”Fortsätt att vandra i kärlek”

1–3. Vad leder det till när vi efterliknar Jehova och visar kärlek?

”DET är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35) Det var Jesus som sa de här orden, och det är en väldigt viktig poäng. Vi mår själva bra av att aktivt visa att vi älskar andra. Även om man blir lycklig av att få kärlek, blir man ännu lyckligare av att ge, eller visa, kärlek.

² Ingen vet det bättre än vår Far, Jehova. Som vi har sett i de föregående kapitlen är han det största exemplet på att visa kärlek. Det finns ingen som har visat kärlek på ett så storslaget sätt eller så länge som han. Därför är det helt naturligt att Jehova kallas ”den lycklige Guden”. (1 Timoteus 1:11)

³ Jehova vill att du ska försöka vara som han, framför allt när det gäller att visa kärlek. I Efesierna 5:1, 2 står det: ”Efterlikna ... Gud, som hans älskade barn, och fortsätt att vandra i kärlek.” När du efterliknar Jehova och visar kärlek, får du uppleva hur lycklig man blir när man ger till andra. Du kommer också att bli glad för att du vet att Jehova tycker om det du gör, för han uppmanar oss ”att älska varandra”. (Romarna 13:8) Men det finns även andra skäl till att ”fortsätta att vandra i kärlek”.

4, 5. Varför är det så viktigt att vi älskar våra bröder och systrar?

⁴ Varför är det så viktigt att vi älskar våra medtroende? Därför att kärleken är själva kärnan i att vara kristen. Vi kan inte vara nära våra bröder och systrar om vi inte älskar dem. Och Jehova kan inte använda oss om vi inte visar kärlek. Vi ska se hur Bibeln hjälper oss att förstå att vi måste älska andra.

⁵ Under den sista kvällen av sitt liv på jorden sa Jesus till sina efterföljare: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni ska älska varandra. Ni ska älska varandra på samma sätt som jag har älskat er. Om ni har kärlek till varandra kommer alla att förstå att ni är mina lärjungar.” (Johannes 13:34, 35) ”På samma sätt som jag har älskat er” – ja, vi ska alltså visa samma slags kärlek som Jesus visade. I kapitel 29 såg vi hur Jesus visade kärlek. Han offrade mycket för andras skull och satte alltid andras behov framför sina egna. Det är alltså så vi ska visa vår kärlek. Och vi måste göra det så tydligt att även människor som inte tjänar Jehova kan se det. När vi älskar varandra som Jesus älskade oss är det ett bevis på att vi är hans sanna efterföljare.

6, 7. a) Hur visar Bibeln att det är viktigt att vi älskar andra? b) Vad riktar Paulus in sig på i 1 Korinthierna 13:4–8?

⁶ Men hur är det då om vi saknar kärlek? Paulus skrev: ”Om jag ... saknar kärlek, då är jag som en ekande gonggong eller en skrällande cymbal.” (1 Korinthierna 13:1) En skrällande cymbal och en ekande gonggong ger ifrån sig skarpa oljud. Vilka bra illustrationer! En kärlekslös person är som ett musikinstrument som ger ifrån sig ett högt, skärande ljud som ingen vill höra. Det är väldigt svårt för en sådan person att få nära vänner. Paulus sa också: ”Om jag har så stark tro att jag kan förflytta berg, men saknar kärlek, då är jag ingenting.” (1 Korinthierna 13:2) Tänk dig det. Så en människa utan kärlek är ”en odugling”. (The Amplified Bible) Och Jehova kan inte använda honom, hur duktig han än är på olika saker. Bibeln visar tydligt hur viktigt det är för Jehova att vi visar kärlek.

⁷ Men hur kan vi då visa kärlek när vi har med andra att göra? Svaret finns i 1 Korinthierna 13:4–8. De här verserna handlar inte om Guds kärlek till oss eller vår kärlek till Gud. I stället riktar Paulus in sig på hur vi ska visa att vi älskar varandra. Han beskriver vad kärleken är och vad den inte är.

 8. Hur kan tålamod hjälpa oss?

⁸ ”Kärleken är tålmodig.” Den som visar kärlek har alltså tålamod med andra. (Kolosserna 3:13) Du håller säkert med om att vi behöver ha tålamod. Vi är ofullkomliga och samarbetar nära med andra, så det är bara realistiskt att förvänta att våra bröder och systrar ibland kan irritera oss och att vi ibland kan irritera dem. Men tålamod kan hjälpa oss att ha överseende med irritationsmoment som uppstår och fortsätta ha bra relationer till andra i församlingen.

 9. Hur kan vi vara vänliga mot andra?

⁹ ”Kärleken är ... vänlig.” Den som är vänlig är hjälpsam och säger sådant som är omtänksamt. Kärleken får oss att försöka hitta sätt att vara vänliga, i synnerhet mot dem som behöver det. En äldre broder eller syster kanske känner sig ensam och skulle behöva ett uppmuntrande besök. En ensamstående mamma eller en syster som lever i ett religiöst delat hem kanske behöver lite hjälp. Någon som är sjuk eller har det motigt kanske behöver få höra några vänliga ord från en bra vän. (Ordspråksboken 12:25; 17:17) När vi tar initiativet till att vara omtänksamma visar vi att vår kärlek är äkta. (2 Korinthierna 8:8)

10. Hur hjälper kärleken oss att försvara sanningen och att vara ärliga, även när det inte är så lätt att göra det?

¹⁰ ”Kärleken ... gläder sig över det som är rätt och riktigt.” I en annan översättning står det: ”Kärleken ... ställer sig med glädje på sanningens sida.” (The New Testament in Modern Speech) Så kärleken får oss att försvara sanningen och att ”tala sanning med varandra”. (Sakarja 8:16) Om någon som vi tycker om har syndat allvarligt kommer kärleken till Jehova och till den som har syndat att hjälpa oss att göra det som är rätt. Vi kommer inte att försöka hemlighålla, förklara bort eller till och med ljuga om det som har hänt. Det kan kännas väldigt jobbigt. Men vi älskar den som har syndat och vill hans bästa, och därför vill vi att han ska få kärleksfull tillrättavisning från Gud och ta emot den. (Ordspråksboken 3:11, 12) Kärleken gör också att ”vi vill vara ärliga i allt vi gör”. (Hebréerna 13:18)

11. Vad ska vi försöka göra när det gäller våra medtroendes fel och brister?

¹¹ ”Kärleken ... tål allt.” Det uttrycket betyder ordagrant att den ”täcker över allting”. (Kingdom Interlinear) I 1 Petrus 4:8 står det: ”Kärleken täcker över många synder.” Så om vi verkligen älskar våra bröder och systrar kommer vi inte att prata om deras fel och brister. När någon annan gör ett misstag är det för det mesta inte så allvarligt, och kärleken gör att vi kan ha överseende med det. (Ordspråksboken 10:12; 17:9)

12. Hur visade aposteln Paulus att han trodde det bästa om Filemon, och vad kan vi lära oss av Paulus exempel?

¹² ”Kärleken ... tror allt.” Moffatts översättning säger att kärleken ”alltid [är] ivrig att tro det bästa”. Vi är inte misstänksamma mot våra bröder och systrar, och vi ifrågasätter inte deras motiv. Kärleken hjälper oss ”att tro det bästa” om våra vänner och att lita på dem.a Lägg märke till ett exempel i Paulus brev till Filemon. Filemons slav Onesimos hade rymt från honom men hade senare blivit kristen. Så Paulus uppmuntrade Filemon att ta emot Onesimos, som nu vände tillbaka till honom. I stället för att försöka tvinga Filemon vädjade Paulus till honom på ett kärleksfullt sätt. Han litade på att Filemon skulle göra det rätta, för han sa: ”Jag är säker på att du kommer att rätta dig efter det jag har sagt, och därför skriver jag till dig. Ja, jag vet att du rentav kommer att göra mer än så.” (Filemon 21) När kärleken får oss att visa sådan tillit till andra, lockar vi fram det bästa hos dem.

13. Hur kan vi visa att vi hoppas på det bästa för våra bröder och systrar?

¹³ ”Kärleken ... hoppas allt.” Kärleken får oss att lita på våra bröder och systrar, men den får oss också att hoppas på det bästa för dem. Om en broder till exempel ”slår in på fel kurs utan att inse det”, hoppas vi att han lyssnar på dem som kärleksfullt försöker föra honom till rätta. (Galaterna 6:1) Vi hoppas också att de som är svaga i tron ska komma ur sin svacka. Vi har tålamod och gör vad vi kan för att hjälpa dem att bli starka i tron. (Romarna 15:1; 1 Thessalonikerna 5:14) Även om någon vi älskar kommer bort från sanningen, förlorar vi inte hoppet. Vi hoppas alltid på att han en dag ska inse att han är på fel väg och återvända till Jehova, precis som den förlorade sonen i Jesus liknelse. (Lukas 15:17, 18)

14. Hur kan vår uthållighet prövas inom församlingen, men hur kommer kärleken att få oss att reagera?

¹⁴ ”Kärleken ... uthärdar allt.” Uthållighet gör att vi kan stå fasta trots besvikelser eller svårigheter. Det är inte bara utanför församlingen som vår uthållighet prövas. Ibland kan proven komma inifrån. På grund av ofullkomlighet kan våra bröder ibland göra oss besvikna. En tanklös kommentar kan såra oss. (Ordspråksboken 12:18) Ett ärende i församlingen kanske inte behandlas som vi tycker att det borde behandlas. En respekterad broder kanske gör något som gör oss upprörda och som får oss att undra: ”Hur kan en kristen göra så?” Kommer vi i sådana situationer att dra oss undan församlingen och sluta tjäna Jehova? Inte om vi har kärlek! Kärleken gör nämligen att vi inte blir så upprörda av en broders fel att vi inte längre kan se något gott hos honom eller hos församlingen. Kärleken hjälper oss att fortsätta vara lojala mot Jehova och stötta våra bröder och systrar, oavsett vad någon ofullkomlig människa säger eller gör. (Psalm 119:165)

15. Vad är avundsjuka, och hur hjälper kärleken oss?

¹⁵ ”Kärleken är inte avundsjuk.” Vi ska inte bli avundsjuka på andra för deras ägodelar, förmågor eller gåvor från Jehova. Avundsjuka är en självisk, destruktiv känsla som kan störa friden i församlingen om vi inte ser upp. Vad kommer att hjälpa oss att inte bli avundsjuka? (Jakob 4:5) Svaret är kärlek. Kärlek kan få oss att vara glada för andras skull om de verkar ha vissa fördelar i livet som vi själva inte har. (Romarna 12:15) Kärleken hjälper oss att inte ta det som en personlig förolämpning om någon får beröm för att han eller hon har en viss förmåga eller har gjort en fin insats.

16. Varför ska vi inte skryta om det vi gör i Jehovas tjänst?

¹⁶ ”Kärleken ... skryter inte, blir inte stolt.” Kärleken hindrar oss från att briljera med våra talanger och färdigheter. Vi älskar verkligen våra bröder och systrar och skulle aldrig skryta om hur bra det går för oss i tjänsten och hur viktiga uppgifter vi har i församlingen. Sådant skryt kan göra andra ledsna och få dem att känna sig underlägsna. Den enda anledningen till att vi kan göra det vi gör i tjänsten för Jehova är ju att han hjälper oss. (1 Korinthierna 3:5–9) Kärleken ”blir inte stolt” och har inte ”en överdriven uppfattning om sin egen betydelse”. (The New Testament in Modern English) Kärleken gör att vi inte har för höga tankar om oss själva. (Romarna 12:3)

17. Hur uppför vi oss om vi är kärleksfulla, och hur uppför vi oss inte?

¹⁷ ”Kärleken ... uppför sig inte respektlöst.” En person som uppför sig respektlöst gör sådant som är opassande eller anstötligt. Ett sådant beteende är inte kärleksfullt, för det visar att man inte bryr sig det minsta om hur andra känner och har det. Kärleken får oss i stället att visa hänsyn mot andra, vara artiga och respektfulla och uppföra oss på ett sätt som Jehova tycker om. Så kärleken kommer inte att tillåta att vi har ett ”chockerande uppförande”, alltså sådant som skulle göra att våra bröder och systrar tar illa upp eller blir upprörda. (Efesierna 5:3, 4)

18. Varför kräver inte en kärleksfull person att allt ska göras på hans sätt?

¹⁸ ”Kärleken ... är inte självisk.” I en annan översättning står det: ”Kärleken kräver inte att få sin vilja igenom.” (The Holy Bible—Revised Standard Version) En kärleksfull person kräver inte att allt ska göras på hans sätt, som om hans åsikter alltid är de rätta. Han försöker inte styra andra eller övertala dem att ge med sig. Sådan envishet tyder på att man är stolt, och Bibeln säger: ”Stolthet leder till fall.” (Ordspråksboken 16:18) Om vi verkligen älskar våra bröder och systrar, kommer vi att respektera deras uppfattningar och så ofta som möjligt anpassa oss efter dem. Om vi är flexibla och anpassningsbara följer vi Paulus råd: ”Sök inte ert eget bästa, utan tänk på vad som är bäst för andra.” (1 Korinthierna 10:24)

19. Hur hjälper kärleken oss att reagera när vi blir förolämpade?

¹⁹ ”Kärleken ... låter sig inte provoceras. Den är inte långsint.” Kärleken blir inte lätt provocerad av vad andra säger eller gör. Det är förstås helt naturligt att bli upprörd eller ledsen när man blir sårad eller förolämpad. Men även om vi med rätta blir arga, tillåter inte kärleken att vi fortsätter vara det. (Efesierna 4:26, 27) Vi protokollför inte ord och handlingar som har sårat oss, som om vi skrev ner dem i en bok för att inte glömma dem. I stället får kärleken oss att förlåta andra, precis som Jehova gör. Som vi såg i kapitel 26 förlåter Jehova när det finns rimliga skäl till det. Och när han förlåter oss, drar han aldrig upp synderna igen för att använda dem mot oss. Vi är verkligen tacksamma över att Jehova inte är långsint.

20. Hur ska vi reagera om en medtroende syndar och får lida för det?

²⁰ ”Kärleken ... gläder sig inte över det som är orätt.” Andra översättningar säger här: ”Kärleken ... är inte skadeglad över andra människors synder” (The New English Bible) och: ”Kärleken gläder sig aldrig när andra har handlat fel.” (A New Translation of the Bible Containing the Old and New Testaments) Om vi har kärlek tycker vi inte om sådant som är fel, och därför ser vi inte genom fingrarna med omoraliskhet av något slag. Hur reagerar vi om en medtroende syndar och får lida för det? Kärleken tillåter inte att vi blir skadeglada, som om vi skulle tänka: Det var precis vad han förtjänade! (Ordspråksboken 17:5) Men något som verkligen gör oss glada är om en broder som har syndat anstränger sig för att få ett bra förhållande till Jehova igen.

21–23. a) Vad menade Paulus när han sa att kärleken är evig? b) Vad ska vi ta upp i det sista kapitlet?

²¹ ”Kärleken är evig.” Vad menade Paulus med dessa ord? Man ser i sammanhanget att han talade om andens gåvor, som fanns bland de första kristna. Dessa gåvor var till exempel att bota sjuka, profetera eller tala i tungor, och de var tecken på att Gud var med den nybildade församlingen. Men alla kristna hade inte fått sådana gåvor. Det spelade egentligen ingen roll, för de mirakulösa gåvorna skulle ändå försvinna med tiden. Men det fanns något som skulle bestå, något som alla kristna kunde uppodla. Det var något mycket bättre som skulle finnas kvar längre än någon mirakulös gåva. Paulus kallade det faktiskt ”en överlägset bättre väg”. (1 Korinthierna 12:31) Vad var det för något? Det var kärleken.

²² Ja, den kristna kärlek som Paulus beskrev är evig – den tar aldrig slut. Ända fram till nu har äkta kärlek kännetecknat Jesus sanna efterföljare. Och precis den kärleken finns i Jehovas vittnens församlingar runt jorden. Den kärleken kommer att bestå i all evighet, för Jehova har lovat sina trogna tjänare evigt liv. (Psalm 37:9–11, 29) Vi vill göra så gott vi kan för att ”fortsätta att vandra i kärlek”. Då kan vi få uppleva hur glad man blir när man ger till andra. Och dessutom kan vi få fortsätta att leva och visa kärlek i all evighet, precis som vår kärleksfulle Gud, Jehova.

²³ I den här boken har vi lärt oss otroligt mycket om Jehovas fantastiska personlighet. Vi har sett vilken nytta vi har av hans makt, rättvisa, vishet och kärlek. Så när vi nu har gått igenom hur vi kan visa att vi älskar varandra är det helt naturligt att vi frågar oss: Hur kan jag visa att jag verkligen älskar Jehova? Den frågan ska vi ta upp i det sista kapitlet.