Må ”Guds frid” skydda ditt hjärta

”Må Jehova lyfta sitt ansikte mot dig och tilldela dig frid.” — 4 MOSEBOKEN 6:26, NW.

1. Vad visar det som Paulus skrev till Timoteus kort före sin död?

TROTS att aposteln Paulus år 65 v.t. var fånge i Rom och snart skulle dö en våldsam död för en romersk bödels hand, kände han frid. Detta framgår av det som han skrev till sin yngre vän Timoteus: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullföljt loppet, jag har hållit mig till tron. Från denna stund är rättfärdighetens krona lagd i förvar åt mig, vilken Herren, den rättfärdige domaren, skall ge mig som belöning på den dagen.” — 2 Timoteus 4:7, 8.

2. Vad skyddade Paulus’ hjärta under hans händelserika liv och ända fram till hans död?

² Hur kunde Paulus vara så lugn inför döden? Jo, därför att ”Guds frid, som övergår allt förstånd”, skyddade hans hjärta. (Filipperna 4:7) Samma frid hade skyddat honom under alla de händelserika åren efter hans omvändelse till kristendomen. Den hade uppehållit honom under pöbelupplopp, fångenskap, gisselslag och stening, och den hade styrkt honom när han hade kämpat mot avfällighet och inflytande från judaismen. Den hade också hjälpt honom att kämpa mot osynliga demonmakter. Det är uppenbart att den styrkte honom ända till slutet. — 2 Korintierna 10:4, 5; 11:21—27; Efesierna 6:11, 12.

3. Vilka frågor väcks om Guds frid?

³ Paulus fann verkligen att denna frid var en mäktig kraft! Kan vi i våra dagar få erfara vad den är? Kommer den att bidra till att skydda våra hjärtan och styrka oss, när vi nu under dessa ”kritiska tider”, som är så ”svåra att komma till rätta med”, kämpar ”trons goda kamp”? — 1 Timoteus 6:12; 2 Timoteus 3:1.

Hur friden med Gud gick förlorad

4. Nämn några av de olika betydelserna av orden ”fred” och ”frid” i bibeln.

⁴ I bibeln har orden ”frid” och ”fred” många skiftande betydelser. Här följer några, så som de finns uppräknade i The New International Dictionary of New Testament Theology: ”I hela GT [Gamla testamentet] täcker ordet [sha·lóhm] (fred, frid) välbefinnande i ordets vidaste bemärkelse (Dom. 19:20); välstånd och välgång (Ps. 73:3) också med avseende på de gudlösa; fysisk hälsa (Jes. 57:18[, 19]; Ps. 38:4); förnöjsamhet ... (1 Mos. 15:15 osv.); goda relationer mellan nationer och människor (... Dom. 4:17; 1 Krön. 12:17, 18); räddning (... Jer. 29:11; jfr Jer. 14:13).” Det viktigaste är dock fridfulla relationer till Jehova utan vilka all annan fred eller frid i bästa fall endast är tillfällig eller begränsad. — 2 Korintierna 13:11.

5. Hur stördes friden i Guds skapelse från början?

⁵ Från början levde hela skapelsen i fullständig frid med Jehova. Gud förklarade på goda grunder att alla hans skaparverk var mycket goda. Ja, himmelens änglar höjde glädjerop när de fick se dem. (1 Moseboken 1:31; Job 38:4—7) Men olyckligtvis upphörde denna universella frid. Den fördärvades när den andeskapelse som nu är känd som Satan lockade den senaste av Guds förnuftsbegåvade skapelser, nämligen Eva, bort från lydnad för Gud. Evas man, Adam, följde henne, och med dessa tre rebeller på fri fot blev det oenighet i universum. — 1 Moseboken 3:1—6.

6. Vad blev följden av att mänskligheten förlorade sin frid med Gud?

⁶ Det var en katastrof för Adam och Eva att förlora sin frid med Gud, och deras kroppar började nu långsamt försämras, tills de slutligen dog. I stället för att åtnjuta frid i paradiset måste Adam nu kämpa med den oberedda jorden utanför Eden för att kunna föda sin växande familj. Och i stället för att förnöjsamt få sätta fullkomliga människor till världen frambringade Eva med smärta och lidande ofullkomliga avkomlingar. Att människan förlorade sin frid med Gud ledde till avundsjuka och våld. Kain dödade sin bror Abel, och vid tiden för floden var hela jorden uppfylld av våld. (1 Moseboken 3:7—4:16; 5:5; 6:11, 12) Våra första föräldrar gick verkligen inte ner i graven tillfredsställda och ”i frid”, när de dog, som Abraham kunde göra många hundra år senare. — 1 Moseboken 15:15.

7. a) Vilken profetia uttalade Gud, som pekade fram emot återställandet av fullständig frid? b) Hur inflytelserik blev Guds fiende Satan?

⁷ Det första omnämnandet av fiendskap i bibeln finner vi efter det att Adam och Eva hade förlorat sin frid. Gud talade då till Satan och sade: ”Jag kommer att sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han kommer att krossa huvudet på dig, och du kommer att krossa hälen på honom.” (1 Moseboken 3:15, NW) Allteftersom tiden gick växte Satans inflytande ända därhän att aposteln Johannes kunde skriva: ”Vi vet att vi härstammar från Gud, men hela världen befinner sig i den ondes våld.” (1 Johannes 5:19) En värld under Satan har verkligen inte frid med Gud. Lärjungen Jakob ger därför de kristna en passande varning: ”Vet ni inte att vänskapen med världen är fiendskap med Gud?” — Jakob 4:4.

I frid i en fientlig värld

8, 9. Hur kunde människor få frid med Gud efter det att Adam hade syndat?

⁸ När Gud först nämnde ordet ”fiendskap” i Eden, förutsade han också hur skapelsen skulle komma att återfå fullständig frid. Guds kvinnas utlovade säd skulle krossa huvudet på den ursprunglige fridstöraren. Ända sedan Edens dagar har de som utövat tro på det löftet åtnjutit fredliga relationer till Gud. För Abraham utvecklades detta till vänskap. — 2 Krönikeboken 20:7; Jakob 2:23.

⁹ På Mose tid bildade Jehova en nation av barnen till Abrahams sonson Israel. Han erbjöd denna nation sin frid, som vi kan se av den välsignelse som Aron, översteprästen, uttalade över dem: ”Må Jehova välsigna dig och bevara dig. Må Jehova låta sitt ansikte lysa mot dig, och må han visa dig ynnest. Må Jehova lyfta sitt ansikte mot dig och tilldela dig frid.” (4 Moseboken 6:24—26, NW) Jehovas frid skulle skänka rika belöningar, men det var vissa villkor förbundna med att få den friden.

10, 11. Vad var villkoret för frid med Gud för israeliterna, och vad skulle bli följden av den?

¹⁰ Så här sade Jehova till nationen: ”Om ni fortsätter att vandra efter mina stadgar och att hålla mina bud och ni verkligen fullgör dem, så kommer jag sannerligen att ge era regnskurar vid deras rätta tid, och landet kommer helt visst att ge sin avkastning, och fältets träd kommer att ge sin frukt. Och jag skall ge fred i landet, och ni kommer helt visst att lägga er ner, utan att någon får er att skälva; och jag skall få det skadegörande vilda djuret att försvinna ur landet, och ett svärd kommer inte att gå fram genom ert land. Och jag kommer helt visst att vandra mitt ibland er och visa mig vara er Gud, och ni för er del kommer att visa er vara mitt folk.” (3 Moseboken 26:3, 4, 6, 12, NW) Israel skulle få åtnjuta fred och frid genom att det fick skydd mot sina fiender, materiellt överflöd och ett nära förhållande till Jehova. Men för att få detta måste de hålla sig till Jehovas lag. — Psalm 119:165.

¹¹ Under hela den israelitiska nationens historia åtnjöt de israeliter som troget försökte hålla Jehovas stadgar frid med honom, och detta skänkte dem ofta många andra välsignelser. Under de första åren av kung Salomos regering skänkte frid med Gud israeliterna materiellt välstånd och även vila från krig med deras grannar. Så här beskriver bibeln den tiden: ”Juda och Israel var i trygghet, var och en under sitt vinträd och sitt fikonträd, från Dan ända till Beer-Seba, så länge Salomo levde.” (1 Kungaboken 4:25) Också när det bröt ut fientligheter med grannländer hade trogna israeliter fortfarande den frid som verkligen betyder något, nämligen frid med Gud. Kung David, en känd krigare, kunde följaktligen skriva: ”I frid skall jag både lägga mig och sova, för du, endast du, o Jehova, låter mig bo i trygghet.” — Psalm 4:9, NW.

En bättre grundval för frid

12. Hur förkastade Israel till slut frid med Gud?

¹² Den säd som skulle återställa fullständig frid kom slutligen i Jesu person, och vid hans födelse sjöng änglarna: ”Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor av godvilja.” (Lukas 2:14) Jesus framträdde i Israel, men trots att nationen var under Guds förbund, förkastade den som helhet Jesus och överlämnade honom till romarna för att bli dödad. Kort före sin död grät Jesus över Jerusalem och sade: ”Om du, också du, i denna dag hade urskilt de ting som har med frid att göra — men nu har de varit dolda för dina ögon.” (Lukas 19:42; Johannes 1:11) På grund av att israeliterna förkastade Jesus förlorade de fullständigt sin frid med Gud.

13. Vilken ny väg införde Jehova för att finna frid med honom?

¹³ Men Guds uppsåt blev inte omintetgjort. Jesus uppväcktes från de döda, och han frambar värdet av sitt fullkomliga liv till Jehova som en lösen för människor med rätt hjärta. (Hebréerna 9:11—14) Jesu offer blev en ny och bättre väg för människor — både för israeliter och för icke-israeliter — att finna frid med Gud. Så här skriver Paulus i sitt brev till de kristna i Rom: ”När vi var fiender, blev [vi] försonade med Gud genom hans Sons död.” (Romarna 5:10) Under första århundradet blev de som på detta sätt stiftade frid smorda med helig ande för att bli adopterade som Guds söner och medlemmar av en ny andlig nation kallad ”Guds Israel”. — Galaterna 6:16; Johannes 1:12, 13; 2 Korintierna 1:21, 22; 1 Petrus 2:9.

14, 15. Beskriv Guds frid, och förklara hur den skyddar de kristna när de utsätts för Satans fientligheter.

¹⁴ Dessa nya andliga israeliter skulle bli utsatta för fientligheter från Satan och hans värld. (Johannes 17:14) Men de skulle äga ”frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Herre”. (2 Timoteus 1:2) Så här sade Jesus till dem: ”Jag har sagt er detta för att ni genom mig må ha frid. I världen har ni nu vedermöda, men fatta mod! Jag har segrat över världen.” — Johannes 16:33.

¹⁵ Det var denna frid som hjälpte Paulus och hans medkristna att hålla ut, trots alla de svårigheter de mötte. Den återspeglar ett lugnt och harmoniskt förhållande till Gud, som gjorts möjligt genom Jesu offer. När en person blir medveten om att Jehova bryr sig om honom, skänker detta honom en rofylld sinnesfrid. Ett barn som har krupit upp i sin kärleksfulle fars famn har en liknande känsla av frid, en orubblig visshet om att någon som bryr sig om det vakar över det. Paulus uppmuntrade filipperna med orden: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era tankeförmågor med hjälp av Kristus Jesus.” — Filipperna 4:6, 7.

16. Hur påverkades de första kristnas förhållande till varandra av deras frid med Gud?

¹⁶ Att människan förlorade sin frid med Gud ledde bland annat till hat och oenighet. Men för de kristna under det första århundradet ledde detta att de fann frid med Gud till raka motsatsen, nämligen frid och endräkt bland dem själva, det som Paulus kallar för ”fridens sammanhållande band”. (Efesierna 4:3) De hade ”samstämmiga tankar” och levde ”i frid”, och ”kärlekens och fridens Gud” var med dem. Dessutom predikade de ”de goda nyheterna om frid”, vilka i själva verket var de goda nyheterna om frälsning för fridens vänner, de som gav gensvar till de goda nyheterna. — 2 Korintierna 13:11; Apostlagärningarna 10:36; Lukas 10:5, 6.

Ett fridsförbund

17. Vad har Gud slutit med sitt folk i våra dagar?

¹⁷ Kan man finna sådan frid i våra dagar? Ja, det kan man. Sedan Guds rike under den förhärligade Jesus Kristus upprättades år 1914, har Jehova församlat de återstående av Guds Israel ut ur denna värld och slutit ett fridsförbund med dem. Därigenom har han uppfyllt det löfte han gav genom profeten Hesekiel: ”Jag skall med dem sluta ett fridsförbund; ett till obestämd tid bestående förbund kommer det att bli med dem. Och jag skall ge dem en plats och föröka dem och ställa min helgedom mitt ibland dem till obestämd tid.” (Hesekiel 37:26, NW) Jehova har slutit detta förbund med smorda kristna, vilka i likhet med sina bröder under första århundradet utövar tro på Jesu offer. Renade från andlig besmittelse har de överlämnat sig åt sin himmelske Fader, och de bemödar sig om att följa hans befallningar, och det mest påfallande sättet varpå de gör detta är genom att gå i spetsen för det världsomfattande predikandet av de goda nyheterna om Guds upprättade rike. — Matteus 24:14.

18. Vilket gensvar har somliga bland nationerna gett, när de har insett att Guds namn är över Guds Israel?

¹⁸ Profetian fortsätter: ”Och min tältboning kommer verkligen att visa sig vara över dem, och jag kommer sannerligen att bli deras Gud, och de själva kommer att bli mitt folk. Och nationerna kommer att bli tvungna att inse att jag, Jehova, helgar Israel.” (Hesekiel 37:27, 28, NW) I överensstämmelse med detta har hundratusentals, ja, miljontals människor ur ”nationerna” insett att Jehovas namn är över Guds Israel. (Sakarja 8:23, NW) De har församlats ur alla nationer för att tjäna Jehova tillsammans med den andliga nationen, och de utgör den ”stora skara” som Uppenbarelseboken profeterar om. Eftersom de ”har tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod”, kommer de att få överleva den stora vedermödan in i en fridfull ny värld. — Uppenbarelseboken 7:9, 14.

19. Vilken frid äger Guds folk i våra dagar?

¹⁹ Tillsammans åtnjuter Guds Israel och den stora skaran en andlig frid, som kan jämföras med den frid som Israel åtnjöt under kung Salomos tid. Mika profeterade följande angående dem: ”De måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. De kommer inte att lyfta svärd, nation mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig. Och de kommer verkligen att sitta, var och en under sin vinstock och under sitt fikonträd, och det kommer inte att finnas någon som får dem att bäva.” (Mika 4:3, 4, NW; Jesaja 2:2—4) I överensstämmelse med detta har de vänt ryggen åt krig och stridigheter och symboliskt talat smitt sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Oberoende av nationalitet, språk, ras eller social bakgrund åtnjuter de därför ett fridfullt broderskap i hela sitt internationella samhälle. Och de gläder sig i förvissningen om att de har Jehovas beskyddande omvårdnad. Ingen ”får dem att bäva”. Jehova själv har helt visst gett ”verklig styrka åt sitt folk”. Och Jehova själv har välsignat ”sitt folk med frid”. — Psalm 29:11, NW.

20, 21. a) Varför måste vi arbeta på att bevara vår frid med Gud? b) Vad kan vi säga om Satans ansträngningar att fördärva Guds folks frid?

²⁰ Men precis som under första århundradet v.t. har Guds tjänares frid väckt Satans fientlighet. Sedan Satan kastades ut ur himmelen efter Guds rikes upprättande år 1914, har han fört krig ”mot de kvarvarande av hennes [kvinnans] säd”. (Uppenbarelseboken 12:17) Paulus varnade redan på sin tid: ”Vi har en kamp, inte mot blod och kött, utan mot ... de onda andemakterna i det himmelska.” (Efesierna 6:12) Den varningen är verkligen aktuell nu, när Satan har sin verksamhet begränsad till jordens närhet.

²¹ I sitt försök att fördärva Guds folks frid har Satan använt varje metod som stått till hans förfogande, men han har misslyckats. År 1919 fanns det inte ens 10.000 som strävade efter att troget tjäna Gud, men nu finns det över fyra miljoner, vilka genom sin tro segrar över världen. (1 Johannes 5:4) Medan de uthärdar fientligheten från Satan och hans värld, äger de frid med Gud och med varandra. Men med tanke på denna fientlighet, vår egen ofullkomlighet och att vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”, måste vi arbeta flitigt för att bevara vår frid. (2 Timoteus 3:1) I följande artikel skall vi se vad detta innebär.

Kan du förklara?

◻ Varför förlorade människan ursprungligen sin frid med Gud?

◻ Vad var villkoret för frid med Gud för israeliterna?

◻ På vad grundar sig frid med Gud i våra dagar?

◻ Vad är ”Guds frid”, som skyddar våra hjärtan?

◻ Vilka ytterligare välsignelser kan vi få, om vi äger frid med Gud?