”Hela mänskligheten är ett”

Den titeln används på ett av kapitlen i boken The Discoverers för att uttrycka den slutsats man kom fram till, när Kristofer Columbus och andra upptäckte att den infödda befolkningen i Amerika inte var några sådana monster eller vildar som européerna trodde att den tidens upptäcktsresande skulle möta. Columbus sägs ha rapporterat följande:

”På dessa öar har jag hittills inte funnit några sådana mänskliga monster som många väntade sig, utan bland alla dessa folk står ett vackert utseende i stället högt i kurs.” De var ”mycket välbyggda och hade mycket vackra kroppar och mycket fina ansikten”. Han sade också:

”De är så uppriktiga och frikostiga med allt vad de har att ingen som inte har sett det skulle kunna tro det; om man ber dem om något som de äger, så säger de aldrig nej; de inbjuder dig i stället att dela det och visar så mycket kärlek att det är som om deras hjärtan följde med, och de är nöjda med vilken småsak man än ger dem, antingen det är något av värde eller av ringa värde.” — Sidorna 626, 628.

Även om européerna blev överväldigade över att upptäcka att fysisk skönhet såväl som omtänksamhet och kärlek återspeglas hos alla människor, borde inte detta ha kommit som någon överraskning. Detta fanns hos den första människan, som skapades till Guds avbild och för att vara honom lik. Det som Columbus upptäckte underströk bara ytterligare hur sann och exakt bibelns berättelse är, när den talar om skapandet av en enda ursprunglig människa från vilken alla andra härstammar. (1 Moseboken 1:26—28; 10:32) Det är precis som aposteln Paulus förklarade 1.400 år innan Columbus satte sin fot i Amerika: ”Han har skapat alla folkslag från en enda människa, för att de skulle bosätta sig på hela jordens yta.” Ja, hela mänskligheten är verkligen ett. — Apostlagärningarna 17:26, Hedegård.