Blodet

Definition: En verkligt förunderlig vätska som cirkulerar i kärlsystemet hos människor och de flesta flercelliga djur, en vätska som förser kroppen med näring och syre, som för bort avfallsprodukter och har en stor uppgift i fråga om att skydda kroppen mot infektioner. Blodet är så intimt förknippat med livsprocesserna att det heter i Bibeln: ”Köttets själ är i blodet.” (3 Mos. 17:11) Jehova, som är livets källa, har gett bestämda anvisningar om vad blodet får användas till.

De kristna är befallda att ”avhålla [sig] ... från blod”

Apg. 15:28, 29: ”Den heliga anden och vi själva [den kristna församlingens styrande krets] har ... förordat att inte lägga någon ytterligare börda på er, utom dessa nödvändiga ting: att ni fortsätter att avhålla er från ting som är offrade åt avgudar och från blod och från ting som blivit kvävda [eller dödade utan att blodet har fått rinna av] och från otukt. Ifall ni omsorgsfullt tar er till vara för dessa ting, skall ni ha framgång. Må ni få vara vid god hälsa!” (Att äta blod jämställs här med avgudadyrkan och otukt, något som vi inte vill befatta oss med.)

Kött från djur får man äta, men inte blod

1 Mos. 9:3, 4: ”Varje djur som rör sig, vilket är vid liv, må tjäna som mat åt er. Såsom i fallet med grön växtlighet ger jag det i sanning alltsammans åt er. Bara kött med sin själ — sitt blod — skall ni inte äta.”

Varje djur som skall användas som mat bör på rätt sätt tappas på blod. Ett djur som är kvävt eller som har dött i en snara eller som har hittats dött är inte lämpligt som mat. (Apg. 15:19, 20; jämför 3 Moseboken 17:13—16.) På liknande sätt skall man inte äta mat som tillsatts helblod eller ens några blodbeståndsdelar.

Gud har aldrig godkänt att blod används till något annat än offer

3 Mos. 17:11, 12: ”Köttets själ är i blodet, och jag själv har gett det på altaret för er till att åstadkomma försoning för era själar, eftersom det är blodet som åstadkommer försoning genom själen i det. Det är därför jag har sagt till Israels söner: ’Ingen själ bland er skall äta blod, och ingen bofast främling som bor som främling mitt ibland er skall äta blod.’” (Alla dessa djuroffer som frambars under det mosaiska lagförbundet förebildade Jesu Kristi enda offer.)

Hebr. 9:11—14, 22: ”När Kristus kom som överstepräst ... gick han, nej, inte med bockars och ungtjurars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in till den heliga platsen och vann en evig befrielse för oss. Om nämligen blodet av bockar och tjurar och askan av en kviga, stänkt på dem som har blivit orenade, helgar så långt som till köttets renhet, hur mycket mera skall då inte Kristi blod, hans som genom en evig ande frambar sig själv som ett oklanderligt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan ägna helig tjänst åt den levande Guden? ... Utan att blod utgjuts sker det ingen förlåtelse.”

Ef. 1:7: ”Med hjälp av honom [Jesus Kristus] har vi frigörelsen genom lösen medelst dennes blod, ja, förlåtelsen för våra överträdelser, efter hans oförtjänta omtankes rikedom.”

Hur förstod de som bekände sig vara kristna under de första århundradena v.t. Bibelns befallningar angående blodet?

Tertullianus (omkr. 160—230 v.t.): ”Må ni få blygas inför de kristna för era onaturliga seder. Vi har inte ens djurblod vid våra måltider, ty dessa består av vanlig föda. ... Vid rättegångarna mot de kristna erbjuder ni [hedniska romare] dem korv fylld med blod. Ni är naturligtvis övertygade om att just det genom vilket ni försöker få dem att avvika från den rätta vägen är olagligt för dem. När ni nu är förvissade om att de kommer att rysa inför ett djurs blod, hur kan ni då tro att de ivrigt skulle längta efter människoblod?” — Tertullian, Apologetical Works, and Minucius Felix, Octavius (New York, 1950), översatt av Emily Daly, sid. 33.

Minucius Felix (200-talet v.t.): ”Så mycket ryggar vi tillbaka för människoblod att vi inte ens använder blodet av ätliga djur i vår föda.” — The Ante-Nicene Fathers (Grand Rapids, Michigan; 1956), redigerad av A. Roberts och J. Donaldson, band IV, sid. 192.

Blodtransfusioner

Gäller Bibelns förbud också människoblod?

Ja, och de första kristna förstod det också så. I Apostlagärningarna 15:29 heter det att de skulle ”avhålla [sig] ... från blod”. Det sägs inte att de skulle avhålla sig från enbart djurblod. (Jämför 3 Moseboken 17:10, som förbjuder att man äter ”något som helst blod”.) Tertullianus (som skrev och försvarade de första kristnas trosuppfattningar) sade: ”Förbudet mot ’blod’ skall vi förstå som [ett förbud] så mycket mera mot människoblod.” — The Ante-Nicene Fathers, band IV, sid. 86.

Är en blodtransfusion verkligen detsamma som att äta blod?

När en patient ligger på sjukhus och inte kan få i sig föda genom munnen, får han näring intravenöst. Kan man då säga att den som aldrig fört in blod i sin mun, men som har tagit emot en blodtransfusion, verkligen har lytt befallningen att ”avhålla [sig] ... från blod”? (Apg. 15:29) För att ta en jämförelse kan vi tänka på en man som av sin läkare blir tillsagd att han måste avhålla sig från alkohol. Skulle han vara lydig, om han slutade dricka alkohol, men lät föra in den direkt i venerna?

Finns det några alternativa behandlingsmetoder för den patient som vägrar att ta emot blod?

Ofta kan så enkla medel som saltlösning, Ringers lösning och dextran användas för att öka plasmavolymen, och dessa finns tillgängliga på nästan alla moderna sjukhus. Man undviker i själva verket de risker som är förbundna med blodtransfusioner genom att använda sådana ersättningsmedel. I Canadian Anaesthetists’ Society Journal (januari 1975, sid. 12) heter det: ”Blodtransfusionernas risker är plasmaersättningsmedlens fördelar: man undviker infektion av bakterier eller virus, transfusionsreaktioner och Rh-immunisering.” Jehovas vittnen har ingen religiös invändning mot användningen av blodfria plasmaersättningsmedel.

Jehovas vittnen får i själva verket bättre medicinsk behandling genom att de inte tar emot blod. En läkare som skrev i American Journal of Obstetrics and Gynecology (1 juni 1968, sid. 395) erkände: ”Det råder inget tvivel om att när man [kirurgen] opererar utan möjlighet att ge blodtransfusion, anstränger man sig för att göra ett bättre arbete. Man är en smula mer energisk när det gäller att klämma ihop vartenda blödande kärl.”

Alla slag av kirurgi kan utföras framgångsrikt utan blodtransfusioner. Det gäller också öppen hjärtkirurgi, hjärnkirurgi, amputation av lemmar och fullständigt avlägsnande av organ angripna av cancer. Doktor Philip Roen skrev i New York State Journal of Medicine (15 oktober 1972, sid. 2527) och sade: ”Vi har inte tvekat att utföra något som helst behövligt kirurgiskt ingrepp trots att vi inte fått tillåtelse att ersätta förlusterna med blod.” Doktor Denton Cooley vid Texas Heart Institute sade: ”Vi fick ett sådant gott intryck av resultaten [av att använda plasmaersättningsmedel utan blod] i samband med Jehovas vittnen att vi började använda metoden på alla våra hjärtpatienter.” (San Diego Union, 27 december 1970, sid. A-10) ”Öppen hjärtkirurgi utan blod, som ursprungligen utvecklats för vuxna medlemmar av Jehovas vittnen, vars religion förbjuder blodtransfusioner, har nu anpassats för att utan risk kunna användas vid kinkiga hjärtoperationer på barn och spädbarn.” — Cardiovascular News, februari 1984, sid. 5.

Om någon säger—

”Ni låter era barn dö genom att vägra att ta emot blodtransfusioner. Jag tycker att det är förskräckligt”

Kan du svara: ”Men vi låter dem få transfusioner — av det säkrare slaget. Vi tar emot transfusioner av det slaget som inte för med sig sådana risker som aids, hepatit och malaria. Vi vill att våra barn skall få den bästa behandlingen, alldeles som jag är övertygad om att alla kärleksfulla föräldrar vill.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”När det gäller en svår blodförlust, är det viktigaste att återställa vätskevolymen. Du känner utan tvivel till att blodet faktiskt består av mer än 50 procent vatten; sedan finns det röda och vita blodkroppar osv. När man förlorar mycket blod, ser kroppen själv till att stora reserver av blodkroppar strömmar in i kärlsystemet, och den påskyndar också framställningen av nya. Men vätskevolymen måste upprätthållas. Olika former av plasmaersättningsmedel som inte innehåller något blod kan användas för att fylla detta behov, och sådana tar vi emot.” 2) ”Olika former av plasmaersättningsmedel har använts på tusentals personer med utmärkta resultat.” 3) ”Det som är av ännu större betydelse för oss är det som sägs i Bibeln i Apostlagärningarna 15:28, 29.”

Eller också kan du säga: ”Jag kan förstå att du tycker det. Jag antar att du föreställer dig ditt eget barn i den situationen. Som föräldrar vill vi göra allt som är möjligt för att skydda våra barns välfärd, eller hur? Om därför föräldrar som du och jag skulle vägra att ta emot någon viss medicinsk behandling för våra barn, måste det helt visst finnas något tvingande skäl till det.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Tror du att några föräldrar kan påverkas av det som sägs här i Guds ord i Apostlagärningarna 15:28, 29?” 2) ”Frågan är alltså: Har vi tillräckligt stark tro för att göra det som Gud befaller?”

”Ni tror inte på blodtransfusioner”

Kan du svara: ”Dagstidningarna har publicerat historier om vissa fall, där de menat att vittnena skulle komma att dö, om de inte tog emot blod. Är det något sådant fall du tänker på? ... Varför har vi intagit denna ståndpunkt?” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Älskar du din hustru (äkta man) så mycket att du skulle vilja riskera livet för henne (honom)? ... Det finns också människor som riskerar livet för sitt land, och de betraktas som hjältar, inte sant? Men det finns någon som är större än vilken person eller sak som helst här på jorden, och det är Gud. Skulle du vilja riskera livet på grund av kärlek till honom och lojalitet mot hans styre?” 2) ”Frågan här gäller verkligen lojaliteten mot Gud. Det är Guds ord som uppmanar oss att avhålla oss från blod. (Apg. 15:28, 29)”

Eller också kan du säga: ”Det finns mycket som är ganska vanligt i dag och som Jehovas vittnen inte befattar sig med — till exempel lögn, äktenskapsbrott, stöld, rökning och som du nämnde användning av blod. Varför det? Därför att vi låter Guds ord styra vårt liv.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Visste du att Bibeln säger att vi skall ’avhålla [oss] ... från blod’? Jag skulle gärna vilja visa dig det. (Apg. 15:28, 29)” 2) ”Du kanske kommer ihåg att Gud sade till våra första föräldrar, Adam och Eva, att de fick äta av frukten från alla träd i Eden utom ett. Men de var olydiga, åt av denna förbjudna frukt och förlorade allting. Så oförnuftigt! I vår tid finns det naturligtvis inget träd med någon förbjuden frukt. Men efter den stora översvämningen på Noas tid kom Gud återigen med ett förbud för mänskligheten. Den här gången gällde det blodet. (1 Mos. 9:3, 4)” 3) ”Den verkliga frågan är alltså: Har vi tro på Gud? Om vi lyder honom, har vi framtidsutsikten att få leva för evigt i fullkomlighet under hans kungarike. Även om vi dör, försäkrar han oss om en uppståndelse.”

”Men vad händer om en läkare säger: ’Du kommer att dö, om du inte får en blodtransfusion’?”

Kan du svara: ”Om situationen verkligen är så allvarlig, kan läkaren då garantera att patienten inte kommer att dö, om han får blod?” Sedan kan du kanske tillägga: ”Men det finns någon som kan ge en människa liv igen, och det är Gud. Håller du inte med om att det skulle vara ett dåligt beslut att, när man står öga mot öga med döden, vända ryggen åt Gud genom att bryta hans lag? Jag har verkligen tro på Gud. Har du det? Han lovar i sitt ord att han skall ge dem som tror på hans Son en uppståndelse. Tror du på det? (Joh. 11:25)”

Eller också kan du säga: ”Det kan innebära att han personligen inte vet hur han skall gå till väga, om han inte får använda blod. Om det är möjligt, försöker vi få honom att ta kontakt med någon läkare som har den erfarenhet som behövs, eller också kontaktar vi själva någon annan läkare.”