alla nationer, undersåtar under varje slag av mänskligt styre, förkunnar de nitiskt att ändens tid har börjat och att mänskligt styre har haft sin tid — och snart skall ersättas av gudomligt styre.b Det rättframma budskap de förkunnar går på så sätt emot alla existerande politiska makter. Passande nog betecknar talet ”tio” när det används i bibeln fullständighet när det gäller jordiska angelägenheter. Det är därför logiskt att bildstodens tio tår representerar politiskt mänskligt styre i dess helhet, enat i motstånd mot Guds suveränitet under ändens tid.

Hur var den politiska situationen vid början av den här förutsagda tidsperioden? År 1800 kontrollerade europeiska nationer 35 procent av jordens yta, men år 1914 hade andelen växt till mer än 84 procent! I The Collins Atlas of World History framhålls det att ”strax före kriget 1914 såg det ut som om uppdelningen av världen mellan ett antal stormakter nästan var fullständig”. Hugh Brogan, som föreläser i historia vid University of Essex i England, säger faktiskt att det föreföll som om ”hela världen inom kort skulle styras av ett halvdussin makter”.

Att tio tår skulle användas för att symbolisera det totala antalet regeringar som i själva verket inte uppgick till mer än bara ”ett halvdussin makter” förefaller dock knappast rimligt. För att de tio tårna, i uppfyllelse av profetian, skulle få verklig betydelse måste därför den politiska situation som rådde 1914 förändras.

I början av 1900-talet härskade det brittiska imperiet, det största som världen hade skådat, över var fjärde människa på jorden. Andra europeiska imperier härskade över ytterligare miljontals människor. Men första världskriget resulterade i en triumf för nationalismen. Paul Kennedy, professor i historia vid Yale University i USA, förklarar: ”Den mest slående förändringen i Europa, mätt i territorial-juridiska termer, var att det framträdde en mängd nationalstater — Polen, Tjeckoslovakien, Österrike, Ungern, Jugoslavien, Finland, Estland, Lettland och Litauen — i stället för länder som tidigare var del av de habsburgska, romanovska och hohenzollerska imperierna.”

Efter andra världskriget fick den här processen ökad fart. Nationalismen exploderade med full kraft. I synnerhet efter mitten av 1950-talet var utvecklingen omöjlig att vända. Fem hundra år av europeisk expansion slutade i spillrorna av sönderfallna kolonialvälden. Antalet nationer i Afrika, Asien och Mellanöstern växte dramatiskt.

I The New Encyclopædia Britannica sägs det att denna ”utveckling stod i motsats till de begrepp som hade dominerat det politiska tänkandet under de gångna 2.000 åren”. Medan ”människan hittills i allmänhet hade betonat det generella och det universella och betraktat enhet som det önskvärda målet”, betonade nationalismen nu de nationella skillnaderna. I stället för att ena tenderade den att splittra.

Järn och lerjord

Lägg märke till att bibeln säger att fötterna och tårna på bildstoden var ”delvis av järn och delvis av lera” och vidare att ”det skall vara ett söndrat rike, ... delvis starkt och delvis svagt ... , men att delarna likväl inte skall hålla ihop med varandra”. (Daniel 2:33, 41—43) Detta att de inte skall hålla ihop som en enhet blev uppenbart allteftersom avkoloniseringen skred framåt, allteftersom nationalismen frodades och allteftersom utvecklingsländerna växte till sig. Jorden höll snabbt på att bli politiskt fragmenterad.   

Likt den instabila blandningen av järn och lera i fötterna och tårna på bildstoden har en del regeringar varit järnlika — auktoritära eller tyranniska — och andra har varit lerlika — mer smidiga eller demokratiska. Förståeligt nog har de inte kunnat hålla sams i en världsomfattande enhet. Detta framhålls i den tyska boken Unsere Welt — Gestern, Heute, Morgen; 1800-2000 (Vår värld — i går, i dag, i morgon; 1800—2000), där det sägs: ”På 1800-talet hade demokratisk frihet kommit att bli förhärskande i nästan alla civiliserade länder, och vid första världskrigets slut tycktes frihetens sak ha kommit nära sin slutseger. ... I och med revolutionen i Ryssland 1917 steg diktaturerna till ytan igen. Sedan dess har 1900-talet kännetecknats av samexistens och konfrontationer mellan diktatur och demokrati.” — Kursiverat av oss.

Folkets makt

Lägg också märke till att under den tid då de tio tårna styr skulle vanligt folk, ”människosäd”, bli mer och mer inbegripet i styret. Stöder historiska fakta den förutsägelsen? — Daniel 2:43.

Demokrati, folkstyre, var oerhört populärt direkt efter första världskriget, även om demokratiska regimer i olika delar av världen under 1920- och 1930-talen ersattes av diktaturer. Efter andra världskriget frambringade avkoloniseringen åter ett antal nya demokratier. Senare, under 1960- och 1970-talen, valde många tidigare kolonier ett mera auktoritärt styre.

Under 1900-talet har utvecklingen ändå gått i riktning mot att ersätta monarkier och autokratiskt styre med demokratier, folkstyre. ”Folkets år” kallade tidskriften Time förra årets politiska omvälvningar i Östeuropa. Och när Berlinmuren slutligen föll, basunerade den tyska tidskriften Der Spiegel ut på sin framsida orden ”Das Volk siegt” — Folket segrar!

Mycket prat, lite handling

I alla de östeuropeiska länder där folkets makt har framtvingat politiska reformer har kravet lytt på fria val i vilka flera politiska partier ställer upp. Politiska partier uppstod i sin nuvarande form i Europa och Nordamerika under 1800-talet. Sedan mitten av 1900-talet har de spritts utöver världen. I dag är de större, starkare och bättre organiserade än någonsin. Genom dem, såväl som genom fackföreningar, påtryckningsgrupper, miljögrupper och otaliga andra medborgargrupper och grupper för särskilda intressen, talar nu folkets makt oftare och högljuddare än någonsin.

Allteftersom antalet människor inbegripna i den politiska processen ökar, ökar också svårigheterna i att uppnå politisk enhet. Bland en mängd motstridiga åsikter och intressen blir resultatet ofta minoritetsregeringar, handlingsförlamade regeringar som kännetecknas av mycket prat men lite handling.

Hela den globala politiska blandningen sedan år 1914 har varit svag som järn blandat med lerjord. Den tid är förgången då människor sökte Guds vägledning i regeringsfrågor. ”Människorna i västvärlden har på så sätt tvingats förlita sig helt och hållet på sig själva, och de finner att de brister”, är slutsatsen i The Columbia History of the World.

Plats för optimism?

”Varför skulle alla dessa olika men besläktade skeenden sammanstråla under andra hälften av 1900-talet? Varför har dessa hot om världsomfattande undergång uppstått i just den tid då människan har åstadkommit fler vetenskapliga genombrott och nått längre i kunskap än under hela sin tidigare historia?” De här frågorna som journalisten Geyer ställer är tankeväckande. Men vet någon svaren?

För nästan tio år sedan sades det optimistiskt i The World Book Encyclopedia: ”Vi har troligen större möjligheter att lösa vår tids problem än någon tidigare generation.” Men finns det nu, ett årtionde senare, i början av 1990-talet, fortfarande rum för optimism? ”Ja”, kanske du säger och pekar på det kalla krigets slut, på det ökade samarbetet mellan Öst och Väst och på de påtagliga framsteg som görs i nedrustningen i världen.

Bibeln förutsade att det skulle bli så. Den visar att under den tid då det sjunde världsväldet i bibelns historia härskar skulle ett samtida åttonde välde upprättas för det särskilda syftet att ena nationerna. (Uppenbarelseboken 17:11) Men skulle det lyckas? Del 9 av serien ”Mänskligt styre i vågskålen” kommer att besvara den frågan.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 18]

”Varje rike som är söndrat mot sig självt blir ödelagt.” — Matteus 12:25

[Infälld text på sidan 18]

”Nationerna kom att brusa vilt, kungarikena vacklade.” — Psalm 46:7, NW