YMPNING

Metod att på ett träd som bär dålig frukt plantera in en kvist av ett träd som bär god frukt. Syftet är ofta att förena kvistens och stammens goda egenskaper, till exempel kvistens fruktbarhet och stammens livskraft och härdighet. Även om de inympade grenarna nu får näring från en annan stam fortsätter de att bära samma slags frukt som det träd som de togs ifrån.

När aposteln Paulus skrev till de kristna i Rom liknade han icke-judiska kristna vid grenar från ett vilt olivträd som hade ympats in på ett ädelt olivträd för att ersätta naturliga grenar som hade brutits bort. Han beskriver en sådan inympning som ”i strid mot naturen”. De naturliga grenarna motsvarade de judar som på grund av brist på tro hade förlorat möjligheten till en plats i Messias himmelska kungarike. Att det vilda olivträdets grenar, icke-judiska kristna, hade ympats in på det ädla olivträdet som en ersättning för de ”naturliga grenarna” gav dock inte de icke-judiska kristna någon anledning att ha höga tankar om sig själva, för det var bara på grund av tro som de kunde bevara sin ställning. Inympningen av grenar från det vilda olivträdet på det ädla olivträdet är också en bild av den varaktiga gemenskap som uppnåtts mellan judar och icke-judar som medlemmar av ”Guds Israel”. (Rom 11:17–24; Gal 3:28; 6:16; jfr Joh 15:1–6; se OLIVTRÄD.)