Den kristnes syn på de överordnade myndigheterna
”Varje själ må underordna sig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud; de existerande myndigheterna är av Gud inordnade i sina relativa ställningar.” — ROMARNA 13:1.
1, 2. a) Varför var Paulus fånge i Rom? b) Vilka frågor väcker Paulus’ vädjan till kejsaren?
DESSA ord skrev aposteln Paulus till romarna omkring år 56 v.t., och några år senare befann han sig som fånge i Rom. Varför det? Jo, han hade angripits av en pöbelhop i Jerusalem men hade undsatts av romerska soldater och förts till Caesarea, där han blev falskeligen anklagad men skickligt försvarade sig inför den romerske landshövdingen, Felix. Denne, som hoppades på mutor, höll honom kvar i fängelse i två år, men Paulus krävde slutligen av dennes efterträdare, landshövding Festus, att hans fall skulle höras av kejsaren. — Apostlagärningarna 21:27—32; 24:1—25:12.
2 Detta var Paulus’ rättighet som romersk medborgare. Men var det konsekvent av Paulus att vädja till denna kejserliga myndighet, när Jesus hade talat om Satan som denna ”världens” verklige ”härskare” och då Paulus själv hade kallat Satan för ”denna tingens ordnings gud”? (Johannes 14:30; 2 Korintierna 4:4) Eller innehade den romerska myndigheten något slags relativ ställning, som gjorde att det var på sin plats av Paulus att vänta sig att denna myndighet skulle skydda hans rättigheter? Och innebär apostlarnas yttrande dessförinnan: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor”, att de kristna skall lyda mänskliga styresmän närhelst det inte är fråga om någon olydnad mot Gud? — Apostlagärningarna 5:29.
3. Vilken mogen syn visar Paulus, och hur är samvetet inbegripet?
3 Paulus hjälper oss att besvara dessa frågor i sitt brev till romarna, i vilket han visar en mogen syn på mänskligt styre. I Romarna 13:1—7 gör Paulus klart vilken roll en kristens samvete måste spela, när det gäller balansen mellan fullständig lydnad för den högsta myndigheten, Jehova Gud, och relativ lydnad för ”de överordnade myndigheterna”.
Att identifiera de överordnade myndigheterna
4. Hur justerades synen år 1962, och vilka frågor väcker detta?
4 Under några år före mitten av år 1962 hyste Jehovas vittnen uppfattningen att de överordnade myndigheterna var Jehova Gud och Kristus Jesus. Men i överensstämmelse med Ordspråksboken 4:18 ökade ljuset, och denna syn justerades, och detta kan ha väckt frågor i somligas sinnen. Har vi nu rätt, när vi säger att dessa myndigheter är kungarna, presidenterna, premiärministrarna, borgmästarna, domarna och andra som utövar världslig, politisk makt i världen och när vi säger att vi är skyldiga dem relativ underdånighet?
5. Hur hjälper det sammanhang vari Romarna 13:1 förekommer oss att identifiera de överordnade myndigheterna, och hur stöder olika bibelöversättningar denna identifiering?
5 Irenaeus, en skribent på 100-talet v.t., skriver att somliga på hans tid menade att Paulus i Romarna 13:1 talade ”om änglamakter [eller] osynliga härskare”. Men Irenaeus själv betraktade de överordnade myndigheterna som ”verkliga mänskliga myndigheter”. Det sammanhang vari Paulus’ ord förekommer visar att Irenaeus hade rätt. I de avslutande verserna i Romarnas 12:e kapitel förklarar Paulus hur de kristna bör uppföra sig inför ”alla människor” och att de till och med bör behandla fiender med kärlek och hänsyn. (Romarna 12:17—21) Det är tydligt att uttrycket ”alla människor” här avser människor utanför den kristna församlingen. ”De överordnade myndigheterna”, som Paulus därefter skriver om, måste således också vara sådana som är utanför den kristna församlingen. Lägg, i överensstämmelse med detta, märke till hur olika översättningar återger första delen av Romarna 13:1: ”Alla måste lyda statliga myndigheter” (Today’s English Version); ”alla måste underordna sig de regerande myndigheterna” (New International Version); ”alla bör lyda de världsliga myndigheterna”. — Phillips’ New Testament in Modern English.
6. Hur visar Paulus’ ord om att betala skatter och tull att de överordnade myndigheterna är världsliga myndigheter?
6 Paulus fortsätter med att säga att dessa myndigheter kräver skatter och tull. (Romarna 13:6, 7) Den kristna församlingen kräver varken skatter eller tull, och det gör inte heller Jehova eller Jesus eller några andra ”osynliga härskare”. (2 Korintierna 9:7) Skatter betalar man bara till världsliga myndigheter. I överensstämmelse med detta har de grekiska orden för ”skatt” och ”tull”, som Paulus använder i Romarna 13:7, uttryckligen avseende på pengar betalade till staten.a
7, 8. a) Hur stämmer olika skriftställen med uppfattningen att de kristna bör underordna sig denna världens politiska myndigheter? b) Endast när lyder de kristna inte ”myndighetens” befallningar?
7 Paulus’ uppmaning att underordna sig de överordnade myndigheterna är också i överensstämmelse med Jesu befallning att betala tillbaka ”till kejsaren de ting som är kejsarens”. ”Kejsaren” representerar här världslig myndighet. (Matteus 22:21) Den stämmer också med det som Paulus senare skrev till Titus: ”Fortsätt att påminna dem om att underordna sig och att lyda regeringar och myndigheter såsom härskare, att vara redo till allt gott verk.” (Titus 3:1) När myndigheten befaller de kristna att ta del i arbeten för det allmänna, lyder de därför helt riktigt dessa befallningar, så länge som dessa arbeten inte innebär en kompromiss genom att utgöra någon ersättning för någon oskriftenlig tjänst eller på något annat sätt innebär en överträdelse av bibliska principer, till exempel den princip som vi finner i Jesaja 2:4.
8 Petrus bekräftade också att vi bör underordna oss världsliga myndigheter, när han skrev: ”Underordna er för Herrens skull allting av människor skapat: vare sig en kung såsom den som är överordnad eller landshövdingar såsom de som är sända av honom till att bestraffa ogärningsmän men prisa dem som gör gott.” (1 Petrus 2:13, 14) I överensstämmelse med detta bör de kristna också rätta sig efter den förmaning Paulus gav Timoteus: ”Därför förmanar jag, först av allt, till att ödmjuka vädjanden, böner, förböner, tacksägelser, blir framförda för alla slags människor, för kungar och alla personer i hög ställning, för att vi skall kunna fortsätta att föra ett lugnt och stilla liv.”b — 1 Timoteus 2:1, 2.
9. Varför berövar vi inte Jehova ära genom att tala om mänskliga myndigheter som ”överordnade”?
9 Berövar vi på något sätt Jehova den ära som tillkommer honom genom att kalla de världsliga myndigheterna för ”överordnade”? Nej, eftersom Jehova är mycket mer än bara överordnad. Han är ”den suveräne Herren”, ”den Allrahögste”. (Psalm 73:28; Daniel 7:18, 22, 25, 27; NW; Uppenbarelseboken 4:11; 6:10) Ett rätt underordnande under mänskliga myndigheter minskar på intet sätt vår tillbedjan av den högsta myndigheten, den suveräne Herren Jehova. I vilken utsträckning är då dessa myndigheter överordnade? Bara med avseende på andra människor och inom sitt eget verksamhetsområde. De har ansvaret att styra och skydda mänskliga samhällen, och därför uppställer de regler för hur offentliga angelägenheter skall skötas.
”Av Gud inordnade i sina relativa ställningar”
10. a) Vad bevisar Paulus’ ord om att de överordnade myndigheterna är inordnade om Jehovas egen myndighet? b) Vad har Jehova tillåtit, när det gäller härskare, och hur blir hans tjänare därigenom prövade?
10 Att de världsliga myndigheterna ”av Gud [är] inordnade i sina relativa ställningar” visar Jehova Guds suveränitet över dem. Men detta påstående väcker en fråga. Några år efter det att Paulus skrivit dessa ord släppte den romerske kejsaren Nero loss en hätsk våg av förföljelse mot de kristna. Hade Gud själv placerat Nero i hans ställning? Långt därifrån! Det är inte så att varje enskild härskare är utvald av Gud och genom Guds nåd placerad i sin ställning. Det är i stället så att Satan ibland manövrerar hänsynslösa människor till ställningen som härskare, och Jehova tillåter detta och även de prövningar som sådana härskare kan vålla hans ostraffliga tjänare. — Jämför Job 2:2—10.
11, 12. Vilka fall, där Jehova själv manövrerade världsliga myndigheter till att få eller förlora sin ställning, finns dokumenterade?
11 Men för att tjäna sitt upphöjda uppsåt har Jehova ibland ingripit personligen i samband med vissa härskare eller regeringar. På Abrahams tid, till exempel, tilläts kananéerna att förbli i Kanaans land. Men senare utrotade Jehova dem och gav landet åt Abrahams säd. Jehova lät inte israeliterna invadera Ammon, Moab eller Seirs bergsbygd under deras vistelse i öknen eller vildmarken, men däremot befallde han dem att förstöra Sihons och Ogs riken. — 1 Moseboken 15:18—21; 24:37; 2 Moseboken 34:11; 5 Moseboken 2:4, 5, 9, 19, 24; 3:1, 2.
12 Efter det att israeliterna hade bosatt sig i Kanaan fortsatte Jehova att direkt intressera sig för de myndigheter som påverkade hans folk. Ibland, när israeliterna syndade, tillät Jehova att de kom under en hednisk myndighet, men när de ångrade sig, avlägsnade han den myndigheten från landet. (Domarboken 2:11—23) Till slut lät han Juda rike och många andra nationer komma under Babylons herravälde. (Jesaja 14:28—19:17; 23:1—12; 39:5—7) Efter det att israeliterna hade kommit i fångenskap i Babylon förutsade Jehova de världsmakters uppkomst och fall, som skulle komma att påverka hans folk från Babylons tid och fram till våra dagar. — Daniel, kapitel 2, 7, 8 och 11.
13. a) Varför bestämde Jehova enligt Mose sång folkens gränser? b) Varför återförde Gud senare israeliterna till deras land?
13 Så här sjöng Mose om Jehova: ”När den Högste gav nationerna en arvedel, när han skilde Adams söner från varandra, grep han sig an med att fastställa folkens gräns med hänsyn till antalet av Israels söner. Ty Jehovas del är hans folk; Jakob är den tilldelning han ärver.” (5 Moseboken 32:8, 9, NW; jämför Apostlagärningarna 17:26.) Ja, för att genomföra sina uppsåt bestämde Gud där vilka myndigheter som skulle få förbli och vilka som skulle tillintetgöras. På så sätt tilldelade han Abrahams ättlingar ett land att ärva, och senare återförde han dem till det landet, så att den utlovade Säden till slut skulle kunna framträda där, precis som det var profeterat. — Daniel 9:25, 26; Mika 5:2.
14. I vilken bemärkelse insätter Jehova i de flesta fall mänskliga myndigheter i deras relativa ställningar?
14 Men i de flesta fall placerar Jehova härskare i deras relativa ställningar i den bemärkelsen att han tillåter människor att i förhållande till varandra inta ställningar av relativ myndighet, men alltid lägre ställningar än han. När Jesus stod inför Pontius Pilatus, sade han därför till den härskaren: ”Du skulle inte ha någon myndighet alls över mig, om den inte hade getts dig från ovan.” (Johannes 19:11) Detta innebar inte att Gud själv hade insatt Pilatus i hans ställning, utan det innebar att det endast var genom Guds tillåtelse som han hade myndighet över Jesu liv eller död.
”Denna tingens ordnings gud”
15. På vad sätt utövar Satan myndighet i denna världen?
15 Men hur är det då med bibelns förklaring att Satan är denna världens gud eller härskare? (Johannes 12:31; 2 Korintierna 4:4) Hur är det egentligen med Satans skrytsamma påstående inför Jesus, när han visade Jesus världens alla riken och sade: ”All denna myndighet ... har överlämnats åt mig, och jag ger den åt vemhelst jag vill.” (Lukas 4:6) Jesus bestred inte Satans skrytsamma påstående. Och Satans ord överensstämmer med det som Paulus senare skrev till efesierna: ”Vi har en kamp, inte mot blod och kött, utan mot regeringarna, mot myndigheterna, mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andemakterna i det himmelska.” (Efesierna 6:12) Dessutom beskriver Uppenbarelseboken Satan som en stor drake som ger en vilddjurslik symbol av världens politiska system ”sin makt och sin tron och stor myndighet”. — Uppenbarelseboken 13:2.
16. a) Vad visar att Satans myndighet är begränsad? b) Varför tillåter Jehova Satan att utöva myndighet bland människorna?
16 Men lägg märke till att Satans ord till Jesus om att ”all denna myndighet ... har överlämnats åt mig” visar att också han utövar myndighet endast därför att han får tillåtelse. Varför ger Gud då denna tillåtelse? Satans bana som världshärskare började i Eden, när han offentligt anklagade Gud för att ljuga och att orättmätigt utöva sin suveränitet. (1 Moseboken 3:1—6) Adam och Eva följde Satan och var olydiga mot Jehova Gud. Jehova skulle då med fullkomlig rättvisa ha kunnat avrätta Satan och dennes två nya efterföljare. (1 Moseboken 2:16, 17) Men Satans ord var i själva verket en personlig utmaning mot Jehova. I sin vishet lät Gud därför Satan få leva vidare under en tid, och Adam och Eva tilläts få barn innan de dog. Gud gav därigenom tid och möjlighet till att ge bevis för att Satans anklagelse var felaktig. — 1 Moseboken 3:15—19.
17, 18. a) Varför kan vi säga att Satan är denna världens gud? b) På vad sätt finns det ”ingen myndighet” i denna världen ”annat än av Gud”?
17 Händelseutvecklingen efter det som skedde i Eden har visat att Satans anklagelser var rena lögner. Adams avkomlingar har inte funnit lycka vare sig under Satans styre eller under mänskligt styre. (Predikaren 8:9) Å andra sidan har Guds handlande med sitt eget folk visat hur överlägset gudomligt styre är. (Jesaja 33:22) Men eftersom de flesta av Adams avkomlingar inte accepterar Jehovas suveränitet, tjänar de medvetet eller omedvetet Satan som sin gud. — Psalm 14:1; 1 Johannes 5:19.
18 Snart kommer de stridsfrågor som väcktes i Eden att lösas. Guds rike kommer helt och fullt att ta över administreringen av mänsklighetens angelägenheter, och Satan kommer att slungas i avgrunden. (Jesaja 11:1—5; Uppenbarelseboken 20:1—6) Men under tiden har det behövts något slags ordning eller system bland människor för att ett ordnat liv skulle kunna vara möjligt. Jehova är ”ju inte oordningens Gud, utan fridens”. (1 Korintierna 14:33) Därför har han låtit olika system av myndighet uppstå i de samhällen som har utvecklats utanför Eden, och han har tillåtit människor att utöva myndighet i dessa system. På så sätt finns det ”ingen myndighet annat än av Gud”.
Rättvisa myndigheter
19. Står varje mänsklig härskare under Satans direkta herravälde?
19 Sedan Edens dagar har Satan haft stor frihet bland människorna, och han har använt denna frihet till att manövrera händelserna på jorden i överensstämmelse med sina skrytsamma ord till Jesus. (Job 1:7; Matteus 4:1—10) Men detta betyder inte att varje härskare i denna världen direkt underordnar sig Satans herravälde. Somliga — till exempel Nero under det första århundradet och Adolf Hitler i vårt århundrade — har ådagalagt en verkligt satanisk anda. Men andra har inte gjort det. Sergius Paulus, som var prokonsul på Cypern, var ”en intelligent man” som sökte ”få höra Guds ord”. (Apostlagärningarna 13:7) Och Gallio, som var prokonsul i Akaja, vägrade att låta sig pressas av de judar som anklagade Paulus. (Apostlagärningarna 18:12—17) Och många andra härskare har också utövat sin myndighet på ett hedervärt och samvetsgrant sätt. — Jämför Romarna 2:15.
20, 21. Vilka händelser nu på 1900-talet visar att mänskliga härskare inte alltid gör Satans vilja?
20 Uppenbarelseboken förutsade att Jehova under ”Herrens dag”, som började år 1914, till och med skulle manövrera mänskliga myndigheter till att omintetgöra Satans planer. Uppenbarelseboken beskriver en flod av förföljelse, som Satan skulle släppa lös mot de smorda kristna men som skulle komma att uppslukas av ”jorden”. (Uppenbarelseboken 1:10; 12:16) Element inom ”jorden”, det mänskliga samhälle som nu existerar på jorden, skulle skydda Jehovas folk mot Satans förföljelse.
21 Har detta verkligen hänt? Ja. Under trettio- och fyrtiotalen utsattes Jehovas vittnen i Förenta staterna för stor press och fick utstå pöbelangrepp och blev ofta orättmätigt arresterade, men de fick lindring när Förenta staternas högsta domstol avkunnade ett antal domar, i vilka man erkände att vittnenas arbete var lagligt. Också på andra håll har myndigheterna kommit till Guds folks hjälp. För omkring 40 år sedan angrep en romersk-katolsk pöbelhop två vittnen i staden Cork på Irland. En polisman kom till vittnenas hjälp, och en domstol bestraffade angriparna. Och så sent som förra året tog man under ett möte med högt uppsatta hövdingar på Fiji upp ett förslag om att förbjuda Jehovas vittnens verksamhet, men en av hövdingarna trädde modigt upp till försvar för vittnena, och förslaget förkastades utan svårighet.
22. Vilka frågor kommer vi att dryfta härnäst?
22 Nej, världsliga myndigheter tjänar inte alltid Satans syften. De kristna kan underordna sig de överordnade myndigheterna utan att underordna sig Satan själv. Ja, de kommer att underordna sig dessa myndigheter så länge som Gud tillåter dem att existera. Men vad innebär då ett sådant underordnande? Och vad kan de kristna vänta sig i gengäld av de överordnade myndigheterna? Dessa frågor kommer vi att behandla i de studieartiklar som börjar på sidorna 18 och 23 i denna tidskrift.
[Fotnoter]
a Se till exempel hur ordet ”skatt” (fó·ros) används i Lukas 20:22. Se också hur det grekiska ordet té·los, som har översatts med ”tull”, används i Matteus 17:25.
b Det grekiska substantiv som har översatts med ”hög ställning”, hy·pe·ro·khé, är besläktat med verbet hy·pe·ré·kho. Ordet ”överordnad” i uttrycket ”överordnade myndigheter” motsvaras på grekiska av en form av just detta verb, och det ger ytterligare belägg för att de överordnade myndigheterna är de världsliga myndigheterna. Den lydelse som Romarna 13:1 har fått i The New English Bible: ”Varje person skall underordna sig de suveräna myndigheterna”, är inte korrekt. Människor i ”hög ställning” är inte suveräna, även om de kan stå över andra människor.
Hur skulle du vilja svara?
◻ Vilka är de överordnade myndigheterna?
◻ Varför kan vi säga att det inte finns någon ”myndighet annat än av Gud”?
◻ Varför tillåter Jehova världen att vara under Satans myndighet?
◻ På vad sätt placerar Gud mänskliga myndigheter i deras ”relativa ställningar”?
[Bild på sidan 13]
Efter branden i Rom visade Nero en verkligt satanisk anda
[Bild på sidan 15]
Sergius Paulus, prokonsuln på Cypern, sökte få höra Guds ord