Kristna vittnen för Guds suveränitet
”’Ni [skall] vitt och brett ... förkunna hans dygder’, hans som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” — 1 PETRUS 2:9.
1. Vilket effektivt vittnesbörd om Jehova avgavs under förkristen tid?
UNDER förkristen tid vittnade en lång rad vittnen modigt om att Jehova är den ende sanne Guden. (Hebréerna 11:4—12:1) Starka i tron lydde de oförskräckt Jehovas lagar och vägrade att kompromissa när det gällde tillbedjan. De avgav ett mäktigt vittnesbörd om Jehovas universella suveränitet. — Psalm 18:21—23; 47:1, 2.
2. a) Vem är Jehovas största vittne? b) Vad ersatte Israels nation som Jehovas vittne? Hur vet vi det?
2 Det sista och största förkristna vittnet var Johannes döparen. (Matteus 11:11) Han fick privilegiet att tillkännage den Utvaldes ankomst, och han presenterade Jesus som den utlovade Messias. (Johannes 1:29—34) Jesus är Jehovas största vittne, ”det trogna och sanna vittnet”. (Uppenbarelseboken 3:14) Eftersom det köttsliga Israels nation förkastade Jesus, förkastade Jehova den nationen och förordnade en ny nation, Guds andliga Israel, till att vara hans vittne. (Jesaja 42:8—12; Johannes 1:11, 12; Galaterna 6:16) Petrus citerade en profetia om Israel och visade att den var tillämplig på ”Guds Israel”, den kristna församlingen, när han sade: ”Ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’, hans som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” — 1 Petrus 2:9; 2 Moseboken 19:5, 6; Jesaja 43:21; 60:2.
3. Vad är den förnämsta uppgiften för Guds Israel och den ”stora skaran”?
3 Petrus’ ord visar att den förnämsta uppgiften för Guds Israel är att avge ett offentligt vittnesbörd om Jehovas härlighet. I våra dagar har ”en stor skara” vittnen, som också förhärligar Gud offentligt, förenat sig med denna andliga nation. För att alla skall höra ropar de med hög röst: ”Räddningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Uppenbarelseboken 7:9, 10; Jesaja 60:8—10) Hur kan Guds Israel och dess följeslagare utföra sitt vittnande? Genom sin tro och lydnad.
Falska vittnen
4. Varför var judarna på Jesu tid falska vittnen?
4 Tro och lydnad innebär att leva efter gudaktiga principer. Vikten av detta framgår av det Jesus sade om de judiska religiösa ledarna på hans tid. De hade satt sig ”på Moses stol” som laglärare. De sände även ut missionärer för att omvända icke troende. Och ändå sade Jesus om dem: ”Ni färdas över havet och torra landet för att göra en enda proselyt, och när han blir det, gör ni honom till föremål för Gehenna i dubbelt så hög grad som ni själva.” Dessa religiösa människor var falska vittnen — de var arroganta, skrymtaktiga och kärlekslösa. (Matteus 23:1—12, 15) Vid ett tillfälle sade Jesus till några judar: ”Ni är från er fader Djävulen, och ni är villiga att göra de ting er fader har begär till.” Hur kunde han säga något sådant till medlemmar av Guds utvalda nation? Jo, därför att de inte ville lyssna till det som Jehovas största vittne sade. — Johannes 8:41, 44, 47.
5. Hur vet vi att kristenheten har avgett ett falskt vittnesbörd om Gud?
5 Under de århundraden som gått sedan Jesu tid har hundratals miljoner människor i kristenheten på liknande sätt påstått sig vara Jesu lärjungar. Men eftersom de inte har gjort Guds vilja, vill inte Jesus kännas vid dem. (Matteus 7:21—23; 1 Korinthierna 13:1—3) Kristenheten har sänt ut missionärer, och många av dem har säkert varit uppriktiga. Men de har lärt människor att tillbe en treenig gud, som plågar syndare i ett brinnande helvete, och de flesta av deras proselyter visar inte mycket tecken på att vara kristna. Så till exempel har det afrikanska landet Rwanda varit ett fruktbart fält för romersk-katolska missionärer. Ändå deltog rwandiska katoliker helhjärtat i de etniska strider som nyligen utkämpades i det landet. Frukten på det missionsfältet visar att det inte hade fått ett sant kristet vittnesbörd av kristenheten. — Matteus 7:15—20.
Att leva efter gudaktiga principer
6. Varför spelar ett rätt uppförande en viktig roll i fråga om att avge ett vittnesbörd?
6 Ett orätt uppförande av dem som påstår sig vara kristna drar vanära över ”sanningens väg”. (2 Petrus 2:2) En verklig kristen lever efter gudaktiga principer. Han varken stjäl, ljuger, bedrar eller begår omoraliska handlingar. (Romarna 2:22) Och han mördar inte heller sin medmänniska. Kristna äkta män tar kärleksfullt ledningen i sina familjer, och deras hustrur stöder respektfullt den ledningen. Barnen fostras av sina föräldrar till att som vuxna bli ansvarskännande kristna. (Efesierna 5:21—6:4) Det är sant att vi alla är ofullkomliga och gör misstag. Men en verklig kristen respekterar Bibelns normer och anstränger sig uppriktigt att tillämpa dem. Detta är något som andra lägger märke till, och det utgör ett fint vittnesbörd. Det har hänt att personer som tidigare har motstått sanningen har vunnits för sanningen genom att de har iakttagit en kristens goda uppförande. — 1 Petrus 2:12, 15; 3:1.
7. Varför är det viktigt att de kristna älskar varandra?
7 Jesus visade en viktig sida av ett kristet uppförande, när han sade: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:35) Satans värld kännetecknas av ”orättfärdighet, ondska, habegär, uselhet, ... mord, osämja, svek, vrångsinthet” och av att människor är ”örontasslare, förtalare, Gud-hatare, fräcka, övermodiga, inbilska, uppfinnare av skadliga ting, olydiga mot föräldrar” och ”fulla av avund”. (Romarna 1:29, 30) I en sådan miljö skulle en världsomfattande organisation som kännetecknas av kärlek vara ett kraftfullt bevis på att Guds ande är i verksamhet — ett effektivt vittnesbörd. Jehovas vittnen utgör en sådan organisation. — 1 Petrus 2:17.
Vittnena är personer som studerar Bibeln
8, 9. a) Hur stärktes psalmisten av sitt studium av Guds lag och av sitt mediterande över den? b) Hur kommer bibelstudium och meditation att stärka oss att fortsätta att vittna?
8 För att en kristen skall kunna avge ett fint vittnesbörd måste han känna till och älska Jehovas rättfärdiga principer, och han måste också i sanning hata världens ruttenhet. (Psalm 97:10) Världen för fram sina tankar på ett övertygande sätt, och dess ande kan vara svår att stå emot. (Efesierna 2:1—3; 1 Johannes 2:15, 16) Vad kan hjälpa oss att bevara en rätt sinnesinställning? Ett regelbundet och meningsfullt studium av Bibeln. Den som skrev Psalm 119 upprepade gång på gång sin kärlek till Jehovas lag. Han läste den och mediterade ständigt över den, ja, ”hela dagen”. (Psalm 119:92, 93, 97—105) Därför kunde han skriva: ”Falskheten har jag hatat, och jag fortsätter verkligen att avsky den. Din lag har jag älskat.” Hans djupa kärlek fick honom också att handla. Han säger: ”Sju gånger om dagen har jag lovprisat dig för dina rättfärdiga rättsliga beslut.” — Psalm 119:163, 164.
9 Genom att vi regelbundet studerar Guds ord och mediterar över det kommer vårt hjärta på liknande sätt att få oss att ”lovprisa” Jehova, ja, att vittna om honom ofta, rentav ”sju gånger om dagen”. (Romarna 10:10) I överensstämmelse med detta säger skribenten till den första psalmen att en person som regelbundet mediterar över Jehovas ord sannerligen kommer att ”bli som ett träd, planterat vid vattenströmmar, vilket ger sin egen frukt i rätt tid och vars lövverk inte vissnar, och allt vad han gör kommer att ha framgång”. (Psalm 1:3) Aposteln Paulus visade också kraften i Guds ord, när han skrev: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk.” — 2 Timoteus 3:16, 17.
10. Vad är uppenbart om Jehovas folk i dessa sista dagar?
10 Den snabba ökningen av antalet sanna tillbedjare nu på 1900-talet vittnar om Jehovas välsignelse. Som grupp betraktade har dessa nutida vittnen för Guds suveränitet helt visst uppodlat kärlek till Jehovas lag i sitt hjärta. Likt psalmisten drivs de att lyda hans lag och att troget vittna ”dag och natt” om Jehovas härlighet. — Uppenbarelseboken 7:15.
Jehovas väldiga gärningar
11, 12. Vad blev resultatet av de underverk som Jesus och hans efterföljare utförde?
11 Genom helig ande fick trogna kristna vittnen under det första århundradet förmåga att utföra underverk, något som kraftfullt bevisade att deras vittnesmål var sant. När Johannes döparen var i fängelse, sände han sina lärjungar för att fråga Jesus: ”Är du Den som skall komma, eller skall vi vänta en helt annan?” Jesus svarade inte med att säga ja eller nej, utan han sade i stället: ”Ge er av och berätta för Johannes vad ni hör och ser: Blinda ser på nytt, och ofärdiga går omkring, spetälska blir renade och döva hör, och döda blir uppväckta, och för fattiga förkunnas de goda nyheterna; och lycklig är den som inte i mig finner orsak att snava och falla.” (Matteus 11:3—6) Dessa kraftgärningar tjänade som ett vittnesbörd för Johannes om att Jesus verkligen var ”Den som skall komma”. — Apostlagärningarna 2:22.
12 På liknande sätt botade några av Jesu efterföljare också sjuka och uppväckte till och med döda. (Apostlagärningarna 5:15, 16; 20:9—12) Dessa underverk var som ett vittnesbörd från Gud själv över dem. (Hebréerna 2:4) Sådana gärningar visade också Jehovas allsmäktiga kraft. ”Världens härskare”, Satan, har medel att förorsaka död. (Johannes 14:30; Hebréerna 2:14) Men när Petrus uppväckte den trogna kvinnan Dorkas från de döda, kunde han endast göra detta genom Jehovas kraft, eftersom det endast är Jehova som kan ge livet tillbaka. — Psalm 16:10; 36:9; Apostlagärningarna 2:25—27; 9:36—43.
13. a) Hur vittnar Bibelns underverk fortfarande om Jehovas kraft? b) Hur spelar uppfyllelsen av profetiorna en nyckelroll, när det gäller att bevisa att Jehova är Gud?
13 Det sker inte längre några sådana underverk. De har tjänat sitt syfte. (1 Korinthierna 13:8) Men berättelserna om dessa underverk finns fortfarande i Bibeln, intygade av många ögonvittnen, och när nutida kristna riktar uppmärksamheten på den historiska redogörelsen om dessa underverk, avger dessa fortfarande ett effektivt vittnesbörd om Jehovas kraft. (1 Korinthierna 15:3—6) På Jesajas tid pekade Jehova också på exakta profetior som ett framträdande bevis på att han är den sanne Guden. (Jesaja 46:8—11) Många av Guds inspirerade profetior i Bibeln uppfylls nu, och många av dem uppfylls på den kristna församlingen. (Jesaja 60:8—10; Daniel 12:6—12; Malaki 3:17, 18; Matteus 24:9; Uppenbarelseboken 11:1—13) Förutom att uppfyllelsen av dessa profetior slår fast att vi nu lever i ”de sista dagarna”, hävdar de också Jehova som den ende sanne Guden. — 2 Timoteus 3:1.
14. Hur är Jehovas vittnens nutida historia ett kraftfullt vittnesbörd om att Jehova är den suveräne Herren?
14 Slutligen är det så att Jehova fortfarande gör storslagna ting, ja, förunderliga ting för sitt folk. Det ökande ljuset över Bibelns sanning är lett av Jehovas ande. (Psalm 86:10; Uppenbarelseboken 4:5, 6) Den enastående ökning som rapporteras runt om i världen är ett bevis på att Jehova påskyndar tillväxten i dess egen tid. (Jesaja 60:22) När bitter förföljelse under dessa sista dagar har brutit ut i land efter land, har Jehovas folks medlemmar modigt kunnat uthärda genom att de har blivit styrkta och fått stöd av helig ande. (Psalm 18:1, 2, 17, 18; 2 Korinthierna 1:8—10) Ja, Jehovas vittnens nutida historia är i sig själv ett kraftfullt vittnesbörd om att Jehova är den suveräne Herren. — Sakarja 4:6.
De goda nyheterna skall bli predikade
15. Vilket utökat vittnesbörd skulle avges av den kristna församlingen?
15 Jehova förordnade Israel som sitt vittne för nationerna. (Jesaja 43:10) Men det var endast några få israeliter som blev befallda av Gud att gå och predika för icke-israeliter, och det skedde vanligtvis för att tillkännage Jehovas domar. (Jeremia 1:5; Jona 1:1, 2) Men profetiorna i de hebreiska skrifterna visar att Jehova en dag skulle rikta sin uppmärksamhet mot nationerna i stor omfattning, vilket han har gjort genom Guds andliga Israel. (Jesaja 2:2—4; 62:2) Innan Jesus for upp till himlen befallde han sina efterföljare: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna.” (Matteus 28:19) Medan Jesus hade koncentrerat sig på ”de förlorade fåren av Israels hus”, sändes hans efterföljare ut till ”alla nationerna”, ja, ”till jordens mest avlägsna del”. (Matteus 15:24; Apostlagärningarna 1:8) Hela mänskligheten skulle få höra det kristna vittnesbördet.
16. Vilket uppdrag fullgjorde den kristna församlingen under det första århundradet, och i vilken utsträckning?
16 Paulus visade att han förstod detta väl. Omkring år 61 v.t. kunde han säga att de goda nyheterna bar ”frukt” och växte till ”i hela världen”. De goda nyheterna predikades inte bara för en nation eller en sekt, till exempel den sekt som ägnade sig åt ”ängladyrkan”. De predikades i stället öppet ”i hela skapelsen under himlen”. (Kolosserna 1:6, 23; 2:13, 14, 16—18) Under det första århundradet fullgjorde således Guds Israel sitt uppdrag att ”vitt och brett” förkunna ”hans dygder”, hans som hade kallat dem ”ut ur mörkret in i sitt underbara ljus”.
17. Hur fortsätter den större uppfyllelsen av Matteus 24:14?
17 Predikoverket under det första århundradet var ändå bara en försmak av det predikoverk som skulle komma att utföras under de sista dagarna. Jesus såg i synnerhet fram emot vår tid, när han sade: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14; Markus 13:10) Har denna profetia uppfyllts? Ja, det har den verkligen. Från en ringa begynnelse år 1919 har predikandet av de goda nyheterna nu utsträckts till över 230 länder. Norr om polcirkeln och i de fuktiga tropikerna hörs vittnesbördet. Man bearbetar stora kontinenter, och man söker också upp avlägsna öar för att invånarna där skall få ett vittnesbörd. Också under sådana stora omvälvningar som kriget i Bosnien-Hercegovina fortsätter man att predika de goda nyheterna. Precis som under det första århundradet bär vittnandet frukt ”i hela världen”. De goda nyheterna predikas öppet ”i hela skapelsen under himlen”. Med vilket resultat? Först församlades de återstående av Guds Israel ”ur varje stam och tungomål och folk och nation”. Därefter började de miljoner som utgör den ”stora skaran” att föras in från ”alla nationer och stammar och folk och tungomål”. (Uppenbarelseboken 5:9; 7:9) Matteus 24:14 fortsätter att uppfyllas i stor skala.
18. Bland annat vad har uträttats genom det världsomfattande predikandet av de goda nyheterna?
18 Det världsomfattande predikandet av de goda nyheterna är ett av bevisen för att Jesu närvaro som kung har börjat. (Matteus 24:3) Det är också i första hand genom det predikandet som ”jordens skörd” skördas, eftersom det visar människor vägen till det enda sanna hoppet för mänskligheten, Jehovas kungarike. (Uppenbarelseboken 14:15, 16) Eftersom det endast är de sanna kristna som tar del i att predika de goda nyheterna, bidrar detta viktiga predikoverk till att skilja de sanna kristna från de falska. (Malaki 3:18) På så sätt leder det till räddning både för dem som predikar och för dem som reagerar positivt på predikandet. (1 Timoteus 4:16) Och viktigast av allt: Detta predikande av de goda nyheterna ger lovprisning och ära åt Jehova Gud, som har befallt att det skall utföras, som stöder dem som utför det och som får det att bära frukt. — 2 Korinthierna 4:7.
19. Vilken föresats uppmuntras alla kristna att ha, när det nya tjänsteåret börjar?
19 Inte underligt att aposteln Paulus drevs att säga: ”Ve mig, om jag inte förkunnade de goda nyheterna!” (1 Korinthierna 9:16) De kristna i våra dagar känner det på samma sätt. Det är ett storslaget privilegium och ett stort ansvar att få vara ”Guds medarbetare” och att få sprida sanningens ljus i denna förmörkade värld. (1 Korinthierna 3:9; Jesaja 60:2, 3) Det verk som hade en så ringa begynnelse år 1919 har nu nått en häpnadsväckande omfattning. Närmare fem miljoner kristna vittnar om Guds suveränitet genom att använda över en miljard timmar om året till att föra ut budskapet om räddning till andra. Vilken glädje är det inte att få ha en andel i detta verk med att helga Jehovas namn! Låt oss, när vi nu går in i tjänsteåret 1996, vara fast beslutna att inte slå av på takten. Vi vill i stället mer än någonsin följa Paulus’ ord till Timoteus: ”Predika ordet, håll enträget på med det.” (2 Timoteus 4:2) Och när vi gör det, ber vi av allt vårt hjärta att Jehova skall fortsätta att välsigna våra ansträngningar.
Minns du?
◻ Vad ersatte Israel som Jehovas ”vittne” för nationerna?
◻ Hur bidrar ett kristet uppförande till att ett vittnesbörd blir avgivet?
◻ Varför är det nödvändigt att ett kristet vittne studerar Bibeln och mediterar över det som har studerats?
◻ Hur tjänar Jehovas vittnens nutida historia som ett bevis för att Jehova är den sanne Guden?
◻ Vad åstadkoms genom predikandet av de goda nyheterna?
[Bilder på sidan 15]
De goda nyheterna är inte begränsade, utan de förkunnas nu ”i hela skapelsen under himlen”