En ny dimension av Guds vishet
”DÅ SADE Gud till Mose: ’JAG SKALL BEVISA MIG VARA VAD JAG SKALL BEVISA MIG VARA.’ Och han tillade: ’Detta är vad du skall säga till Israels söner: ”JAG SKALL BEVISA MIG VARA har sänt mig till er.”’” (2 Moseboken 3:14, NW) Jehova förklarade för Mose att fram till denna tidpunkt hade inte ens hans tjänare förstått den fulla innebörden av hans namn. Han är en Gud med ett uppsåt och fullbordar alltid det som är hans vilja. Ifall omständigheterna så kräver, kan han ändra sitt sätt att fullborda detta uppsåt. Så stor är hans vishet!
Satan själv insåg inte den fulla innebörden av Guds namn. Han kände förmodligen till livets träd i Edens lustgård. Om han hade lett Adam och Eva till detta träd, skulle det till synes ha försatt Jehova i ett dilemma: antingen hålla sitt ord att synd skulle leda till död eller också hålla sitt ord beträffande livets träd. (1 Moseboken 2:9; 3:1—6) I vilket fall som helst skulle Satan komma att bli besviken.
Gud började nu ådagalägga en vishet som hans andesöner aldrig hade kunnat föreställa sig och dittills inte hade stiftat bekantskap med. (Jämför Efesierna 3:10.) Han inledde en serie uttalanden och händelseförlopp som under en lång tidsperiod på ett underbart sätt skulle komma att ådagalägga hans stora vishet och hans förmåga att fullborda sitt eviga uppsåt, som bestod i att låta jorden bli uppfylld av lyckliga, lojala människor som kunde leva för evigt i ett paradis. (1 Moseboken 1:27, 28) Gång på gång omintetgjorde Gud Satans ansträngningar att motarbeta detta uppsåt.
Den heliga hemligheten uppenbaras
Omedelbart efter det första upproret skred Gud till verket. Han höll dom med det skyldiga människoparet och vidhöll att straffpåföljden för olydnad var död. Hur gick det då med Adams och Evas möjlighet att äta av livets träd? ”Jehova Gud sade vidare: ’Här har mannen blivit lik en av oss i att veta vad som är gott och vad som är ont, och nu, för att han inte skall räcka ut sin hand och verkligen ta frukten också av livets träd och äta och leva till obestämd tid, —’ Därmed förde Jehova Gud ut honom ur Edens lustgård.” — 1 Moseboken 3:17—23, NW.
Vid detta tillfälle iklädde sig Gud också rollen som evangelist eller förkunnare av goda nyheter. Han uttalade den första profetian: ”Jehova Gud började säga till ormen: ... ’Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han skall krossa ditt huvud, och du skall krossa hans häl.’” (1 Moseboken 3:14, 15, NW) Hundratals år senare förklarade aposteln Paulus: ”[Den mänskliga] skapelsen blev ju lagd under fruktlösheten, inte av sin egen vilja utan genom honom som lade den därunder, på grundval av hoppet.” — Romarna 8:20.
Ja, människan skulle därefter ohjälpligt vara fjättrad vid den död som hon ärvt av Adam, men Gud tillkännagav sitt uppsåt att rädda Adams lydiga avkomlingar. Men vad var då denna ”grundval” för hopp? Hur skulle han kunna rädda mänskligheten och ändå upprätthålla sin dödsdom för synd? Detta skulle visa sig vara Guds fördolda vishet; den inbegrep ”den heliga hemlighet som har varit fördold från tingens ordningar i det förgångna och från generationerna i det förgångna”. (Kolosserna 1:26; 1 Korintierna 2:7, 8) Även om trogna människor i forna dagar inte förstod denna hemlighet, hade de ändå hoppet att Gud på något sätt skulle rädda dem. Ja, till och med änglarna var faktiskt ivriga att få veta hur Jehova skulle genomföra sitt uppsåt! (1 Petrus 1:10—12) Förstår du denna heliga hemlighet?
Frigörelse genom lösen
Under århundradenas lopp uppenbarade Jehova så småningom fler detaljer beträffande sitt ursprungliga uppsåt. Till den trogne Abraham gav han löftet om en säd genom vilken alla lydiga människor skulle bli välsignade. (1 Moseboken 22:15—18) Genom Jakob uppenbarade han att säden skulle vara en kung från Juda stam. (1 Moseboken 49:10) Gudaktiga människor på den tiden trodde på en uppståndelse från de döda, även om de inte helt och fullt förstod hur detta skulle kunna åstadkommas. (Job 14:14, 15; Hebréerna 11:19) Slutligen lovade Gud David att den kommande kungen eller Messias skulle vara en av Davids avkomlingar och skulle regera till obestämd tid. — 2 Samuelsboken 7:16.
Alla profeterna fogade upplysande detaljer till den heliga hemligheten, men man hade ännu inte hela bilden klar för sig. Till slut kom den tid då Messias skulle framträda, och då, äntligen, framträdde Guds oändligt mångskiftande vishet mycket klarare. Den kretsade kring Jesus Kristus och utgivandet av hans fullkomliga mänskliga liv som en motsvarande lösen för mänskligheten. Med detta som grund skulle resten av Jehovas underbara uppsåt i förbindelse med Riket kunna fortskrida. Förstår du denna lösenanordning?
I Romarnas femte och sjätte kapitel ger Paulus en fin förklaring av denna anordning. I Romarna 5:12 förklarar han hur vi har ärvt synd och död. Han visar sedan hur verkningarna av den fullkomlige Adams enda synd och den därav följande förlusten av liv för hans avkomlingar skulle kunna uppvägas genom ett annat fullkomligt mänskligt liv. Detta visade sig tillhöra ”människan Jesus Kristus”. (Verserna 15—21; se också 1 Timoteus 2:5, 6.) Varför kunde Jesus tillhandahålla denna lösen? Eftersom Jesus var Guds Son, var han ”lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna”. (Hebréerna 7:26; Lukas 1:32, 33) Vi behöver inte bemöda oss om att förklara de genetiska detaljerna i samband med Jesu födelse. Ängeln Gabriel försäkrade Jesu mor, Maria, och även oss, om att ingenting är omöjligt för Gud. (Lukas 1:37) Så trots att Jesus var född av en kvinnlig avkomling av Adam, var han ändå Guds Son — i själva verket en fullkomlig människa. Hans blod eller liv var värt långt mer än blodet av de otaliga djur som hade offrats av Israels aronitiska prästerskap i templet i Jerusalem. Han var ”Guds lamm som tar bort världens synd”. — Johannes 1:29; 3:16.
Kunde Gud göra denna anordning genom Jesus och ändå vara rättvis? Om Gud uppväckte sin Son till liv på den tredje dagen, hur skulle det då gå med lösenanordningen? Paulus försäkrar oss att Gud är rättvis. Följ med i hans resonemang: ”Som en fri gåva blir de nu förklarade rättfärdiga genom hans oförtjänta omtanke, medelst frigörelsen genom lösen som betalats i Kristus Jesus. Gud ställde fram honom som ett offer till försoning genom tro på hans blod. Detta gjorde Gud för att uppvisa sin egen rättfärdighet [rättvisa, An American Translation], eftersom han förlät de synder som förekommit i det förgångna, medan han utövade fördragsamhet; i syfte att uppvisa sin egen rättfärdighet [rättvisa] i den nuvarande tidsperioden, för att han måtte vara rättfärdig också när han förklarar den människa rättfärdig, som har tro på Jesus.” (Romarna 3:24—26) Vad betyder nu detta? Helt enkelt att Jesus, som en fullkomlig människa av kött och blod, i själva verket dog som människa och fortsätter att vara död som människa för evigt. Han dog ”en gång för alla då han frambar sig själv som offer”. (Hebréerna 7:27) Lösenanordningen har således gällande kraft. Jesus dog i köttet; på tredje dagen blev han ”gjord levande i anden”. — 1 Petrus 3:18.
Det nya förbundet och den nya skapelsen
Den heliga hemligheten når nu sin höjdpunkt. Jesu trohet ända till döden gör honom kvalificerad såsom Jehovas överstepräst och kung. Med sitt utgjutna blod ger han gällande kraft åt ett nytt förbund. Detta nya förbund skall frambringa himmelska medlemmar som skall härska tillsammans med Jesus som kungar och präster. (Uppenbarelseboken 5:9, 10; 20:4, 6) De utgör en ny nation, ”en ny skapelse”, och det är verkligen någonting! — Galaterna 6:15, 16.
Tänk på detta: Genom Kristus Jesus väljer Gud ut ett representativt antal av mänskligheten, både män och kvinnor. Han kan på laglig grund förklara dem rättfärdiga och kalla dem till att vara hans andliga söner. Vid Guds bestämda tid sedan de dött uppväcker han dem till himmelskt liv och förlänar dem odödlighet, på samma sätt som han belönade Jesus. (1 Petrus 1:3, 4) Vilket förtroende hyser han inte för sin ”nya skapelse” och deras lojalitet gentemot honom! Vilket svar kan inte Jehova ge den som falskeligen har anklagat dem inför honom! (Uppenbarelseboken 12:10) Även om de får odödlighet tillsammans med Jesus Kristus, kommer de aldrig att bli illojala mot Jehova. Men detta är inte allt.
Den paradisiska jorden
Kristus Jesus och de med honom förbundna himmelska kungarna och prästerna kommer att se till att Jehovas uppsåt för människan och jorden kommer att bli fullständigt genomfört under hans tusenåriga styre. Genom att tillämpa gagnet av sitt lösenoffer kommer Jesus att uppväcka de döda och föra de trogna bland dem, tillsammans med dem som överlever slutet för denna onda ordning, till mänsklig fullkomlighet. Då kommer också jorden att ha förvandlats till ett paradis. Alla som då motstår Satans slutgiltiga försök att förvilla dem kommer att tillerkännas rätten att leva för evigt i mänsklig fullkomlighet. Satan och alla hans onda horder kommer att tillintetgöras för evigt. Fred och endräkt kommer att råda i hela skapelsen, och Jehovas suveränitet och hans kärleksfulla styre kommer att vara till fullo rättfärdigade. Både änglar och människor kommer att ha ådagalagt lojal kärlek till sin Skapare och Gud. — Uppenbarelseboken, kapitel 20.
Nu kan vi bättre förstå den heliga hemligheten. Nu ser vi drag av Jehovas vishet som till och med överträffar visheten i hans skaparverk i växt- och djurriket. Vi har goda skäl att utropa: ”O djup av Guds rikedom och vishet och kunskap! Hur outrannsakliga är inte hans domar. ... Från honom och genom honom och till honom är ju alla ting. Honom må äran tillkomma för alltid. Amen.” — Romarna 11:33—36.
[Bild på sidan 7]
Verkningarna av den fullkomlige Adams enda synd och den därav följande förlusten av liv kunde uppvägas. Hur då? Genom det liv som tillhörde en annan fullkomlig människa, Jesus