Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Markusevangeliet
MARKUS evangelium är det kortaste av de fyra evangelierna och skrevs av Johannes Markus omkring 30 år efter Jesu Kristi död och uppståndelse. Det är en fartfylld skildring som täcker in många av de händelser som utspelade sig under Jesu tre och ett halvt år långa tjänst.
Markus evangelium skrevs uppenbarligen för icke-judar, och särskilt för romare. Det framhåller därför att Jesus var Guds Son, att han utförde underverk och att han genomförde en energisk predikokampanj. Tyngdpunkten ligger på vad Jesus gjorde snarare än på vad han lärde. När vi läser Markusevangeliet stärks vår tro på Messias, och vi blir motiverade att ivrigt förkunna Guds budskap i den kristna tjänsten. (Hebr. 4:12)
JESU OMFATTANDE TJÄNST I GALILEEN
Markus behöver bara 14 verser för att redogöra för både Johannes döparens tjänst och Jesu 40 dagar i vildmarken, och därefter börjar en spännande skildring av Jesu tjänst i Galileen. Uttryck som ”omedelbart” och ”genast” används ofta och ger en känsla av fart och fläkt. (Mark. 1:10, 12, 18)
På mindre än tre år genomför Jesus tre predikokampanjer i Galileen. Markus skildring är till största delen skriven i kronologisk ordning. Han utelämnar bergspredikan och även många av Jesu längre tal.
Svar på bibliska frågor:
1:15 – Vad var den ”fastställda tid” som var fullbordad? Jesus syftade på att den fastställda tiden hade kommit för honom att börja sin förkunnartjänst. Guds kungarike hade kommit nära genom att Jesus var på plats som den utsedde kungen. Människor med rätt hjärteinställning hade nu möjlighet att reagera positivt på hans förkunnande och vidta åtgärder för att få Guds godkännande.
1:44; 3:12; 7:36 – Varför ville inte Jesus att man skulle berätta om hans underverk? Han ville inte att människor skulle dra slutsatser grundade på sensationella och kanske förvrängda historier. Han ville att de själva skulle undersöka om han var Messias och fatta ett personligt beslut grundat på de säkra bevis som fanns. (Jes. 42:1–4; Matt. 8:4; 9:30; 12:15–21; 16:20; Luk. 5:14) Men Jesus gjorde ett undantag när det gällde den tidigare demonbesatte mannen i gerasenernas land. Jesus sade till honom att gå hem och berätta vad som hade hänt för sina släktingar. Jesus hade blivit uppmanad att lämna området, så han skulle själv inte ha mycket eller ens någon kontakt med människorna där. Men om den här mannen som Jesus hade hjälpt bodde där i området kunde han vittna om vad som hade hänt, och det kunde förhindra att negativa rykten kom i omlopp på grund av de förlorade svinen. (Mark. 5:1–20; Luk. 8:26–39)
2:28 – Varför kallas Jesus ”sabbatens Herre”? ”Lagen har en skugga av de goda ting som skall komma”, skrev aposteln Paulus. (Hebr. 10:1) Enligt lagen inföll sabbaten efter sex dagar av arbete, och Jesus botade många på den dagen. Detta förebildade den fridfulla vila och de andra välsignelser som människor skall få uppleva under Kristi tusenårsregering, när Satans förtryckande styre är över. Därför är kungen i Guds rike också ”sabbatens Herre”. (Matt. 12:8; Luk. 6:5)
3:5; 7:34; 8:12 – Hur kunde Markus veta hur Jesus kände sig i olika situationer? Markus tillhörde inte de 12 apostlarna, och han var inte någon av Jesu närmaste efterföljare. Enligt traditionen kommer många av upplysningarna i evangeliet från aposteln Petrus, som hade ett nära samarbete med Markus. (1 Petr. 5:13)
6:51, 52 – Vad var ”meningen med bröden” som lärjungarna inte förstod? Bara några timmar tidigare hade Jesus mättat 5 000 män förutom kvinnor och barn med bara fem bröd och två fiskar. Av den här händelsen borde lärjungarna ha förstått att ”meningen med bröden” var att Jesus hade fått kraft av Jehova Gud att utföra underverk. (Mark. 6:41–44) Om de hade förstått vilken enorm kraft Jesus hade fått skulle de inte ha blivit så förundrade när han genom ett underverk gick på vattnet.
8:22–26 – Varför återställde Jesus den blinde mannens syn i två steg? Det kan ha varit av omtanke om mannen. Han hade länge varit van vid mörker, och genom att synen kom tillbaka gradvis kunde han få möjlighet att vänja sig vid det skarpa solljuset.
Lärdomar för oss:
2:18; 7:11; 12:18; 13:3. Markus ger extra upplysningar om seder, uttryck, trosuppfattningar och geografiska platser som kan ha varit okända för icke-judiska läsare. Han berättar att fariséerna ”brukade ... fasta”, att korban är ”en gåva tillägnad Gud”, att sadducéerna ”säger att det inte finns någon uppståndelse” och att templet låg ”inom synhåll” från Olivberget. Eftersom Messias släktlinje främst var av intresse för judarna utelämnas den helt och hållet. Därigenom är Markus ett föredöme för oss. Vi bör tänka på vilken bakgrund de som lyssnar har när vi tar del i den kristna tjänsten eller håller tal vid församlingens möten.
3:21. Jesu släktingar var inte troende. Därför förstår han hur det känns för dem som blir motarbetade eller hånade av familjemedlemmar på grund av sin tro.
3:31–35. Vid sitt dop blev Jesus Guds andlige Son, och ”Jerusalem där ovan” var hans moder. (Gal. 4:26) Från och med då betydde hans andliga familj mer för honom än hans köttsliga släktingar. Av det lär vi oss att vi bör låta andliga intressen komma främst i livet. (Matt. 12:46–50; Luk. 8:19–21)
8:32–34. Det är bra om vi snabbt lägger märke till och avvisar missriktad vänlighet. En efterföljare till Kristus måste vara beredd att ”förneka sig själv”, dvs. avstå från själviska önskningar och ambitioner. Han måste vara villig att ”lyfta upp sin tortyrpåle” – att lida, om det visar sig nödvändigt, och bli förödmjukad, förföljd eller rentav dödad för att han är kristen. Och han måste ”ständigt följa” Jesus och rätta sitt liv efter det mönster han gav. Den som vill leva som en lärjunge måste utveckla och bevara samma självuppoffrande anda som Kristus Jesus hade. (Matt. 16:21–25; Luk. 9:22, 23)
9:24. Vi bör inte skämmas för att berätta för andra om vår tro och att be om mera tro. (Luk. 17:5)
DEN SISTA MÅNADEN
Mot slutet av år 32 kommer Jesus till ”Judeens gränsområden och andra sidan Jordan”, och på nytt kommer folkskaror till honom. (Mark. 10:1) När han har förkunnat där ger han sig av mot Jerusalem.
Den 8 nisan är Jesus i Betania. Han ligger till bords och äter en måltid när en kvinna kommer in och häller välluktande olja över hans huvud. Händelserna från Jesu triumfartade intåg i Jerusalem till hans uppståndelse beskrivs i kronologisk ordning.
Svar på bibliska frågor:
10:17, 18 – Varför rättade Jesus en man som kallade honom ”gode lärare”? Genom att inte acceptera den här smickrande titeln gav Jesus äran åt Jehova och visade att den sanne Guden är källan till allt gott. Han riktade också uppmärksamheten på den grundläggande sanningen att alltings Skapare, Jehova Gud, är den ende som har rätt att sätta upp normer för vad som är gott och ont. (Matt. 19:16, 17; Luk. 18:18, 19)
14:25 – Vad menade Jesus när han sade till sina trogna apostlar: ”Jag skall alls inte vidare dricka av vinstockens produkt, förrän den dag då jag dricker den ny i Guds kungarike”? Jesus menade inte att det finns bokstavligt vin i himlen. Eftersom vin ibland används som en symbol för glädje, syftade Jesus på glädjen att få vara tillsammans med sina uppväckta smorda efterföljare i Riket. (Ps. 104:15; Matt. 26:29)
14:51, 52 – Vem var den unge man som ”kom undan naken”? Det är bara Markus som nämner den här händelsen, så det är rimligt att dra slutsatsen att han talar om sig själv.
15:34 – Visade Jesus brist på tro när han yttrade orden: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig”? Nej. Vi vet inte säkert varför Jesus sade så, men det skulle kunna visa att han förstod att Jehova hade lyft bort sitt beskydd från sin Son så att hans ostrafflighet kunde prövas till det yttersta. Det är också möjligt att Jesus sade det här därför att han ville uppfylla det som var förutsagt om honom i Psalm 22:1. (Matt. 27:46)
Lärdomar för oss:
10:6–9. Guds vilja är att man och hustru skall hålla sig till varandra. Gifta par bör därför inte förhastat ansöka om skilsmässa, utan de bör anstränga sig för att tillämpa Bibelns principer och på så sätt lösa de problem som kan uppstå i äktenskapet. (Matt. 19:4–6)
12:41–44. Exemplet med den fattiga änkan lär oss att vi osjälviskt bör understödja den sanna tillbedjan.
[Bild på sidan 29]
Varför sade Jesus till den här mannen att han skulle berätta om allt han hade upplevt för sina släktingar?