”Lär oss hur man skall bedja”
”En av hans lärjungar [sade] till honom ... ’Herre, lär oss hur man skall bedja.’” — LUKAS 11:1.
1—3. a) Varför ville Jesu lärjungar bli undervisade om bön? b) Vilka frågor uppstår om bön?
SOMLIGA människor är begåvade med en fin sångröst. Andra har naturbegåvning som musiker. Men för att nå sin högsta potential behöver också sådana sångare och instrumentalister undervisning. Det är på liknande sätt med bön. Jesu Kristi lärjungar kom att inse att de behövde bli undervisade, om Gud skulle höra deras böner.
2 Jesus bad vanligtvis till sin Fader enskilt, precis som han gjorde under en hel natt innan han utvalde de 12 apostlarna. (Lukas 6:12—16) Och även om han också uppmanade sina lärjungar att be enskilt, så hörde de honom be offentligt och lade då märke till att han inte liknade de religiösa skrymtarna, som bad för att bli sedda av människor. (Matteus 6:5, 6) Det var därför helt logiskt att Jesu efterföljare önskade hans kvalificerade undervisning om hur man skulle be, och vi läser således: ”När han nu vid ett tillfälle befann sig på en viss plats och bad, sade en av hans lärjungar till honom, då han upphörde: ’Herre, lär oss hur man skall bedja, alldeles som Johannes [döparen] också lärde sina lärjungar.’” — Lukas 11:1.
3 Vad svarade då Jesus? Vad kan vi lära av hans exempel? Och hur kan vi dra nytta av hans undervisning om hur man skall be?
Lärdomar för oss
4. Varför bör vi be ”oupphörligt”, och vad innebär det att göra det?
4 Vi kan lära oss mycket av vad Jesus, en bönens man, sade och gjorde. En lärdom är att om Guds fullkomlige Son behövde be regelbundet, så har hans ofullkomliga lärjungar ännu större behov av att ständigt vända sig till Gud för att få vägledning, tröst och andlig styrka. Vi bör därför be ”oupphörligt”. (1 Tessalonikerna 5:17) Detta betyder naturligtvis inte att vi alltid bokstavligen måste ligga på våra knän. I stället bör vi hela tiden ha en bedjande inställning. Vi bör vända oss till Gud för att få vägledning i alla sidor av livet, så att vi kan handla med ”insikt” (NW) och alltid få hans godkännande. — Ordspråksboken 15:24.
5. Vad kan inkräkta på den tid vi bör ägna åt bön, och vad bör vi göra åt detta?
5 I dessa ”yttersta dagar” finns det så mycket som kan inkräkta på den tid vi bör använda till bön. (2 Timoteus 3:1) Men om familjebekymmer, affärsbekymmer eller liknande hindrar oss från att regelbundet be till vår himmelske Fader, är vi alltför nedtyngda av detta livets bekymmer, och vi bör då utan dröjsmål rätta till en sådan situation, eftersom underlåtenhet att be leder till att man förlorar tron. Antingen bör vi minska våra världsliga åtaganden eller motverka livets bekymmer genom att vi uppriktigare och oftare vänder vårt hjärta till Gud för att få vägledning. Vi bör vara ”vaksamma med tanke på böner”. — 1 Petrus 4:7.
6. Vilken bön skall vi nu studera och med vilket mål?
6 I det som har kallats mönsterbönen lärde Jesus sina lärjungar hur de skulle be och inte exakt vad de skulle säga. Lukas’ redogörelse skiljer sig något från Matteus’, eftersom det var fråga om två olika tillfällen. Vi skall studera denna bön som ett exempel på vilken karaktär våra böner som Jesu efterföljare och Jehovas vittnen bör ha.
Vår Fader och hans namn
7. Vilka har privilegiet att tilltala Jehova som ”vår Fader”?
7 ”Vår Fader i himlarna.” (Matteus 6:9; Lukas 11:2) Eftersom Jehova är mänsklighetens Skapare och bor i den himmelska världen, är det rätt att tilltala honom som ”vår Fader i himlarna”. (1 Kungaboken 8:49; Apostlagärningarna 17:24, 28) Bruket av ordet ”vår” erkänner att andra också har ett nära förhållande till Gud. Men vilka har det obegränsade privilegiet att tilltala honom som sin Fader? Endast överlämnade och döpta personer i hans familj av tillbedjare. Att vi kallar Jehova ”vår Fader” visar att vi har tro på Gud och inser att den enda grundvalen för oss att bli försonade med honom är att vi helt och fullt tar emot Jesu lösenoffer. — Hebréerna 4:14—16; 11:6.
8. Varför bör vi längta efter att få använda tid i bön till Jehova?
8 Vi bör verkligen känna oss nära vår himmelske Fader! Liksom barn som aldrig tröttnar på att gå till sin far bör vi längta efter att få använda tid i bön till Gud. Djup uppskattning av hans andliga och materiella välsignelser bör få oss att tacka honom för hans godhet. Vi bör känna oss benägna att till honom bära de bördor som tynger ner oss och lita på att han kommer att uppehålla oss. (Psalm 55:23) Vi kan vara övertygade om att om vi är trogna, så kommer allt till slut att utfalla väl, därför att han bryr sig om oss. — 1 Petrus 5:6, 7.
9. Vad ber vi om, när vi ber att Guds namn skall helgas?
9 ”Må ditt namn bli helgat.” (Matteus 6:9; Lukas 11:2) Ordet ”namn” betecknar ibland personen själv, och ”helga” betyder ”göra helig, avskilja eller hålla som helig”. (Jämför Uppenbarelseboken 3:4.) Att be om att Guds namn skall helgas är därför egentligen en begäran om att Jehova skall handla för att helga sig själv. Hur då? Genom att han rentvår sitt namn från all den smälek som under tidens gång har hopats över det. (Psalm 135:13, NW) Därför kommer Gud att avlägsna ondskan och göra sig stor och låta nationerna få veta att han är Jehova. (Hesekiel 36:23; 38:23; NW) Om vi längtar efter att få uppleva den dagen och verkligen erkänner Jehovas majestät, kommer vi alltid att närma oss honom i den vördnadsfulla anda som ligger i orden ”må ditt namn bli helgat”.
Guds rike och hans vilja
10. Vad innebär det att vi ber om att Guds rike skall komma?
10 ”Må ditt rike komma.” (Matteus 6:10; Lukas 11:2) Det rike som här avses är Jehovas suveräna ”herravälde” (NW), så som det kommer till uttryck genom den himmelska messianska regeringen i händerna på Jesus Kristus och hans medförbundna ”heliga”. (Daniel 7:13, 14, 18, 27; Jesaja 9:6, 7; 11:1—5) Vad menas med att be om att det skall ”komma”? Det innebär att vi ber att Guds rike skall komma emot alla jordiska motståndare till gudomligt herravälde. När Riket har krossat och gjort slut på alla jordiska riken, kommer det att förvandla hela jorden till ett paradis. — Daniel 2:44; Lukas 23:43.
11. Vad kommer vi att göra, om vi längtar efter att få se Jehovas vilja utförd i hela universum?
11 ”Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” (Matteus 6:10) Detta är en bön om att Gud skall genomföra sitt uppsåt med jorden, vilket inbegriper att han avlägsnar sina fiender. (Psalm 83:10—19; 135:6—10) Det innebär faktiskt att vi längtar efter att få se Guds vilja ske i hela universum. Om detta är i vårt hjärta, kommer vi alltid att efter bästa förmåga göra Jehovas vilja. Vi skulle inte uppriktigt kunna be om detta, om vi inte ärligt strävade efter att låta Guds vilja ske i vårt eget liv. Om vi ber på detta sätt, bör vi alltså se till att vi inte gör saker och ting i strid med den viljan, till exempel att sällskapa med en icke troende eller lägga oss till med världsliga vanor. (1 Korintierna 7:39; 1 Johannes 2:15—17) Vi bör i stället alltid ha detta i tankarna: Vad är Jehovas vilja i den här saken? Ja, om vi älskar Gud med hela vårt hjärta, kommer vi att söka hans vägledning i alla livets angelägenheter. — Matteus 22:37.
Vårt dagliga bröd
12. Vilken god inverkan har det på oss att vi ber om vårt dagliga bröd?
12 ”Ge oss i dag vårt bröd för denna dag.” (Matteus 6:11) Lukas’ redogörelse lyder: ”Ge oss vårt bröd för dagen efter dagens behov.” (Lukas 11:3) Att vi ber Gud tillhandahålla den mat vi behöver ”för denna dag” främjar vår tro på hans förmåga att sörja för våra behov från dag till dag. Israeliterna skulle samla manna, ”var och en sin mängd dag för dag”, och inte för en vecka eller mer åt gången. (2 Moseboken 16:4, NW) Detta är inte en bön om delikatesser eller överflödande förråd, utan om våra dagliga behov, allteftersom de uppstår. Att vi endast ber om dagligt bröd hjälper oss också att inte bli giriga. — 1 Korintierna 6:9, 10.
13. a) Vad innebär det i vidare bemärkelse att be om dagligt bröd? b) Vad bör vara vår inställning, även om vi arbetar hårt och ändå knappt har tillräckligt för att kunna livnära oss?
13 Man kan i vidare bemärkelse säga att vi genom att be om vårt dagliga bröd visar att vi inte känner oss oberoende, utan ständigt litar på Gud för att få mat, dryck, kläder och andra nödvändiga ting. Som överlämnade medlemmar av hans familj av tillbedjare förtröstar vi på vår Fader, men vi sitter inte sysslolösa och väntar på att han skall sörja för oss genom underverk. Vi arbetar i stället och använder de medel som står till vårt förfogande för att skaffa mat och andra nödvändiga ting. Men vi tackar med rätta Gud i bön, därför att vi bakom denna försörjning ser vår himmelske Faders kärlek, vishet och makt. (Apostlagärningarna 14:15—17; jämför Lukas 22:19.) Vår flit kan leda till välstånd, men låt oss, även om vi arbetar hårt och knappt har tillräckligt, vara tacksamma och nöjda. (Filipperna 4:12; 1 Timoteus 6:6—8) En gudaktig person med enkel kost och enkla kläder kan faktiskt vara mycket lyckligare än somliga som är materiellt välbärgade. Så låt oss, även om vi på grund av omständigheter som ligger utanför vår kontroll har ganska lite, inte bli missmodiga. Vi kan ändå vara andligen rika. Ja, vi behöver inte vara utarmade i fråga om tro, hopp eller kärlek till Jehova, till vilken vår lovprisning och vårt tack går i innerlig bön.
Förlåtelse för våra skulder
14. För vilka skulder ber vi om förlåtelse, och vad använder Gud på dem?
14 ”Och förlåt oss våra skulder, såsom vi också har förlåtit dem som står i skuld till oss.” (Matteus 6:12) Lukas’ redogörelse visar att dessa skulder är synder. (Lukas 11:4) Nedärvd syndfullhet hindrar oss från att göra allt enligt vår Faders fullkomliga vilja. I viss bemärkelse har därför dessa fel och brister varit våra skulder eller förpliktelser mot Gud alltsedan vi började leva och vandra ”genom ande”. (Galaterna 5:16—25; jämför Romarna 7:21—25.) Vi har dessa skulder därför att vi är ofullkomliga och inte helt och fullt kan nå upp till Guds måttstock. Det är om förlåtelse för dessa synder som vi har privilegiet att få be. Lyckligtvis kan Gud använda värdet av Jesu lösenoffer på dessa skulder eller synder. — Romarna 5:8; 6:23.
15. Vilken inställning bör vi ha till behövlig tuktan?
15 Om vi förväntar att Gud skall förlåta oss våra skulder, måste vi visa sinnesändring och vara villiga att ta emot tuktan. (Ordspråksboken 28:13; Apostlagärningarna 3:19) Eftersom Jehova älskar oss, ger han oss den tuktan vi personligen behöver, så att vi kan rätta till våra svagheter. (Ordspråksboken 6:23; Hebréerna 12:4—6) Vi kan naturligtvis vara lyckliga, om vårt hjärta på grund av vår tillväxt i tro och kunskap är så helt i linje med Guds lagar och principer att vi aldrig överträder dem uppsåtligt. Men hur är det då, om vi urskiljer en viss uppsåtlighet i vår synd? Då bör vi känna djup sorg och bör innerligt be om förlåtelse. (Hebréerna 10:26—31) Genom att tillämpa de råd vi har fått bör vi snabbt rätta till vår kurs.
16. Varför är det välgörande att vi fortsätter att be Gud förlåta oss våra synder?
16 Det är välgörande att vi regelbundet ber Gud förlåta oss våra synder. Att vi gör detta håller oss medvetna om vår syndfullhet, något som bör ha en ödmjukande inverkan. (Psalm 51:5, 6, 93, 4, 7) Vi behöver få vår himmelske Fader att förlåta oss ”våra synder” och rena oss ”från all orättfärdighet”. (1 Johannes 1:8, 9) Att vi nämner våra synder i bön hjälper oss också att fortsätta att kämpa hårt emot dem, och vi påminns därigenom också ständigt om vårt behov av lösen och om värdet av Jesu utgjutna blod. — 1 Johannes 2:1, 2; Uppenbarelseboken 7:9, 14.
17. Hur hjälper bön om förlåtelse oss i vårt förhållande till andra?
17 Att vi ber om förlåtelse hjälper oss också att vara barmhärtiga, medlidsamma och storsinta mot dem som kan stå i skuld till oss i större eller mindre angelägenheter. Lukas’ redogörelse lyder: ”Förlåt oss våra synder, för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.” (Lukas 11:4) Vi kan faktiskt få Guds förlåtelse bara om vi redan ”har förlåtit dem som står i skuld till oss”, personer som har syndat mot oss. (Matteus 6:12; Markus 11:25) Jesus tillade: ”Ty om ni förlåter människor deras försyndelser, skall er himmelske Fader också förlåta er; men om ni inte förlåter människor deras försyndelser, skall inte heller er Fader förlåta era försyndelser.” (Matteus 6:14, 15) Att vi ber om förlåtelse för våra synder bör få oss att stå ut med andra och förlåta dem. Aposteln Paulus skriver: ”Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.” — Kolosserna 3:13; Efesierna 4:32.
Frestelse och den onde
18. Varför bör vi aldrig ge Gud skulden för våra frestelser och prövningar?
18 ”Och för oss inte in i frestelse.” (Matteus 6:13; Lukas 11:4) Dessa ord innebär inte att Jehova frestar oss till att begå synd. Bibeln uttrycker det ibland så att Gud gör eller förorsakar sådant som han endast tillåter. (Rut 1:20, 21; jämför Predikaren 11:5.) Men ”med onda ting kan ... Gud inte prövas och prövar inte heller själv någon”, skriver lärjungen Jakob. (Jakob 1:13) Låt oss därför aldrig ge vår himmelske Fader skulden för frestelser eller prövningar med onda ting, eftersom det är Satan som är frestaren och som försöker manövrera oss att synda mot Gud. — Matteus 4:3; 1 Tessalonikerna 3:5.
19. Vad kan vi be om när det gäller frestelse?
19 Genom att be: ”För oss inte in i frestelse” ber vi faktiskt Jehova att inte låta oss ge efter, när vi frestas eller utsätts för påtryckningar att inte lyda honom. Vi kan ivrigt be vår Fader vägleda våra steg, så att ingen frestelse som är alltför svår för oss skall komma i vår väg. Paulus skriver angående detta: ”Ingen frestelse har kommit över er utom vad som är vanligt för människor. Men Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla, utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen, så att ni kan uthärda den.” (1 Korintierna 10:13) Vi kan be att Jehova leder oss, så att vi inte frestas utöver vad vi kan tåla och att han sörjer för en utväg, när vi blir hårt ansatta. Frestelser kommer från djävulen, vårt syndiga kött och andras svagheter, men vår kärleksfulle Fader kan vägleda oss så att vi inte dukar under.
20. Varför bör vi be om att bli räddade från ”den onde”?
20 ”Utan rädda oss från den onde.” (Matteus 6:13) Gud kan verkligen hindra Satan, ”den onde”, från att besegra oss. (2 Petrus 2:9) Och behovet av att bli räddad från djävulen har aldrig varit större än nu, eftersom han är mycket förbittrad, då han vet att hans tid är kort. (Uppenbarelseboken 12:12) Vi är inte okunniga om Satans avsikter, men han är inte heller okunnig om våra svagheter, och därför måste vi be Jehova skydda oss mot denne lejonlike vedersakares ”klor”. (2 Korintierna 2:11; 1 Petrus 5:8, 9; jämför Psalm 141:8, 9, NW.) Om vi till exempel är intresserade av att gifta oss, kan vi behöva be Jehova rädda oss från Satans avsikter eller anslag och från frestelsen att odla världsliga relationer som skulle kunna leda till omoraliskhet eller till att vi blir olydiga mot Gud genom att gifta oss med en icke troende. (5 Moseboken 7:3, 4; 1 Korintierna 7:39) Längtar vi efter rikedom? Då kan vi behöva be om att få den hjälp vi behöver för att motstå frestelsen att spela hasard eller använda oärliga metoder. Eftersom Satan är angelägen om att förstöra vårt förhållande till Jehova, kommer han att använda alla vapen i sin arsenal av frestelser. Må vi därför ständigt be till vår himmelske Fader, som aldrig överlämnar den rättfärdige åt frestelse och som ger räddning från den onde.
Bönen bygger upp tro och hopp
21. Vilken nytta har vi haft av att be om Riket?
21 Vår himmelske Fader, som räddar oss från den onde, finner glädje i att rikligen välsigna oss. Men varför har han då under så lång tid låtit sitt kära folk be: ”Må ditt rike komma”? Jo, genom att vi under årens lopp har bett på det sättet har vår längtan efter och vår uppskattning av Riket ökat. En sådan bön påminner oss om hur stort behovet av denna välvilliga himmelska regering är. Den håller också fram hoppet om att få leva under Rikets styre inför oss. — Uppenbarelseboken 21:1—5.
22. Vad bör vara vår fortsatta inställning till bön till vår himmelske Fader, Jehova?
22 Bön bygger obestridligen upp tron på Jehova. Vårt band till honom stärks, när han besvarar våra böner. Låt oss därför aldrig tröttna på att dagligen vända oss till honom med lovprisning, tacksägelse och ödmjuk bön. Och vi kan vara tacksamma för Jesu fina svar på sina efterföljares begäran: ”Herre, lär oss hur man skall bedja.”
Minns du?
◻ Vilka lärdomar kan vi hämta av det Jesus, en bönens man, sade och gjorde?
◻ Vad bör vi be om, när det gäller vår himmelske Fader och hans namn?
◻ Vad ber vi om, när vi ber att Guds rike skall komma och hans vilja bli utförd på jorden?
◻ Vad ber vi om, när vi ber om vårt dagliga bröd?
◻ Vad innebär det att vi ber om förlåtelse för våra skulder?
◻ Varför måste vi be när det gäller frestelse och att bli räddade från Satan, den onde?
[Bild på sidan 16]
Jesu efterföljare bad honom lära dem hur de skulle be. Vet du hur vi kan få nytta av hans undervisning om bönen?