Lärdomar från Skrifterna: Obadja, vers 1—21
Gudomliga varningar som påverkar dig
”DEN som rör vid er rör vid min ögonsten.” (Sakarja 2:8, NW) Dessa olycksbådande ord står som ett varningsbudskap till alla: Jehova lägger märke till hur nationer behandlar hans folk. Men vad händer då med den nation som trotsar en sådan gudomlig varning och på ett fördärvligt sätt rör vid Guds folk? Den kortaste boken i de hebreiska skrifterna, Obadja, ger svar på detta.
Olycka för Edom
Ingen undgår Jehovas dom. Obadjas profetia, som uttalades omkring år 607 f.v.t., förutsade att edoméerna skulle drivas ut ur sitt land, trots deras till synes säkra ställning högt uppe ”ibland stjärnorna”. Och även om bibelskribentens eget liv inte avslöjas, så levde han upp till innebörden av sitt namn: ”Jehovas tjänare”. Hur då? Genom att förkunna en förödande dom. När Edom faller, kommer det att bli fullständigt plundrat av vänner som står i förbundsförhållande till det. Inte ens dess ”visa” eller ”hjältar” kommer att överleva. — Vers 1—9.
Gud bringar olycka över dem som gjort sig skyldiga till våld mot hans folk. Vad är orsaken till edoméernas olycka? Upprepade våldshandlingar mot deras bröder, Jakobs söner. Som avkomlingar av Esau var edoméerna besläktade med israeliterna. Men ändå anklagas de för att ha plundrat sin släkt och för att ha visat skadeglädje över Jerusalems fall, och kulmen är nådd när de utlämnar till fienden sådana som undkommit. Edom har således beseglat sin dom. — Vers 10—16.
Jakobs hus återställs
Jehovas löften är alltid tillförlitliga. På Obadjas tid garanterade Jehova att hans folk åter skulle få besitta sitt land och mer därtill. Israel skulle inte längre vara splittrat. Jakobs hus, tvåstammarsriket Juda, skulle återigen förenas med Josefs hus, det norra tiostammarsriket, i att förtära Edom som eld äter upp strå eller stubb och i att ockupera Edoms område. Obadja slutar i en uppmuntrande ton och förklarar att de hemsända israeliterna endräktigt kommer att tillbe sin Gud och vara hans undersåtar. Ja, ”kungamakten” (NW) skall bli Jehovas. — Vers 17—21.
Lärdom för vår tid: Att ignorera varningar ger skadlig frukt. Obadjas skarpa varning till Edom bör således genljuda i öronen på nutida motståndare till Gud: De som strider mot Jehova och mot hans folk kommer att utrotas eller avskäras för evigt.
Lärdomar från Skrifterna: Jona 1:1—4:11
UNDGÅ olycka! Ta emot barmhärtighet! Hur då? Genom att lyssna till lärdomen i en sann berättelse som är mer än 2.800 år gammal, nämligen Jonas bok. Den skrevs av profeten Jona i Galileen omkring år 844 f.v.t., och den är fylld med andlig insikt.
Jona tar till flykten
Vi bör förtrösta på att Jehova skall uppehålla oss i hans tjänst. Men Jona flyr från ett gudagivet uppdrag i stället för att förlita sig på att Jehova skall uppehålla honom. Det är sant att det inte var någon lätt uppgift Jona fick, när han skulle varna det skamlöst onda Nineve för en olycka från Gud. Men han ger sig av åt motsatta hållet och avseglar till Tarsis, det nuvarande Spanien. På vägen dit blir det en så våldsam storm att det verkar omöjligt för skeppet och besättningen att klara sig. Jona bekänner, sjömännen kastar honom överbord, och havet blir lugnt. En stor fisk slukar profeten. — 1:1—2:1.
Guds tjänare kan vara övertygade om att han kommer att besvara deras böner. Inuti fisken ropar Jona till Jehova om hjälp, tackar Gud i bön för befrielse från en våt grav och lovar att infria det han har lovat. Med tiden kastas han upp, spys ut, på torra land. — 2:2—11.
Jona beger sig till Nineve
Sök aldrig dra dig undan ett uppdrag från Jehova. Den en gång ovillige profeten, som av allt att döma har lärt sig denna läxa, predikar i ”den stora staden”. Jona förkunnar en enkel men tydlig varning: ”Bara fyrtio dagar till, så kommer Nineve att bli omstörtat.” (NW) Händelseutvecklingen tar en mycket ovanlig vändning genom att nineviterna ångrar sig och undgår olycka. — 3:1—10.
Människan kan inte sätta någon gräns för Guds barmhärtighet. Jonas vrede växer därför att Nineve skonas. Genom en växt lär Jehova Jona att han kommer att visa barmhärtighet enligt sitt eget goda behag. — 4:1—11.
Lärdom för vår tid: Man kan avvärja olycka genom att lyssna till Guds profetior! Efterlikna nineviterna. Lyssna ödmjukt till Jesus Kristus, en profet som är större än Jona. — Lukas 11:32.
[Ruta på sidan 30]
GRANSKADE SKRIFTSTÄLLEN
o Obadja Vers 7 (NW) — På bibelns tid var ätandet av ”mat” tillsammans med någon faktiskt ett vänskapsförbund. Så ironiskt! Babylonierna, ”män som var i förbund” med edoméerna, skulle visa sig vara de som förintade dem. Det är sant att babylonierna på Nebukadnessars tid lät Edom få del av bytet från Juda efter Jerusalems ödeläggande, men den senare babyloniske kungen, Nabonid, satte en gång för alla stopp för Edoms kommersiella strävanden och handelssträvanden.
o Vers 10 (NW) — Edom var dömt till att ”avskäras till obestämd tid” på grund av sitt intensiva hat och sin hjärtlösa avsaknad av naturlig tillgivenhet för sin brodernation, ”Juda söner”. (Vers 12, NW) Ett sådant nationellt utplånande innebar att en edomeisk stat med en regering och en befolkning inom ett bestämt geografiskt område skulle försvinna bort från jordens yta. Nu finns det inte några människor som kan identifieras såsom varande av edomeisk nationalitet; de har blivit ”som om de ej hade varit till”. — Vers 16.
[Ruta på sidan 31]
GRANSKADE SKRIFTSTÄLLEN
o Jona 2:1 — På grund av sitt stora huvud och sin stora strupe är kaskelotten eller spermacetivalen i stånd att svälja en människa. Även om valar nu är sällsynta i Medelhavet, gick valfångstfartyg en gång i tiden in i docka i Jafo eller Joppe. En fisk som är känd för att följa fartygen i Medelhavet och äta vad som än slängs överbord är den stora vita hajen. Den är också i stånd att svälja en människa hel. Men i Jonas fall använde Gud ”en stor fisk”, kanske en skapelse som är okänd för modern vetenskap.
o 2:2, 3 — Jona hade verkligen inte några idealiska förhållanden för att utarbeta en dikt ”i fiskens inre” (NW). Men han skrev senare ner sin erfarenhet. Från djupet av hans hjärta kom ord som upprepade orden i de psalmer som uttryckte hans känslor. — Jämför 2:3 med Psalm 120:1 och 130:1; 2:6 med Psalm 69:2.
o 3:3 Nineves storlek är inte överdriven. Även om murarna som omgav staden endast var 13 kilometer i omkrets, så inbegrep stadens namn tydligen förorterna, som kan ha omfattat en sträcka på omkring 42 kilometer.
o 3:10 — Det hebreiska ord som översatts med ”ångrade” eller ”kände ånger” (NW) betyder att ”ändra sitt sinne med avseende på förfluten [eller avsedd] handling”. Jehova kan således känna ånger eller ändra sitt sinne när det gäller att straffa syndande människor, när de verkligen ångrar sig.