Kommer det goda någonsin att segra?

FÖR nära två tusen år sedan stod Jesus Kristus, en oskyldig man, inför rätta, och det gällde hans liv. Onda män planerade att röja honom ur vägen därför att han sade sanningen. Han blev falskeligen anklagad för uppvigling, och folkskaran skränade att han borde avrättas. En romersk ståthållare, som värderade sin egen politiska prestige högre än en ödmjuk timmermans liv, dömde Jesus till en grym död. Av alla yttre tecken att döma tycktes ondskan ha triumferat.

Kvällen före sin avrättning sade emellertid Jesus till sina lärjungar: ”Jag har segrat över världen.” (Johannes 16:33) Vad menade han? Bland annat att det onda i världen varken hade gjort honom bitter eller fått honom att ge igen med samma mynt. Världen hade inte lyckats pressa in honom i sin gjutform. (Jämför Romarna 12:2, Phillips.) Till och med när han var döende bad han för de soldater som verkställde hans avrättning: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” — Lukas 23:34.

Jesus visade — ända till sitt sista andetag — att det onda kan övervinnas. Han uppmanade sina efterföljare att föra sin egen kamp mot ondskan. Hur kan de göra det? Genom att lyda Bibelns råd att inte återgälda någon ”med ont för ont” och att fortsätta att ”övervinna det onda med det goda”, precis som Jesus hade gjort. (Romarna 12:17, 21) Men fungerar verkligen ett sådant handlingssätt?

Det goda övervinner det onda i Dachau

Else var en tysk kvinnlig intern i Dachau som gav en 14-årig rysk flicka en dyrbar gåva — tro och hopp.

Dachau var ett ökänt koncentrationsläger, där tusentals människor dog och hundratals, däribland denna unga ryska flicka, utsattes för fruktansvärda medicinska experiment. Dachau tycktes vara ondskans själva sinnebild. Men även i en sådan till synes ofruktbar jordmån kunde det goda gro och till och med förökas.

Else tyckte oerhört synd om denna unga tonårsflicka, som också hade tvingats se på när SS-vakterna brutalt våldtog hennes mor. Med risk för sitt eget liv sökte Else efter tillfällen att få tala med flickan om det godas och det ondas ursprung och Bibelns hopp om en uppståndelse. Hon lärde sin unga vän att älska i stället för att hata. Och den ryska flickan överlevde Dachaus fasor, tack vare Else.

Else handlade som hon gjorde därför att hon ville följa Jesu Kristi osjälviska exempel. Som ett Jehovas vittne hade hon lärt sig att inte återgälda någon med ont för ont, och hennes tro drev henne att hjälpa andra att göra detsamma. Trots de lidanden hon fick utstå i Dachau vann hon en moralisk seger över en ond regim. Och hon var inte den enda.

Paul Johnson skriver i sin bok A History of Christianity (Kristendomens historia): ”[Jehovas vittnen] vägrade att ha något som helst samarbete med den nazistiska staten, som de stämplade som alltigenom ond. ... Nittiosju procent fick lida förföljelse av ett eller annat slag.” Kämpade dessa vittnen en hopplös kamp? I boken Values and Violence in Auschwitz (Värderingar och våld i Auschwitz) sade den polska sociologen Anna Pawelczynska beträffande vittnena: ”Denna lilla grupp fångar var en stark ideologisk styrka, och de vann sin strid mot nazismen.”

För de flesta av oss är emellertid den kamp som vi måste utkämpa inte så mycket en strid mot onda inflytanden utifrån som mot våra egna onda böjelser. Det är en kamp vi har inom oss själva.

Att övervinna det onda inom oss

Aposteln Paulus beskrev denna kamp på följande sätt: ”Ty det goda, som jag gärna vill, gör jag inte, utan det onda, som jag inte vill, det utövar jag.” (Romarna 7:19) Som Paulus mycket väl visste faller det sig inte alltid naturligt att göra det som är gott.

Eugenioa var en ung spansk man som i två långa år förde en hård kamp mot sina egna onda böjelser. ”Jag måste vara mycket sträng mot mig själv”, förklarar han. ”Redan i unga år hade jag en tendens att vara omoralisk. Som tonåring tog jag villigt del i homosexuella orgier, och uppriktigt sagt tyckte jag om det livet.” Vad var det som till slut fick honom att vilja ändra sig?

”Jag ville behaga Gud, och genom mitt studium av Bibeln fann jag att han inte godkände mitt levnadssätt”, sade Eugenio. ”Jag beslöt därför att ändra mig och hålla mig till Guds normer. Varje dag fick jag kämpa mot negativa, orena tankar som ideligen dök upp i mitt sinne. Jag var fast besluten att vinna kampen, och jag bad ständigt till Gud om hjälp. Efter två år var det värsta över, även om jag fortfarande måste vara hård mot mig själv. Men det har verkligen varit värt besväret. Jag har nu självaktning, ett lyckligt äktenskap och framför allt ett gott förhållande till Gud. Jag vet av egen erfarenhet att onda tankar kan avfärdas innan de bär frukt — om man verkligen anstränger sig.”

Det goda övervinner det onda varje gång vi avfärdar en ond tanke, varje gång vi vägrar att återgälda ont med ont. Men även om sådana segrar är mycket betydelsefulla, eliminerar de inte de två viktigaste källorna till ondska. Hur vi än försöker kan vi inte helt och hållet övervinna våra nedärvda svagheter, och Satan utövar fortfarande ett ont inflytande över mänskligheten. Kommer då situationen aldrig att förändras till det bättre?

Hur Djävulen skall göras till intet

Jesu trohet ända in i döden var ett stort nederlag för Satan. Djävulen misslyckades i sitt försök att bryta Jesu ostrafflighet, och detta misslyckande var början till slutet för Satan. Som Bibeln förklarar smakade Jesus döden för att han ”genom sin död skulle göra ... till intet ... Djävulen”. (Hebréerna 2:14) Efter sin uppståndelse sade Jesus till sina lärjungar: ”All myndighet i himlen och på jorden har blivit mig given.” (Matteus 28:18) Och denna myndighet skulle användas till att omintetgöra Satans gärningar.

Uppenbarelseboken i Bibeln beskriver den tid då Jesus skulle kasta ut Satan från himlarna. Tillsammans med sina demoner skulle denne Ärkebov få sin verksamhet begränsad till jordens närhet. Följden skulle enligt Bibeln bli att ondskan överflödade på jorden: ”Ve jorden och havet, eftersom Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.” — Uppenbarelseboken 12:7—9, 12.

Bibelns profetior visar att denna dramatiska händelse redan har inträffat — ungefär vid tiden för första världskrigets utbrott.b Detta är förklaringen till den markanta ökning av onda gärningar som vi har bevittnat i vår tid. Men snart kommer Satan att bli fullständigt lamslagen, så att han inte längre kan utöva sitt onda inflytande. — Se Uppenbarelseboken 20:1—3.

Vad kommer allt detta att innebära för mänskligheten?

”De skola inte göra något ont”

Som Kung i Guds rike kommer Jesus snart att använda sin ”myndighet ... på jorden” till att göra upp ett program för andlig omskolning. ”Rättfärdighet [är] vad det fruktbara landets invånare sannerligen kommer att lära sig.” (Jesaja 26:9) De goda verkningarna av denna undervisning kommer att bli uppenbara för alla. Bibeln försäkrar oss: ”De kommer inte att göra skada [”de skola inte göra något ont”, Myrberg] eller vålla fördärv ...; ty jorden kommer sannerligen att vara full av Jehovas kunskap, liksom vattenmassorna täcker havets botten.” — Jesaja 11:9.

Redan nu kan våra onda böjelser till stor del övervinnas. När demonernas inflytande är borta, kommer det naturligtvis att bli ännu mycket lättare att ”vända sig bort från det som är ont och göra det som är gott”. — 1 Petrus 3:11.

Vi har all anledning att tro att det goda till sist kommer att segra eftersom Gud är god, och med hans hjälp kan de som önskar göra det goda övervinna det onda, som Jesus visade genom sitt eget exempel. (Psalm 119:68) De som nu är villiga att bekämpa det onda kan se fram emot att få leva på en renad jord styrd av Guds kungarike, en regering som förbundit sig att utplåna det onda för all framtid. Psalmisten beskriver resultatet: ”Kärleksfull omtanke och sannfärdighet, de har mött varandra; rättfärdighet och frid, de har kysst varandra. Sannfärdighet — ur jorden kommer den att spira upp, och rättfärdighet — från himlarna kommer den att blicka ner.” — Psalm 85:10, 11.

[Fotnoter]