Första Timoteusbrevet

2 Så jag ger först och främst denna uppmaning: Frambär böner och innerliga* böner, förböner och tacksamhetsböner* för alla slags människor, 2 däribland kungar och alla i hög ställning,+ så att vi kan fortsätta leva ett lugnt och stilla liv,+ fullständigt gudhängivna och uppriktiga.* 3 Detta är mycket fint i Guds, vår räddares,+ ögon och något han uppskattar. 4 Hans vilja är ju att alla slags människor ska bli räddade+ och få ingående kunskap om sanningen. 5 För det finns en enda Gud+ och en enda medlare+ mellan Gud och människor,+ Kristus Jesus,+ en människa, 6 som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla,+ vilket det kommer att vittnas om när tiden är inne. 7 Det var för att vittna om detta+ som jag blev utsedd att vara en förkunnare och en apostel+ – jag talar sanning, jag ljuger inte – att vara en lärare för nationerna+ när det gäller tro och sanning.

8 Därför vill jag att männen på varje ort ska fortsätta att lojalt lyfta sina händer i bön,+ utan vrede+ och debatter.+ 9 Och kvinnorna ska göra sig fina med lämpliga kläder, med blygsamhet och gott omdöme, inte med avancerade håruppsättningar eller med guld och pärlor och mycket dyra kläder,+ 10 utan med goda gärningar, som det förväntas av kvinnor som menar att de är hängivna Gud.+

11 En kvinna ska ta emot undervisning i stillhet och alltid underordna sig.+ 12 Jag tillåter inte en kvinna att undervisa eller att bestämma över en man, utan hon ska hålla sig i stillhet.*+ 13 För Adam skapades först, sedan Eva.+ 14 Och det var inte Adam som blev lurad, utan det var kvinnan som blev fullständigt lurad+ och bröt mot Guds bud. 15 Men det är till skydd för henne att få barn,+ förutsatt att hon* fortsätter leva i tro, kärlek och helighet tillsammans med gott omdöme.+