JORDBÄVNING

Plötsliga vibrationer eller skakningar i marken orsakade av krafter i jordens inre. Det hebreiska substantivet rạ‛ash betecknar inte bara jordbävningar (1Ku 19:11; Am 1:1), utan också skälvningar orsakade av en här på marsch (Jes 9:5, not), ”rasslet” av stridsvagnar eller kastspjut (Jer 47:3; Job 41:29) och ”stampandet” av hästar (Job 39:24). Det grekiska ordet seismọs (jordbävning) betecknar en skälvning, darrning eller skakning. (Mt 27:54, jfr Mt 27:51; 28:4; Upp 6:13.)

Jordbävningar har inträffat genom hela den bibliska historien, ibland på grund av naturliga geologiska krafter (Sak 14:5) och några gånger som ett direkt ingripande av Gud för att verkställa domar eller för sina tjänares skull. Områdets geologi förklarar den seismiska aktiviteten i Israels historia, en aktivitet som ännu inte upphört.

Tempelområdet i Jerusalem ligger i ett jordbävningsområde. Moskén al-Aqsa (inte Klippmoskén), som ligger på tempelområdet, har flera gånger skadats av jordskalv.

En kraftig jordbävning, av allt att döma i kombination med vulkanisk aktivitet, utgjorde en vördnadsbjudande inramning när lagförbundet ingicks vid Sinai. (2Mo 19:18; Ps 68:8) Jehova medverkade direkt i denna styrkedemonstration, för han talade från berget genom en ängel. (2Mo 19:19; Gal 3:19; Heb 12:18–21)

Vid några tillfällen har skräckinjagande jordbävningar varit vittnesbörd om att Jehova ingripit för att döma dem som överträtt hans lag. (Nah 1:3–6) Jehova avrättade upprorsmakarna Datan, Abiram och Kora och deras hushåll genom en jordbävning. Det sägs att ”jorden öppnade sitt gap och uppslukade dem” och att de ”levande [for] ner i Sheol”. (4Mo 16:27, 32, 33) Elia fick vara med om en jordbävning innan Jehova talade till honom för att få honom att ändra inställning och vända tillbaka och fortsätta sin tjänst. (1Ku 19:11–18) Jehova har också använt jordbävningar för att hjälpa sitt folk, som när Jonatan och hans vapendragare modigt angrep en filisteisk förpost. Jehova styrkte deras tro på honom genom att framkalla en jordbävning som skapade förvirring i filistéernas läger så att filistéerna dödade varandra och led ett stort nederlag. (1Sa 14:6, 10, 12, 15, 16, 20, 23)

Den dag då Jesus dog inträffade det ett skalv omkring klockan tre på eftermiddagen. Det fick klipporna att rämna så att minnesgravarna öppnades och kroppar kastades ut ur dem. Förhänget i helgedomen i Herodes tempel slets itu, uppifrån och ända ner. Redan före detta hade det blivit mörkt över hela landet. Några menar att detta berodde på vulkanisk aktivitet, eftersom vulkaner ofta spyr ut rök och stoft som förmörkar himlen. Men det finns inga säkra belägg för att det förekom någon vulkanisk aktivitet i samband med den här jordbävningen. (Mt 27:45, 51–54; Lu 23:44, 45) En annan jordbävning inträffade samma dag som Jesus uppstod, när en ängel steg ner från himlen och vältrade bort stenen framför hans grav. (Mt 28:1, 2) När aposteln Paulus och hans följeslagare Silas satt i fängelse i Filippi, blev deras böner och lovsånger besvarade genom att det inträffade en stor jordbävning som fick fängelsets dörrar att öppna sig och alla bojor att lösas. Detta ledde till att fångvaktaren och hans hushåll kom till tro på Gud. (Apg 16:25–34)

Jesus förutsade att det skulle inträffa många och stora jordbävningar som en del av tecknet på hans närvaro. (Mt 24:3, 7, 8; Lu 21:11) Sedan 1914 har antalet jordbävningar ökat, vilket har orsakat mycket lidande. Med hjälp av data från National Geophysical Data Center i Boulder i Colorado i USA, kompletterade med uppgifter från ett antal allmänt erkända uppslagsverk, gjordes det 1984 upp en förteckning över enbart sådana jordbävningar som uppmätts till minst 7,5 på Richterskalan eller som resulterat i en förstörelse av egendom till ett värde av minst 42 miljoner kr eller som orsakat minst 100 dödsfall. Det beräknades att det hade inträffat 856 sådana jordbävningar under de 2 000 åren före 1914. Samma förteckning visade att det på bara 69 år efter 1914 hade inträffat 605 sådana jordbävningar. Denna statistik visar att jordbävningar verkligen har orsakat mycket lidande i vår tid.

Bildspråk. I Bibeln används jordbävningar ofta i bildspråk för att skildra att nationer och kungariken skakas och besegras. Det forntida Babylon satte sin lit till falska gudar som Nebo och Marduk, som utgjorde babyloniernas ”himmel”. De förtröstade också på sin starka militärmakt, men Gud sade i ett uttalande riktat mot Babylon: ”Jag [skall] få himlen att darra, och jorden skall gunga och vika från sin plats vid härarnas Jehovas förgrymmelse.” (Jes 13:13) Det måste ha varit en stor chock för babylonierna när deras imperium, som var det tredje världsväldet, föll samman. Det förlorade hela det område det hade härskat över och blev bara en provins i det persiska riket. (Dan 5:30, 31)

David berättar att Jehova stred för honom som genom en jordbävning. (2Sa 22:8; Ps 18:7) Jehova talar om att han skall sätta himlen, jorden, havet och den torra marken i gungning, att han skall sätta alla nationerna i gungning för sitt folks skull, vilket leder till att alla nationernas dyrbara skatter kommer in och fyller hans hus med härlighet. (Hag 2:6, 7)

Aposteln Paulus använder den respektingivande uppvisningen av Jehovas makt vid Sinai för att illustrera hur den kristna församlingen av förstfödda står tillsammans inför Gud och hans Son, medlaren, vid det himmelska Sions berg. Vidare ger han jordbävningen vid Sinai en symbolisk tillämpning, när han uppmanar de kristna att modigt och troget fortsätta sin tjänst i förvissningen om att Guds kungarike och de som håller fast vid det kommer att bestå, medan allt annat i den symboliska himlen och på den symboliska jorden kommer att skakas och gå under. (Heb 12:18–29)

Den största av alla jordbävningar hör ännu framtiden till. Det är en symbolisk jordbävning som beskrivs i samband med den sjunde av de symboliska sju sista plågorna i Uppenbarelseboken. Den ödelägger inte bara två eller tre städer, som några av de största jordbävningarna i historien har gjort, utan ”nationernas städer”. Johannes skildring av katastrofen lyder: ”Det inträffade en stor jordbävning, en sådan som inte hade förekommit sedan människor blev till på jorden, en så omfattande jordbävning, så stor. Och den stora staden [det stora Babylon] rämnade i tre delar, och nationernas städer störtade samman.” (Upp 16:18, 19)