Jehovas oförtjänta omtanke har gjort oss fria

1, 2. Varför är orden i Romarna 5:12 intressanta för oss Jehovas vittnen?

FÖRESTÄLL dig att du skulle göra en lista över bibelställen som är välkända för oss Jehovas vittnen och som vi ofta använder. Skulle Romarna 5:12 hamna högt upp på den listan? Tänk på hur ofta du har citerat de här orden: ”Alldeles som synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.”

² Den här versen förekommer många gånger i boken Vad lär Bibeln? När du studerar kapitel 3, 5 och 6 med dina barn eller andra läser ni säkert Romarna 5:12 när ni resonerar om Guds avsikt med jorden, varför vi behöver en lösen och varför vi dör. Men hur ofta kopplar du ihop det här bibelstället med ditt eget förhållande till Jehova, dina handlingar och dina framtidsutsikter?

 3. Vad måste vi som ofullkomliga människor komma ihåg?

³ Tyvärr är vi ju alla ofullkomliga. Vi begår misstag varje dag. Men vi vet att Jehova är barmhärtig mot oss och ”kommer ihåg att vi är stoft”. (Ps. 103:13, 14) I mönsterbönen lärde Jesus oss att be Jehova om förlåtelse för våra synder. (Luk. 11:2–4) Vi behöver därför inte gå och älta misstag som Gud har förlåtit. Men vi har ändå nytta av att fundera på hur det är möjligt för honom att förlåta oss.

4, 5. a) Vad kan hjälpa oss att förstå innebörden i Romarna 5:12? b) Vad är den ”oförtjänta omtanke” som nämns i Romarna 3:24?

⁴ Vi får hjälp att förstå hur Jehova kan förlåta oss när vi ser närmare på kapitlen före och efter Paulus ord i Romarna 5:12, i synnerhet kapitel 6. Och i kapitel 3 står det: ”Alla har ju syndat ..., och som en fri gåva blir de nu förklarade rättfärdiga genom hans oförtjänta omtanke, med hjälp av frigörelsen genom lösen som betalats i Kristus Jesus.” (Rom. 3:23, 24) Vad menade Paulus med uttrycket ”oförtjänt omtanke”? Han använde ett grekiskt ord som enligt ett uppslagsverk betecknar ”ett ynnestbevis som man ger frivilligt, utan tanke eller krav på att få något i gengäld”. (Synonyms of the New Testament, Richard C. Trench) Det är inget som mottagaren är berättigad till eller har gjort sig förtjänt av.

⁵ Lexikografen John Parkhurst förklarade: ”När det [dvs. det grekiska ordet] används i samband med Gud eller Kristus syftar det mycket ofta i synnerhet på deras generösa och oförtjänta välvilja eller omtanke i samband med människans återlösning och räddning.” Det är därför Nya världens översättning återger det här grekiska ordet med ”oförtjänt omtanke”. Men hur har Jehova visat oförtjänt omtanke? Och hur påverkar det vårt förhållande till honom och vårt framtidshopp? Vi ska se.

 6. Vad har Guds oförtjänta omtanke lett till?

⁶ Det var genom ”en enda människa”, Adam, som synden och döden ”kom in i världen”. Så ”genom den endes överträdelse kom [döden] att härska som kung”. Paulus sa vidare att Jehovas generösa omtanke kom till uttryck ”genom den ende, Jesus Kristus”. (Rom. 5:12, 15, 17) Den här oförtjänta omtanken har lett till något positivt för hela mänskligheten. ”Genom en endas [Jesus] lydnad” ska ”många göras till rättfärdiga.” Ja, Guds stora omtanke kan leda till ”evigt liv genom Jesus Kristus”. (Rom. 5:19, 21)

 7. Varför är lösenanordningen både omtänksam och oförtjänt?

⁷ Jehova var inte tvungen att låta sin son komma till jorden för att ge sitt liv som en lösen. Och vi som ofullkomliga människor kan inte göra oss förtjänta av det som Gud och Jesus har gjort för vår skull. Så att vi kan få förlåtelse och möjlighet att leva för evigt är verkligen en omtanke som är oförtjänt. Visst vill vi visa tacksamhet för den här fantastiska gåvan från Jehova och låta den påverka vårt dagliga liv!

 8. Vilken inställning måste vi undvika?

⁸ Som Adams ofullkomliga ättlingar har vi en benägenhet att göra sådant som är fel, att synda. Men det skulle vara ett stort misstag att missbruka Guds oförtjänta omtanke genom att tänka: ”Även om jag gör något som är fel – något som är en synd i Jehovas ögon – behöver jag inte oroa mig. Han kommer att förlåta mig.” Tyvärr var det en del kristna även på apostlarnas tid som tänkte så. (Läs Judas 4.) Vi kanske aldrig skulle formulera en sådan tanke i ord, men om vi inte är försiktiga skulle sådana här tankefrön kunna slå rot i oss och börja växa.

9, 10. Hur hade Paulus och andra gjorts fria från synd och död?

⁹ Paulus betonade hur fel det skulle vara av de kristna att tänka att Gud skulle förlåta dem även om de fortsatte att synda. Han skrev att de skulle undvika en sådan inställning eftersom de hade ”dött med avseende på synden”. (Läs Romarna 6:1, 2.) Vad menade Paulus? Hur hade de ”dött med avseende på synden” med tanke på att de fortfarande levde på jorden?

¹⁰ Tack vare lösenoffret kunde Gud förlåta de synder som Paulus och andra kristna under det första århundradet begick. Jehova smorde dem med helig ande och utvalde dem till att bli hans andliga söner. De fick alltså det himmelska hoppet. Om de bevarade sig trogna skulle de få härska tillsammans med Kristus i himlen. Men Paulus kunde säga att de hade ”dött med avseende på synden” medan de fortfarande levde och tjänade Gud här på jorden. Han tog Jesus som ett jämförande exempel. Jesus hade dött som en människa och sedan blivit uppväckt som en odödlig andevarelse i himlen. Döden var alltså ”inte längre herre över honom”. På liknande sätt kunde de smorda betrakta sig som ”döda med avseende på synden men levande med avseende på Gud genom Kristus Jesus”. (Rom. 6:9, 11) Deras liv var inte längre vad det hade varit. De lät sig inte längre styras av sina ofullkomliga, syndfulla begär. De hade dött i förhållande till sitt tidigare levnadssätt.

11. På vilket sätt har vi som har ett jordiskt hopp ”dött med avseende på synden”?

¹¹ Hur är det då med oss? Hur har vi ”dött med avseende på synden”? Innan vi blev kristna gjorde vi kanske mycket som var fel utan att förstå hur Jehova såg på våra handlingar. Man kan säga att vi var ”slavar åt orenheten och laglösheten”, dvs. ”syndens slavar”. (Rom. 6:19, 20) Men så lärde vi känna Bibelns sanning, gjorde förändringar i vårt liv, överlämnade oss åt Gud och blev döpta. Sedan dess har vi av hela vårt hjärta önskat vara lydiga mot Jehova och följa hans normer. Även om vi kanske inte har formulerat oss på just det sättet har vi ”gjorts fria från synden” och ”blivit slavar åt rättfärdigheten”. (Rom. 6:17, 18) Det kan därför sägas att även vi har ”dött med avseende på synden”.

12. Vilket val måste var och en av oss göra?

¹² Paulus skrev: ”Låt ... inte synden fortsätta att härska som kung i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär.” (Rom. 6:12) Tänk nu på dig själv i ljuset av de orden. Vi skulle kunna låta synden ”fortsätta att härska” i vår kropp genom att ge efter för våra ofullkomliga tankar och begär. Eftersom vi kan låta synden härska eller vägra låta den göra det är frågan: Vad vill vi egentligen innerst inne? Fråga dig själv: Låter jag ibland felaktiga begär växa sig så starka att jag ger efter för dem? Eller har jag ”dött med avseende på synden”? Slår jag med andra ord bort sådana begär på en gång? I grund och botten handlar det om hur mycket vi uppskattar den oförtjänta omtanke som Gud har visat genom att förlåta oss.

13. Hur vet vi att vi kan vända oss bort från ett felaktigt handlingssätt?

¹³ Innan några bland Jehovas folk lärde känna sanningen kanske de hade en livsstil som inbegrep ”ting som ... [de] nu skäms för” och som i slutändan skulle ha lett till döden. Men när de lärde känna Jehova och började älska honom ändrade de sig och vände ryggen åt den ”frukt som ... [de] brukade ha på den tiden”. (Rom. 6:21) Så var det också för många av dem som Paulus skrev till i Korinth. En del hade tidigare ägnat sig åt homosexuella handlingar eller varit avgudadyrkare, äktenskapsbrytare, tjuvar, drinkare och liknande. Men de hade ”tvättats rena” och ”helgats”. (1 Kor. 6:9–11) En del i församlingen i Rom hade förmodligen en liknande bakgrund. Paulus skrev till dem under inspiration: ”Fortsätt inte heller med att ställa era lemmar till syndens förfogande som orättfärdighetens vapen, utan ställ er själva till förfogande för Gud såsom nu levande från att ha varit bland de döda, och ställ era lemmar till Guds förfogande som rättfärdighetens vapen.” (Rom. 6:13) Paulus var övertygad om att de kunde bevara sig andligt rena och fortsätta få nytta av Guds överflödande omtanke.

14, 15. Vad bör vi fråga oss själva?

¹⁴ Det är på liknande sätt i dag. En del bröder och systrar har kanske tidigare levt som några av de kristna i Korinth hade gjort. Men efter att ha lärt känna Jehova har de ändrat livsstil och ”tvättats rena”. Oavsett hur det var för oss personligen kan vi fundera på hur vårt förhållande till Jehova är just nu. När vi nu kan få nytta av Jehovas oförtjänta omtanke och förlåtelse, är vi då beslutna att inte längre ställa våra kroppar ”till syndens förfogande”? Kommer vi att ställa oss själva ”till förfogande för Gud såsom nu levande från att ha varit bland de döda”?

¹⁵ För att vi ska kunna göra det måste vi så klart undvika sådana allvarliga synder som en del i Korinth hade gjort sig skyldiga till. Hur skulle vi annars kunna säga att vi har tagit emot Guds oförtjänta omtanke och att synden inte är herre över oss? Men är vi också beslutna att ”av hjärtat ... [vara] lydiga” genom att göra vårt bästa för att undvika synder som en del betraktar som mindre allvarliga? (Rom. 6:14, 17)

16. Hur vet vi att vi måste undvika även mindre allvarliga synder?

¹⁶ Tänk på Paulus. Vi kan vara säkra på att han inte begick några av de grova synder som räknas upp i 1 Korinthierna 6:9–11. Men ändå erkände han att han fortfarande syndade. Han skrev: ”Jag är köttslig, såld till slav under synden. Vad jag frambringar vet jag nämligen inte. Ty vad jag gärna vill, det utövar jag inte; men vad jag hatar, det gör jag.” (Rom. 7:14, 15) Det här visar att det fanns andra saker som Paulus betraktade som synder, och han kämpade för att undvika även dessa. (Läs Romarna 7:21–23.) Vi vill verkligen efterlikna honom och lyda Jehova av hela vårt hjärta.

17. Varför vill du vara ärlig?

¹⁷ Vi vet till exempel att vi som tjänar Jehova måste vara ärliga. (Läs Ordspråksboken 14:5; Efesierna 4:25.) Satan är ”lögnens fader”. Och Ananias och hans hustru förlorade livet därför att de ljög. Eftersom vi inte vill efterlikna sådana exempel ljuger vi inte. (Joh. 8:44; Apg. 5:1–11) Men stannar det där? Faktum är att vår ärlighet är en värdemätare på vår uppskattning av Guds oförtjänta omtanke.

18, 19. Vad innebär det att vara ärlig?

¹⁸ Att ljuga är att säga något som inte är sant. Men Jehova vill inte bara att vi ska undvika rena lögner. Han sa till de forntida israeliterna: ”Ni skall visa er vara heliga, ty jag, Jehova, er Gud, är helig.” Sedan förklarade han vad det innebar. Han sa bland annat: ”Ni skall inte stjäla, och ni skall inte bedra, och ingen av er skall handla oärligt mot sin landsman.” (3 Mos. 19:2, 11) Sorgligt nog skulle en person som aldrig skulle komma med en regelrätt lögn ändå kunna välja att formulera sig på ett sätt som vilseleder och lurar andra.

¹⁹ Vi kan ta ett exempel. En man säger till sin chef eller sina arbetskamrater att han inte kan komma till jobbet nästa dag eller att han behöver åka tidigare för att han ”måste till sjukhuset”. Men egentligen ska han bara svänga förbi apoteket som ligger vid sjukhuset eller betala en räkning i sjukhusets reception. Själva anledningen till att han vill vara borta från jobbet är att han vill komma i väg tidigare på en resa eller ta med sin familj till stranden. När han säger att han behöver åka till sjukhuset finns det kanske ett korn av sanning i det, men skulle du säga att han är ärlig? Eller försöker han föra andra bakom ljuset? Du kanske kan komma på fler exempel på hur folk medvetet lurar sin omgivning. De kanske gör det för att komma undan straff eller för att sko sig på andras bekostnad. Det kanske inte rör sig om regelrätta lögner, men det de säger rimmar ändå illa med Guds befallning: ”Ni skall inte bedra.” Tänk också på Romarna 6:19, där det står: ”Ställ ... era lemmar till förfogande som slavar åt rättfärdigheten med helighet till följd.”

20, 21. Hur bör vår uppskattning av Guds oförtjänta omtanke påverka oss?

²⁰ Poängen är att vår uppskattning av Guds oförtjänta omtanke inte bara motiverar oss att undvika äktenskapsbrott, dryckenskap och andra synder som en del i Korinth hade gjort sig skyldiga till. När vi tar emot Guds oförtjänta omtanke undviker vi inte bara sexuell omoral, utan vi håller oss också borta från omoralisk underhållning. När vi ställer våra kroppar ”till förfogande som slavar åt rättfärdigheten” undviker vi inte bara dryckenskap, utan vi aktar oss också för att dricka oss på gränsen till fulla. Det kan verkligen krävas ansträngning från vår sida att stå emot sådana här frestelser, men vi kan vinna kampen.

²¹ Målet för oss bör vara att undvika både allvarliga och mindre allvarliga synder. Vi kommer inte att lyckas helt och hållet, men det är något vi bör sträva efter, precis som Paulus gjorde. Han uppmanade sina bröder: ”Låt ... inte synden fortsätta att härska som kung i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär.” (Rom. 6:12; 7:18–20) När vi kämpar för att undvika alla former av synd visar vi att vi verkligen uppskattar Guds oförtjänta omtanke genom Kristus.

22. Vilken belöning väntar dem som visar uppskattning för Jehovas oförtjänta omtanke?

²² Tack vare Jehovas oförtjänta omtanke har vi fått förlåtelse för våra synder och kan få det även i fortsättningen. Vi vill därför göra vårt bästa för att undvika allt som Jehova säger är fel, också sådant som andra betraktar som mindre allvarligt. Vilken belöning kan vi se fram emot då? Paulus sa: ”Nu ... när ni har gjorts fria från synden men blivit slavar åt Gud, har ni er frukt i form av helighet och som slutresultat evigt liv.” (Rom. 6:22)