”Övervinn ständigt det onda” genom att behärska vreden

”Hämnas inte er själva, ni älskade, ... utan övervinn ständigt det onda med det goda.” (ROM. 12:19, 21)

1, 2. Vilket gott exempel gav några resenärer som var Jehovas vittnen?

EN GRUPP på 34 Jehovas vittnen var på väg till överlämnandet av ett avdelningskontor när flyget blev försenat på grund av ett tekniskt fel. Passagerarna trodde att det skulle bli ett stopp på en timme för att tanka planet, men det blev en 44 timmar lång mardröm på en avsides belägen flygplats där det inte fanns tillräckligt med mat, vatten och toaletter. Många av passagerarna blev arga och hotade personalen på flygplatsen. Men bröderna och systrarna bevarade lugnet.

² Slutligen kom vittnena fram, lagom för att kunna vara med på den avslutande delen av överlämnandeprogrammet. Trots att de var trötta stannade de kvar efteråt för att vara tillsammans med bröderna på platsen. Senare fick de veta att deras tålamod och självbehärskning inte hade gått obemärkt förbi. En av de andra passagerarna sade till flygbolaget: ”Om det inte hade varit för de 34 kristna som var med på planet, skulle det ha blivit ett upplopp på flygplatsen.”

Vi lever i en aggressiv värld

3, 4. a) På vilka sätt och hur länge har våldsam vrede hemsökt mänskligheten? b) Skulle Kain ha kunnat behärska sig? Förklara.

³ Påfrestningarna i den nuvarande onda världsordningen kan göra att människor blir arga. (Pred. 7:7) Den här vreden leder ofta till hat och rentav till våld. Det pågår krig mellan länder och även inbördeskrig, och spänningar i familjen skapar konflikter i många hem. Sådan vrede och sådant våld har en lång historia. Adams och Evas förste son, Kain, dödade sin yngre bror Abel på grund av svartsjuk vrede. Kain begick den här avskyvärda handlingen trots att Jehova hade uppmanat honom att lägga band på sig och lovat välsigna honom om han gjorde det. (Läs 1 Moseboken 4:6–8.)

⁴ Trots sin nedärvda ofullkomlighet hade Kain valfrihet i den här frågan. Han kunde ha behärskat sin vrede. Därför var han ansvarig för sitt våldsdåd. Vi är också ofullkomliga, och det gör det svårare för oss att undvika att bli arga och handla i vredesmod. Och andra allvarliga problem ökar stressen i dessa ”kritiska tider”. (2 Tim. 3:1) Ekonomiska problem kan till exempel vara känslomässigt påfrestande. Polisen och organisationer som arbetar med problem i familjer pekar på ett samband mellan ekonomiska kriser och en ökning av vredesutbrott och våld i hemmet.

5, 6. Vilken världslig inställning till vrede kan påverka oss?

⁵ Dessutom kommer vi i kontakt med människor som älskar sig själva, är övermodiga och till och med vildsinta. Det är lätt hänt att sådana här dåliga drag smittar av sig på oss eller gör oss arga. (2 Tim. 3:2–5) Ja, filmer och tv-program framställer ofta hämnd som något ädelt och våld som ett naturligt och försvarbart sätt att lösa problem. Handlingen får ofta tittarna att se fram emot det ögonblick då boven ”får vad han förtjänar” – vanligtvis genom att hjälten dödar honom.

⁶ Sådan propaganda främjar inte Guds vägar, utan andan i den här världen med dess förbittrade härskare, Satan. (1 Kor. 2:12; Ef. 2:2; Upp. 12:12) Denna anda ger näring åt det ofullkomliga köttet och är raka motsatsen till Guds heliga ande och dess frukt. Ja, en av kristendomens grundläggande lärosatser är att man inte ska ge igen när man blir provocerad. (Läs Matteus 5:39, 44, 45.) Hur kan vi då mera fullständigt tillämpa det Jesus lärde?

Bra och dåliga exempel

 7. Vad blev följden av att Simeon och Levi inte behärskade sin vrede?

⁷ I Bibeln finns mängder av råd om att behärska vreden, och där finns också exempel på vad som kan hända när vi gör det och när vi inte gör det. Tänk på vad som hände när Jakobs söner Simeon och Levi hämnades på Sikem för att han hade våldtagit deras syster Dina. De ”kände sig sårade och blev mycket vreda”. (1 Mos. 34:7) Därefter dödade de männen i staden Sikem, och Jakobs andra söner plundrade den och tog kvinnorna och barnen som fångar. Det var inte bara på grund av det som hänt Dina som de gjorde allt det här, utan förmodligen handlade det också om stolthet, om rädsla för att tappa ansiktet. De ansåg att Sikem hade kränkt dem och deras far, Jakob. Men vad tyckte Jakob om det de hade gjort?

 8. Vad visar berättelsen om Simeon och Levi när det gäller hämnd?

⁸ Det tragiska som Dina var med om måste ha smärtat Jakob djupt. Ändå fördömde han sina söners hämndlystna handlingssätt. Men Simeon och Levi försökte rättfärdiga det de hade gjort och sade: ”Skall någon få behandla vår syster som en prostituerad?” (1 Mos. 34:31) Men det var inte slutet på saken, för det de hade gjort misshagade Jehova. Många år senare förutsade Jakob att Simeons och Levis avkomlingar skulle skingras bland Israels stammar på grund av deras våldsamma vredesutbrott. (Läs 1 Moseboken 49:5–7.) Ja, deras okontrollerade vrede gjorde att de ådrog sig både Guds och sin fars misshag.

 9. Vid vilket tillfälle var David nära att ge efter för vrede?

⁹ Det var helt annorlunda med kung David. Han hade många tillfällen då han skulle ha kunnat hämnas, men han gjorde inte det. (1 Sam. 24:3–7) Men vid ett tillfälle var han nära att ge efter för vrede. En rik man som hette Nabal skrek åt Davids män och förolämpade dem, trots att de hade skyddat Nabals hjordar och herdar. David blev upprörd, kanske särskilt för sina mäns skull, och tänkte ta en våldsam hämnd. När David och hans män var på väg för att angripa Nabal och hans hushåll, rapporterade en ung man till Abigajil, Nabals taktfulla hustru, vad som hade hänt och bad henne göra något. Hon gjorde omedelbart i ordning en stor gåva och gav sig i väg för att möta David. Hon bad ödmjukt om ursäkt för att Nabal hade burit sig illa åt och vädjade till Davids fruktan för Jehova. David tog sitt förnuft till fånga och sade: ”Välsignad vare du som den här dagen har hindrat mig från att ådra mig blodskuld.” (1 Sam. 25:2–35)

Den kristna inställningen

10. Vilken inställning till att hämnas bör de kristna ha?

¹⁰ Berättelserna om Simeon och Levi och om David och Abigajil visar tydligt att Jehova är emot våld och okontrollerad vrede och att han välsignar ansträngningar att skapa fred. ”Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er”, skrev aposteln Paulus. ”Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden; det står ju skrivet: ’Min är hämnden; jag skall vedergälla, säger Jehova.’ Men ’om din fiende är hungrig, ge honom att äta; om han är törstig, ge honom att dricka; ty genom att göra detta hopar du glödande kol på hans huvud’. Låt dig inte övervinnas av det onda, utan övervinn ständigt det onda med det goda.” (Rom. 12:18–21)a

11. Hur lärde sig en syster att behärska sin vrede?

¹¹ Det här rådet är något vi kan tillämpa. En syster beklagade sig till exempel för en äldstebroder angående sin nya chef. Hon beskrev henne som orättvis och ovänlig. Hon var arg på henne och ville säga upp sig. Äldstebrodern gav henne rådet att inte göra något förhastat. Han förstod att systerns irriterade reaktion på chefens uppförande bara hade förvärrat situationen. (Tit. 3:1–3) Han förklarade att även om hon skulle hitta ett nytt jobb, skulle hon behöva ändra sitt sätt att reagera på ovänlighet. Han gav henne rådet att bemöta chefen som hon själv skulle vilja bli bemött, precis som Jesus lärde oss. (Läs Lukas 6:31.) Systern sade att hon skulle försöka göra det. Vad blev resultatet? Efter en tid mjuknade chefens inställning, och hon tackade till och med systern för hennes arbete.

12. Varför kan det kännas särskilt svårt när det uppstår meningsskiljaktigheter mellan kristna?

¹² Vi blir nog inte så förvånade när det uppstår sådana problem med någon utanför den kristna församlingen. Vi vet att livet i Satans världsordning ofta är orättvist och att vi måste kämpa för att inte låta onda människor göra oss arga. (Ps. 37:1–11; Pred. 8:12, 13; 12:13, 14) Men när det uppstår ett problem mellan oss och en andlig broder eller syster kan det kännas mycket svårare. Ett vittne sade: ”Det som var svårast för mig när jag kom med i sanningen var att acceptera att Jehovas vittnen inte är fullkomliga.” Vi kom ut ur en kall, ogästvänlig värld och hoppades att alla i församlingen skulle behandla varandra med kristen vänlighet. Om därför en medkristen, särskilt en som har en ansvarsställning i församlingen, handlar tanklöst eller okristet, kan det såra oss eller göra oss arga. Vi kanske undrar hur något sådant kan hända bland Jehovas folk. Men sådant inträffade faktiskt till och med bland smorda kristna på apostlarnas tid. (Gal. 2:11–14; 5:15; Jak. 3:14, 15) Hur bör vi reagera när det händer oss?

13. Varför och hur bör vi arbeta på att övervinna meningsskiljaktigheter?

¹³ ”Jag lärde mig att be för dem som hade sårat mig”, sade systern som nämndes tidigare. ”Det hjälper alltid.” Som vi redan har läst lärde Jesus att vi ska be för dem som förföljer oss. (Matt. 5:44) Hur mycket mer bör vi då inte be för våra andliga bröder och systrar! Alldeles som en far vill att hans barn ska älska varandra, så vill Jehova att hans tjänare på jorden ska komma överens med varandra. Vi ser fram emot att få leva tillsammans för evigt i frid och lycka, och Jehova undervisar oss nu om att göra det. Han vill att vi ska samarbeta för att få hans storslagna verk utfört. Låt oss därför lösa våra problem eller helt enkelt överse med överträdelse och tillsammans fortsätta framåt. (Läs Ordspråksboken 19:11.) I stället för att vi drar oss undan från våra bröder och systrar när det uppstår problem, bör vi hjälpa varandra att stanna kvar bland Guds folk där vi får säkert skydd i Jehovas ”eviga armar”. (5 Mos. 33:27)

Att vara mild och vänlig mot alla ger goda resultat

14. Hur kan vi bekämpa Satans splittrande inflytande?

¹⁴ För att hindra oss från att predika de goda nyheterna försöker Satan och demonerna aktivt splittra familjer och församlingar. De försöker så missämja, för de vet att inre stridigheter är förödande. (Matt. 12:25) För att bekämpa deras onda inflytande bör vi följa Paulus råd: ”En Herrens slav bör inte strida, utan bör vara mild och vänlig mot alla.” (2 Tim. 2:24) Kom ihåg att vår strid inte utkämpas ”mot blod och kött, utan ... mot de onda andemakterna”. För att få framgång i den här striden måste vi ta på oss den andliga vapenrustningen, bland annat ”den utrustning som hör fridens goda nyheter till”. (Ef. 6:12–18)

15. Hur bör vi reagera på angrepp från motståndare?

¹⁵ Jehovas motståndare riktar ondskefulla angrepp mot hans fridsamma folk. Somliga angriper Jehovas vittnen rent fysiskt. Andra förtalar oss i medierna eller i domstolarna. Jesus sade till sina efterföljare att de skulle räkna med detta. (Matt. 5:11, 12) Hur bör vi reagera? Vi får aldrig i ord eller handling ”återgälda ... [någon] med ont för ont”. (Rom. 12:17; läs 1 Petrus 3:16.)

16, 17. Vilken påfrestande situation hamnade en församling i?

¹⁶ Genom att vi övervinner ”det onda med det goda” kan vi avge ett fint vittnesbörd, oavsett vad Djävulen utsätter oss för. Så till exempel hyrde en församling på en ö i Stilla havet en lokal för att fira Åminnelsen. När kyrkans ledare på platsen fick veta det uppmanade de församlingsborna att samlas i den lokalen för en gudstjänst just vid den tidpunkt då vittnena skulle ha sitt möte. Polischefen sade till kyrkans ledare att lokalen måste vara tillgänglig för vittnena vid den tiden. Men när tiden var inne var lokalen fylld av kyrkans medlemmar, och deras gudstjänst började.

¹⁷ Medan polisen förberedde sig för att tvinga dem att lämna lokalen, kom kyrkans ordförande fram till en av äldstebröderna och frågade: ”Har ni något särskilt planerat för i kväll?” Brodern berättade för honom om Åminnelsen, och mannen svarade: ”Oj, det kände jag inte till!” Då utbrast polismannen: ”Men det sade vi ju till er i morse!” Prästen vände sig då till äldstebrodern, och med ett illmarigt leende sade han: ”Vad tänker ni göra nu? Vi har en lokal full med människor. Tänker ni låta polisen jaga ut oss?” Han hade listigt fått vittnena att framstå som förföljarna! Vad skulle våra bröder göra?

18. Hur reagerade bröderna när de provocerades, och vad blev följden?

¹⁸ Vittnena erbjöd sig att låta kyrkan hålla en gudstjänst på en halvtimme, och sedan skulle bröderna fira Åminnelsen. Gudstjänsten drog ut på tiden, men när kyrkomedlemmarna hade lämnat lokalen höll man Åminnelsen. Följande dag tillsatte myndigheterna en utredning. När de hade gått igenom alla fakta, beordrade de kyrkan att meddela att det var kyrkans ordförande och inte vittnena som hade orsakat problemet. De tackade också Jehovas vittnen för att de hade visat sådant tålamod i en svår situation. Vittnenas ansträngningar att hålla fred ”med alla människor” hade burit god frukt.

19. Vad mer kan bidra till fredliga förhållanden?

¹⁹ Något annat som är viktigt för att vi ska bevara fredliga förhållanden till andra är att vi talar vänligt till dem. Nästa artikel kommer att behandla vad vänligt tal är för något och hur vi kan lära oss att tala vänligt.

[Fotnot]

Kan du förklara?

• Varför är många människor i världen i dag så arga?

• Vilka bibliska exempel visar vad som blir följden när man behärskar vreden och när man inte gör det?

• Hur bör vi reagera om en medkristen sårar oss?

• Hur bör vi reagera på angrepp från motståndare?

[Bild på sidan 16]

Simeon och Levi återvänder efter att ha gett efter för vrede.

[Bilder på sidan 18]

Om vi är vänliga kan andras inställning mjukna.